Nekromanti Adasier
- Thread starter ClawHawk
- Start date
Minimoni
Homelander
Hallå!
Så länge Adasierns mer annorlunda drag inte blir allt för uppenbara så lär väl omgivningen behandla Adasiern som vilken människa som helst.
MiniMoni
Så länge Adasierns mer annorlunda drag inte blir allt för uppenbara så lär väl omgivningen behandla Adasiern som vilken människa som helst.
MiniMoni
Jade
Warrior
Undrar om någon har förslag på hur "den civilicerade världen" skulle bemöta en adasier, som anpassat sig så pass att han börjat använda kläder, och dylikt.
First off.... De använder kläder... Faktiskt.
Även om det mestadels kanske bara är byxor eller höftskynken (under de varma delarna av året). Ki.
Men tja... Jag skulle nog först vilja säga "det beror på".
Hur länge har adasiern i fråga befunnit sig utanför sina hemtrakter? Deras typiska adasiska drag blir ju mindre utmärkande ju längre ifrån träsken de kommer (nu minns jag inte om detta var något som skedde efter ett antal generationer eller om det är något som kan ske under en enskild individs livstid. Skämmes på mig.)
Och hur pass har adasiern anpassat sig till den nya kulturen? Den genomsnittlige adasiern håller som bekant väldigt, väldigt hårt på sina traditioner och det krävs nog en hel del för att man helt ska överge tron på Muarak och de tolv levnadsreglerna.
Sen beror det nog också lite på vart man befinner sig och i vilken kultur adasiern har hamnat... Jag kan tänka mig att jargierna ser adasiern som en hednisk vilde som borde omvändas till Daaks tro ögonaböj och på så sätt kanske frälsas och bli en "riktig" människa...
Men det går inte komma ifrån att adasier är lite säregna, och folk har en tendens att reagera på det som är annorlunda. En lätt grönhyad person som stoiskt talar (på ett konstigt gutturalt språk dessutom) om någon havsgud och dennes levnadsregler kan nog få en hel del ögonbryn att höjas. I de flesta sällskap.
Tar adasiern värvning på ett skepp så kanske denne kan accepteras tack vare sin goda simförmåga och liknande.
Sen finns det nog ofta platser och situationer där man välkomnas oavsett varifrån man kommer eller vad man är. I en grupp legoknektar kan jag föreställa mig att man inte bryr sig så mycket om någon är adasier, så länge denne gör vad som krävs och förväntas. Fast, detta är bara en spekulation från min sida....
Öhm, ja. Detta blev mest en massa spåneri tror jag... Men kanske fanns här några användbara tankegångar.
Och, om inte annat... Tänk dig in i "civiliserat folks" situation, hur skulle du reagera på en lätt grönhyad person, med simhud mellan fingrarna, som mumlar på ett konstigt språk, eller med någon mystisk brytning framhäver att "den som inte visar en kvinna vördnad är ingen rikt man" och liknande?
First off.... De använder kläder... Faktiskt.
Även om det mestadels kanske bara är byxor eller höftskynken (under de varma delarna av året). Ki.Men tja... Jag skulle nog först vilja säga "det beror på".
Hur länge har adasiern i fråga befunnit sig utanför sina hemtrakter? Deras typiska adasiska drag blir ju mindre utmärkande ju längre ifrån träsken de kommer (nu minns jag inte om detta var något som skedde efter ett antal generationer eller om det är något som kan ske under en enskild individs livstid. Skämmes på mig.)
Och hur pass har adasiern anpassat sig till den nya kulturen? Den genomsnittlige adasiern håller som bekant väldigt, väldigt hårt på sina traditioner och det krävs nog en hel del för att man helt ska överge tron på Muarak och de tolv levnadsreglerna.
Sen beror det nog också lite på vart man befinner sig och i vilken kultur adasiern har hamnat... Jag kan tänka mig att jargierna ser adasiern som en hednisk vilde som borde omvändas till Daaks tro ögonaböj och på så sätt kanske frälsas och bli en "riktig" människa...
Men det går inte komma ifrån att adasier är lite säregna, och folk har en tendens att reagera på det som är annorlunda. En lätt grönhyad person som stoiskt talar (på ett konstigt gutturalt språk dessutom) om någon havsgud och dennes levnadsregler kan nog få en hel del ögonbryn att höjas. I de flesta sällskap.
Tar adasiern värvning på ett skepp så kanske denne kan accepteras tack vare sin goda simförmåga och liknande.
Sen finns det nog ofta platser och situationer där man välkomnas oavsett varifrån man kommer eller vad man är. I en grupp legoknektar kan jag föreställa mig att man inte bryr sig så mycket om någon är adasier, så länge denne gör vad som krävs och förväntas. Fast, detta är bara en spekulation från min sida....
Öhm, ja. Detta blev mest en massa spåneri tror jag... Men kanske fanns här några användbara tankegångar.
Och, om inte annat... Tänk dig in i "civiliserat folks" situation, hur skulle du reagera på en lätt grönhyad person, med simhud mellan fingrarna, som mumlar på ett konstigt språk, eller med någon mystisk brytning framhäver att "den som inte visar en kvinna vördnad är ingen rikt man" och liknande?
Jaggernaut
Hero
- Joined
- 6 Aug 2003
- Messages
- 941
Hur länge har adasiern i fråga befunnit sig utanför sina hemtrakter? Deras typiska adasiska drag blir ju mindre utmärkande ju längre ifrån träsken de kommer (nu minns jag inte om detta var något som skedde efter ett antal generationer eller om det är något som kan ske under en enskild individs livstid. Skämmes på mig.)
Egentligen står det väl inte rakt ut hur det förehåller sig men jag tycker att det antyder på att det sker efter ett par generationer.
Men adasierna i Irgiz låtsas vara Daaktrogna det kan väl andra adasier också göra, de behöver ju inte överge sin tro för det. Fast sedan går det hursomhelst inte att komma ifrån att de är lite annorlunda (fysionomi, språk, kulturer etc etc...eller ja jo kulturer kan man anpassa sig till, språkbrytningar kan tränas bort men fysionomin blir svår att få bort).
Egentligen står det väl inte rakt ut hur det förehåller sig men jag tycker att det antyder på att det sker efter ett par generationer.
Och hur pass har adasiern anpassat sig till den nya kulturen? Den genomsnittlige adasiern håller som bekant väldigt, väldigt hårt på sina traditioner och det krävs nog en hel del för att man helt ska överge tron på Muarak och de tolv levnadsreglerna.
Men adasierna i Irgiz låtsas vara Daaktrogna det kan väl andra adasier också göra, de behöver ju inte överge sin tro för det. Fast sedan går det hursomhelst inte att komma ifrån att de är lite annorlunda (fysionomi, språk, kulturer etc etc...eller ja jo kulturer kan man anpassa sig till, språkbrytningar kan tränas bort men fysionomin blir svår att få bort).
Jade
Warrior
Men adasierna i Irgiz låtsas vara Daaktrogna det kan väl andra adasier också göra, de behöver ju inte överge sin tro för det.
Helt riktigt... Fast jag kan inte tänka mig att det är något som adasier i allmänhet gör. Vad gäller Irgiz så har det kanske blivit något av en nödvändighet, närheten till jargierna har gjort att de "kännt sig tvingade" anammat den Ende guden.
Problemet med detta hittar vi dock i deras levnadsregler, regel 7; "Den som far med osanning och baktalar sina fränder skall straffas med Muaraks vrede." (Nej, jag kan dem inte i huvudet, men jag har dem nära tilhands.
)
Så den genomsnittlige adasiern kan kanske inte tänka sig att låtsas ljuga om sin tro, då det strider mot trons lagar. Men visst, efter en tid utanför sin hemtrakt kan de mycket väl anpassa sig såpass att de, som sagt, "tonar ner" det lite....
(Vilket gör att adasier nog ser rätt rejält snett på sina fränder i Irgiz, just eftersom de far med osanning. Hm, den detaljen tål att funderas på... *knatar iväg för att fundera*)
Helt riktigt... Fast jag kan inte tänka mig att det är något som adasier i allmänhet gör. Vad gäller Irgiz så har det kanske blivit något av en nödvändighet, närheten till jargierna har gjort att de "kännt sig tvingade" anammat den Ende guden.
Problemet med detta hittar vi dock i deras levnadsregler, regel 7; "Den som far med osanning och baktalar sina fränder skall straffas med Muaraks vrede." (Nej, jag kan dem inte i huvudet, men jag har dem nära tilhands.
)Så den genomsnittlige adasiern kan kanske inte tänka sig att låtsas ljuga om sin tro, då det strider mot trons lagar. Men visst, efter en tid utanför sin hemtrakt kan de mycket väl anpassa sig såpass att de, som sagt, "tonar ner" det lite....
(Vilket gör att adasier nog ser rätt rejält snett på sina fränder i Irgiz, just eftersom de far med osanning. Hm, den detaljen tål att funderas på... *knatar iväg för att fundera*)
Jaggernaut
Hero
- Joined
- 6 Aug 2003
- Messages
- 941
Vad är lögn? [Är nog OT]
Vilket gör att adasier nog ser rätt rejält snett på sina fränder i Irgiz, just eftersom de far med osanning. Hm, den detaljen tål att funderas på... *knatar iväg för att fundera*)
Beror lite på vilken syn man har på lögner. De behöver egentligen inte säga att de tror på den Ende, bara inte neka till att de gör det (iofs kan man se det som en lögn det med). Sedan ifall de blir tvungna att säga ifall de verkligen tror på Daak eller inte är det bara att springa
.
Ett litet exempel på hur jag ser på det hela.
Ponera att det är adasierna som byggt helgendomen (Daakhelgendomen).
De behöver egentligen ha byggt den för att de tror på Daak eller för att de ska verka tro på Daak (vilket dock utomstående kommer att tro, att de tror på Daak alltså, om de inte säger annat) utan de ville kanske att de jargier som kommer till deras ska ha någonstans att ta vägen då de vill be eller så.
Egentligen så faller hela min argumentation då adasierna (som jag föreställer mig har en ganska strikt syn på vad som är lögn) troligen kommer att anse det som lögn än fast jag nödvändigtvis inte gör det
Vilket gör att adasier nog ser rätt rejält snett på sina fränder i Irgiz, just eftersom de far med osanning. Hm, den detaljen tål att funderas på... *knatar iväg för att fundera*)
Beror lite på vilken syn man har på lögner. De behöver egentligen inte säga att de tror på den Ende, bara inte neka till att de gör det (iofs kan man se det som en lögn det med). Sedan ifall de blir tvungna att säga ifall de verkligen tror på Daak eller inte är det bara att springa
. Ett litet exempel på hur jag ser på det hela.
Ponera att det är adasierna som byggt helgendomen (Daakhelgendomen).
De behöver egentligen ha byggt den för att de tror på Daak eller för att de ska verka tro på Daak (vilket dock utomstående kommer att tro, att de tror på Daak alltså, om de inte säger annat) utan de ville kanske att de jargier som kommer till deras ska ha någonstans att ta vägen då de vill be eller så.
Egentligen så faller hela min argumentation då adasierna (som jag föreställer mig har en ganska strikt syn på vad som är lögn) troligen kommer att anse det som lögn än fast jag nödvändigtvis inte gör det
Här kommer lite mer info:
Han är i Asharien (efter det att skeppet som han tog värvning på sjönk utanför Västmark samt lite hederlig vandring)
Han har INTE övergivit Muarak eller sina totem, men kan prata Lägre Jargiska, dock med viss brytning. Han har dock lärt sig att inte framhävda att alla ska följa Muaraks levnadsregler alltför ofta.
Han är i Asharien (efter det att skeppet som han tog värvning på sjönk utanför Västmark samt lite hederlig vandring)
Han har INTE övergivit Muarak eller sina totem, men kan prata Lägre Jargiska, dock med viss brytning. Han har dock lärt sig att inte framhävda att alla ska följa Muaraks levnadsregler alltför ofta.
Jade
Warrior
Spånar vidare....
Såsom ClawHawk påpekade, och som du själv var inne på, så ska nog "fränder" i det här fallet vara de andra adasierna.
Men tabut är fortfarande att "fara med osanning", alltså att ljuga. Vilket gör det här till en knepig moralisk diskussion.
Är det acceptabelt att fara med osanning mot de som inte delar Muaraks tro (i det här fallet jargierna)? Eller ska man helt enkelt inte ljuga, punkt?
Adasiernas levnadsregler genomsyras i och för sig av en känsla av "det du gör mot andra görs mot dig själv" och lite "tand för tand". Vilket gör att om du ljuger, även mot en jargier, så är det "okej" eller "rättvist" att de också kan ljuga tillbaka. Så att säga. (Om man vill förenkla det hela väldigt grovt.)
Kanske resonerar man som så att jargierna, såsom varande vilsna själar som inte innefattas i Muaraks gemenskap har brutit mot gudens levnadsregler, och att adasierna därför har "rätt" att framträda som Daak-troende även om det i grund och botten inte är det helt och fullt. (Väldigt bakvänt resonemang, iofs.) Om inte annat så har jargier i allmänhet under många år troligtvis behandlat adasierna mindre väl vilket gör att adasierna kanske känner att de eländiga typerna förtjänar att dras vid näsan. (Kanske inte så troligt, men vem vet...)
Såsom ClawHawk påpekade, och som du själv var inne på, så ska nog "fränder" i det här fallet vara de andra adasierna.
Men tabut är fortfarande att "fara med osanning", alltså att ljuga. Vilket gör det här till en knepig moralisk diskussion.
Är det acceptabelt att fara med osanning mot de som inte delar Muaraks tro (i det här fallet jargierna)? Eller ska man helt enkelt inte ljuga, punkt?
Adasiernas levnadsregler genomsyras i och för sig av en känsla av "det du gör mot andra görs mot dig själv" och lite "tand för tand". Vilket gör att om du ljuger, även mot en jargier, så är det "okej" eller "rättvist" att de också kan ljuga tillbaka. Så att säga. (Om man vill förenkla det hela väldigt grovt.)
Kanske resonerar man som så att jargierna, såsom varande vilsna själar som inte innefattas i Muaraks gemenskap har brutit mot gudens levnadsregler, och att adasierna därför har "rätt" att framträda som Daak-troende även om det i grund och botten inte är det helt och fullt. (Väldigt bakvänt resonemang, iofs.) Om inte annat så har jargier i allmänhet under många år troligtvis behandlat adasierna mindre väl vilket gör att adasierna kanske känner att de eländiga typerna förtjänar att dras vid näsan. (Kanske inte så troligt, men vem vet...)
Jade
Warrior
Hm, asharien. Kan tänka mig att adasier är väldigt sällsynta i asharien. Det är nog inte ens säkert att gemena man är medveten om att det finns sådant som adasier, en del har kanske hört berättas om det underliga träskfolket, men det är nog fruktansvärt få som faktiskt sett/mött adasier på riktigt och som vet om att de faktiskt finns. De som vet något matnyttigt om folket är nog ytterligt sällsynta.
Vilket gör att folk troligen är lite reserverade med tanke på adasierns lite säregna utseende. I en folkmassa kanske folk inte bryr sig nämnvärt, men kanske kan han få lite svårt när han ska agera ihop med andra människor.
En del kanske reagerar starkare än andra iofs, och det går nog inte att komma ifrån att en del ögonbryn lyfts (simhud mellan fingrarna och den lätt grönaktiga hyn är nog vad som drar misstänksamhet till sig). Men risken att någon faktiskt försöker peka ut honom som ett monster eller liknande är kanske inte jättestpr, men jag kan ändå tänka mig att den finns (folk är i regel konstiga ).
Annars verkar det som om din adasier anstränger sig för att inte sticka ut särskilt mycket, så han ska nog inte möta några överdrivet stora svårigheter. Fast det är då bara min högst personliga teori, och jag har lite halvdassig koll på hur folk i asharien är funtade.
Vilket gör att folk troligen är lite reserverade med tanke på adasierns lite säregna utseende. I en folkmassa kanske folk inte bryr sig nämnvärt, men kanske kan han få lite svårt när han ska agera ihop med andra människor.
En del kanske reagerar starkare än andra iofs, och det går nog inte att komma ifrån att en del ögonbryn lyfts (simhud mellan fingrarna och den lätt grönaktiga hyn är nog vad som drar misstänksamhet till sig). Men risken att någon faktiskt försöker peka ut honom som ett monster eller liknande är kanske inte jättestpr, men jag kan ändå tänka mig att den finns (folk är i regel konstiga
). Annars verkar det som om din adasier anstränger sig för att inte sticka ut särskilt mycket, så han ska nog inte möta några överdrivet stora svårigheter. Fast det är då bara min högst personliga teori, och jag har lite halvdassig koll på hur folk i asharien är funtade.
Jade
Warrior
Re: Vad är lögn? [Är nog OT]
Ja, jag lutar också åt det här resonemanget faktiskt. (Fast, nu har jag väl inte den bästa bland moraliska uppfattning, skämmes mig.)
Sen, som sagt, kanske adasierna i Irgiz kan "förlåtas" då det är eländiga jargier som luras. Och så länge de inte prompt påstår att de dyrkar Daak/inte dyrkar Muarak så har de, på sätt och vis, inte "farit med osanning".
Jag kan faktiskt tänka mig att adasierna är så pass listiga att de sköter det hela väldigt snyggt och utstuderat, så att det på sätt och vis är jarigerna som lurar sig själva, medan adasierna å sin sida helt enkelt avstår från att komma med osanna påståenden.
Visst har adasierna väldigt starka och strikta traditioner, men nu är det inte alla som följer levnadsreglerna jättestrikt. Adasier med exempelvis Kuzbarks (tusenfoting om jag minns rätt) totem tar som bekant lite lättare på gudens ord....
Ja, jag lutar också åt det här resonemanget faktiskt. (Fast, nu har jag väl inte den bästa bland moraliska uppfattning, skämmes mig.)
Sen, som sagt, kanske adasierna i Irgiz kan "förlåtas" då det är eländiga jargier som luras. Och så länge de inte prompt påstår att de dyrkar Daak/inte dyrkar Muarak så har de, på sätt och vis, inte "farit med osanning".
Jag kan faktiskt tänka mig att adasierna är så pass listiga att de sköter det hela väldigt snyggt och utstuderat, så att det på sätt och vis är jarigerna som lurar sig själva, medan adasierna å sin sida helt enkelt avstår från att komma med osanna påståenden.
Visst har adasierna väldigt starka och strikta traditioner, men nu är det inte alla som följer levnadsreglerna jättestrikt. Adasier med exempelvis Kuzbarks (tusenfoting om jag minns rätt) totem tar som bekant lite lättare på gudens ord....
Re: Spånar vidare....
Jargierna är väl knappast kända för att vara de mest hederliga människorna i Mundana. Jag skulle gott kunna tänka mig att de ljuger för adasier precis lika mycket som de ljuger för andra människor. De började så att säga...
Levnadsbudet säger ju att man inte ska ljuga för andra fränder, ser man inte jargier som fränder så borde det väl vara fritt fram att ljuga för dem.
Jargierna är väl knappast kända för att vara de mest hederliga människorna i Mundana. Jag skulle gott kunna tänka mig att de ljuger för adasier precis lika mycket som de ljuger för andra människor. De började så att säga...
Levnadsbudet säger ju att man inte ska ljuga för andra fränder, ser man inte jargier som fränder så borde det väl vara fritt fram att ljuga för dem.