Nekromanti Absolut viktigast?

Astral

Veteran
Joined
18 Feb 2002
Messages
32
Location
Västerås
Vad är absolut viktigast med ett senario som ni spelar eller spelleder? Är det strider, miljön, NPC eller intriger mellan spelarna? Nåt annat?
 
Det är olika om jag spelar eller spelleder.

När jag spelar är det miljöerna och möjligheter föär mig att göra heroiska dåd som är viktigast. Får jag bara välja en sak är det miljöerna. För en av de största tjusningarna med rollspel är imho att upptäcka förtollande miljöer av olika slag, då känslan av under infinner sig.

När jag spelleder är det miljöerna och slpernas bakgrund/motivation/medel. Och får jag bara ta en så är det då slperna då jag gillar intriger och relationsbaserade kampanjer/äventyr/scenarion.
 
Stämmningen !!

För min del så känns som att stämmningen är viktig när man lirar.. Sen så är ju åxå bra om man är väl förberedd som SL, känns lite trist att kolla iderligen i böckerna.
Sen så är det ju förbaskat skoj om det blir lite inriger i gruppen ju.. Sånt kan ju bli hur intressant som helslt !

/ Johan K, alldeles snart på väg till Sthlm
 
:gremsmirk:absolut viktigast är en ren miljö och inget fältslag som pågått under natten. men stämningen är nästan viktigare för mig
 
Absolut viktigast för mig är miljön när jag är spelare, en bra beskriven, mystisk miljö och koncentrerad SL som kan lägga ut målande beskrivningar är mycket viktigt.

När jag spelleder är det viktigt för mig att spelarna utnyttjar den information jag ger dom till max genom att använda "ovanlia" färdigheter istället för att lösa allt med våld. Med ovanliga färdigheter har man t.ex. målning, sjunga & spela, smyga osedd, buktala...
 
Trådnystande

Det viktigaste tycker jag är att rollpersonerna har något att göra. Det finns inget tråkigare under en spelsession än när spelarna verkligen har slut på ledtrådar eller idéer och bara sitter och ser dumma ut. Ett bra scenario ska ha lagom många trådar att dra i så att både spelare och spelledare känner att det rör sig frammåt.

/tobias
 
Diskussionerna!

Selfklahrt är diskussionerna de viktigaste! De är ofta intimt sammankopplade med stämningen, men det finns inget härligare än då två spelare far ut i en hätsk ordstrid mot varandra, då man (som spelledare) får äran att skälla ut de ynkliga rollpersonernas misslyckanden, när skämten går runt bordet (gärna in-game) eller då en rollperson intensivt försöker förföra en spelledarperson, och det hela blir en roande uppvisning när den (ofta manlige) spelaren med ett smörigt leende och framsträckt hand ger sig på den (lika ofta manlige) spelledaren, som svarar med en ljus röst och ögonfladder. :gremgrin:

Nu är det inte sagt att detta inte skulle vara ännu roligare med kvinnliga deltagare, men det tenderar att vara ovanligt i denna hobbyn.

/RipperDoc
 
Tempo!

Tempot är det viktigaste. Om det är bra klipp i stegen när man kör igenom äventyret så kan vad som helst bli bra. Tempot varierar självklart från spel till spel, och varje spel har sitt eget speciella tempo.

Men...

...det viktigaste för mig är alltså att det inte stoppar upp och harvar ner. Tempo, tempo, tempo! Inte en massa regeldiskussioner eller OT-snack (lite måste ju alltid få förekomma, men i lagom dos).

M.
 
Fast...

...jag kom på att det jag skrev är det som är viktigt när jag spelleder äventyret.

Vad som är viktigast i själva äventyret, kontra spelomgången, är tydlighet. Det ska vara enkelt att hitta och förstå vad som händer i äventyret och hur jag hanterar detta.

Det är det som är viktigast: tydlighet, användarvänlighet om man så vill.

M.
 
Absolut överviktigast?

När jag spelar...
...är det att rollspela min rollperson så trevligt som möjligt och att klara de utmaningarna som kommer upp. Det har förstås inget direkt att göra med scenariot men det gäller ju allting jag spelar. *flummar*

När jag spelleder...
...så är det att göra det så roligt som möjligt för oss.

Jag vet inte men jag tycker att frågan är svår att svara på eftersom det gäller scenerion. Hade det bara varit "absolut viktigast när ni rollspelar" så hade det varit mycket lättare, enligt mig. :gremsmile:
 
Den smakfulla variationen.
Gärna variation i scenariot (om'et tillåter) men tvunget att ha variation mellan olika scenarion.

För mycket fokus på ett element blir som att bolla gris med en kristallvas...
Sämsta gemensamma nämnare (person) missar ett "kast" & sen är stämning, tempo, intrigerna, miljö, NPC's eller allt annat ner i skitnivå en stund innan den hinner plockas upp av SL & limmas ihop (vilket är ett djäkla jobb ibland.).
 
Striderna brukar bara sabba stämningen (eon har inte världens enklaste/snabbaste stridssystem...).

NPC är bland det viktigaste (även om jag som SL suger på att "gestalta" tjej-NPC's... går bara inte... kan inte...), men dom borde ju faktiskt ingå i miljön, de är ju en del i det så att säga... Så jag anser att miljön är viktigast tillsammans med NPC (eller spelledarpersoner som man säger i eon :gremtongue:), och sen så kanske det beror att jag improviserar så gott som alla äventyr (en idé kan man komma långt på...).

Edit:
Jag har ingen ersättare så jag är aldrig spelare... Ingen annan i gruppen har "gåvan" (the knowledge to control the "force of the ancient game-masters" :gremtongue:), plus att jag inte skulle klara att inte ha fullmakt ang. regler mm :gremtongue:
 
Eh... Rollspelande...

Varesig det är ett totalt "onödigt" möte med en sinnesjuk grisbonde eller om det är ett försök att nästla sig in hos person ex. eller att förolämpa medspelare såväl som SLP...
 
Kvinnliga män och manliga kvinnor

"då en rollperson intensivt försöker förföra en spelledarperson, och det hela blir en roande uppvisning när den (ofta manlige) spelaren med ett smörigt leende och framsträckt hand ger sig på den (lika ofta manlige) spelledaren, som svarar med en ljus röst och ögonfladder. "

"Nu är det inte sagt att detta inte skulle vara ännu roligare med kvinnliga deltagare, men det tenderar att vara ovanligt i denna hobbyn."


Det hela påminner mig om ett spelmöte där två kvinnor var med och spelade. Den ene spelade en maskulin och manlig sjökapten, den andre sjökaptenens älskarinna. Bland det bisarraste jag upplevt i rollspelsväg, helt klart:

SL (jag), till Anna: Du ser att Kira står på balkongen en bit bort.
Mia: Kira gör det hemliga tecknet för att vi ska mötas.
[Ante gestikulerar genom att föra sitt pekfinger genom tummen och pekfingret som han använt för att göra en cirkel]
*Gapskratt*
Anna: Jag svarar med mitt hemliga tecken
[Anna tar sig i skrevet]
*Gapskratt*

och sedan började det verkligen spåra ur när de började gräla och diskutera sitt förhållande med varandra. Jag har aldrig sett ett liknande uppvisning i rollspelande i hela mitt liv.
 
Re: Fast... [kanske lite ot]

Ah.

Är det bara jag som har ett stort problem med att få mina spelare att fatta att viss otydlighet faktiskt inte kommer från mig? :gremgrin:

Hur får man fram en schysst och tydlig känsla av otydlighet?

chrull
 
Att vi har kul, förstås.

Sen har vi kul på olika sätt varje gång. så det är omöjligt att säga.
Men ett intressant händelseförlopp är alltid bra. Och det kan ju vara miljoner med saker...


chrull
 
Re: Eh... Rollspelande...

Faktiskt vad jag tycker oxå. Inget som slår riktigt bra rollspel, gärna mellan karaktärerna.
 
Ja. jag tror det.
om vi bara vill rollspela kan man ju lika gärna friforma party-rollspel. Eller gå ut på krogen.
Vill man bara slåss så kan man lika gärna spela Ronin eller nått annat figurspel.
Storyn däremot, ett antal intressanta händelser som man får chansen att påverka och som inte är sådant som vilken person som helst skulle komma på efter 5 minuter...

Så ja. Storyn
 
Det beror på...

Du säger att striderna sabbar stämningen. Det beror på hur du spelleder striderna. Finns ju massa olika metoder men jag kör på att rollspela striderna. Reglerna kommer i andra hand. Självklart ska ingen känna sig orättvist behandlad. Men Realism och regler får ge vika för stämning.
 
Back
Top