Nekromanti Rollspel.nu's filmklubb 2015 v52
- Thread starter krank
- Start date
Som alla andra sett senaste Star Wars.
Väldigt bra, även om den, som många franchise-filmer nuförtiden, bitvis kändes som ett extremt påkostat och långt avsnitt ur en tv-serie (eller är det att en har vant sig vid en ny standard på tv-serier kanske?). Den 26e maj 2017 är väldigt, väldigt långt bort :/
4/5
Väldigt bra, även om den, som många franchise-filmer nuförtiden, bitvis kändes som ett extremt påkostat och långt avsnitt ur en tv-serie (eller är det att en har vant sig vid en ny standard på tv-serier kanske?). Den 26e maj 2017 är väldigt, väldigt långt bort :/
4/5
Jag har sett nya Star Wars Episode VII: The Force Awakens. Den var väl helt okej tyckte jag.
BETYG: 5/5
...så tänkte jag egentligen låta mig nöja, men jag ska nämna några grejer jag tänkte på. Inom spoilertaggar, givetvis:
BETYG: 5/5
...så tänkte jag egentligen låta mig nöja, men jag ska nämna några grejer jag tänkte på. Inom spoilertaggar, givetvis:
1) Jag är mycket skeptisk till att den fixade Bechdel, men det var befriande att se en tjej som inte behövde räddas i en av huvudrollerna och att se Leia som äldre kvinnlig kompetent chef som inte ifrågasattes. Asbra. Jag är liiiite skeptisk till det här med att de ändå verkade försöka få in lite romantisk spänning mellan Finn och Rey. Men i min headcanon är de definitivt bara vänner och ingen av dem strävar efter mer. Markeringen med handhållandet var guld.
2) Filmens estetik var så spot on att jag nästan gick åt. Helt jävla perfekt och asbra. Precis rätt sorts skitighet; det här är ett universum som varit med om en hel del. Episode 1-3 var alltid alldeles för rena och fina. Och visst använde de en hel del masker och dockor? Antingen det eller så är någon gudabenådat bra på CGI.
3) Å ena sidan var storyn väldigt mycket fanfic: en ny dödsstjärna, en ny droid med viktig karta, en ny ung jedi som dessutom inte behöver någon läromästare utan kickar rumpa direkt och lär sig kraften på egen hand (Mary Sue-karaktär...), en ny Darth Vader...
...å andra sidan gäller ju det för gamla Expanded Universe också. Jag har hört att de hade typ 2-3 nya dödsstjärnor eller motsvarande i böckerna som utspelar sig efter episod 4-6. Jag tyckte om den nya Dödsstjärnan eftersom den var så lik en faktisk planet. Jag tyckte om den nye Darth Vader eftersom han var en mer begriplig karaktär än Darth Vader var. Mer mångfacetterad. Sen fick ju Vader lite mer karaktärsdjup och motivationer genom ep 1-3, men... jag kan inte sympatisera med karaktärer som spelas av Hayden Christiansen.
Och sen vad et nog ganska precis det jag ville ha av en ny Star Wars-film också.
4) Jag är inte helt såld på slutet. Jag tyckte att det kändes ganska påklistrat att snabbspola hela letandet efter Luke och klämma in det på slutet här. Här är hur man fixar det här slutet: Rey åker iväg med Falcon. Klipp. Luke står på en klippa och ser mystisk ut. Han vänder sig om, och vi förstår att han fått en föraning om att nån är på väg. Roll credits. Då skulle de dessutom kunna lägga nästa film på "The Search for Luke", vilket skulle kunna bli rätt ballt. Eller sköta det i ett tie-in-tvspel eller en bok eller så.
5) Var det bara jag, eller kändes det som att filmen rent färgmässigt passade in med de gamla? Jag vet inte om jag märkte av speciellt mycket orange-and-teal iaf. Hur kände andra?
6) Jag ÄLSKAR all fanservice. Små visuella gags, referenser till klassiska misstag (Kessel run in 12 parsecs när parsec är längdmått), allt sånt.
7) Det var kul att se en massa skådespelare man fått för sig är nördar på riktigt och som fått småroller. Som Greg Grunberg till exempel.
8) Also: Max von Sydow!
Men alltså, det här var en riktig, värdig, asbra Star Wars-efterföljare. Efter att ha blivit bränd av ep1-3 så var det här som balsam för själen. Jag stördes inte ett dugg av JJ ABrams lensflares eller shakycam; dels köper jag det som en del av Abrams-paketet (och jag tycker att han gör bra grejer överlag) och var beredd på det, och dels hann jag knappt reflektera över det i hastigheten.
2) Filmens estetik var så spot on att jag nästan gick åt. Helt jävla perfekt och asbra. Precis rätt sorts skitighet; det här är ett universum som varit med om en hel del. Episode 1-3 var alltid alldeles för rena och fina. Och visst använde de en hel del masker och dockor? Antingen det eller så är någon gudabenådat bra på CGI.
3) Å ena sidan var storyn väldigt mycket fanfic: en ny dödsstjärna, en ny droid med viktig karta, en ny ung jedi som dessutom inte behöver någon läromästare utan kickar rumpa direkt och lär sig kraften på egen hand (Mary Sue-karaktär...), en ny Darth Vader...
...å andra sidan gäller ju det för gamla Expanded Universe också. Jag har hört att de hade typ 2-3 nya dödsstjärnor eller motsvarande i böckerna som utspelar sig efter episod 4-6. Jag tyckte om den nya Dödsstjärnan eftersom den var så lik en faktisk planet. Jag tyckte om den nye Darth Vader eftersom han var en mer begriplig karaktär än Darth Vader var. Mer mångfacetterad. Sen fick ju Vader lite mer karaktärsdjup och motivationer genom ep 1-3, men... jag kan inte sympatisera med karaktärer som spelas av Hayden Christiansen.
Och sen vad et nog ganska precis det jag ville ha av en ny Star Wars-film också.
4) Jag är inte helt såld på slutet. Jag tyckte att det kändes ganska påklistrat att snabbspola hela letandet efter Luke och klämma in det på slutet här. Här är hur man fixar det här slutet: Rey åker iväg med Falcon. Klipp. Luke står på en klippa och ser mystisk ut. Han vänder sig om, och vi förstår att han fått en föraning om att nån är på väg. Roll credits. Då skulle de dessutom kunna lägga nästa film på "The Search for Luke", vilket skulle kunna bli rätt ballt. Eller sköta det i ett tie-in-tvspel eller en bok eller så.
5) Var det bara jag, eller kändes det som att filmen rent färgmässigt passade in med de gamla? Jag vet inte om jag märkte av speciellt mycket orange-and-teal iaf. Hur kände andra?
6) Jag ÄLSKAR all fanservice. Små visuella gags, referenser till klassiska misstag (Kessel run in 12 parsecs när parsec är längdmått), allt sånt.
7) Det var kul att se en massa skådespelare man fått för sig är nördar på riktigt och som fått småroller. Som Greg Grunberg till exempel.
8) Also: Max von Sydow!
Men alltså, det här var en riktig, värdig, asbra Star Wars-efterföljare. Efter att ha blivit bränd av ep1-3 så var det här som balsam för själen. Jag stördes inte ett dugg av JJ ABrams lensflares eller shakycam; dels köper jag det som en del av Abrams-paketet (och jag tycker att han gör bra grejer överlag) och var beredd på det, och dels hann jag knappt reflektera över det i hastigheten.
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Jupp. Mycket masker och dockor. Abramd gjorde en poäng av det i en intervju att han tyckte det var viktigt när det kommer till star wars.
Angående Star Wars TFA och Bechdel:
Rey samtalar med den lilla skrumpna orangea rymdvarelsen, som jag helt klart tänkte var en kvinna. (Sedan sa hon och Leia eventuellt ett eller två ord till varandra, men inte mer än så.)
Rey samtalar med den lilla skrumpna orangea rymdvarelsen, som jag helt klart tänkte var en kvinna. (Sedan sa hon och Leia eventuellt ett eller två ord till varandra, men inte mer än så.)
Daniel
Swordsman
- Joined
- 7 Apr 2009
- Messages
- 596
Jag gillade också Star Wars. Helt klart nöjd med upplevelsen. Såg den givetvis utan smaklös 3D.
Supersnygga miljöer, måste jag understryka! Verkligen nöjd med den biten! Flera bildrutor som var mycket fin bildkonst.
Betyget blir nog 3,7 av 5. Höjer sig nog till 4 eller mer när jag ser den en andra gång.
Supersnygga miljöer, måste jag understryka! Verkligen nöjd med den biten! Flera bildrutor som var mycket fin bildkonst.
Betyget blir nog 3,7 av 5. Höjer sig nog till 4 eller mer när jag ser den en andra gång.
Men det är ju såklart ganska hårt att behöva se en av sitt livs absoluta favoritfilmkaraktärer dödas, en karaktär man tagit för given som "odödlig". Det var dock ganska tidigt efter att Han Solo introducerats i filmen som jag förstod att han måste dö - fast jag tog för givet att han skulle dö i tredje filmen och blev lite paff när jag insåg att storyn krävde hans död redan i denna filmen.
Det mysiga "nu har allt löst sig"-slutet i Return of the Jedi kommer ju hädanefter upplevas som tämligen bitterljuvt, nu när man vet att karaktärerna ska uppleva ytterligare sorg och olycka när familjetragedin ska ta en vända till, helt enligt berättelsens lagar för en fortsatt serie.
Och för er med koll på svensk pop, var det förresten bara jag som tyckte att Kylo Ren utan mask var väldigt lik den svenske popstjärnan Kristian Anttila...?
https://www.youtube.com/watch?v=QWmF_FcGOds
Det mysiga "nu har allt löst sig"-slutet i Return of the Jedi kommer ju hädanefter upplevas som tämligen bitterljuvt, nu när man vet att karaktärerna ska uppleva ytterligare sorg och olycka när familjetragedin ska ta en vända till, helt enligt berättelsens lagar för en fortsatt serie.
Och för er med koll på svensk pop, var det förresten bara jag som tyckte att Kylo Ren utan mask var väldigt lik den svenske popstjärnan Kristian Anttila...?
https://www.youtube.com/watch?v=QWmF_FcGOds
Det kanske inte behöver påpekas, men självklart såg jag den i 3D. Visserligen är bio-3D något sämre än hemma-3D (eftersom man hemma kan se till att befinna sig på optimalt ställe för att allt ska funka) men 3D är ändå typ alltid bättre än icke-3D. Jag är väldigt glad över att de som gnäller över 3D inte fått som de vill ännu och att "flugan" med 3D verkar få vara kvar ett tag.krank;n135732 said:
Det var bra 3D också. Visst fanns det en och annan hoppa-ur-skärmeneffekt men inte mer än det egentligen är i vanliga actionfilmer. Dessutom saknades i stort sett den jobbiga ful-matte-effekten som ibland dyker upp när folk inte tänker efter när de gör 3d, dvs att ofokuserad bakgrund ser ut som en suddigt målad plan yta istället för något med lite djup. Så 3D användes effektivt och på bra sätt, för att skapa större djup och närvarokänsla.
Jag kände mest att det är synd att inte originalfilmerna (4-6) finns i 3D.
Vimes
Lenny Kravitz
- Joined
- 15 Jun 2000
- Messages
- 11,373
Såg också Star Wars, tyckte faktiskt att den var rätt "mjäe". 2 av 5. En besvikelse. Originalkaraktärerna känns skohornade in i storyn och Darth Ren är inte alls en cool rymdskurk. Det bästa var väl att det var mindre plastig CSI och att Jar Jar inte var med.
anth
Vetefan
Hörrni, STAR WARS är såå vecka 51.
Det är vecka 52 nu. Det är dags att gå vidare.
Det är vecka 52 nu. Det är dags att gå vidare.
Detta är WRNU's filmklubb för v52. Den är ganska prestigelös och du får gärna vara med.
Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.
Själv kommer jag att iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:
1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.
(Mina egna betyg tenderar att flockas kring "4/5", det beror på att jag främst ser till att de film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).
Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.
Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.
* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menar jag inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja vem lukes pappa är, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad jag menar; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:
Du behöver inte "anmäla dig" för att vara med. Det är bara att hoppa på precis när som helst.
Själv kommer jag att iaktta följande "regler"; ni andra följer naturligtvis vilka regler ni vill*:
1) Jag tänker se minst en film i veckan.
2) Det ska vara en film jag inte tidigare skrivit om i Filmklubben, varken innevarande eller tidigare år.
3) När jag sett en film skriver jag något om den, mycket eller lite i mån av tid och relevans.
4) Jag skriver bara om filmer jag sett innevarande vecka.
4) Jag kommer att betygsätta enligt det här betygsystemet som jag knåpat ihop. Tanken med det är att få konkreta kriterier och därmed mer rättvis/jämn betygsättning.
(Mina egna betyg tenderar att flockas kring "4/5", det beror på att jag främst ser till att de film jag redan vet att jag gillar eller har god anledning att tro att jag kommer att tycka om).
Personer som varit med tidigare: LÄNK TILL GOOGLE SPREADSHEET.
Om jag missat någon, säg till! Eller kryssa in er själva.
* TILLÄGG: Det finns en regel som inte är frivillig: INGA SPOILERS. Med spoilers menar jag inte "actionhjälten överlever till slutet" eller så utan mer att avslöja vem lukes pappa är, vad soylent green är gjort av eller Tyler Durdens bakgrund. Ni vet vad jag menar; saker i filmer som är tänkta att vara hemliga och vars avslöjande liksom är en grej. Vissa av oss älskar oväntade vändningar i filmer och vill inte få vårt nöje förstört. Om du vill diskutera något som kräver att du spoilar, använd spoilertaggarna. De ser ut såhär:
[/ spoiler]
fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!
fast utan mellanslaget efter /. Mellan ] och [ där i mitten skriver du det som är spoiligt. Då kommer det att krävas en aktiv handling - att man klickar på en knapp - för att läsa det som står där. Skitpraktiskt!
Bah! Det är svårt, det här med veckor. Framför allt kring jul.anth;n135850 said:Hörrni, STAR WARS är såå vecka 51.
Det är vecka 52 nu. Det är dags att gå vidare.
Jag undrar om man kan få någon vänlig moderator att flytta en massa poster... Troligen inte, för då kräks väl forumet blod eller nåt.
Det gick faktiskt! Och inget blod ännu.krank;n135855 said:
Krille
Super Moderator
Det är den där årstiden, så jag har följaktligen sett Hogfather.
Susan (Michelle Dockery) försöker i det längsta att låta bli att vara Dödens dotterdotter, och bara ha ett riktigt jobb som guvernant åt barnen Twyla (Madeleine Rakic-Platt) och Gawain (Hugo Altman). Men det är inte alltid så lätt, i synnerhet när man har monster i källaren, föräldrarna har svinvinternattsfest på nedervåningen, när korpar (Neil Pearson) knackar på fönstret, när sockätaren, flintklipparen och bakfyllans åhgud (Rhodri Meilir) plötsligt börjar existera, när tandféer (Sinead Matthews) blir kidnappade av läskiga lönnmördare som Jonathan Teatime (Marc Warren), eller när ens farfar (Ian Richardson) klär ut sig till Grisefar själv (Shend) när denne saknas.
Och när Döden blir mer och mer Grisefar så är det bara Susan som kan ta upp farfars lie och göra vad som måste göras.
---
Manuset till Hogfather skrevs ursprungligen av Terry Pratchett själv, och är således hyfsat troget boken. Den har en seg start och tre slut varav ett är rätt oengagerande, men allt däremellan (samt det första och tredje slutet) är riktigt bra.
Det jag menar med att Hogfather har tre slut är att den först har ett klimax som avslutar själva ståryn. Det är bra och helt okej. Sen kommer ett slut till som förklarar vad det handlade om. Det känns verkligen som att det inte har i filmen att göra. Och sen kommer ett slut till, som rundar av några lösa trådar så att man inte behöver göra en uppföljare. Liksom det första slutet så är det okej, men det känns vid det här laget som att man egentligen vill gå på toa just då.
Michelle Dockery gör en bra roll som Discworlds goth-prinsessa Susan Sto-Helit och Dödens dotterdotter. Jag stordiggar Susan som karaktär, och jag tycker verkligen att Michelle Dockery gör en värdig tolkning av den. Jag skulle verkligen kunna vilja skrida omkring i hellång mantel på det sättet som hon gör! Ian Richardson (den ursprunglige FU i den ursprungliga House of Cards) spelar Dödens röst med bravur. Marc Warren är en asläskig Mister Teatime (uttalas Teh-ah-ti-meh om nu någon skulle få för sig att uttala det fel) och att casta Josh Ackland som Osynliga universitetets rektor Mustrum Ridcully måste vara ett genidrag! Det jag är mest besviken på är faktiskt Auditors. De ser bra ut, men rösten känns bara fel.
Produktionen i allmänhet är bra för att vara tv-film, men håller knappast för bio. Som vanligt ser snön mer ut som frigolitflagor än snö, kulisserna ser lite kulissiga ut, och svärd och andra props känns lite meh. Däremot är kostymerna suveräna!
Om Hogfather hade varit lite tajtare klippt i början, och med en viss ommöblering av slutet, och lite större budget än en tv-filmsbudget, så hade det varit den perfekta julfilmen! Numera är den bara bättre än typ allt annat som går på julafton, inklusive Kalle Anka, Karl-Bertil, Svensson Svensson och Arne Weisse.
Min familj håller förstås inte med mig om detta, men de har ingen smak.
Susan (Michelle Dockery) försöker i det längsta att låta bli att vara Dödens dotterdotter, och bara ha ett riktigt jobb som guvernant åt barnen Twyla (Madeleine Rakic-Platt) och Gawain (Hugo Altman). Men det är inte alltid så lätt, i synnerhet när man har monster i källaren, föräldrarna har svinvinternattsfest på nedervåningen, när korpar (Neil Pearson) knackar på fönstret, när sockätaren, flintklipparen och bakfyllans åhgud (Rhodri Meilir) plötsligt börjar existera, när tandféer (Sinead Matthews) blir kidnappade av läskiga lönnmördare som Jonathan Teatime (Marc Warren), eller när ens farfar (Ian Richardson) klär ut sig till Grisefar själv (Shend) när denne saknas.
Och när Döden blir mer och mer Grisefar så är det bara Susan som kan ta upp farfars lie och göra vad som måste göras.
---
Manuset till Hogfather skrevs ursprungligen av Terry Pratchett själv, och är således hyfsat troget boken. Den har en seg start och tre slut varav ett är rätt oengagerande, men allt däremellan (samt det första och tredje slutet) är riktigt bra.
Det jag menar med att Hogfather har tre slut är att den först har ett klimax som avslutar själva ståryn. Det är bra och helt okej. Sen kommer ett slut till som förklarar vad det handlade om. Det känns verkligen som att det inte har i filmen att göra. Och sen kommer ett slut till, som rundar av några lösa trådar så att man inte behöver göra en uppföljare. Liksom det första slutet så är det okej, men det känns vid det här laget som att man egentligen vill gå på toa just då.
Michelle Dockery gör en bra roll som Discworlds goth-prinsessa Susan Sto-Helit och Dödens dotterdotter. Jag stordiggar Susan som karaktär, och jag tycker verkligen att Michelle Dockery gör en värdig tolkning av den. Jag skulle verkligen kunna vilja skrida omkring i hellång mantel på det sättet som hon gör! Ian Richardson (den ursprunglige FU i den ursprungliga House of Cards) spelar Dödens röst med bravur. Marc Warren är en asläskig Mister Teatime (uttalas Teh-ah-ti-meh om nu någon skulle få för sig att uttala det fel) och att casta Josh Ackland som Osynliga universitetets rektor Mustrum Ridcully måste vara ett genidrag! Det jag är mest besviken på är faktiskt Auditors. De ser bra ut, men rösten känns bara fel.
Produktionen i allmänhet är bra för att vara tv-film, men håller knappast för bio. Som vanligt ser snön mer ut som frigolitflagor än snö, kulisserna ser lite kulissiga ut, och svärd och andra props känns lite meh. Däremot är kostymerna suveräna!
Om Hogfather hade varit lite tajtare klippt i början, och med en viss ommöblering av slutet, och lite större budget än en tv-filmsbudget, så hade det varit den perfekta julfilmen! Numera är den bara bättre än typ allt annat som går på julafton, inklusive Kalle Anka, Karl-Bertil, Svensson Svensson och Arne Weisse.
Min familj håller förstås inte med mig om detta, men de har ingen smak.
anth
Vetefan
Attack On Titan
Inte animen, utan live action-filmen.
Jag har inte recenserat animen för jag har inte sett färdigt den. Jag kom halvvägs igenom innan jag gav upp. Så dålig var den.
Attack On Titan är en postapocalyptisk film. För 100 år sedan slogs civilisationen sönder av "titaner". De är, som namnet antyder, gigantiska groteska humanoider, normalt mellan 3-15 m höga. Människorna tvingas därför leva i en stor std omgiven av tre höga murar.
Ingen vet varifrån de kommer. Man vet att de äter människor, men titanerna tog över jorden för 100 år sedan och ingen vet vad de äter när det inte finns några människor i närheten. De äter i alla fall inte djur. Titanerna har regeneration och är i princip odödliga. De har en känd svag punkt: får de ett hugg i nacken så förångas de och dör.
Eren, Mikasa och Armin är tre barndomskamrater och filmens huvudpersoner. Plötsligt anfaller en 60 m hög kolossal titan och slår sönder den 50 m höga yttre muren och tvingar människorna att fly innanför den andra muren. Under titan-attacken separeras Eren och Armin från Mikasa och de tror att hon är död.
Snabbspolning i tiden: två år senare får vi se hur Eren och Armin tar examen i ett militärförband som ska strida mot titanerna. Deras första uppdrag går at helvete, men de blir räddade av ett elitförband där Mikasa ingår...
Det finns bara tre bra saker i den här filmen:
- Bilden av en mörk och hopplös postapokalyptisk värld är väldigt bra. Det känns lite grand som en terminator-film, där terminatorrobotarna är utbytta mot 15 m höga groteska jättar som nästan är odödliga.
- Titanerna! De är FUCKING AWSOME! Det är nästan så att den här skitfilmen är sevärd bara på grund av dem.
- 3D-utrustningen, "The Omni-Directional Mobility Gear", som med hjälp av vajrar gör det möjligt att svinga sig mellan hus/träd, ungefär som spindelmmannen, och därmed komma upp i höjd med titanerna nackar.
Här är ett klipp när titanerna bryter igenom muren och slåss mot värdelösa soldater.
Här är ett klipp när titanerna möter elitsoldater.
Det lär även finnas en andra film, men den enda kopian med engelsk text som jag hittade var dubbad på ryska. sedan finns även tre TV-avsnitt. Men jag vägrar att se skiten.
Betyg: 4/10 (vilket är högre än betyget jag ger animen).
Inte animen, utan live action-filmen.
Jag har inte recenserat animen för jag har inte sett färdigt den. Jag kom halvvägs igenom innan jag gav upp. Så dålig var den.
Attack On Titan är en postapocalyptisk film. För 100 år sedan slogs civilisationen sönder av "titaner". De är, som namnet antyder, gigantiska groteska humanoider, normalt mellan 3-15 m höga. Människorna tvingas därför leva i en stor std omgiven av tre höga murar.
Ingen vet varifrån de kommer. Man vet att de äter människor, men titanerna tog över jorden för 100 år sedan och ingen vet vad de äter när det inte finns några människor i närheten. De äter i alla fall inte djur. Titanerna har regeneration och är i princip odödliga. De har en känd svag punkt: får de ett hugg i nacken så förångas de och dör.
Eren, Mikasa och Armin är tre barndomskamrater och filmens huvudpersoner. Plötsligt anfaller en 60 m hög kolossal titan och slår sönder den 50 m höga yttre muren och tvingar människorna att fly innanför den andra muren. Under titan-attacken separeras Eren och Armin från Mikasa och de tror att hon är död.
Snabbspolning i tiden: två år senare får vi se hur Eren och Armin tar examen i ett militärförband som ska strida mot titanerna. Deras första uppdrag går at helvete, men de blir räddade av ett elitförband där Mikasa ingår...
Det finns bara tre bra saker i den här filmen:
- Bilden av en mörk och hopplös postapokalyptisk värld är väldigt bra. Det känns lite grand som en terminator-film, där terminatorrobotarna är utbytta mot 15 m höga groteska jättar som nästan är odödliga.
- Titanerna! De är FUCKING AWSOME! Det är nästan så att den här skitfilmen är sevärd bara på grund av dem.
- 3D-utrustningen, "The Omni-Directional Mobility Gear", som med hjälp av vajrar gör det möjligt att svinga sig mellan hus/träd, ungefär som spindelmmannen, och därmed komma upp i höjd med titanerna nackar.
Här är ett klipp när titanerna bryter igenom muren och slåss mot värdelösa soldater.
Här är ett klipp när titanerna möter elitsoldater.
Det lär även finnas en andra film, men den enda kopian med engelsk text som jag hittade var dubbad på ryska. sedan finns även tre TV-avsnitt. Men jag vägrar att se skiten.
Betyg: 4/10 (vilket är högre än betyget jag ger animen).
DeBracy
Eventuellt helt fantastisk
- Joined
- 21 May 2003
- Messages
- 5,724
Jag har sett tre filmer senaste dagarna:
Lost in Translation. Andra gången jag såg den (första gången jag såg den med text) och nu klickade det lite mer vilken typ av film det var. Första gången jag såg den kändes det som att jag missat nåt i handlingen och saknade pusselbitar. Den här gången, när jag var mer uppmärksam, insåg jag att det inte var handling jag missat utan stämning. Den här gången upplevde jag att filmen handlade mycket mer om att fånga upp och förmedla vissa känslor än att presentera en berättelse. Förstår nu varför den fått så goda omdömen.
Betyg: Bra.
Blade Runner: The Final Cut. Är det första gången jag ser en version utan voice-over? Kanske. I första riktiga "luckan" så upplevde jag att jag saknade den, men ganska snart fyllde Vangelis musik i och jag insåg att jag nog inte reagerat på den förut, inte förrän det ikoniska sluttemat rullar igång. Efter ett tag var det ganska gött att få vara inne i filmen utan voice-over, för den fick ett helt annat tempo. Även om det var annorlunda var det också ett kärt återseende. Jag tycker den är välförtjänt av sin klassikerstatus.
Betyg: Bra+.
Epic – Skogens hemliga rike. Magnus Uggla gjorde rösten till nån slags larv som höll koll på rullorna. Folk åkte på fåglar. Jag och mamma skrattade då och då. Det var lite som en småtorr bulle. Inte så spännande, men en småtorr bulle är ju ändå en bulle.
Betyg: Bulle.
Lost in Translation. Andra gången jag såg den (första gången jag såg den med text) och nu klickade det lite mer vilken typ av film det var. Första gången jag såg den kändes det som att jag missat nåt i handlingen och saknade pusselbitar. Den här gången, när jag var mer uppmärksam, insåg jag att det inte var handling jag missat utan stämning. Den här gången upplevde jag att filmen handlade mycket mer om att fånga upp och förmedla vissa känslor än att presentera en berättelse. Förstår nu varför den fått så goda omdömen.
Betyg: Bra.
Blade Runner: The Final Cut. Är det första gången jag ser en version utan voice-over? Kanske. I första riktiga "luckan" så upplevde jag att jag saknade den, men ganska snart fyllde Vangelis musik i och jag insåg att jag nog inte reagerat på den förut, inte förrän det ikoniska sluttemat rullar igång. Efter ett tag var det ganska gött att få vara inne i filmen utan voice-over, för den fick ett helt annat tempo. Även om det var annorlunda var det också ett kärt återseende. Jag tycker den är välförtjänt av sin klassikerstatus.
Betyg: Bra+.
Epic – Skogens hemliga rike. Magnus Uggla gjorde rösten till nån slags larv som höll koll på rullorna. Folk åkte på fåglar. Jag och mamma skrattade då och då. Det var lite som en småtorr bulle. Inte så spännande, men en småtorr bulle är ju ändå en bulle.
Betyg: Bulle.
Jag har sett ett par filmer det senaste. Några var förra veckan, men skit i det.
Jag såg Lord of War, med Nicolas Cage i rollen som en ukrainskfödd vapensmugglare. Den passade mig perfekt! Det är inte ofta filmer har samma nivå av cynisk humor, oberörd av hur hemskt det vi egentligen ser, som jag själv har, men den här hade det. Cages berättarröst, som mest reflekterar över världens hemskheter, är det bästa.
Jag såg nya Star Wars på bio. Jag skrev långt om den i min favorittråd (som knappt någon annan verkar tycka om) här. Min korta recension är att den tydligt är en produkt av vårt förkastliga kapitalistiska system, men det är jag också. Vi förtjänar varandra, och följaktligen hade jag jätteroligt.
Igår såg jag Curse of the Jade Scorpion, en Woody Allen-rulle från 2001. Den utspelar sig på ett försäkringsbolag på 40-talet, där Woody Allens ganska gubbsjuke utredare får ett till synes olösligt fall med en juvelstöld. Jag såg den med mina syskon, och min bror konstaterade väldigt snabbt att "det här är en sådan film där de pratar hela tiden" och skrattade lite grann. Det är rätt coolt, faktiskt. Dialogen är tjock med skämt och antydningar, och bara att försöka hänga med på alla förolämpningar är nog för att hålla intresset uppe.
Efter bara en kvart var jag övertygad om att Allen spelade skurken eftersom han var ett sådant rövhål, och därför har jag inte så mycket respekt för att han fick ett lyckligt slut, eftersom han inte riktigt kan sägas ha bättrat sig. Men nåja. Filmen däremellan var underhållande och spännande i alla fall!
Jag såg Lord of War, med Nicolas Cage i rollen som en ukrainskfödd vapensmugglare. Den passade mig perfekt! Det är inte ofta filmer har samma nivå av cynisk humor, oberörd av hur hemskt det vi egentligen ser, som jag själv har, men den här hade det. Cages berättarröst, som mest reflekterar över världens hemskheter, är det bästa.
Jag såg nya Star Wars på bio. Jag skrev långt om den i min favorittråd (som knappt någon annan verkar tycka om) här. Min korta recension är att den tydligt är en produkt av vårt förkastliga kapitalistiska system, men det är jag också. Vi förtjänar varandra, och följaktligen hade jag jätteroligt.
Igår såg jag Curse of the Jade Scorpion, en Woody Allen-rulle från 2001. Den utspelar sig på ett försäkringsbolag på 40-talet, där Woody Allens ganska gubbsjuke utredare får ett till synes olösligt fall med en juvelstöld. Jag såg den med mina syskon, och min bror konstaterade väldigt snabbt att "det här är en sådan film där de pratar hela tiden" och skrattade lite grann. Det är rätt coolt, faktiskt. Dialogen är tjock med skämt och antydningar, och bara att försöka hänga med på alla förolämpningar är nog för att hålla intresset uppe.
Efter bara en kvart var jag övertygad om att Allen spelade skurken eftersom han var ett sådant rövhål, och därför har jag inte så mycket respekt för att han fick ett lyckligt slut, eftersom han inte riktigt kan sägas ha bättrat sig. Men nåja. Filmen däremellan var underhållande och spännande i alla fall!
Vimes
Lenny Kravitz
- Joined
- 15 Jun 2000
- Messages
- 11,373
Igår såg jag Star Wars: The Force Awakens. 5/5 på krankskalan, 3/5 på någon form av "hur bra är det här egentligen?"-skala. Jag blev väl underhållen, men samtidigt känner jag mig jävligt played. Som Pilze är inne på är TFA i första hand en produkt av vårt kapitalistiska system, men det är en jävla välsvarvad, genomtänkt och skickligt skapad produkt. Jag kan tänka mig att bli väl underhållen igen (dock utan 3D den gången!)
Det mesta har sagts (och jag håller med om typ allt), men några tankar då:
* det här är ju inte en remake av A New Hope, det är ju en remake-remix av HELA originaltrilogin.
* jag störde mig lite på att First Order inte bara var Rymdimperiet 2.0 utan 1.1, ytterligare lite mer fascistonazityska bara, annars exakt samma sak. (Det fanns väl någon förhoppning om att TFA skulle vara en fortsättning på originaltrilogin och inte en reboot av den, och isf med andra skurkar)
* Yay Finn och Ray! Gillade båda och tyckte de hade bra kemi.
Det mesta har sagts (och jag håller med om typ allt), men några tankar då:
* det här är ju inte en remake av A New Hope, det är ju en remake-remix av HELA originaltrilogin.
* jag störde mig lite på att First Order inte bara var Rymdimperiet 2.0 utan 1.1, ytterligare lite mer fascistonazityska bara, annars exakt samma sak. (Det fanns väl någon förhoppning om att TFA skulle vara en fortsättning på originaltrilogin och inte en reboot av den, och isf med andra skurkar)
* Yay Finn och Ray! Gillade båda och tyckte de hade bra kemi.
Nu blir det spoilers:
* Finn och Ray funkade bra med Han Solo också
* Kylo Ren gillade jag också. Man kan inte göra en ny Darth Vader, så då blir det en wannabe-Vader istället. Klockrent, gillade grejen med en svag onding
* ...som ändå fick ha ihjäl Han Solo (jag blev faktiskt lite chockad, men så här i efterhand var det ju rätt uppenbart)
* Finn och Ray funkade bra med Han Solo också
* Kylo Ren gillade jag också. Man kan inte göra en ny Darth Vader, så då blir det en wannabe-Vader istället. Klockrent, gillade grejen med en svag onding
* ...som ändå fick ha ihjäl Han Solo (jag blev faktiskt lite chockad, men så här i efterhand var det ju rätt uppenbart)
Conan
Swashbuckler
- Joined
- 15 Aug 2000
- Messages
- 2,085
Sett Star Wars: The Force Awakens. Vilket jävla skit. Hur kom man på att man skulle sno hela handlingen från de gamla filmerna trots att det var en uppföljare och inte en remake? I övrigt helt platta karaktärer, sopiga huvudrollsinnehavare (vem fan bryr sig om att en var kvinna) och en fullkomlig hysteri med att med skohorn klämma in karaktärer från de gamla filmerna. Hela filmen är full av idiotiska händelser var brist på logik genast är uppenbar för tittaren. Så gott som alla "aha-ögonblick" är helt uppenbara på förhand.
Det enda som var bra var en av filmens robotar, skurken (inte back-storyn men hur han spelades) och till viss mån första halvtimmen av filmen.
1/5. Ser inte fram emot nästa. Det här bli nog lika bra som hobbit-trilogin.
Det enda som var bra var en av filmens robotar, skurken (inte back-storyn men hur han spelades) och till viss mån första halvtimmen av filmen.
1/5. Ser inte fram emot nästa. Det här bli nog lika bra som hobbit-trilogin.