Nekromanti Alviska koncept

avatarex

Myrmidon
Joined
18 Dec 2000
Messages
4,213
Location
Göteborg
Efter lite vardagsångest över våra ändliga liv och hjälplösheten som finns i det så sades det mig att vi dör för att lämna plats åt de som ännu inte fått leva. Då slog det mig att en rättvis värld endast tar livet av dem som låtit andra få leva genom att skaffa barn. Sen slogs jag av ännu en tanke - kanske en sådan värld skulle fungera i ett fantasyrollspel?

Och gäller det ångest å alver finns det ju en person att tala med - Ymir ;-) Han hade tänkt samma tanke plus en del annat som publiceras om författaren känner för det (du kan väl förklara dina tankar själv så inget blir fel, Ola?).

Vad skulle man kunna ha för andra intressanta koncept på alver? Odödlighet är ju svårbegripligt men ack så intressant. Eons ångestalver är ju ett sätt att se på saken, och Tolkiens überfolk ett annat. Vilka är de mest intressanta enligt er?

<font size="1"> Jag läste nånstans att DoD6 ändrat alverna och deras åldrande i nya utgåvan. Är det sant, och hur är det isåfall? </font size>
 

Dimfrost

Special Circumstances
Joined
29 Dec 2000
Messages
8,564
Location
Fallen Umber
Alver i Trudvang

Alverna i Trudvang förlorade sin odödlighet när gudarna lämnade världen en gång i en svunnen forntid. Numera är det ytterst ovanligt med alver som föds med odödlighetens gåva, även om det fortfarande förekommer i enstaka fall. De flesta alver är långlivade, med en livslängd på några hundra år, men inte odödliga. Det rekommenderas att rollpersonerna inte ska spela odödliga alver.


/Dimfrost
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
6,930
Hellre halvgudar

Tja, jag har lite svårt för både alver och odödlighet bland spelarraser. Jag pallar liksom inte med det där med "jag är tusen år gammal men är ändå inte mäktigare än en medelålders människa". Jag köper gärna odödlighet, men då skall den odödlige vara en halvgud. Om jag skrev mitt eget rollspel skulle alverna få vara någon typ av gudasläkte, typ vaner (från fornnordisk mytologi) och de skulle inte vara en spelbar ras utan något som snarare tillhörde sagorna eller religionen.

Men visst, jag köper det typiska "alvstuket". Ett folkslag som lever i harmoni med naturen, musiken och den vackra kulturen. Men i mitt fall kan det lika gärna vara ett androgynt människofolk med en kultur som skiljer sig från den gängse historiska ripoffen (och med spetsiga öron såklart).

Alverna brukar alltid vara duktiga krigare. Det skulle jag gärna ta ifrån dem. Låt dem snarare vara lite pacifistiska. Människor är så duktiga på att kriga så att de fyller ut den rollen mer än väl i de flesta fantasyrollspel. För att inte tala om dvärgarna!

Jag har tyvärr inte läst den reviderade DoD6-utgåvan, men jag tyckte rätt bra om den tidigare alvmodellen. Ja, förutom odödligheten förstås. Skönt drag att ge dem slaviska influenser.

/Vulf
 

Rickard

Superhero
Joined
15 Oct 2000
Messages
17,534
Location
Helsingborg
Re: Hellre halvgudar

"Jag pallar liksom inte med det där med 'jag är tusen år gammal men är ändå inte mäktigare än en medelålders människa'."
Å andra sidan så tycker jag man inte bör lära sig mer och mer hela tiden.. Till sist måste man börja glömma saker.. Jag tycker det är svårt med evigt liv, för jag kan inte riktigt föreställa mig det.. Vad är det som händer med kroppen? Varför åldras de inte? Jag vet faktiskt inte varför människan åldras som vi gör och vad det är som egentligen händer..

Just begränsningar för hur mycket man kan lära sig, finns det i rollspel? En hjärna kan väl inte ta emot hur mycket information som helst.. Vad händer när det blir för mycket?

Annars håller jag med dig på resten och hänvisar lite till din Låt oss skapa en värld.. Mitt vingfolk där är ungefär så som jag vill se alverna.. Samt att man tar bort sexualiteten hos alver..

"Skönt drag att ge dem slaviska influenser."
Slavisk som i "träl" eller slavisk som folkslaget?

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som är på gränsen till OT och funderade ett tag på att starta en egen tråd om ålder
 

kefka

Hero
Joined
17 May 2000
Messages
802
Re: Hellre halvgudar

Men visst, jag köper det typiska "alvstuket". Ett folkslag som lever i harmoni med naturen, musiken och den vackra kulturen. Men i mitt fall kan det lika gärna vara ett androgynt människofolk med en kultur som skiljer sig från den gängse historiska ripoffen.

Påminner mig väldigt mycket om skogsfolket i Khelataar.
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
6,930
Som i folkslaget [NT]

NT = No Text (Ingen text)
 

DragonLord

Warrior
Joined
30 Dec 2001
Messages
340
Location
Malmö/Gifu
Re: Alviska koncept [edit]

Till skillnad från rätt många här, så ser jag på alverna som lite av ett stagnerat krigarfolk. Det vanligaste alvfolket i Grå Tider har en del gemensamt med mongolerna i vår värld. Detta baserar jag helt enkelt på att alvers favoritvapen brukar vara pil och båge, samt i en del fall böjda eneggade svärd. Detta låter för mig som en beriden kultur. Så de har fått flytta ut från den djupa skogen och ut på slätterna.

Delen med "stagneringen" är att de har varit ute och härjat på andra kontinenter och trängt undan några folk (dvärgar och drakmän) och sedan grundat sin egen högkultur där.

Nog om det... Deras odödlighet har jag inte riktigt fått kläm på än, men långlivade borde de vara. En intressant idé en kompis kom med var att de skulle med åldern drabbas av en slags vandringslust som drev iväg dem ut i världen, och att denna vandringslust sällan upphörde under resten av deras liv.

Svårt dock med en hel nation som helt plötsligt kan få för sig att syssla med massiva folkvandringar. Verkar inte som något stabilt samhälle i mina ögon. :gremsmirk:

[edit] Efter en brainstorm under dagen så kom jag på ett helt annat upplägg. Kvar är den beridna alvkulturen som med våld och erövringar skapat plats för sig själva. De är dock inte odödliga, även om de lever länge så är de bara marginellt mer långlivade än dvärgar och drakmän (ca 600 år). MEN detta är endast den del som de andra folkslagen säkert känner till. Alvernas gamla religion menar dock att alverna en gång var Odödliga med stort O, och att dessa alver skulle leva kvar i ett paradis någonstans i världen. Alvernas dödlighet fick de som straff när de ingick giftemål (eller liknande) med människor. De stammar som vägrade acceptera gudarnas och prästernas befallningar att bryta alla kontakter med människor blev förbannade och fråntogs sina eviga liv och drevs i landsflykt. Sanningen om huruvida dessa uralver finns och var i så fall lämnar jag till spelledaren, alternativt en bok i stil med Legender & Hemligheter...

Ooops, kanske borde ha startat en egen tråd? :gremblush:

[/edit]

/Pontus
 

Foggmock

Myrmidon
Joined
26 Aug 2000
Messages
4,596
Location
Malmö
Mina alver skulle vara ett slättfolk som nomadiserats och kuskar runt med tält och sånt i lite halvsamisk tradition. Lite som bushmännen också. De ska vara rejält korta och på så vis vara lätta att skilja från människor. De riktigt långa alverna ska vara kanske ett huvud kortare än de medellånga människorna, och de korta ner under en meter. Odödlighetsaspekten - glöm den. Något mera seglivade än människor kanske, men inte mycket. Naturnära - självklart. Det ska också finnas skogsalver som påminner lite mer om de spetsörade ninjorna, men fortfarande är mystiska, tillbakadragna och egna.
 

zuntona

Swordsman
Joined
28 Sep 2002
Messages
525
Tolkiens alver saknar så många saker som är ersatte med mäktighet istället.
Jag skulle gärna se alver som ett folkslag som påminner lite mer om natur varelser som dryader och skyddsänglar över skogar. De flesta är i grund och botten pacifister så de ägnar sig inte åt något offensivt men de tål inte när både hemska människor och dvärgar och andra folkslag jagar djur och skövlar i skogen. Alverna värnar om djuren främst och sen naturen. De är således vegiterianer. Inge jobbigt hat emot dvärgar bara för att det ska vara så. Jag ser hellre att de är emot just de indevider som skadar deras skog eftersom alver ska vara så smarta. De sysslar mycket med kulturella saker som skriva, måla och spela teater.
Dock så finns det några få mer krigiska alver i varje stamm. De ägnar sig åt att skada och döda de som skadar skogen för att folk ska bli rädda och låta skogen vara ifred. De visas stor respekt men de övriga vill sällan beblanda sig med dem.

Bara min egen bild av alver i korta drag.
 

Jade

Warrior
Joined
20 Nov 2001
Messages
254
Location
Rockmetropolen Hultsfred
Alviskt koncept àla Jade

I min mest kompletta värld, Centuriin, är alverna förvisso långlivade. Många av dem har en indoktrinerad vördnad för livet och en majoritet är därmed någorlunda fredliga och pacifistiska av sig.

Sen finns det så klart avfällingar, extremer och undantag. Alverna i Centuriin präglas rätt mycket av uppfostran och miljö. De fyra stora klanerna är därför rätt olika. Men de är inga glada sjungande trädkramare i alla fall...

Och nu till lite inside-info.... [hemlis] Tyckte att det var ganska ologiskt att något folkslag skulle leva så länge som alver brukar få göra inom fantasyn. Så jag totade ihop en egen förklaring. Nämligen en händelse i världens urtid. Alverna anlände till en ny kontinent och började slåss för elvnadsutrymme med dvärgar och vargmän. Detta urartade i långvariga krig, främst mellan vargmän och alver. I något som bara kunde ha skett i urtiden (då världen var ung, äckligt högmagisk och allmänt instabil) så förbannade alverna världens vargmän. Dessa fick sina liv drastiskt förkortade, och de fråntogs all sin magiska förmåga. Alverna däremot fick sina liv förlängda, och fick också vargmännens magiska förmåga....
Än idag är alverna långlviade och några av världens främsta magiker... Vargmännen blev borcer, och dessa är kortlivade och brutala. Och fortfarande finns ett obotligt hat mellan borcer och alver, även om ingen längre riktigt vet varför man hatar varandra... Man hittar på någotsånär vettiga förklaringar när folk frågar, men den grundläggande anledningen har försvunnit i historiens dimmor....
[/hemlis]

puh....
 

avatarex

Myrmidon
Joined
18 Dec 2000
Messages
4,213
Location
Göteborg
Tankar om livet & dödsmystik

Ingen som har mer intressanta tankar om hur livet är funtat (hur man ger liv, och vad som påverkar en om man är odödlig å så)?

// avatarex - menade inte att diskutera var alverna bor, utan mest det speciella med livslängd och dödsmystik
 

wilper

Gubevars en rätt produktiv människa.
Joined
19 May 2000
Messages
7,927
Location
Nordnordost
Många alvvarianter har dryftats i den här tråden, men vad är det egentligen som kännetecknar en alv?

De spetsiga öronen?
Den hoppsastegande gången?
"Evigt liv"?
Någon vag roll som naturens och godhetens förkämpar?


Geminis alver bryter ju en del mot den traditionella formen, och alverna i det egna spelet har inte mycket mer än just namnet gemensamt med de som Tolkien bekriver.
 

avatarex

Myrmidon
Joined
18 Dec 2000
Messages
4,213
Location
Göteborg
<blockquote><font class="small">Citat Wilper:</font><hr />
Många alvvarianter har dryftats i den här tråden, men vad är det egentligen som kännetecknar en alv?

De spetsiga öronen?
Den hoppsastegande gången?
"Evigt liv"?
Någon vag roll som naturens och godhetens förkämpar?


Geminis alver bryter ju en del mot den traditionella formen, och alverna i det egna spelet har inte mycket mer än just namnet gemensamt med de som Tolkien bekriver. [/quote]
Intressant föreställning, men vad jag ville egentligen (formulerade mig dåligt) var just att diskutera "evigt liv" och varianter av detta. Har du några idéer?
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
"Då slog det mig att en rättvis värld endast tar livet av dem som låtit andra få leva genom att skaffa barn."

<blockquote><font class="small">Citat Marcus Cole:</font><hr />
"You know, I used to think it was awful that life was so unfair. Then I thought, wouldn't it be much worse if life were fair, and all the terrible things that happen to us come because we actually deserve them? So, now I take great comfort in the general hostility and unfairness of the universe."[/quote]

Själv är jag faktiskt rätt trött på alver. Det är lättare att få ett intressant folkslag genom att inte kalla dem alver, eftersom så fort man hänger på ordet "alver" på dem så kommer en massa förutfattade meningar inramlande som ett brev på posten.

Ta till exempel iynisin i Skymningshem. De har spetsiga öron och vad man skulle kunna kalla för ett "fredligt och godhjärtat sinne". Men de är inte alver. Det gör att den kritik som jag får angående dem kommer från två sorters folk: den ena ser på bilden och klagar på att iynisin är ett billigt trick för att få in alver i den världen. Den andra läser igenom texten och upptäcker att de inte är alver, och klagar därför på att de inte är alver, och det är FEL FEL FEL för fantasy ska innehålla alver!

Suck. Är det förvånande att jag är trött på alver?

I den mån som alver faktiskt finns med i de spel jag gör så vill jag hellre ha dem som i folktron och då i en värld där folktrons varelser faktiskt hör hemma. Det vill säga vår egen.
 

Rickard

Superhero
Joined
15 Oct 2000
Messages
17,534
Location
Helsingborg
Re: Tankar om livet & dödsmystik

"...tankar om hur livet är funtat (hur man ger liv, och vad som påverkar en om man är odödlig å så)?"
Hur menar du? Just födsel och död är ju så förknippat med den spelvärld man spelar i att man egentligen inte kan sno (jag menar "ta inspiration") från sådant..

"menade inte att diskutera var alverna bor, utan mest det speciella med livslängd och dödsmystik"
Hur menar du med "dödsmystik"? Förstår inte ordet, då jag kan komma på 2-3 saker som du menar med det ordet..

Jag har bara tänkt på alver till DoD och de minnesnoter jag skrivit ner om dem är mestadels hämtat från DoD, även om hur själar tilldelas kroppar är hämtade från min fantasi om hur jag egentligen vill att denna värld (IRL) ska vara..

Jag har inte spånat så mycket på alver, annat än skrivit ner lite frågor till spelarna att tänka över.. Någon gång ska jag försöka sätta mig ner och komma in i en alv mentalitet och försöka skriva ner det jag filosoferar fram.. Jag får se när den inspirationen kommer..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som menade det han skrev, om ni nu trodde något annat
 

Jade

Warrior
Joined
20 Nov 2001
Messages
254
Location
Rockmetropolen Hultsfred
håller med på samtliga punkter... och det gäller faktiskt de flesta "klassiska" folkslagen.. alver, dvärgar, och diverse svartfolk.

och i stort sett alla har ju sin egen bild av hur en dvärg/alv/[insert standard fantasy critter] ska se ut, bete sig, tala, gå och stå.... och då får man problematiken att folk antingen klagar på att ett folk är "billiga kopior" eller att de är "fel" eller att de inte är "riktiga alver/dvärgar/knytt"....

så man försöker med något nytt, och får kanske ris och får kanske ros. istället gör man som alla andra, och bemöts också av ris och ros. hur man än vänder sig så pekar näsan fortfarande framåt.

så jag personligen struntat i den stora massan, och gör som jag själv vill. vill jag ha spetsörade alver som kramar träd, så skapar jag spetsörade alver som kramar träd. och vill pelle hellre ha långörade alver som dricker ginotonic och spelar biljard så får han gärna göra det, så länge pelle är glad....

men jag håller med, är också trött på alver... och dvärgar.. och alla andra oknytt. men man kan ändå inte låta bli att tycka om de små liven, på något paradoxalt vis.... :gremcrazy:

vill avsluta med ett heja för mångfalden bland alver, dvärgar och andra knytt och pysslingar. heja heja.
 

KimZ

Veteran
Joined
11 Jan 2004
Messages
2
JAg har läst flera av dina rollspel och klagar inte på att du inte använder alver.
Därimot har jag inte någott imot alver. Men håller dock med om att dom skapar förutfattade meningar.
Men det kan vara skönt i bland då slipper man göra en lång förklaring om vad dom är förnågra. När alla redan vet.
Men dom senaste 3 rollspelen jag har gjort har alver inte synts till ^^
 

Pale Imp

Swordsman
Joined
11 Feb 2002
Messages
448
Location
Boden
Just evigt liv fungerar inte för mej. Att säga att något är evigt är att sätta in ett begrepp som ingen människa klarar av att förstå. Visst, det skapar en viss del mystik.. de hundra första gångerna, sen blir man less.

Ett alternativ vore kanske att tilldela alverna (eller vad sjuttsigen man väljer att kalla dem) en slags sammanbindande livskälla, där de alla hämtar sin energi ifrån. Denna livskälla har en begränsad mängd energi som aldrig växer eller blir mindre, utan är konstant, vilket i sin tur gör att endast ett visst antal alver kan finnas i världen samtidigt.
Så snart en alv dör av onaturliga skäl (för en "spawnad" alv kan inte dö av ålder) kan en ny alv sättas till världen med den energi som frigörs.

Det var här jag igentligen fick idén (av krilles citat samt avatarex frågeställning).
Hur dör då alverna ? Jo, eftersom de känner till hur deras livskälla fungerar och har en djupt rotat åsikt om hur deras liv ska se ut måste de också leva upp till de förväntningar som finns på dem. Görs inte detta blir de dödade av de som upprätthåller the elvish way of life ^^.
Den andra vanligaste dödsorsaken är självmord - när alven inte ser en mening med sin egen existens längre, utan ser allt som ett fängelse (och deras tillvaro är ju faktiskt ganska klaustrofobisk).
Den tredje anledningen är just att de blir dräpta... vilket jag inte tänker gå in djupare :gremgrin:

Sammanlagt blir alver inte mer långlivade än kanske 150-200 år, dock finns undantag.

Nå, detta var bara tillfällig brainstorm... men jag blev faktiskt ganska nöjd med resultatet.
 

Vindhand

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,253
Location
Stockholm
Tja, om man kan ju fundera litet på vad som skulle ske med en grupp människor om dessa slutade åldras eller bli sjuka men förblev känsliga för fysiskt våld. Några saker jag har fått för mig:

Att ha potentiellt oändligt liv gör en feg och försiktig. En vanlig människa kan ändå inte leva för evigt så att ta en risk för att skydda sina barn, rädda sin nation eller kanske bara nå odödlighet i legenderna är inte helt orimligt. En människa som faktiskt _kan_ leva hur länge som helst om han eller hon bara är försiktig nog har inte råd med risker.

Folk har svårt att ändra sig. Det finns en anledning till att t.ex. paradigmskiften inom vetenskapen tar några tiotal år för att slå igenom ordentligt. Det krävs krasst sett att de äldre vetenskapsmännen (och kvinnorna) pensioneras och ersätts av folk med fräschare idéer. En av de friska långlivade människorna i exemplet kommer därför vara i grund och botten som han eller hon var i sin relativa ungdom. Det innebär att en tusenåring i vår värld skulle ha en värdegrund och en världsåskådning som var modern på tidigt tusental. De senaste niohundra åren har varit en lång rad av dumma nymodigheter i hans eller hennes ögon.

Folk glömmer. Kunskap man inte använder faller i glömska. Muskler man inte tränar tappar sin styrka. En tusenåring i vår värld skulle därmed inte ha kunskap motsvarande 20 mansåldrar av kontinuerlig träning ens om de tusen åren verkligen spenderats i trägen träning. På sin höjd skulle personen vara som en vältränad vanlig dödlig på toppen av sin karriär. Om denne långlivade person har envisheten att hela tiden träna om saker han glömt och om han eller hon verkligen är öppen nog för nya idéer för att inte fastna fastna i ritualistiskt tränande som glider längre och längre från verkligheten.

Så, det är inte så konstigt att alverna är ett skyggt folkslag som gömmer sig i skogar. De är helt enkelt kvar på stenåldersnivå mentalt och kulturellt och dödsförskräckta för att ge sig ut i den farliga världen bland de kortlivade folken.

/Vindhand gillar inte alver
 
Top