”Var är citatet ifrån?”-leken

Vad har vi som är modernare med fejkade djur? Jag tycker det känns lite som Bride-trilogin av Gibson, men det är nog fel.
 
Snowcrash?
Nej, smutsigare, konstigare, mer förvridet. Ett till citat:

"Vi väntade i bilen på den nya flickan. Beetle satt där framme med damhandskar av skinn hårt dragna över fingrarna, insmorda med vaz. Han vill gärna känna sig lite flottig när han är på smygning. Jag satt på vänster hjulhus där bak, Bridget sov på det högra. Tunna rökslingor steg upp från hennes hud. Grejen-från-Världsrymden låg mellan oss och slingrade sig på den skotskrutiga mattan. Han låg i en pöl av sina egna vätskor och läckte olja och vax omkring sig."
 
Fler ledtrådar: det är en brittisk författare som under detta årtionde huvudsakligen skriver verk som utspelar sig i hemstaden.
 
Ett till citat ur verket i fråga:

" -Var är Engelsk Voodoo? Du lovade mig. Jag trodde du hade kontakter.
-Det där var vad han hade.
Jag läste på de övriga tre: Har haft den. Har haft den. Har inte haft den, men den låter trist. Jag släppte äcklad fjädrarna. Nu drev de omkring inne i skåpbilen.
Mandys ögon for från fjäder till fjäder när hon sade: De här är mycket vackra.
[...]
En blå fjäder hade landat på Grejen-från-Världsrymdens mage. En av hans tentakler sträckte sig efter den. Hans taggiga fingrar grep tag och ett hål öppnades i hans kropp, en flottig hålighet. Han vände på fjädern med sina tentakler och strök den sedan rakt in i hålet. Han började förändras. Jag visste inte riktigt vilken fjäder han hade laddat, men hans sätt att röra på tentaklerna fick mig att ana att han simmade med Termofiskarna."
 
Ovanstående är alltså nästa citat, inte en reaktion på Jeff Noon eller något sånt.
 
We cannot lose in Vietnam. Try as we might. Though our Generals are so stupid, our strategy so poor, as to all but guarantee defeat... Though our morale is trampled in the deepest ditch, shot through with heroin and bitter failure... Though we face the toughest, bravest fighters in the world, strange little men with hearts like those of tigers... Though we make the world despise us... Though we do things that will stain our souls forever... Though America eats its own intestines over this, cities, riven with unrest, leaders inspiring loathing and distrust... We cannot lose. Because when we are gone — when the brave little fighters kick us out, and we finally lose all stomach for this wretched, knotted puzzle of a war — No — No one — in South East Asia, or anywhere on Earth, will look at what is left of Vietnam — And think it wise to fuck with us.
 
Back
Top