Första tiden ligger björnen gärna och solar sig utanför idet och företar endast korta promenader runt detsamma. Från ett björnide, som jag påträffade på sluttningarna av Koselskaja-vulkanen den 21 april 1922, rusade björnen bort, när mitt hundspann närmade sig. Av spåren i snön visade det sig, att björnen legat utanför idet och företagit korta strövtåg i backsluttningen runt detsamma. Björnen blev tydligen mycket skrämd av hundspannets ankomst, ty hans spår, som jag följde i ett par kilometer, ledde pilrakt från platsen. Marken var vid denna tid helt och hållet täckt av snö i den trakt, där idet var beläget.
