Nekromanti [Ökenlegender] Spindlarnas Tempel

[peta]

Så då var det äntligen dags för nästa omgång Ökenlegender. Tidigare omgång hittar du här och mer info om Ökenlegender hittar du här.

Vi hade en ny spelare vilket gav möjlighet att testa lite nya idéer på rollpersonsgenereringen som jag inte var så nöjd med. Istället för att välja flera olika livsval som representerar rollpersonens bakgrund fick man välja en uppväxt, ett huvudsakligt yrke samt den viktigaste händelsen i rollpersonens liv. Samtliga val gör att man får öka respektive minska olika egenskaper och förmågor. Dessutom fanns som krav att man på något sätt måste stött på minst en av de andra rollpersonerna under varje fas. Spelaren valde att vara uppväxt som gatunge och var då med i samma gäng som tiggaren. Sedan gick han vidare och blev fasadklättrare varvid han hade tagits av vaktchefen och köpt sig fri. Slutligen var det viktigaste i hans liv när han stal ädelstenen Akkas Hjärta, då var den tredje rollpersonen, budbäraren, hans man på insidan. Sen var det bara personlighetsdragen och livsmålen kvar. Personlighetsdragen blev Fåfängd, Älskar att tänka ut överkomplicerade planer samt Kleptoman. Livsmålen blev att bli rik samt att stjäla juvelen Yannas Ros.

Överlag kändes resultatet av detta sätt att göra rollpersoner bättre. Man fick en mer heroisk karaktär vilket passar spelet bättre. Framförallt så hjälpte mot problemet att gruppen inte satt ihop. Nu visste alla vem den nya karaktären var och vilka relationer de hade. Nackdelen var att den inte var lika inspirerande för spelaren och det var svårare att komma på karaktären varvid det blev mest en generisk tjuv men jag har lite idéer som ska råda bot på det också.

Rollpersonerna inför denna omgång blev då tjuven Sarim, Tiggaren Nagilum den lungsjuke och Shamran budbärare i de fina kvarteren. Målet var att få ihop gruppen lite bättre så jag bestämde mig för att köra på en enkel plot och se var det kunde leda. Bakgrunden var att en mer eller mindre galen präst hade gett härbärge åt en koloni jättespindlar som kommit vandrande över öken och råkat ta sig in i Akka i tron att spindlarna var utsända från hans gud.

Spelet börjar med att Sarim och Shamran springer på varandra i en gränd en mörk kväll någonstans i den förslummande stadsdelen Murrad. Shamran är arg på Sarim eftersom han anser att han hade fått alldeles för lite betalt i sin del av stölden av Akkas Hjärta. Ett gräl utbryter. Under tiden håller Nagilum på att återhämta sig från ett rus efter ha köpt några okända droger av en halvpålitlig thénasare. Helt plötsligt känner han hur det kryper över hela kroppen. Han ser spindlar över hela kroppen. Grälet mellan Shamran och Sarim avbryts av att Nagilum kommer springandes, fäktandes med armarna och skriker att det är spindlar överallt. Efter att ha insett att det verkligen är spindlar och inte bara Nagilum som hallucinerar och rensat av honom de som satt på kroppen så kommer en tjock svart massa av spindlar vällandes ut ur det hål som Nagilum hade legat i. Rollpersonerna flyr. Shamran som var snabbast fastnar i ett stort spindelnät som spärrar av gränden de befinner sig i. Nu är det dags att testa stridsreglerna så jag släpper ner tre håriga åttabenta monster från grändens väggar som fullständigt överraskar rollpersonerna. Striden blev smärtsamt kort. Inom några rundor ligger samtliga tre paralyserade. Nagilum blev tvungen att ta en skada och valde att byta ut ett av sina personlighetsdrag mot Spindelfobi. De andra var bara utslagna.

En cutscene visar en gammal man som blir avbruten i sitt studerande av en stor spindel. Han förebrår den för att de har varit ute och jagat fast än de inte får och slår följe med den för att inspektera fångsten.

De tre vaknar hängandes upp och ner i mörkret inlindade i spindelväv. Sarim och Nagilum väljer att försöka använda fingerfärdighet för att ta sig loss. De lyckas och berättar att de lyckas lirka fram sina knivar och skära sig ut. Medan Sarim befriar Shamran så spelar Nagilum ut sin nya spindelskräck och kurar skrikande ihop sig mitt på golvet och är fullständigt ohjälpsam. På så vis får han ett kryss mindre på sin spindelfobi och kan i framtiden använda den som en bonus. Dessutom får han ett kryss mot att få ett ödespoäng. Sarim och Shamran hjälps åt och hittar en väg ut i mörkret. De blir tvungna att dra ut Nagilum. De tre famlar sig fram i mörkret. Så ser de ett ljus längre bort. Alla börjar springa bara för att tvärstanna när de ser en gigantisk spindel framför det lilla fyrfatet som sprider ljuset. Rollpersonerna börjar kasta sten på spindel vilket bara får den att illa snabbt pilla upp i taket och gömma sig. Långsamt tar sig de tre fram med dragna knivar. Spindeln landar på Sarim och fäller honom till marken. Strid utbryter. De tre använder hjälpas åt regeln vilket betyder att bara en slår tärningen men får plus ett för varje som hjälper till. Nagilum valdes till huvudkombattant och hans ganska mesiga värde på 0 i strid ökas till +2 tack vare hjälpen. Dessutom väljer han att använda sin spindelfobi och får ytterligare +3. Ett högt tärningsslag gör att spindel är utslagen. Nagilum berättar att när spindeln landar på Sarim grips han av panik och måttar en överdjävlig spark som får spindeln att flyga flera meter. Landa på rygg med benen sprattlandes i luften uppenbarligen svårt skadad. De tre flyr.

Vid fyrfatet har de dock tre val. Gångarna de är i består av gamla delar av staden som för länge sedan täckts av ökensanden. De kan välja en dörr till höger, en till vänster eller ett fönster rakt fram. Samtliga tre leder in i mörkret igen. De väljer till höger. Ett lyckat slag av Shamran i uppmärksamhet gör att de hör något närma sig. Snabbt gömmer de sig i den högra huskroppen. Förbi går en gammal man i sliten kåpa följd av en stor spindel och en svärm med knytnävsstora ’småspindlar’. De inser att snart kommer han se den skadade spindeln. Sarim och Nagilum väljer att försöka smyga förbi bakom ryggen på gubben och in genom dörren därifrån han kom. Shamran att stanna kvar och gömma sig i mörkret. Sarim tokmisslyckas med sitt smygaslag och ramlar över en sten. De upptäcks och gubben skickar spindlarna efter dem. De väljer att fly. Förflyttningslaget blir däremot episkt bra och Sarim lämnar snabbt spindlarna bakom sig medan Nagilum bara lyckas hålla dem knappt på avstånd. De ser fler fyrfat längre fram och följer dem tills de hamnar framför en låst dörr. Sarim är som tur är expert på lås och lyckas öppna dörren i tid till att Nagilum kommer stolpandes med spindlarna en god bit efter. De kommer in i en mindre helgedom med en staty över en guddom omgiven av spindlar (Guden är Muijadd den smygande, en nästan glömd gud som är beskyddare av hemligheter och lönndom med rollpersonerna misslyckas med sina slag i bokkunskap och är ovetandes om detta). De slänger igen dörren bakom sig och Sarim försöker hålla emot vilket också lyckas.

Undertiden ser Shamran hur gubben stolpar efter spindlarna. Han överkommer sin konflikträdsla och anser att en gammal skröplig gubbe ska han nog kunna ta. Första rundan i striden vinner Shamran men en liten marginal. Den gamla prästen får ta en Stress och Shamran beskriver hur han tackar omkull prästen och nu ligger de och slåss om facklan i prästens hand. Nästa runda är tärningarna på Shamrans sida. Prästen är besegrad. Shamran beskriver hur han lyckas knocka prästen mer eller mindre av slump med armbågen i kampen om facklan. Upp i helgedomen har småspindlarna börjat ta sig in mellan springor i dörren. Sarim kan inte slåss mot dem eftersom han är upptagen med att hålla dörren mot den stora spindeln som irriterat klickar och knuffar på andra sidan. Nagilum tvingas att slåss ensam mot dem. Första rundan blir Nagilum Besegrad men han väljer att istället ta en skada och fortsätta striden. Tiotal spindlar kryllar över kroppen och ger honom flera små bett. Tyvärr kan Nagilum inte använda sin spindelfobi igen eftersom han har fullt med kryss på den och måste isåfall först spela ut den på ett dåligt sätt för att bli av med kryss. Andra rundan vinner Nagilum och lyckas sopa bort spindlarna från kroppen. Då når Shamran dörren på andra sidan. Han väljer att använda smyga för att ge sig på den stora spindeln. Han lyckas och smyger fram, kastar sin tunika över spindeln och tuttar eld på den med facklan som han tagit från prästen. Spindeln får ett Stress och kastar sig över Shamran. Sarim blir då fri att slåss mot småspindlarna. Slaget blir högt och de är Besegrade, han lyckas slänga flera av dem i de fyrfat som står i helgedomen. På andra sidan dörren går det inte så bra för Shamran, det var många ettor för Shamran den här kvällen. Spindeln lyckas få +6 i skada vilket innebär att Shamran är utslagen och måste ta en skada (ett till och han hade varit död). Den brinnande spindeln kastar sig över honom och knuffar omkull honom. Han slår huvudet i en sten och svimmar av. Sarim ger sig in i striden och kastar några stenar på spindeln. Han lyckas marginellt och spindeln får ett Stress till vilket innebär att den nu har -1 på strid. Spindeln kastar sig mot Sarim. Stridsslag slås igen. Lika. Sarim försöker klämma den i dörren men spindeln slinker igenom. Ingen får någon Stress. När spindeln kommer in i rummet spelar Nagilum ut sin spindelfobi igen och flyr in i ett hörn, han kan inte vara med i striden något mer. Nytt slag som Sarim vinner. Spindeln får ytterligare Stress och Sarim börjar få ett betydande övertag. Nästa runda får Sarim tillräckligt högt för att spindeln är Besegrad. Han berättar hur de två tumlar runt i rummet låsta i strid tills de slår i en av pelarna. En stor sten lossnar från taket och mosar spindeln mitt framför ansiktet på Sarim som täcks av gulgrön gegga.

När striden är över så vaknar Shamran till sans igen och Nagilum lugnar ner sig. De börjar nu se sig om efter värdesaker i rummet och lägger genast märke till en bunt bronsljusstakar. Då var det dags att få fart på dem igen. Prästen hade inte dödats utan bara knockats av Shamran så han kommer in med ett fyrfat och en lägel med olja som han slänger ut samtidigt som han skriker ”Dö otrogna hundar!”. Sarim snappar snabbt åt sig närmaste ljusstaken och springer mot dörren. Nagilum däremot misslyckas med sitt slag mot sin Girighet och blir tvungen att frenetiskt samla på sig alla ljusstakar han kunde hitta. Shamran gör ett misslyckat försöka att slita ut Nagilum ur huset innan han också flyr. När huset är övertänt så inser Nagilum att det inte är värt det. Tvyärr misslyckas han med sin sista chans, ett förflyttningsslag och de två andra kan bara se hur huset rasar ner över Nagilum när han haltar mot utgången. Men eftersom Ökenlegender är ett spel för hjältar så finns regeln ’Lämnad för död’ vilket gör att om en rollperson dör så kan man offra ett ödespoäng och på så sätt överleva trotts att alla andra tror att man dör. Nagilums spelare funderade ett tag och kom fram till att han var värd och behålla och offrade sitt enda ödespoäng. Nagilum lyckades ta sig in bakom statyn och överlevde således helt mirakulöst branden. Några dagar senare kunde de andra se honom gå och tigga på gatorna som om inget hade hänt.

Överlag så flöt sessionen på bra. Trots att det var andra äventyret så var det inga problem med reglerna för spelarna. Det enda som blev lite stolpigt ibland var striderna som tappade lite tempo eftersom spelarna hade svårt att hitta på beskrivningar som inte bara innebar jag slår typ. Huvudmålet med äventyret att få ihop gruppen får väl anses som lyckat, nu har de rättat livet på varandra lite om vartannat och framtida äventyr kan istället inriktas mer på rollpersonernas livsmål. Får se vad det blir härnäst.

 

[peta]

Dags för nästa omgång Ökenlegender. Det var ett tag sedan vi spelade med nyår och liknande har hindrat att det har hamnat på pränt så lite av detaljerna har försvunnit. De som var med den här gången var Vaktkapten Yacim, tjuven Samir, tiggaren Nagilum och tjänaren Shamran.

Vi började med att diskutera runt hur karaktärerna skulle kunna uppfylla sina livsmål. Det som var intressantast var rollpersonen Samirs livsmål att stjäla den berömda ädelstenen Yannas ros särskilt som det sammanföll med de andra rollpersonernas livsmål att bli rika. Först slog vi fast att ädelstenen ägdes av rådsmedlemmen Sharif Abid. Problemet är att den är väl bevakad i hans hus och väldigt få vet var eller hur den förvaras. Spelarna började genast planera för hur de skulle kunna komma över en karta eller på annat sätt ta reda på var i Abids stora palats som ädelstenen är gömd. Planen är att när de väl vet det får spelarna själva rita en karta över palatset och markera de faror i form av vakter och fällor de kan hitta. De började med två idéer dels att försöka supa Abids munskänk under bordet och få ut upplysningar av denne. Dels att försöka stjäla något från Abid för att sedan låta vaktkaptenen Yacim lämna tillbaka det i hopp om att på så vis få tillgång till Abids palats.
Från munskänken lyckas de få reda på att stenen finns i Abids privata del av palatset och den enbart visas för nära vänner, munskänken själv har aldrig sett den.
Den andra planen började snabbt spåra ur och istället för att stjäla från Abid skulle de försöka fixa hästkapplöpningen om tre veckor och att på så vis på något sätt lyckas skaffa fördelar hos Abid alternativt hos hans största motståndare i al Sharif, sharif Saba. Planerna tog stopp ungefär där och spelarna började gå på tomgång utan att handla så det kändes som det var dags att slänga in någon av de plottar som jag hade liggandes.

De har dykt upp flera torterande kroppar i stadsdelen Murrad där rollpersonerna bor. Detta har ställt till problem för Yacim, vaktchefen och hennes före detta chef och fiende som numera sitter i det styrande rådet över stadsdelen försöker utnyttja det för att få henne avsatt.
Nagilum, den lungsjuke tiggaren råkar av en ren slump se hur två män dumpar ytterligare en kropp sent på natten. Han lägger märke till att de är väl klädda och brännmärkta som slavar. Ledtråden leder till stadsdelen al’Dasur där alla rika i staden bor. Efter ett misslyckat försök av tjuven Sarim att ta sig över muren till al’Dasur vilket resulterade i en offentlig piskning lyckas de få en ledtråd när de besöker Tårarnas marknad, slavmarknaden. Slavarna tillhör en adelsman vid namn Eigel ibn Kamran. Spelarna började trampa som katter runt het gröt och visste inte riktigt vad de skulle ta sig till. De kunde inte konfrontera en adelsman med så svaga bevis och de ville inte bryta sig in hos honom så jag slängde in en scen med Yacims fiende Ib Kamal där han förklarade att det skulle vara ett möte i al’Obas om Yacims oförmåga att ta hand om problemet med de döda kropparna och han gjorde ingen hemlighet av att hon troligtvis skulle bli av med jobbet om det inte var löst till dess. Kamal njöt som en katt och bufflade sig ordentlig allt för att reta Yacim. För att höja det ytterligare så försvinner en barpiga till en vinstugeägare som de känner.

Efter ytterligare lite strulande lyckas tillslut Shamran gömma sig i huset under ett besök. Han öppnar en dörr på glänt men tjuven Sarim vägrar utav någon anledning att gå in och går istället och tar ett glas vin på ett närbeläget vinhus med Yacim, undertiden sitter Nagilum vakt utanför. Shamran söker igenom huset så gott det går medan större delen av tjänarna och invånarna var upptagna med middag på bottenvåningen. Han lyckas hitta två dörrar som är låsta som han inte har någon möjlighet att öppna, en tjuv skulle vara bra att ha med sig. När han undersöker rummen på övervåningen blir han upptäckt av vakterna. Slag slås för förflyttning och han flyr ut ur huset där Nagilum ser Shamran komma utspringandes med två vakter efter sig. Nagilum använder sin förmåga att inte bli sedd och går ivägen för vakterna vilka tappar spåret efter Shamran fullständigt och istället vänder sin vrede mot Nagilum. Då kommer Yacim ut från vinstugan och tar som vakt på sig ansvaret att se till att den smutsiga tiggaren kommer ut ur stadsdelen.

Efter det misslyckade inbrottet så gör de ett försök att ta slavarna på bar gärning. Nagilum sitter och väntar utanför porten till al’Dasur tills de kommer ut. Han försöker följa efter dem men ett bedrövligt slag i Gömma sig gör att de upptäcker honom och skakar av sig honom. Dagen efter hittar de den torterade kroppen av barpigan.
Nu lyckas spelarna komma på en bra idé.
De skickar till Ib Kamal ett meddelande att någon vill att han ska lägga ner en pågående utredning mot en generös summa och vill träffa honom vid midnatt i Trädgårdarna. Till Ibn Kamran skickar de ett meddelande att någon vet vad han gör men är beredd att se åt andra hållet om de får betalt och att de ska träffas i trädgårdarna vid midnatt.
Dessutom meddelar de det lokala gatgänget Gatans Sjakaler som sedan tidigare är fiender till flera av rollpersonerna att Ib Kamal tänker ha ett möte med högt uppsatta adelsmän i trädgårdarna för att diskutera ett sätt att sätta stopp för dem samt kryddar det med uppgiften att Ib Kamal tänker ersätta den mer än måttligt korrupta Yacim med en mer hederlig vakt vid namn Benjamin som vaktchef för nattvakten.

Alla rollpersoner utom Sarim gömmer sig i Trädgårdarna för att avvakta mötet. Sarim passar så länge på att bryta sig in i Ibn Karans villa. Tyvärr misslyckas han med att få upp båda dörrarna och får ge sig av därifrån med oförättat ärende. Vilket var synd eftersom de isåfall skulle ha möjlighet att ta sig in i Kamrans privata rum och hittat en lönndörr där som leder ner till en tortyr kammare. Men tärningarna var inte på rollpersonernas sida den här kvällen.
Under tiden så möts Ib Kamal och Ibn Kamran i trädgårdarna. Båda före utsatt tid och ingen av dem ensamma. Ett förvirrat samtal följer där de båda försöker lista ut vad den andre vill.

Spoiler

Det är i själva verket Ibn Kamrans fru som ligger bakom morden, Ibn Kamran har själv ingen aning

Innan Gatans Sjakaler kastar sig över de båda. En kort strid utbryter där Ibn Karman och hans vakter dör men några av de slavar han hade med sig lyckas fly, Kamal och hans stadsvakter kommer undan.

På mötet med al’Obas orerar Kamal länge över hur Yacim misslyckats med att hitta vem som orsakat olägenheter med att dumpa döda kroppar i Murrad, dessutom har Gatans Sjakaler på sistone fått härja nästan helt fritt och igår så dödades en adelsman i trädgårdarna. Omröstning sker och med tre mot två avsätts Yacim som vaktchef. Ny omröstning sker där Benjamin utses till ny vaktchef för nattvakten. Då kommer en stadsvakt in och meddelar att Benjamin har hittats med halsen avskuren. Det är Gatans Sjakaler som tycker att han var ett dåligt val. Rådet blir osams och Yacim får fortsätta som vaktchef tills en ny lämplig kandidat kan hittas.

Några slutsatser från omgången är att det är svårare än förväntat att få rollpersonerna att uppfylla sina livsmål. Delvis tror jag att det beror på att de spretar åt olika håll, en tanke med gemensamma livsmål för gruppen kan fungera. Delvis tror jag att det beror på att spelarna är vana vid att bli matade av SL. Får se om det släpper nu när de får planera sin stora kupp i lugn och ro någon vecka. Funderar dock på att införa automatisk utdelning av ödespoäng efter varje session för att de ska bli bättre lite snabbare.