De spelarna som jag ska spelleda är typ gangsters och deras "chef" ska be dem att kolla in ett övergivet sjukhus (mentalsjukhus, men detta vet dom inte om, inte heller vet dom om att jag kommer att använda spöken).
Det här är väl det konstigaste. Varför skulle några gangsters få i uppdrag att "kolla in" ett övergivet sjukhus?
Här behöver du absolut någon riktigt bra och trovärdig anledning, för det är ju det här som hela äventyret kommer hänga på.
Mitt förslag:
Hela staden där sjukhuset ligger är numera en spökstad. (Alltså; "spökstad" som i betydelsen "övergiven stad") En gång i tiden fanns det mineraler i bergen; och man började gräva ut dessa i hopp om att hitta guld eller andra fina ting. Förhoppningarna var goda och ett samhälle började sakta växa upp på platsen, men efter bara några decennier sinade ådrorna och man gav upp allt hopp om att hitta något annat än kattguld i bergen. Med gruvorna så försvann också de få industrier och affärer som fanns i staden, och byborna fick resa en lång väg till närmsta stad för att få något arbete. Det blev ohållbart att bo kvar i staden; och de som inte hade råd/möjlighet att flytta gick ner sig i depressioner, alkoholism och olika yttringar av djup, fanatisk och paranoid gudsfruktan: Stadens en gång så moderna akutsjukhus - byggt för att ta hand om olycksfall i gruvorna - blev alltmer en långvårdsavdelning för sinnessjuka, alkoholiserade och utbrända. Personer med tvivelaktig moralisk karaktär dömdes till ojämförligt stränga straff; de ansågs ha dragit olycka över bygden med sitt syndfulla leverna; sheriffen, prästen och den lokala domstolen arbetade allt närmare varandra, och det blev inte ovanligt att sådana som bröt mot de tio budorden sattes dit för grova brott; sheriffens män planterade bevis på dem för att det skulle framstå som vattentätt för myndigheterna utanför. Med tiden kom denna charader snart att bli mindre och mindre nödvändig; alla kontakterna med omvärlden försvann nämligen snabbt. De som kunde flytta - de gjorde nämligen så för gott. Ingen hade egentligen någon anledning att resa in till staden utifrån.
Jo, några: Eftersom staden låg i omvärldens "blinda fläck", så att säga, så var den idealisk för ljusskygga personer som behövde en säker fartled för aktiviteter som bäst sköttes i skymundan. Några stora kokainaffärer sköttes på detta vis. Det var inte enkelt att få lagmännen att gå med på att se åt sidan medan transaktionerna utfördes (även om sheriffen var genomkorrumperad så var de styrande ändå djupt religiösa), men mot rätt betalning gick det att anordna. Några sådana affärer gjordes. Sedan blev det för mycket för den lilla orten. Domaren tänkte använda sin andel av pengarna för att flytta från staden, men då blev sheriffen rädd att han skulle avslöja sina hemligheter, och lät en av sina män plocka upp honom för att avrätta honom ute i vildmarken. Prästen blev galen av skuld för vad han hade gjort och klandrade sig själv för de okristliga handlingar han begått när hans fru senare dog av missfall. Galenskapen blev för mycket för honom, och han dödade sig själv och sheriffen med en förgiftad whiskeyflaska.
Endast en bråkdel av knarkpengarna fanns i deras respektive bostäder. Det skvallrades om att prästen donerat sina tillgångar till välgörenhet, men var fanns sheriffens pengar? Ånyo började ett skattletande i orten; där man vände ut och in på varenda dokument, och varenda sten i sheriffens närhet. Det skulle kanske ha kunnat förena byborna; men istället började de tävla mot varandra med allt oschysstare och oschysstare medel. Maffian såg att det inte längre gick att göra några affärer med byborna, och lämnade dem.
En av de personer som mådde värst när orten sjävdog var borgmästaren; den man som en gång varit den stolta ägaren av gruvorna. När man gick igenom sheriffens transaktioner och dokument märkte man att borgmästarens unga fru hade horat med sheriffen en längre tid för att kunna få råd med mat åt deras familj. I sin besinningslösa vrede slog borgmästaren henne sönder och samman i hemmet, utan hänsyn till att dottern blev varse misshandeln. Det var ute med familjen, resonerade mannen, och han beslutade att det enda värdiga ödet för dem vore att de allihop begick självmord i gruvschakten som han alltmer kommit att hata. Det var i dessa schakt som hans förmögenhet och karriär hade slukats, och det var därför passande att schakten skulle få det lilla som var kvar av hans liv. Men grottorna var i sämre skick än mannen anat, och ett ras begravde dem alla levande innan de nått de djupa schakten.
Det tog fem dagar innan man upptäckte att familjen var borta, och en hel vecka hade passerat innan man kunnat spåra dem till de övergivna gruvorna. Ytterligare tre dagar gick innan man grävt fram den första kroppen; modern, nu död. Strax därefter grävdes fadern ut; levande, men utan någon mental hälsa. Dottern stod aldrig någonstans att finna.
Fadern togs in på mentalsjukhuset. Modern begravdes på den speciella kyrkogård där man begravde syndfulla människor. Många spottade på hennes grav, och beskyllde hennes synd för att ha orsakat sheriffens död och sin makes galenskap.
Kort därefter började det spöka. Ljud hördes från gruvan; såsom om ett barn grät och letade efter sin moder.
En natt tände någon eld på sjukhuset. Branden började i de delar där personlaen befann sig, och när de väl hade brunnit inne så fanns det ingen som kunde rädda de intagna från en kvalfylld död. De som gick fria, på övervåningarna, försökte febrilt öppna fönster och kastade sig ner på marken nedanför.
De som låg fastbundna i sina sängar, såsom flickans fader, låg helt maktlösa medan elden arbetade sig in i deras celler och brände dem skrikandes till döds.
Morgonen därpå märkte man att någon hade grävt upp graven till borgmästarens fru.
Staden dog sakta ut efter detta. Det medborgarna gjorde med sina sista tilgångar och sina sista krafter var att, helt irrationellt, försöka återställa sjukhuset. Att på något sätt försöka radera spåren efter vad som hänt.
---
Sååå... med denna bakgrundshistoria skulle man kunna motivera att gangsterbossen skulle kunna ta reda på att pengarna fortfarande måste finnas någonstans i byn, och att han skickar några män för att leta reda på dem.
Då kan spökhistorien vara något av en parallellhandling till detta.
bara för att ta din första fundering där med vrf bossen skulle be dessa att söka i sjukhuset missade jag i mitt inlägg. Här är förklaringen: bossen tycker att de måste utöka sin verksamhet. De behöver någonstans att vara. Då ser han att det finns ett gammalt (mental) sjukhus som har stått tomt i MÅNGA år. Han vet att med rätt summa och med rätt kontakter så kan han köpa stället. Men först måste han skicka dit en patrull (RP) som ska kolla så att allt står rätt till. Bossen vet att det går rykten om attd et spökar där, men detta vet inte Rp (som inte helelr vet att det var ett mentalsjukhus, dom tror at tdet var ett vanligt sjukhus). Bossen skicakr därför RP och säger till dem att de ska kolla så att allt står rätt till, t.ex. att det inte är för mycket som behöver byggas om etc. Dom måste också ta sig in nattetid, bossen har nämligen inte lyckats fixa så att de kan komma in dit på dagtid (kontakterna inom polisen är inte riktigt avklarade ännu). Spelarna kommer ju då att fatta att jag komemr att använda spöken (även om jag har sagt att jag inte kommer att använda övernaturliga saker), så det kan ju bli ett problem om dom redan vet... men jag får väl komma på någon bortförklaring...
