Nekromanti Äventyrares relationer

Maxwan

Swordsman
Joined
26 Jun 2000
Messages
622
Location
Skövde
Nu startar jag en ny tråd och frågar er hur ni ställer er till denna fråga. Ämnet är inte lika brandfarligt som mitt senaste, men det är en sak jag länge undrat över och vill höra hur ni oftast gör samt hur det ser ut i er nuvarande kampanj.

* Vad har era rollpersoner för relationer till varandra?
* Hur mycket tid lägger ni vid skapandet på deras gemensamma bakgrund - alltså hur länge de äventyrat tillsammans om de nu gjort det? Är de släkt, samma ras?
* Bryr ni er om dessa relationer och bakgrunder - är det viktigt att de är logiska? Eller får alla "göra den karaktär de helst vill" och sen utgår ni bara från att de är vänner?
* I vilka spel är det viktigast och i vilka spelar det ingen roll alls?
* Hur gör ni för att få med nya spelare? Speciellt om ni är mitt uppe i ett äventyr och någon av rollpersonerna stendör - hur kommer en ny rollperson med i gruppen och vad är de andras reaktion på det?
* Är det svårt att introducera nya spelare och spelar ni ihop dem - eller säger ni bara "ni är i samma grupp nu - spela"?
* Händer det att spelare tar över och utvecklar mindre viktiga spelledarpersoner till fullvärdiga rollpersoner, för att lättare få med dem i kampanjen?

Hur gör ni?
 

Pom

Swashbuckler
Joined
23 Jun 2003
Messages
2,926
Location
Enskededalen
* Vad har era rollpersoner för relationer till varandra?
* Hur mycket tid lägger ni vid skapandet på deras gemensamma bakgrund - alltså hur länge de äventyrat tillsammans om de nu gjort det? Är de släkt, samma ras?
* Bryr ni er om dessa relationer och bakgrunder - är det viktigt att de är logiska? Eller får alla "göra den karaktär de helst vill" och sen utgår ni bara från att de är vänner?
När en kampanj startas upp brukar jag vilja att rollpersonerna är vänner/släktingar/kollegor och befinner sig på samma plats. Jag brukar också vilja att de har samma art. Jag kan ha synpunkter på deras personligheter i så måtto att jag har tröttnat på genuint onda rollpersoner.
I övrigt får de välja fritt, i enlighet med kampanjvärldens ramar.

* I vilka spel är det viktigast och i vilka spelar det ingen roll alls?
Vet inte. För mig är kampanjen viktigare än spelet.

* Hur gör ni för att få med nya spelare? Speciellt om ni är mitt uppe i ett äventyr och någon av rollpersonerna stendör - hur kommer en ny rollperson med i gruppen och vad är de andras reaktion på det?
* Är det svårt att introducera nya spelare och spelar ni ihop dem - eller säger ni bara "ni är i samma grupp nu - spela"?
Nya spelare tillkommer inte så ofta. När det sker är det av sociala skäl: någon man känner väl i andra sammanhang som man har skäl att tro är intresserad av rollspel inbjuder jag att delta, eller svarar på förfrågan om att delta.
Nya rollpersoner är inte lika strikta som när kampanjen startar. Oftast har saker och ting pågått en tid och spelarna har lärt sig en del av det man ville hemlighålla från början och rört sig över lite större ytor. Ju mer magi, desto lättare att rättfärdiga vilken figur som helst som dyker upp.
Men det är viktigt att nykomlingen har någon anledning att göra gemensam sak med gruppen. Exakt vad den anledningen är kan gott spelaren få hitta på själv om hon vill.

* Händer det att spelare tar över och utvecklar mindre viktiga spelledarpersoner till fullvärdiga rollpersoner, för att lättare få med dem i kampanjen?
Nej. Det närmaste i den vägen är på den tiden vi delade kampanjvärldar. Då kunde någon SL någon gång ta en av sina egna SLP och (efter eventuell modifikation för att passa den dåvarande SLs krav) använda som egen rollperson.
Jag har väl erbjudit detta någon gång, men ingen spelare har nappat. Alla tycker alltid att det är roligare att göra sin egen rollperson. :gremsmile:
 

MrG

Swashbuckler
Joined
21 Apr 2005
Messages
2,684
Location
Göteborg
SKöna frågor, ska försöka besvara så gott som det går utifrån senaste kampanjerna och kommande projekt.
* Vad har era rollpersoner för relationer till varandra?
Beror helt på kampanj, senaste så var de utsädda av sina älste att forma en samarbetsgrupp, respektive ungdomarna i samma ålder från en och samma by. Oftast finns kriteriet för hur de ska känna varandra som en del av plotten.

* Hur mycket tid lägger ni vid skapandet på deras gemensamma bakgrund - alltså hur länge de äventyrat tillsammans om de nu gjort det? Är de släkt, samma ras?
Oftast bestämmer jag som sl ramen för det och sedan får de resonera ihop sig under karaktärsmakandet (dvs någon timme eller två)

* Bryr ni er om dessa relationer och bakgrunder - är det viktigt att de är logiska? Eller får alla "göra den karaktär de helst vill" och sen utgår ni bara från att de är vänner?
Klart det ska kännas plausibelt! Och vänner behöver de inte vara, bara kunna sammarbeta.

* I vilka spel är det viktigast och i vilka spelar det ingen roll alls?
Snarare beroende på kampanjtankar än spel. Annars är enda jag kommer på Amber där relationer är viktiga och Paranioa där det är helt oviktigt.

* Hur gör ni för att få med nya spelare? Speciellt om ni är mitt uppe i ett äventyr och någon av rollpersonerna stendör - hur kommer en ny rollperson med i gruppen och vad är de andras reaktion på det?
Mellan sceanrion och med passande plott. Senast med sammarbetsgruppen var det inget problem, de älste utsåg nån ny. Med klassiska fantasypartyn har jag låtit gruppen resonera om hur att göra det. Eller en profetisa...

* Är det svårt att introducera nya spelare och spelar ni ihop dem - eller säger ni bara "ni är i samma grupp nu - spela"?
Nya spelare brukar inte vara nått problem, nån enstaka har inte passa in i gruppdynamiken och självman difunderat bort men nån enstat på snart tjugo år kan jag inte se som nått problem. Oftast introduceras nya spelare till maten (vi brukar käka gemensamt innan speltillfällena) och sedan flyter det bara på. Ett rätt schysst sätt att lära känna folk.

* Händer det att spelare tar över och utvecklar mindre viktiga spelledarpersoner till fullvärdiga rollpersoner, för att lättare få med dem i kampanjen?
Nja, har gjort karaktärer av slps och gett till spelare, för kortare plottar i alla fall.
 

Johan K

Gammal & dryg
Joined
22 May 2000
Messages
12,401
Location
Lund
Vad har era rollpersoner för relationer till varandra?
Well, den relaltion är väl mest äventyrsmässig. De har äventyrat ett bra tag tillsammans & deras störts relaltion är väll nog att de käner varandra ganska bväl..

Bryr ni er om dessa relationer och bakgrunder - är det viktigt att de är logiska? Eller får alla "göra den karaktär de helst vill" och sen utgår ni bara från att de är vänner?
Jag tycker att det är viktigt att man får göra den karaktär som man vill & sedan utgå ifrån det. Gilalr inte att tvinga på folk sina roller.
Är det svårt att introducera nya spelare och spelar ni ihop dem - eller säger ni bara "ni är i samma grupp nu - spela"?
Jag tycker att det är vikitgt att speal in en ny karaktär.. Känsn välldigt konstigt att plödskligt så är det en ny spelare som poppar in bara sådär.. Sedan så är det mycket kul att kunna speal in en ny karkatär.

/ Johan K, som har kusinbesök..
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Eftersom jag är mer spelledaren än spelare så kommer jag att svara främst ur ett spelledarperspektiv.

"* Hur mycket tid lägger ni vid skapandet på deras gemensamma bakgrund - alltså hur länge de äventyrat tillsammans om de nu gjort det? Är de släkt, samma ras?"

Det varierar, om det rör sig om en kampanj som är helt konstruerad av mig som spelledare och avsedd att utspela sig många spelmöten framöver så ställer jag rätt höga krav på rollpersonernas bakgrund. Eller höga krav, en sidas bakgrund och lite funderingar kring målsättningar, värderingar och drivkrafter. Spelar vi ett köpeäventyr så kräver jag inte någon djupare bakgrund.

"* Bryr ni er om dessa relationer och bakgrunder - är det viktigt att de är logiska? Eller får alla "göra den karaktär de helst vill" och sen utgår ni bara från att de är vänner?"

Gruppen ska alltid ha vettiga skäl att hålla samman och samarbeta oavsett spel eller kampanj. Det är något av det mest grundläggande när det gäller alla mina spelgrupper. Som spelledare tänker jag inte hitta på krystade skäl till att rollpersoner som egentligen borde hata varandra ändå håller ihop.

"* Hur gör ni för att få med nya spelare? Speciellt om ni är mitt uppe i ett äventyr och någon av rollpersonerna stendör - hur kommer en ny rollperson med i gruppen och vad är de andras reaktion på det?"

Jag tar sällan in nya spelare när en kampanj väl är igång. Men oftast finns det öppningar i handlingen och rollpersonernas bakgrund som tillåter nya rollpersoner. Men dessa kommer i så fall att ha lite mer restriktioner än de ursprungliga eftersom de kommer in i efterhand.

"* Är det svårt att introducera nya spelare och spelar ni ihop dem - eller säger ni bara "ni är i samma grupp nu - spela"?"

Jag brukar bara fixa in nya spelare som jag tror kan fungera ihop med de existerande, kanske rentav personer som de redan känner. Sedan ser vi till att åtminstone deras rollpersoner har en naturlig koppling till övriga karaktärer.

"* Händer det att spelare tar över och utvecklar mindre viktiga spelledarpersoner till fullvärdiga rollpersoner, för att lättare få med dem i kampanjen?"

Det har hänt en gång och hittills så har det gått mycket bra. Men vanligtvis så föredrar ändå spelarna att skapa egna rollpersoner även om jag ålägger dem restriktioner av olika slag.
 

Illern

koppariller
Joined
22 May 2000
Messages
2,056
Location
Linköping
Vi lägger inte alltid ned så mycket tid på rolleprsonernas relationer men vi brukar skapa någon. I nuvarande kampanj hade alla rolleprsoner från början en gemensam antagonist som med tiden bara blivit mer och mer antagonist för alla och därmed håller dem samman. Första äventyret brukar också syfta till att få skapa gemensamma intressen. Dock är Terra Draconis rätt släktbaserat vilket innebär att en del roller börjat få ganska komplicerade relationer till sin gamla antagonist allt eftersom de mött fler av släkten.

I nuvarande kampanj har väl alla någon form av jämnd och karriär som gemensamma mål plus att när de väl blivit involverade i en politisk karriär så finns det andra instanser som kan påverka dem utan att de kan sätta nägot emot. RJust släkterna kan också vara sammanhållande faktirer.

Rollpersonerna är sällan annat än avlägset släkt men det har fungerat bra med några roller som nu fasats ut ur kampanjen. Arter och raser finns det bara en att välja på i terra Draconis - människa så det problemet finns inte. Däremot finns det olikka kulturer vilket kan ställa till med minst lika mycket och jag brukar ha som krav att alla kommer från ''huvudkulturen'' sett ur världsbeskrivningen. I nuvarande kampanj har dock två roller mer eller mindre avlägsna släktband över kulturgränserna till samma kultur vilket emellanåt för dem samman som de enda med sådana band (vilket både gynnar och belastar dem).


I princip får alla göra vilken karaktär de vill men eftersom min spelvärld är fylld av konskvenser och effekter avråder jag på gränsen till förbjuder vissa typer av roller för att de kommer ha det alldeles för jävligt på fel sätt under kampanjen eller för att det med största sannolikhet kommer splittra gruppen eller annan olämplig olycka. Jag bruakr som spelledare låta dem vara relevanta med ojämna mellanrum både positivt och negativt. Logiska vet jag inte om de tär så viktigt att bakgrunderna är men de ska fungera i spelvärlden (och kampanjen). Att alla bara helt enkelt är vänner är nog inget vi brukar tillämpa, lite starkare band än så vill vi ha - åtminstone efter de första spelmötena.


I Terra Draconis spellett av mig och det är det mesta jag har att relatera till just nu så är fungerande bakgrunder väldigt viktigt och när rollpersonens plats in världen inte fungerar eller ''inte finns'' kan det bli knepigt. Om inte annat så för att det finns få anledningar för mig att engagera rollen i vad som händer i spelvärlden.


Nya spelare brukar vi fasa in med t.ex. släktband och gemensamma mål och sedan en start på en gemensam plats där de hamnat utan att det fanns så mycket val. Ibland kan de andra vara väldigt misstänksamma mot denna nya person och ibland tar de in denne alldeles för snabbt (vi är ju ändå släkt...).


Jag vill minnas att det hänt någon gång att en spelare tagit över en spelledarperson men mina spelare brukar vilja skapa sina roller alldeles för mycket själva för att det ska fungera. Däremot har det funnits roller som varit förutbestämda att bara vara med ett tag (vi har i regel inga definierade slut på kampanjerna (utöver rollernas mål men nya sådana kan uppstå på vägen).
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
I matinérollspel vill jag helst att äventyrarna ska vara motvilliga reskamrater, eller sammanförda av en slump. I bra matinéäventyr tycker jag nämligen aldrig att huvudpersonerna är väl sammansatta, eller att de har en historia tillsammans. Den viktiga historien skall ju skapas under äventyret!

Luke, Han Solo, Obi-wan och Leia, liksom, eller Locke, Celes, Cyan, Edgar o.co. i FF6.

Jag ser helst att många raser, många yrken och många karaktärskoncept är representerade i gruppen. Jag vill ha käbbel inom gruppen. Den gamle stofilen skall bråka med ungtuppen och den pragmatiske svartalfen skall gå den ideologiske alven på nerverna, osv. Det är simpelt, vi har sett det tusen gånger i alla "galen (svart) polis måste samarbeta med förnuftig (vit) polis"-filmer, men det hör ändå till genren. Det är lattjo.

---

I skräck- och dramarollspel så är det annorlunda. Då försöker jag ha en väldigt sammansluten äventyrargrupp som på ett mycket naturligt och trovärdigt sätt kan både arbeta och leva tillsammans.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,539
Location
Mölndal, Sverige
"I skräck- och dramarollspel så är det annorlunda. Då försöker jag ha en väldigt sammansluten äventyrargrupp som på ett mycket naturligt och trovärdigt sätt kan både arbeta och leva tillsammans."

...och rivas upp av lite paranoia. Det finns få saker som är så nervigt som när man börjar misstänka att ens bästa kompis egentligen vill en illa.
 

GrottrolletNaug

Swashbuckler
Joined
12 Dec 2001
Messages
3,026
Location
Uppsala
"* Vad har era rollpersoner för relationer till varandra?"

Det varierar givetvis hejdlöst från kampanj till kampanj. Just nu så är vi endast två spelare i gruppen och min karaktär var under ett års tid mentor åt den andre karaktären men nu är dom mestadels bara vänner.


"* Hur mycket tid lägger ni vid skapandet på deras gemensamma bakgrund - alltså hur länge de äventyrat tillsammans om de nu gjort det? Är de släkt, samma ras?"

I händelse av att dom känner varandra sedan tidigare så går det givetvis ner i minsta fall en smula arbete åt att sammanfläta deras bakgrunder och göra klart för sig hur dom känner varandra.


"* Bryr ni er om dessa relationer och bakgrunder - är det viktigt att de är logiska?"

Ja, respektive ja.


"Eller får alla "göra den karaktär de helst vill" och sen utgår ni bara från att de är vänner?"

Detta anses helt enkelt vara kasst rollspel om spelarna gör så här. Sån tur är har vi inga kassa spelare :gremsmile:


"* Hur gör ni för att få med nya spelare?, * Är det svårt att introducera nya spelare och spelar ni ihop dem - eller säger ni bara "ni är i samma grupp nu - spela"?"

Nej, det är inte svårt. Vi drog in en spelare, utopi , för ungefär ett år sedan i våran kampanj och då kände vi honom inte personligen. Det var inga bekymmer över huvud taget. Utopis karaktär sammanflätades på ett vettigt sätt med min karaktär. Men givetvis så måste den goda spelaren veta när han ska arbeta tillsammans med spelledaren och inte nödvändigtvis arbeta emot honom. Karaktärsintroduktioner är ett typiskt sånt stadium där spelarna gärna får bjussa lite på sin karaktär och hans beteende. Givetvis inte så pass mycket att det går ifrån karaktärens personlighet, men fortfarande så mycket att mötet mellan karaktärerna blir förenklat.


" Speciellt om ni är mitt uppe i ett äventyr och någon av rollpersonerna stendör - hur kommer en ny rollperson med i gruppen och vad är de andras reaktion på det?"

Enkelt. Karaktärer dör inte, punkt. Vi är alldeles för intresserad av att berätta spännande historier med djupt involverade karaktärer för att låta våra karaktärer dö av ett nesligt tärningsutfall som ändå ingen gillar. Så karaktärernas liv har helt enkelt script immunity (så till vida spelaren beter sig på ett vettigt sätt. Om det är tydligt att han försöker ha ihjäl sig själv så dör han givetvis, men något sådant har till dags dato inte inträffat). Däremot kan gott om andra hemskheter hända karaktärerna. Det värsta som hände hittills var när min karaktärs flickvän blev dödad framför hennes ögon från att ha varit med från äventyr ett (deras hemlisförhållande med varandra var faktiskt väldigt gulligt). Men det gav upphov till mängder med schyssta plothookar (hon återkom senare som spöke) och ännu mer tillfällen för givande rollspelande.


"* Händer det att spelare tar över och utvecklar mindre viktiga spelledarpersoner till fullvärdiga rollpersoner, för att lättare få med dem i kampanjen?"

Intressant tanke... Nej, det här har aldrig direkt hänt. Men Utopi är väldigt förtjust i att ta över andra SLPs när det är passande lägen, ofta under rådsslag. Hans karaktär är ganska tillbakadragen i större möten, så då får helt enkelt Utopi lite tråkigt. Då är det bättre att han kniper en halvviktig SLP och spelare lite på den istället.


/Naug
 
Top