Äventyrare?

Men det är ju det jag undrar över? Egentligen behöver jag ju inte grunna på det för frågan är ju självklar utanför vår kontext existerar ju inte världen för den är ju ett spel.

Indiana Jones känner andra arkeologer och gravplundrare.
Men i en Warhammerkampanj skulle inte alla spelare starta som tombrobbers. De skulle bestå av typ fyra olika yrken som ger sig fan på att sammarbeta och driva kaos på flykt, hitta guld, döda beastmen och plundra dvärggravar.

Jag skulle uttrycka det som att det finns ett antal yrken som är "äventyrarnnära" - arkeolog, rymdpilot, legosoldat. Det är en gråzon där du lätt kan glida över från att vara en vanlig fältarkeolog till att slåss mot nazister (er, i pulpverkligheten alltså). Och tänker att ett äventyrargäng kan känna folk i de här gråzonerna. Kanske har man kontakter med legostyrkan "Stålfjädrarna", som inte är äventyrare per se men vars medlemmar kan dras in i äventyrandet.

Frågan är då har Krilloan ett äventyrargille?
Så som Hindenburg har en Zonfararbar.

Det här är ju enkelt att svara på :) Vårt Krilloan är som Hindenburg - dvs det finns inget äventyrargille, däremot finns det en legendarisk sylta för äventyrare :)
 
Så på denna legendariska sylta jobbar "folk" och förväntar sig att äventyrare kommer in med jämna mellanrum och spenderar sitt guld och drar anekdoter om purpuröknar, Svarta Torn, havsormar och Mardukshammare.
Där sitter också en och annan ung flicka eller pojke som storögt lyssnar på berättelser och hoppas själva få ta del av det "Stora äventyret".

Lite som Harrys i Varberg. Dit det ibland kommer äventyrare och stoltserar över sina bedrifter över en sejdel skummande brygd.
 
Jag tycker det är självklart att det finns fler äventyrargäng än rollpersonerna. Fast kanske bara ett annat riktigt gäng som är på samma nivå som rollpersonerna. Alla andra är antingen döda, pensionerade, eller bara glada amatörer vars största bedrifter handlar om att ha ihjäl en handfull goblins eller några banditer. Kanske snubblade över dungeon där de utforskade ett par rum och sen drog tillbaka till byn igen så snart de kom över sin första värdesak.

Även i vår värd har vi ju "äventyrare". Alltifrån adrenalinjunkies som klättrar i berg och springer runt i djungeln, till faktiska legosoldater som verkar tycka det enda viktiga är att sätta sprätt på alla sina pengar innan de blir dödade.

Möjligen tycker jag att det vi borde se mer av i rollspel är mer "specialicerade" äventyrare. Folk som specifikt jagar monster (drakdödare, troll slayers), folk som specialierar sig på en särskild typ av dungeon, exorsister...
 
Jag tycker det är självklart att det finns fler äventyrargäng än rollpersonerna. Fast kanske bara ett annat riktigt gäng som är på samma nivå som rollpersonerna. Alla andra är antingen döda, pensionerade, eller bara glada amatörer vars största bedrifter handlar om att ha ihjäl en handfull goblins eller några banditer. Kanske snubblade över dungeon där de utforskade ett par rum och sen drog tillbaka till byn igen så snart de kom över sin första värdesak.

Tycker väl själv att hur många kvalificerade äventyrare det finns beror helt på situationen.
Om du ska slåss mot någon weird ass nekromantiker i de norra provinserna och hans gäng av svartblodsflunkies så finns det inte mer än ett legitimt gäng som är på samma nivå som äventyrarna (eller ens det).

Om det är en bar i City of Sigil eller om en mäktig kung har bjudit in alla de mäktigaste äventyrarna i riket för att göra en grej så finns det imho fler gäng på samma nivå. Kanske till och med några som är (i alla fall när de samlas) mäktigare.
 
Okej, nu bestämmer vi och alla måste köra samma. För det har Rollspelsbyrån bestämt.

Det finns fler äventyrare än äventyrargruppen.
De är inte många.
Men man kan veta om ett annat gäng som pysslar med äventyrargrejer.
 
Är det samma myndighet som Rollspelsverket? Lyder båda under Kulturdepartementet?
Rollspelsverket är statligt. Rollspelsbyrån är privat finansierad.

Båda har sina egenheter, men Rollspelsbyrån har snöat in på att alla rollspelare vill spela "äventyrare". Det är en försvinnande liten minoritet av mina rollpersoner som klassar in i den kategorin.
 
Dem flesta äventyrare är väl egentligen hyresvärd, stigfinnare, skattletare och andra opportunister. Sen har vissa av dem hittat varandra och tillsammans format grupper som kan vara äventyrare på heltid. De mer framgångsrika av dessa kan även förvärvat sig ett visst ryckte och status.
 
Äventyrare är väl bara “mellan jobb” fast i en fantasyvärld. Mordiska uteliggare med fäbless för våld. Kleptomaner som stjäl som korpar och pundare som krökar helande drycker som andra dricker vatten.

“Är du äventyrare?”
“Nej nej! Jag jobbar på min debutroman!”
 
Äventyrgänget är ju lite lustigt för det är en trope som egentligen bara finns i rollspel, men jag tänker att det finns vissa populärkulturella/litterära förlagor:
  • Robin Hood och hans muntra män
  • Riddarna kring runda bordet
  • 12 fördömda män
  • De sju samurajerna (inkl alla versioner)
  • Young Guns
  • Justice League/Avengers

Och Thorin & Co och Ringens brödraskap, inte att förglömma. Det är ju välkänt att Tolkiens inflytande på D&D är kraftigt överskattat i det allmänna medvetandet, men en trop som faktiskt ser mer ut som Tolkien än något annat är just äventyrargruppen med flera olika arter/"raser" representerade. (Three Hearts & Three Lions också, men annars är det tunnsått.)
 
Ja, alltså det jag skrev om yrkesgrupper är väl en ända av skalan. På andra ändan har vi revisorer, byråkrater och hobbitska hemmansägare vars inrutade tillvaro ställs på sin ända pga äventyret som plötsligt knackar på dörren. Dessa är vanligare som litterärt grepp - en everyman som blir en portal för läsaren (samt heroes journey) - men är ändå så etablerad att hen dyker upp som rollperson.
 
Äventyrare som äventyrar av samma orsak kan känna varandra, men äventyrare känner ju inte alla andra rotlösa lycksökare i världen. Däremot kan nog de som söker efter Ankhprinsarnas katakomber i Kalahaöknen känna till varandra, inte minst eftersom de alla köper prylar på samma ställen, säljer plundringsgods till samma kunder etc.
 
Men känner makthavarna till dem? Får kejsaren i Altdorf rapporter dagligen om små grupper av alv/dvärg/magiker/krigare/tjuv som gör tokiga saker i Nûln. Någon annan grupp som orsaker missnöje i Bögenhafen och råttfångarnas gille i Middeheim rapporterar om ofog i kloakerna. Jag vill veta hur många äventyrsgrupper det finns i varje universal det är ju inte någon svår uppgift. Det är ju bara att bestämma.
 
Jag gillar när omständigheterna tvingar helt vanliga lirare att bli äventyrare.
 
Men känner makthavarna till dem? Får kejsaren i Altdorf rapporter dagligen om små grupper av alv/dvärg/magiker/krigare/tjuv som gör tokiga saker i Nûln. Någon annan grupp som orsaker missnöje i Bögenhafen och råttfångarnas gille i Middeheim rapporterar om ofog i kloakerna. Jag vill veta hur många äventyrsgrupper det finns i varje universal det är ju inte någon svår uppgift. Det är ju bara att bestämma.

Rimligen är det knappast särskilt statiskt. Även rollpersoner i typiska fantasymiljöer har ju även riktiga jobb i perioder och i vissa kampanjer. Äventyrar på heltid är det få som gör men lite då och då desto fler.
 
Det kan ha sin charm. Men jag är osäker på att min spelgrupp skulle klarat spindelkonungens pyramid.
Möbeldesigner, Lärare, Lärare, Kurator,
 
Jag tänker ofta vilda västern när jag ser på äventyrare. Civilisationen är expanderande och inte fattig, det finns gott om personer, rika som fattiga, som har en uppsjö olika problem som behöver lösas och världen generellt är förutom folk som bråkar även full med en massa olika fä (fän?) som gör det också. Det är självklart att problemlösare, personer som man inte behöver bry sig om hur det går för dem, behövs. Yrke är kanske tveksamt om det är, men väl en väletablerad roll i samhället där många av de tjänster man kan tillhandahålla har mer tydliga yrkesnamn.
 
Back
Top