Äventyr vs. Regler?

Organ

Organ

Out of time, out of mind
Joined
6 Jun 2001
Messages
6,118
Location
En mälarö
En gammal maxim vad gäller rollspel vs. äventyrsutgivning är att man tjänar pengar på rollspel men inte på äventyr, men att anledningen till att man ändå ger ut de sistnämnda är att många tillgängliga äventyr gör ett spel mer populärt och på så vis ökar försäljningen av spelet. Det ska alltså fungera på samma vis som det förr gjorde i musikbranschen, att singlar var dragplåster för albumet. Ett "karuseller och gungor"-tänk liksom.

Min undran är, i vilken utsträckning stämmer det egentligen? Är det en myt? Jag vet att det i alla fall stämmer på mig. Jag köper mycket hellre ett spel som det finns många äventyr till än ett utan. Men hur fungerar ni andra? Jag är konsument. Men vad säger ni med faktisk erfarenhet av rollspelsutgivning? Påverkar mängden tillgängliga äventyr försäljningen av rollspelet de tillhör?
 
Jag köper gärna både rollspel och äventyr, men rollspel med äventyr har ofta större chans att komma till bordet än rollspel utan. Det leder då även till att jag pratar mer om dem.
Med det sagt är det skönt att kunna köpa ett rollspel utan äventyr så att jag slipper känna att jag går miste om något ifall jag inte också köper alla äventyren till, som den samlaren jag är. Jag har stått över att köpa rollspel med många äventyr för att jag då skulle känna mig manad att också köpa alla äventyren. Ännu värre ifall vissa äventyr är ur tryck.
 
Jag är mer benägen att köpa ett rollspel som det finns en hyfsad mängd äventyr till. Äventyr är bra om jag inte har tiden och orken att göra något själv, plus att de tyder på att antingen spelskaparen, community:t, eller båda, är aktiva. Nackdelen är samma som @Formlexx nämnder, att en stor äventyrsutgivning riskerar att trigga min samlargalenskap.
 
(Upprepar lite vad jag skrev i den andra tråden)
Min rollspelshylla består av ca 30% regelböcker och resten äventyr och supplement. Min känsla är att de flestas hyllor har den omvända fördelningen, men sett till mig själv så blir jag mycket mer pepp på ett nytt äventyr än på ett ny uppsättning regler.
 
Det säger väl sig självt? Fler köper grundboken än vad folk köper moduler, eftersom man tappar folk från grundboken. Få sätter sig och köper moduler till spel dom inte äger (undantaget, GURPS).

Att ha många moduler ger större utrymme på hyllorna och då större "reklamplats", men det var något som gällde mer förr och inte nu när återförsäljning håller på att dö ut till favör för online-köpande.

Jag personligen köper inte spel som har för många moduler för jag orkar inte sätta mig in i allt. Även om jag inte måste ha alla moduler så måste jag ändå göra ett urval.
 
Rickard said:
Det säger väl sig självt? Fler köper grundboken än vad folk köper moduler, eftersom man tappar folk från grundboken. Få sätter sig och köper moduler till spel dom inte äger (undantaget, GURPS).
Click to expand...
Jag tänker mig att OSR-folk absolut köper äventyrsmoduler som är tänkta till spel de inte äger. Många OSR-spel delar ju "matematik" och kan med minimal handpåläggning använda varandras moduler - jag har till exempel kört både OSE och DCC-äventyr till Shadowdark.

Edit: Likaledes äger jag flera GUMSHOE-äventyr, men inte t.ex. Trail of Cthulhu.
 
Jag köper mest grundböcker, äventyr bara ibland. Dels tycker jag om att skriva äventyr själv, och dels är det ju så att grundboken har jag användning för så länge spelet kommer till bordet, medan äventyr som spelats bara är hyllvärmare. Sedan avstår jag normalt även från grundböcker om dessa är för massiva – jag skall ju ha ork att läsa dem och använda dem i spel.
 
En ytterligare reflektion: numer spelar jag oftast med regler jag skrivit själv. Nya spel köper jag därför sällan för deras system, utan mer för deras vision, deras värld – allt det som ger mig krokar, miljöer och idéer för spel.
 
I de grupper jag spelar har de flesta i gruppen oftast skaffat egna regelböcker. I alla fall om det är ett spel vi spelar ett tag. För de flesta jag spelar med tycker det är kul att pilla med sina gubbar, titta på utrustningslistor, och planera vilka färdigheter och förmågor de vill köpa. De är för dem, liksom för mig, en kul och viktig del av spelet.

Men det är bara spelledaren som köper äventyret (med undantag för några samlare).

Om SL sen startar en ny spelgrupp för samma spel, ja då kommer ju antagligen en bunt av de nya spelarna införskaffa regelboken där också. Men SL har ju redan äventyret så behöver inte köpa ett nytt.

Men det hela startade ju med att en person bestämde sig för att köpa spelet och dra ihop en spelgrupp, och för min del är det ju också så att jag hellre köper ett spel som har en bunt trevliga äventyr tillgängliga till sig. Men det är inte alltid sant för det beror också på priset; om jag ser ett litet rollspel som ser kul ut och kostar 100 spänn, så kan jag köpa det i bara förbifarten. Oavsett äventyr. Men ett spel för 1000 spänn kan ha hur många äventyr som helst och jag kommer ändå tänka en och två gånger innan jag köper.

Men jag skulle bli väldigt förvånad om det inte är regelböckerna som säljer bäst i de flesta fallen. Fast det kan finns något undantag där ett äventyr är så jäkla bra att folk köper det för att spela med andra system.
 
Jag som många andra här kan jag tänka mig föredrar att rotera system. Mina fördomar mot DnD traditionen är väl lite tvärtom ett system som man fördjupar med moduler och nya kampanjer/settings. Jag vill gärna ha ett bra paket med regler och kampanjmiljö om jag köper mer är det för att det är en serie eller att det är mer lockande. Ibland vill jag samla lite med även om jag försöker motstå.
 
För mig som konsument är bra äventyr absolut något som ökar intresset för ett spel. Till exempel köpte jag Kutulu efter att ha läst en väldigt positiv recension av Kaskelot. På motsvarande sätt hoppas jag som spelskapare att kommande äventyr till De fördömda ska locka fler att köpa regelboken.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top