Nekromanti Äventyr till Nybörjare?

[Vincir]

Jag ska skriva ett äventyr för en (1!) spelare. Spelaren är nybörjare (aldrig spelat rollspel förr), och jag undrar därför lite hur jag ska utforma äventyret för att personen i fråga inte ska tycka det är tråkigt? Hon vill nog inte ha så mycket ROLLspelandes utan snarare lösandes av problem. Samtidigt vill jag inte att hon ska slängas in i Mundanas komplicerade värld alltför snart.

När det gäller rollpersonen har vi kommit ungefär så här långt:
En kvinnlig Sanari-alv, bosatt i Ashariens huvudstad Camard. Hon har åtta syskon, tre brödrar och fem systrar. Deras åldrar skiftar mellan 19-29 (skenbar) och själv är hon yngst med 18 år. Hennes föräldrar är döda, men när de väl levde var de högt aktade ritualmagikers som mestadels sysslade med fototropi.
Karaktären är själv magiker, dock en besvärjare. Vilken magi hon ska syssla med vet vi inte än (har inte kommit så långt), men antagligen lär det blir fototropi.

Nu är frågan hur jag ska utforma mitt äventyr?
Ska jag ha medhjälpare? Ska hon vara ensam? Vilken stämning ska det vara? Ska jag utnyttja hennes kontakter (en ordensriddare och en spejare) eller kanske något av alla hennes åtta syskon?

Hade en liten idé på att en av hennes syskon skulle ge henne en karta hennes far hade lämnat efter sig. Vet dock inte var kartan ska leda, men är sugen på att ha den nere i en grotta. Funkar denna idén tror ni och hur kan jag utveckla den?

 

[bozar_UBBT]

Jag gjorde ett solo-uppgrag i MERP en gång men då lät jag fokuset ligga på att rollpersonen skulle få användning för sina färdigheter och i princip kunna klara sig ur alla situationer utan våld. Rollpersonen skulle kunna få uppdraget att utreda något, t.ex. ett orsaken till att vattnet i en liten by blivit så kraftigt förorenat att det blivit odrickbart. Blanda lite hederligt konverserande med SLP och hederligt detektivarbete.

Din ide kan ju vara anledningen till att hon lämnar Camard.

 

[Wilmer]

Fototropi är en ashård magiskola väl lämpad för alla möjliga äventyrliga situationer! Osynlighetsbesvärjelsen = jävligt tuff, ha några situationer där osynlighet kommer väl till pass (eller vanligt smygande om magin skulle knasa)
Flashbang = jävligt tuff, bra för att undkomma våldsamma situationer eller vinna dem
Blixt = tuff också!

Det viktigaste är att äventyret aldrig hänger på ett enda färdighetsslag, lägg upp situationerna så att man kan misslyckas utan att förlora. Till exempel: om man ska använda smyga/osynlighet för att tjuvlyssna på något så hör man halva konversationen, ett motsatt slag slås, upptäcks man slutar de prata och går iväg och upptäcks man inte fortsätter de prata och avslöjar fler ledtrådar (deckargåtor är tuffa).

Tematiska grejer: det vore ballt med en släktfejd med en annan magikerfamilj! Det blir personligt också. Ha skototropiker så blir det ännu ballare, särskilt som de är starka på natten och hon på dagen.

Ha ingen bullshit! DVS inga fulheter som att "nä du misslyckas med det där eftersom jag inte vill". Det förstör illusionen av att vara i en annan värld. Pusha inga känslor på rollpersonen heller, låt henne avgöra själv vad hon tycker om saker och ting.

Dra inte ut på det: ha ingen skit som att man t ex måste lyckas med ett söka-slag för att hitta en ledtråd. Kasta hellre ledtrådar i ansiktet på spelaren än att gå som katten runt het gröt och vänta på att hon ska gå till rätt rum och använda rätt färdighet. Om spelaren letar efter något som du inte planerat ("Jag kollar om han gömt sina pengar på kontoret") så kan ett söka-slag vara bättre eftersom det ger en bonus och hon får ut något av färdigheten och får känna att rollen är bra.

 

[Vincir]

Okej, ett detektivarbete blir det då
Men hur gör man ett sånt? Har mest gjort "gå till grottan, döda draken"-äventyr innan...

 

[k7e9]

Detektivarbeteäventyr är kluriga. Dels finns risken att ett missat färdighetsslag (t.ex. söka) gör att man missar en viktig ledtråd.

Dels är det klurigt att göra snygga, intressanta leddtrådar utan mycket spelledarförberedelse.

Det finns några deckarrollspel ute i speldjungeln, de äventyren borde kunna vara givande.
Det jag kommer på på rak arm är Trail of Cthulhu (finns lite gratisäventyr här: http://www.pelgranepress.com/trail/resources.html) men systemet i det spelet går ut på att när en spelare deklarerar att han/hon använder en investigative ability (deckarfärdigheter då) så lyckas han/hon automatiskt.

Kan va värt att slänga ett öga på äventyren, även om alla handlar om skräck, går säkert att modifiera.

En nyfiken fråga också, varför bara en spelare? Jag brukar tycka att det är smidigt för nybörjare att spela tillsammans med någon erfaren spelare (gärna som dom känner sedan innan), då får dom "the hang of it" snabbare.

 

[Vincir]

En spelare på grund av att hon inte vågar spela med andra, mer erfarna. Hon är rädd för att göra fel o.s.v.

Men tack för tipset

 

[Svamptrollet]

Vi har en ny i vår spelgrupp som jag tror fått ut mycket av att kunna observera oss andra. Många saker är liksom svårt att komma på om man inte ser nån annan göra dem. Dessutom kan det vara skönt för henne att veta att hela äventyret inte vilar på hennes axlar. Men det funkar såklart inte om hon inte är bekväm med resten av gruppen.

 

[Vincir]

Jo, det är ju förstås sant. Men jag får nog köra något äventyr först, och sedan fråga om hon vill fortsätta med de andra...

 

[tull]

Samma utformning har vi använt oss av, personligen tror jag inte på konceptet "nybörjar äventyr", vill jag marknadsföra intresset av häftiga actionfilmer så visar jag ju en påkostad Hollywood rulle snarare än en B-rulle ifrån 82. Jag tror att man som rollspelare växer med erfarenhet, iof så söker du ett äventyr för 1 spelare och där har jag väldigt dålig erfarenhet.

 

[Vincir]

Nu har jag börjat skriva ett äventyr. Det är inte ett direkt deckaräventyr. Jag har faktiskt ingen aning om vad det är för sorts äventyr det är, och det är inte särskilt "epsikt", men i alla fall...

Jag hade tänkt att någon skulle be om hjälp då deras Jarl har börjat bete sig lite konstigt. Vid närmare undersökning ser dem att det är en Vrakylak som har tagit kontroll över Jarlen. Enda uvägen är att döda Jarlen. Sedan går arbetet igång på att fixa till det som Vrakylaken har ställt till. Bland annat har Jarlens unga fru rymt, smeden är försvunnen och de tre mjölnarna har börjat slåss sinsemellan.

Detta tänkte jag är en relativt bra inledning till rollspel, då det är enkla saker att utföra, men som ändå representerar vad rollspel är ganska bra.

Vad tycks?

 

[Regmolar]

Jag hade tänkt att någon skulle be om hjälp då deras Jarl har börjat bete sig lite konstigt. Vid närmare undersökning ser dem att det är en Vrakylak som har tagit kontroll över Jarlen. Enda uvägen är att döda Jarlen. Sedan går arbetet igång på att fixa till det som Vrakylaken har ställt till. Bland annat har Jarlens unga fru rymt, smeden är försvunnen och de tre mjölnarna har börjat slåss sinsemellan.

Jag tror du har en bra grundidé, men jag får några automatiska invändningar...

*Att säga något som "enda utvägen är att..." är en jättedålig början på ett äventyr. Ifall spelaren (eller spelarna, i andra fall) lyckas ta reda på vad som hänt, spärra in jarlen och sedan skaffar fram Ashariens främsta kirurg för att få bort den, låt dem göra det! Sedan kan du ju bestämma dig för att han ändå dör pga. kirurgiska ingrepp är extremt farliga, men det är en annan fråga. Att utgå från att det bara finns en enda lösning är ett första steg mot att helt döda illusionen om en fri värld.

*"Jarl" har jag för mig är en ganska hög titel där den används (Drunok och framför allt Asharien), så se till att du vet vad som menas med det för att undvika senare problem med terminologier (och besserwissrar som jag ). På "problemen" det hela orsakar låter det som om det snarare handlar om en lokal ledare för by eller småstad.

Annars låter det som sagt som ett bra inledande äventyr; har själv använt en vrakylak vid ett tillfälle med mycket bra resultat (speciellt på mina vetgiriga spelare som fick våndas över att ha en massa metainformation som kunde påverka deras agerande9.

 

[tull]

Jag tror du har en bra grundidé, men jag får några automatiska invändningar...

*Att säga något som "enda utvägen är att..." är en jättedålig början på ett äventyr. Ifall spelaren (eller spelarna, i andra fall) lyckas ta reda på vad som hänt, spärra in jarlen och sedan skaffar fram Ashariens främsta kirurg för att få bort den, låt dem göra det! Sedan kan du ju bestämma dig för att han ändå dör pga. kirurgiska ingrepp är extremt farliga, men det är en annan fråga. Att utgå från att det bara finns en enda lösning är ett första steg mot att helt döda illusionen om en fri värld.

*"Jarl" har jag för mig är en ganska hög titel där den används (Drunok och framför allt Asharien), så se till att du vet vad som menas med det för att undvika senare problem med terminologier (och besserwissrar som jag ). På "problemen" det hela orsakar låter det som om det snarare handlar om en lokal ledare för by eller småstad.

Håller med dig där om att den fria viljan och kreativiteten hos spelarna.

Men beskrivningen av att Jarlen och hans "ort" låter som en by eller småstad håller jag nog inte med om. Läs i Asharien&Soldarn modulen och man ser att de flesta orter (i synnerlighet exklusive Camard) har en befolkning på mellan 800 - 2000 innevånare. I modulen Jarla så hittar man 3 grovsmeder och 2 vapensmeder om jag inte minns fel och där bor 1600 personer vilket är väldigt lite. (jmf Burträsk i skellefteå kommun t.ex.)
Personligen ser jag samtliga orter i Asharien&Soldarn som lite små bonnig pga deras avsaknad till stora städer. Lite vilda västern helt enkelt, (precis som jag föreställer mig Skellefteå).

Så problembeskrivningen som tas upp är inte helt fel.


ps. Jag bör kanske erkänna att det finns lite mer människor i dessa regioner och i mundana än vad som modulerna tar upp och ifall någon av mina spelare frågar mig hur det kommer sig att det lever så pass mycket mer människor i mitt Asharien&Soldarn så skyller jag på deras respektive statsmakt och deras dåliga folkräkning

 

[Regmolar]

ps. Jag bör kanske erkänna att det finns lite mer människor i dessa regioner och i mundana än vad som modulerna tar upp och ifall någon av mina spelare frågar mig hur det kommer sig att det lever så pass mycket mer människor i mitt Asharien&Soldarn så skyller jag på deras respektive statsmakt och deras dåliga folkräkning

Eller på Eons erkänt sparsamma demografi, även om vi kanske inte ska väcka den frågan igen efter den senaste omgången

 

[Vincir]

Okej, då ska jag defintivt se om jag kan slänga in en läkare. Jag hade tänkt att den här adlingen skulle ha en personlig läkare som är anställd. Den här läkaren har aldrig sett något liknande tidigare, men han ska ändå försöka (och automatiskt misslyckas?).

När det gäller titeln har jag kollat lite i Geografica Mundana, där det står att Asharien inte har någon adel, och att det närmaste man kan komma är stormännen. Det står också att vissa släktingar till stormän tar an sig titlar så som baron och greve, men dessa betyder egentligen inte något.
Ska jag ge honom titeln baron eller storman? Vilket passar bäst?

 

[DesertRain]

Ta den du gillar bäst, de betyder ju ändå samma sak.