Nekromanti Äventyr och campagner hit o dit

[Mumfie]

Hur gör folk när de spelar rollspel är det så att man spelar ett äventyr med några Rp och sen gör nya till nästa äventyr eller behåls de gamla tills man ska spela nått nytt.

När vi spelar så har man sin Rp tills den dör vilket kan ta lång tid och vi har inga mellanrum mellan våra äventyr utan allt spelas som det vore Rp sens liv. Detta gör Rollspel mycket roligare och ger Rp tille en egen individ med personlighet

 

[Sereg_UBBT]

Re: Äventyr och kampanjer hit o dit

Jag tror att de flesta behåller sina rollpersoner tills de dör - man får ju mer känsla för sin rollperson då. Men det är ju också möjligt att köra kortare "one shots" med färdiggenererade rollpersoner som man bara använder i ett äventyr/scenario - det kan ju vara kul det också.

f.ö så hör nog denna fråga till rollspelforumet och inte på eonforumet.

 

[Zalpurgius]

Inte nya. Antingen dör de eller så är de "färdigspelade", dock så löper inte äventyr efter äventyr, utan det måste finnas tid för kampanjspel.

 

[Krille]

Jag gör vad som skulle kunna betecknas som ett jätteäventyr uppdelat i småäventyr. Jag kallar det för "avslutad kampanj". När kampanjen väl är klar så har jag oftast lust att prova på ett annat rollspel, varför rollpersonerna kasseras.

 

[Jaggernaut]

Hur gör folk när de spelar rollspel är det så att man spelar ett äventyr med några Rp och sen gör nya till nästa äventyr eller behåls de gamla tills man ska spela nått nytt.

Vi behåller rp tills de dör eller tills spelaren ifråga tröttnar på sin rp, dock så finns rp kvar där någonstans ute i världen ifall spelaren skulle bli sugen på att spela den igen. Det har dock hänt att vi har lust att spela något nytt (i samma rollspel alltså) och då gör vi nya karaktärer men behåller de gamla.

När vi spelar så har man sin Rp tills den dör vilket kan ta lång tid och vi har inga mellanrum mellan våra äventyr utan allt spelas som det vore Rp sens liv. Detta gör Rollspel mycket roligare och ger Rp tille en egen individ med personlighet

Det händer att vi hoppar lite i tiden men oftast inte.

 

[Gordeg]

I långa kampanjer använder vi downtime betydligt mer nu än tidigare, dvs låter tiden gå några månader eller ett år mellan äventyren. Jag får mer känsla för världen och rollpersonen om denne har andra mål än att bara klara av äventyret och eventuellt belönas för det, och sedan gå raka spåret till nästa äventyr.

Man kan spela barbaren Grolsch som driver runt i världen med sitt svärd, eller barbaren Grolsch som reser ut och äventyrar ibland men samtidigt hjälper till med att försörja sin klan genom att jobba som vakt vid stadsporten, och försöker lära sig språk för att kunna få tjänst som underofficer istället.

Gordeg

 

[Targon]

Äventyr och champagne... [OT]

Hmmm, läste inläggsrubriken lite för hastigt. Döm hur besviken jag därför blev när jag fick läsa om något helt annat än vad jag förväntade skulle vara en ny intressant vinkel på det gamla problemet om rollspel och alkohol.

 

[GrottrolletNaug]

Re: Äventyr och kampanjer hit o dit

Vi kör lite längre kampanjer med samma rollpersoner hela vägen igenom. Kampanjerna/äventyren är oftast upplagda så att om är personligt ihopknutna med rollpersonerna och det är därför svårt (och ointressant) att byta rollperson. Det är också därför vi brukar ha ett visst spelledarskydd över rollpersonerna så att dom helt enkelt inte dör av småsaker.

Vi spelar helt enkelt för att uppleva en härlig historia, inte för att bli angstig över tanken att göra en ny karaktär


/Naug

 

[Pom]

Jag kör inte äventyr med tydlig början och slut. Däremot brukar jag försöka se till att rollpersonerna lever i "intressanta tider" så att man inte behöver snabbspola så mycket. Jag vill gärna se spelarnas rollpersoner som katalyster, tungor på vågar, "her courage will change the world"-typer.

Men jag håller noga reda på vilken dag det är, och om jag snabbspolar så blir det inte "en tid senare" utan "60 dagar" eller liknande exakta angivelser. Detta för att jag gillar att planera i lugn och ro vad andra personer och grupper pysslar med när de inte direkt interagerar med spelarnas rollpersoner.

 

[PAX]

Någon gång efter det att värnplikten var avklarad så påbörjade jag en resa med en rollperson vid namn Statt Kornitzky. Han skapades ursprungligen i Mutant Rymd. Därefter har denna figur omformats säkert fem, sex gånger i olika regelsystem som vi har byggt. Nu, 12 år senare, har vi äntligen skapat ett regelsystem som passar oss bra. Statt är den enda rollperson som nu är kvar sen 1992. De andra rollpersonerna har pensionerats till förmån för nya rollpersoner och det faktum att spelare har försvunnit från kampanjen.
Jag trivs med Statt. Han är en kär gammal vän och en bra roll att spela och det finns alltid nya utmaningar för honom och de andra rollpersonerna i kampanjen.

 

[Johan K]

Jag ser till att hålal kvar min karaktär så länge man kan. Det är ju roligare att se den utvecklas hela tiden, så det är ju mindre skoj att börja om på nytt varje gång mans ka lira nått äventyr.
Sedan när karaktären har blivit för bra så pensionerarn jag den & låter den dra sig tillbaka till nått mysigt litet ställe.