Nekromanti Äventyr från Way of the wicked (Pathfinder)

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,637

Way of the wicked följer en grupp bestående av de värsta brottslingar i världens godaste kungarike, ön Talingarde. Brottslingarna har slutit ett avtal med ärkedjävulen själv, prinsen av lagar och lögner, guden som binder, mörkrets prins Asmodeus och tjänar nu som hans agenter i en plan att störta Talingarde i fördärvet och sedan härska som mörka regenter över askorna. Gruppen har ägnat tre månader åt att få träning under den sista av Asmodeus ärkebiskopar på Talingarde och åt att bevisa sin dedikation genom grymma tester. Gruppen har nu gett sig av för att smuggla vapen till en stam ovanligt aggressiva bugbears för att sedan hjälpa dem storma den norra muren så att Bugbearsen och deras goblin underhuggare plundra, mörda och våldta sin väg genom norra Talingarde. Detta är bara första steget i en långt mycket mer diabolisk plan, men det är att gå händelserna i förväg.

Just nu måste gruppen resa till den nordliga staden Talion för att möta upp med en av sina kontakter där. De har bestämt sig för att segla upp till staden eftersom alternativen var att ta en vagn rakt igenom Talingarde som är infekterat av gröna ängar, kaniner, regnbågar, enhörningar som skuttar runt i soldiset, skrattande barn och paladins eller att tränga sig ombord på ett dvärgiskt luftskepp vilket gruppen ansåg var att vara alldeles för nära illaluktande dvärgar.

Så medan gruppens Orakel överlade med den goda ärkebiskopen tog sig resten av skurkarna ner till hamnen där skeppet, The Countess Margarete, låg förtöjt. De tre monstruösa tjuvar, mördare och djävulsdyrkare som utgör våra protagonister i den här saga är alltså:


Olayioni, en mästare av många stilar munk som greps för att ha deltagit i en konspiration med mål att mörda en adelsman. Olayioni har hittills visat sig vara en kapabel medlem av gruppen när det kommit till att infiltration eller lönnmord och har också brutit en hel del ryggrader på vakter som aldrig såg det komma med en blandning av orm och tigerstilen.



Ronon, har hittills visat sig vara den dödligaste medlemen av gruppen om än inte den mest subtila. Att hacka och såga sina fiender i bitar med en motorsågs glav är precis lika blodigt och fruktansvärt som ni tänker er att det är. Ronon har använt detta på allt från enorma paddor och dragurer till helt vanliga mänskliga vakter. Ronon har också visat sig vara den utåt sett mest joviala gruppmedlemen och visar ingen ånger för sina illdåd, vilket man kanske inte bör vänta sig från en professionell legosoldat.



Turnim, är en Inquisitor i Asmodeus tjänst. Skicklig på att krossa sina bytens ben utan att döda dem, en kapabel magiker, en gentleman och charmör och en konstnär när det kommer till tortyr. Turnim är den medlem av gruppen som framstår som mest "normal", inget med honom skriker "äventyrare" eller "Inquisitor" eller "monster" och han vet att använda detta till sin fördel. Turnim grepps för att ha torterat en adelsman till döds och var en av de medlemar av gruppen som var mest aktiv i att planera gruppens flykt från fängelset och genom träskmarkerna.



Och medlemen av gruppen som inte kunde medverka under den här sessionen är:

Agripina, är en Aasimar och den enda icke-mänskliga medlemen av gruppen. Som en aasimar är hon en ättling till en god utomvärdslig varelse så som en ängel. Hon är också ett av gudarnas utvalda orakel och var extremt respekterad vid hoven runt omkring Taligarde. Detta gjorde chocken och förskräckelsen större när hon begick högförräderi och försökte störta kungafamiljen. Agripina greps och skickades till fängelset den sista dömd till det värsta straffet som utdömdes, hängning, dragning och fyrdelning. Agripina har visat osedvanlig grymhet och taktiskt kunnande både under flykten från fängelset och under testerna och har av gruppen utsetts till deras ledare och talesperson.




Så våra tre illdådare anländer till hamnen försedda med magiska kronor som döljer deras egentliga utseende och Turnim tar sig ombord på skeppet medan Olayioni och Ronon bestämer sig för att bara suckers betalar för sina biljetter och stjäl två biljetter med hjälp av en distraktion och lite ficktjuveri. Problemet de stöer på här är att medan en av biljetterna är generisk är en av dem personligt för en Mr.DeGerre som också råkar vara en halfling. Ronon tar sig ombord med den generiska biljetten utan några problem men Olayioni lyckas inte bluffa sig ombord men undviker ytterligare tråkigheter genom att påstå att han hittat biljetten efter att ägaren tappat den, han tvingas därför köpa en ny biljett.

Väll ombord på skeppet iakttar våra tre illdådare sina medpassagerare och minglar lite lätt. De kommer fram till att deras medpassagerare är:

Lady Niktukk och dennes förkläde Miss Ampersande som är på väg till en bal i Talion.

En äldre officerare, Överste Schten, som är på väg för att undersöka möjligheterna att använda luftskepp i krigsföring.

Lauren Barrows, en ung kvinnlig student som påstår sig studera kriminologi och som håller sig för sig själv.

Karl Maril, en ung och mycket dålig poet.

Layla Kalypso, en notorisk skådespelerska som skall framföra en-kvinna föreställning med mycket kontroversiella teman i Talion.

Herr DeGerre, en halfling ingenjör och luftskepps konstruktör.

Och sist men inte minst Charlotta Carlos, en paladin som är i området för att undersöka rapporter om en nekromantiker.

Skeppet framförs av kapten Karlows.

Välkomst middagen hålls första kvällen på resan, alla passagerarna sitter vid "kaptenens bord" som egentligen är ett stort rektangulärt bord. Turnim placeras med Layla Kalypso som bordsdam och de båda kommer bra överens, fröken Kalypso blir imponerad av Turnims försvar av hennes konst när den ifrågasätts av de mer konservativa passagerarna och de två börjar flörta under efterrätten. Ronon sitter bredvid fröken Barrows och får en kyligare måltid då den unga studentskan aktivt arbetar med att inte prata med någon och fokuserar på sin måltid, Ronon lägger dock märke till att hennes händer har valkar och förhårdningar som någon som arbetar med att gräva eller liknande och hon har ett fult ärr som sträcker sig upp läng insidan av höger handled som hon försöker dölja. Olayioni placeras bredvid paladinen Charlotta Carlos och lyckas pressa denna på informationen att hon tror att nekromantikern finns ombord på skeppet.

Efter måltiden drar sig damerna tillbaka medan männen deltar av konjak, kaffe och cigarrer i skeppets bibliotek. Det här blir snabbt en tävling i vem som står högst i den sociala hackordningen vilket får Olayioni att råka försäga sig och erkänna sin stöld av herr DeGerres biljett. Olayioni tvingas fly rummet och gömmer sig på andraklass däcket som visar sig vara fullt av låder med potatis och rotfrukter. Hans två kumpaner bestämmer sig för att inte avslöja sig själva genom att erkänna något samröre med honom.

Samtliga passagerare drar sig efter ett tag tillbaks till sina hytter med undantaget för Turnim som istället drar sig tillbaks till Layla Kalypsos rum. Runt midnatt väcks de alla av ett skrik från Herr DeGerres rum och ljudet av ett fönster som öppnas. Turnim och Ronon tar sig ut i korridoren och under inrådan från paladinen sparkar Ronon in dörren som de upptäcker är låst och barrikaderad från insidan med en stol. DeGerre syns inte till men hans fönster är öppet och ett självmordsbrev ligger på hans lilla skrivbord. Kaptenen kommer och beklagar den traumatiska händelsen för alla sina passagerare men säger att det här uppenbarligen är ett självmord och att det inte är något de kan göra åt det. Turnim och paladinen Charlotta utbyter misstänksamma blickar.

Lite efter midnatt väcks Olayioni av att någon smyger genom andraklass däcket dragandes en säck efter sig. Personen är klädd i svart med en uppdragen huva och stora svarta läderhandskar på sig. Olayioni stannar i sitt gömställe tills personen försvunnit och lämnat säcken gömd i ett hörn. I säcken ligger Herr DeGerre med en avskuren hals där nästan allt skinnet skurits bort runt såret.


Vid frukosten dagen därpå är självmordet det stora samtalsmänet ända tills Olayioni begår misstaget att komma upp till matsalen och försöka prata sig ur sitt trångmål, plus DeGerre kan ju inte precis vittna mot honom. Han misslyckas kapitalt med detta och kaptenen bestämmer sig att sätta honom i bryggan tills de är framme vid sin destination, som en säkerhetsåtgärd kollar de om han har gömda vapen eller magiska föremål. När de gör det hittar de kronan han har på sig som förkläder hans identitet. Vapen dras, paldinen lägger sig i och ser till att Olayioni blir gripen istället för ihjälslagen och slängd överbord och han kedjas fast i skeppets cell med två vakter i rummet, han vägrar dock prata när Paladinen ställer frågor till honom.

Mycket märkliga saker händer på skeppet och Charlotta bestämmer sig för att utreda öppet och Turnim bestämer sig för att hjälpa till, delvis för att få "förhöra" Olayioni men också för att skumma grejer pågår här. Charlotta är tveksam först men när Turnim hjälper henne upptäcka att två lampramar som använts i matsalen hade skruvats fast på däcket ovanför Herr DeGerres hytt på ett sätt så att de formar en stege ner börjar hon lita på honom och de utreder tillsammans.

Under tiden märker Ronon och Olayioni att besättningen verkar... skum. De blinkar inte, de verka inte behöva gå på toa eller vila och de blir förvirrade när de tillfrågas om tidslinjer eller när något hände. Ronon bestämmer sig för att försöka supa kaptenen full för att kunna få information från honom men en medlem av besättningen berättar att han aldrig dricker... vin.

Turnim får tillgång till Olayioni för att förhöra denna och de planerar Olayionis flykt sex timmar senare vid en tidpunkt då Turnim kommer distrahera Charlotta.

Ronon upptäcker att alla hans medresenärer som inte är med i hans grupp förutom Charlotta viskar konspiratoriskt i skeppets bibliotek och när de upptäcker honom ursäktar de sig alla snabbt och ger sig av. Alla utom Barrows som stannar kvar och småpratar med honom. Barrows har sett både piggare ut och verkat trevligare sedan DeGerre försvann... Ronon tar en titt på böckerna i biblioteket och upptäcker att dolt bakom oskyldiga omslag är de böcker om nekromani, oheliga gudar och förbjuden ingenjörskonst. Han accepterar en drink av Barrows, hon dricker ju faktiskt samma sorts drink från samma flaska och sedan blir allting svart.

Charlotta och Turnim vägras tillgång till däcket och när de bryter sig in upptäcker de ett ruttnat däck och att skeppet styrs av ett par odöda händer. Chockade försöker de leta upp kaptenen när de träffar på inte bara denna men alla sina medpassagerare, samtliga av dem verkar vara någon typ av nekromantiker och medan Layla Kalypsos försäkrar Turnim om att hon kommer ta hand om honom om han bara ger sig så verkar de andra, speciellt Barrows, mindre sympatiska.

Ronon vaknar upp i ett mörkt rum, fastspänd med läderremmar och med en slang i armen som verkar tappa honom på blod med en zombifierad DeGerre som vandrar planlöst runt i rummet. Ronon sliter sig loss, plockar upp sin utrustning som ligger dumpad i ett hörn, motorsågar DeGerre bort från sitt lidande och ger sig upp till första klass däcket för att utkräva hämnd. Han upptäcker att skeppet ser annorlunda ut nu, det är ruttet och gammalt och stinker av blod.

Olayioni bryter sig vid den bestämda tiden ut ur sin cell genom att slinka ur sina kedjor och anfalla vakterna som faller sönder i aska och ben när kan dödar dem. Han tar sig ur cellen och märker även han att skeppet är förändrat och att gammal potatis verkligen stinker, han möter upp med Ronon och de tar sig upp till förstaklass däcket där de ser att alla medpassagerarna och kaptenen är nekromantiker som har Turnim och paladinen inträngda i ett hörn.

Striden är blodig och intensiv. Olayioni knockas ut, Barrows visar huggtänder och försöker fly som en dimma men bränns till döds av Turnims magi, Ronon svingar sitt sågvapen vilt och effektivt. Efter några intensiva minuter ligger alla deras fiender döda med undantag för Kalypso som Turnims räddade livet på. Charlotta är oskadd, Olayioni är medvetslös och blöder ut, Ronon har tagit några sår och Turnim står upp men är svårt skadad.

Charlotta läker den fallne munken och säger till Turnim att binda fast munken medan hon ändrar vart skeppet styr så att de krashar in i närmsta sandstrand. Med Paladinen ute ur rummet konspirerar våra tre skurkar med varandra och kommer fram till att Charlotta måste dö eftersom hon vet hur Olayioni ser ut i sin förklädda form och att han varit här. De andra är tveksamma, speciellt Turnim men till sist går de med på det.

De lurar upp Paladinen på däck med planen att kasta henne överbord men beter sig så misstänksamt att de avslöjar sig. De bestämmer sig då för att anfalla henne rakt på. Detta visar sig vara en dålig ide för Turnim och Olayioni som snabbt får varsin smite evil i ansiktet och går ner blödandes. Men nu är det Ronons tur och Ronon är djävulen själv med en motorsåg i händerna. Han sprättar upp paladinens buk med en första attack som får henne att tappa sitt vapen. Hon ber om nåd och säger att hon läker Ronons vänner om hon bara får leva, Ronon skrattar till och trycker sin motorsågs glav rakt igenom henne. Sågen stöter på motstånd när den träffar ryggrad men snart är paladinen delad på mitten och dör en alldeles för långsam död. Ronon offrar sedan sin ända läknings dryck på att läka Turnim som använder sin magi för att stabilisera Olayioni.

Turnim har ett samtal med Kalypso där hon går med på att arbeta för honom och segla skeppet tillbaks till gruppens gömställe för honom i utbyte mot sitt liv. Gruppen sätter sig sedan i en livbåt och ror i land nära Talion.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,637
Så vad har hänt med våra blivande ärkeskurkar?




Efter att ha rest över kontinenten med en last vapen ämnade för goblin armén uppe i norr ledd av Bugbearen Eldyxa som är allierad med deras gud, Asmodeus. På vägen lurar de en äventyrargrupp av tonåringar som vill rädda världen, gör sig själv till ärkefiender med en demonisk magiker vid namn Karl förgöraren som undflydde dem genom att trolla fram hästar och avslöjade en hemlig träningsanläggning. Olayioni tog också en kyskhets ed som gjorde att han vägrade dela rum med någon annan.

De lastade sina vapen ombord på ett inhyrt piratskepp och seglade norrut för att ge dem till Eldyxas arme. På vägen stötte de på en andlig väktare i form av en enorm isbjörn fylld med förfäders själar och uthärdade oväder. När de anlände hotade Ronon hamnmästaren till livet vilket fick den stackars bugbearen att muta krigaren med ett helt harem... av goblins.

Eldyxa tog emot gruppen och uppdaterade dem på deras framtida uppdrag, att sabotera staden Belatyne så att Eldyxas bugbear/goblin arme kan välla in och erövra kontinenten. De måste också oskadliggöra piratskeppet som fraktat dem hit och som ska frakta dem hem så att besättningen inte kan tjalla.

Efter detta höll Eldyxa en fest i karaktärernas ära där alla de godaste goblin maträtterna serverades, död hund, rutten fisk mm. På festen slogs Olayioni och Agripina med en alvisk spion. Ronon dödade en goblin fäktare i en duell där goblinen ville befria sin älskade från Ronons harem. Turnim enade flera stammar av orker under Asmodeus tro genom att mörda en präst i en religiösduell (och en massa åskådare som gjorde misstaget att stå för nära hans magi). Agripina förhandlade med Hobgoblinsen och hittade en andlig quest efter magiskt te som gruppen senare gav sig ut på. Ronon får också en isbläckfisk av en trollkarl han träffade. Isbläckfiskar är osynliga flyggande bläckfiskar som känner av negativa känslor och anfaller de som har dem. Så folk som redan är på det värsta stället de någonsin kommer vara på emotionellt får plötsligt en aggressiv osynlig bläckfisk i ansiktet.

Questen för teet tog gruppen över tundran och lät dem konfrontera sina inre tvivel given fysisk form och de svarade på frågor för sig själv om vad som är viktigt för dem. Till sist konfronterar de fysiska personifikationer av sina egna goda sidor som de mördade i kallt blod. De tog sig tillbaks till goblin staden och drack det magiska teet.

Resan tillbaks till Baelyntine var lugn tills det att gruppen nådde söder om muren. Då packade de ihop en improviserad bomb bestående bland annat av tygbalar, mjöl, tjära, olja, sprit och fotogen och tände på den mitt i natten. Agripina lurade till och med en besättningsman att hjälpa dem med bomben medan de andra mördade vaktposterna. Båten tog fyr och fångade besättningen under däck där de dömdes till en fruktansvärd och smärtsam död. Kaptenen visade sig dock vara en were-bear och anföll gruppen precis när de skulle fly i en livbåt. Det är en hård strid men till sist kastar någon ett magiskt svärd till Ronon med vilket han halshugger kaptenen. I stridens hetta blir dock Ronon biten av björnmonstret och blir smittad av lycanthropy.

Gruppen ror livbåten i land och lyckas charma en grupp rangers till att eskortera dem till Baelyntine. Under första natten på resan börjar Ronon förvandlas till ett björnmonster vilket bara stoppas på grund av Turnims snabbtänkthet med en sömnformel.



Gruppen anländer till staden och börjar planer hur de ska förinta den och fortet som ligger i den och blockerar Eldyxas armes framfart. Agripina förför stadens borgmästare för att få tillgång till adeln. Ronon kartlägger den kriminella världen i staden och lokaliserar dess "sömmerska" gille och lönmördargillet. Turnim och Olayioni undersöker staden och lokaliserar de viktiga personerna för stadens försvar och stadens svagheter.

Här är saker som gruppen gör för att sabotera staden innan stadens sista kväll.

-De skapar misstro och en politisk kris mellan Mithras kyrka och den mindre druidiska tron.

-De förgiftar brunnarna och sprider sjukdomar via dricksvattnet.

-De mördar killen som sålde gift till dem genom att Agripina smälte honom med Cause moderate wounds och sedan skrubbade de ut honom ur mattan.

- Olayioni lönnmördar folk genom att smyga in och ut ur kloakerna på slottet.

-De anfaller vagnen som för mat och medicin till staden och dödar alla inblandade och deras hästar.

-Turnim planterar en bomb i en svag del av borgens mur.

- Ronon dödar en paladin i en duell han provocerade fram.

-De bluffar sig in på slottets mäss klädda som tjänare och förgiftar officerarnas drinkar.

- Agripina antar sin faktiska form som en aasimar och klär ut sig till en prostituerad för att kunna ta sig in på "sömmerska" gillet och mörda borgens trollkarl som har en smak för prostituerade. Ronon tar också sin faktiska form och klär ut sig till hennes hallick. Agripina använder sin kurtisanträning till att övertalar trollkarlen (som är den mäktigaste individen som skulle kunna försvara staden) att bli bunden till en stol och försedd med ögonbindel. Hon häller sedan i honom gift och sätter på honom en munkavel innan hon och Ronon länsar hans lägenhet på allt av värde. På vägen startar hon också ett budgivningskrig för hennes tjänster som når summor norr on 10.000 guld.




Den sista kvällen börjar med att Turnim bluffar sig in i stadens barnhem som sköts av kyrkan. Där krossar han barnens själar med en serie fruktansvärda förolämpningar och sedan släpper han loss isbläckfisken som kastar sig över barnen och dödar flera av dem. Turnim går därifrån visslandes.

Agripina och Olayioni använder eldbomber till att bränna ner staden. Agripina riktar in sig på stadens alkemi gillen/affärer medan Olayioni tänder fyr på stadens fattiga kvarter.

Ronon hamnar i ett bakhåll där han blir anfallen av en Inquisitor och två lönmördare över den där paladinen han mördade. Hans vrede får honom dock att tappa kontrollen och han förvandlas till ett enormt björnmonster som sliter inquisitorn och lönmördarna i bitar innan han ger sig ut på jakt efter byten. Efter att ha dödat tolv oskyldiga som kom i hans väg kommer han öga mot öga med Turnim som söver honom och lyckas få honom att förvandlas tillbaks.

Gruppen möter upp med varandra vid stranden utanför borgens murar där de har planterat bomben. Agripina ger sig tillbaks in i staden för att dra ihop arg folkhop av de nu sjuka, förgiftade, rädda och panikslagna människorna.
Bomben detonerar muren och Ronon i björnform, Olayioni och Turnim rusar in för att möta armen. Turnim använder sin guds magi för att släppa loss ett enorm skrik som bedöver soldaterna vilket ger hans två kompanjoner chansen att börja slita soldater i bitar. Striden avslutas med ännu ett av Turnims skrik som skickar soldaterna till vilket efterliv än väntar dem.



Under tiden står Agripina på sockeln från en fallen staty. Hon talar till folket och ger dem svaren de söker. Medan staden brinner och folket desperat söker efter någon som kan rädda dem gör hon sig själv till deras ledare. Hennes ord är som åska, som en hammare mot ett städ och folket lyder henne när hon marscherar dem rakt in i borgen och de slaktar de kvarvarande soldaterna i hennes namn.

Björnen som ibland är Ronon löper amok och slaktar allt och alla, soldater och stadsbor, utan att göra skillnaden. Staden är förlorad och våra skurkar strålar samman för att döda Greven och den sista försvararen av staden. Striden är kort, brutal och förödmjukande för greven.

Medan någon skickar upp signalen som kallar ditt Eldyxas arme sjunger Agripina från den enda kvarvarande balkongen på borgen sången om stadens fall. Asmodeus belönar hennes arbete med en magisk rustning.

 

Zorbeltuss

Hero
Joined
7 Nov 2012
Messages
1,105
Mini uppdatering, vi gjorde lite side quests, Ronan gjorde en hatt av Ugglebjörn och Harpye fjädrar samt en axelklaff av en hydraskalle.
Turnim skaffade en kompis som var necromancer och dödade andra inkvisitorer.
Agrippina dödade en baron och skaffade sig en boytoy (baronens arvinge) som även tillhörde den personkulten som finns i en stad runt henne.

/Luna Lovegood
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,637
Luna Lovegood;n22116 said:
Mini uppdatering, vi gjorde lite side quests, Ronan gjorde en hatt av Ugglebjörn och Harpye fjädrar samt en axelklaff av en hydraskalle.
Turnim skaffade en kompis som var necromancer och dödade andra inkvisitorer.
Agrippina dödade en baron och skaffade sig en boytoy (baronens arvinge) som även tillhörde den personkulten som finns i en stad runt henne.

/Luna Lovegood
Det här är en bra sammanfattning :) Det blev en lite kortare session för att jag var tvungen att avbryta mitt i. Men nu är spelarna i alla fall på väg mot en av de heligaste platserna i världen med målen att dungeoncrawla igenom den. De kommer sedan bygga få chansen att bygga om stället till sin egen dungeon som skydd medan de ägnar ett par månader åt att frammana en pestdemon. Vid slutet av den här sessionen hade de precis dödat Enten som vaktade ingången till stället.
 

kaabii

Veteran
Joined
1 Feb 2014
Messages
20
Location
Mölnlycke
Luna Lovegood;n22116 said:
Mini uppdatering, vi gjorde lite side quests, Ronan gjorde en hatt av Ugglebjörn och Harpye fjädrar samt en axelklaff av en hydraskalle.
Turnim skaffade en kompis som var necromancer och dödade andra inkvisitorer.
Agrippina dödade en baron och skaffade sig en boytoy (baronens arvinge) som även tillhörde den personkulten som finns i en stad runt henne.

/Luna Lovegood
för att rätta dig så gjorde Ronon en mantel inte en hatt av ugglebjörn och harpy fjädrar.

så vänta lite, vi ska frammana Nurgle? sweet (EMBRACE THE GIFTS OF FATHER NURGLE)
God45 said:
Jag vill lite säga nej, men jo det är precis vad ni ska göra. Till och med bilden på demonen ser ut som en smalare version av en Greater daemon of nurgle. :p

Men jag trodde du var mer av en Khorne kille ;)
kaabii said:
jo , jag är nog en Khorne kille. men Nurgle är ju kul med dom är ju båda chaos killar.
Luna Lovegood said:
Missade faktiskt vad det var för något då jag inte var närvarande då, men jag trodde det skulle bli en hjälm då det var något vi pratat om. Förövrigt om vi hade varit i 40k eller warhammer fantasy så hade jju mina favoritgudar varit Slaanesh och Tzeentch. ;)
 

Zorbeltuss

Hero
Joined
7 Nov 2012
Messages
1,105
Gruppen har fått lite nya offer, för tillfället har vi en receptionist och en paladin fångade för att torteras, vi har flått fyra änglar, vi har fått tre medhjälpare varav två har dött, och av gruppen har det dödats kung-fu munkar, religösa munkar och min karaktär tillika ledare för gruppen (den sista av våran krigare Ronon som gick bersärk i varbjörnsform).

/Luna Lovegood
God45 said:
Ja du fick ett litet besök i helvetet där medan du var död. Det var ganska trevligt... den här gången ;)
 

Zorbeltuss

Hero
Joined
7 Nov 2012
Messages
1,105
Efter vi intagit Abaddons Horn och fortifierat det är detta utdraget ur fem första veckorna.

Jag kommer mestadels skriva ur Agrippinas synvinkel då det är min karaktär och det blir lättare för mig så, jag kommer notera de saker som inte är ur hennes synvinkel då de inte var upplevda av henne och därmed skulle lämnas ute annars.

När alla fällor var konstruerade, soldater och funktionärer var inhyrda för att försvara Abaddons horn, så började vi diskutera om vi skulle börja att skaffa en ond präst och en god frivillig som antingen inte hade blod på sina händer och/eller var oskuld för att offra i slutet av ritualen.
Vi nådde ett konsensus om att detta var nog bäst löst i senare skeden, den onda prästen skulle ju fördelaktigen inte vara från våran gud då det vore lite att skjuta sig i foten och vi vill nog inte ha en präst från någon annan gud trallande runt i våra spörsmål i sju månader.
Den goda skulle nog lätt kunna räknas som tvingad om den hålls fången i samma period och det skulle göra att ritualen skulle fallera, vilket ju är mer än lite kontraproduktivt på en ritual som tar hela den tiden.
Jag och Turnim lyckades konvertera de paladiner vi hade i vår fängelsehåla, de fick tilldelat namnen Coinblood och Cinderburn
Under denna period började jag även få en flyktig relation med Henry van Rose, han verkade intresserad av att föra den relationen, Arkow är inte närvarande och jag är för upptagen att ha något mindre flyktigt så det passar mig väl.

Så vi började med att slå i klockan ganska snart där efter, den som ska slås i 31 veckor och det blev ganska direkt uppenbart att vi inte skulle kunna hålla detta hemligt, från spioner och informatörer fick vi höra att det skälvde halva landet så vi kommer behöva slå fler och starkare äventyrargrupper än vad vi hade räknat med, vilket kanske inte är av ett stort problem, våran design och vår arme var med det väntade motståndet som att jaga möss med eldbollar.
Något annat vi snart hörde talas om var en äventryrargrupp som snart skulle gå emot oss, den skulle dock vara oerfaren och naiv, och jag beslutade att vi inte skulle låta dem fly med informationen av hur kraftiga försvar vi hade, vi tänkte även fångata en av dem, men denne dog i vårtförsvarsvärn och den enda som flydde (veteranen med gruppens mått räknat) nedgjordes mycket enkelt.
Därefter satte vi upp en vilseledande scen med deras lik som gjorde det lätt att utyda att de hade blivit överfallna på vägen av skogens naturliga invånare och inte klarat av att hålla stånd mot dem för att helt enkelt måla upp den som odugliga för sin nivå av kunnande.

Därefter följde några veckor av relativt lugn utifrån sett, men där gruppen så sakteliga börjat arbeta mot mig, jag vet att Theodora haft ett finger med i detta spel men inte till vilken nivå.
[Ej ur Agrippinas synvinkel] Theodora fick armen att stödja först Ronan som ledare för gruppen, men när Ronan själv inte var intresserad gick hon över för att få detta stöd till Turnim, Turnim visade sig väldigt intresserad, sedan gick Theodora till Agrippina personligen för att säga att Ronon och Turnim planerade uppror mot henne.
Jag skulle nog ta Turnim som mer seiöst om han visade prov på att han kunde vara en bra ledare, han kommer ofta med bra grundideer, men kan ju inte se hur de kan förbättras, han verkar också hyffsat inkapabel till att se hur det kan vara bra att ha flera planer i rörelse samtigt, och den enda gången han har verkat få en mängd folk på sin sida har mig vetrligen varit armen, detta får dock undersökas ytterligare om jag får tid.
Mitt i detta spektaklet kommer Turnim till mig och frågar om det är en bra ide att han blir vampyr, jag säger att båda alternativen har för och nackdelar och lämnar valet upp till honom som ett test på hans förmåga till ledarskap, något som tydligen susar honom förbi, men jag får reda på att det är hans flickvän Calypso som satsar på att bli odödlig själv som vill ha honom med sig i detta.
Ronon har även en duell med, jag tror det var Grey Wolf under fullmånen, då påda är påverkade av lycantropi var vi andra inte direkt vittnen men Ronon ska ha vunnit och då de andra lycantroperna har bra koll på armen och är något simpla när det gäller intriger och därmed pålitliga så ser jag detta som något positivt.

Den sista veckan har varit hektisk, den började med att en äventyrargrupp mot alla odds tog sig igenom våra försvar några blev fällna några togs till fågna, så förutom att Calypso blev skuren alvarligt så klarade vi oss bra.
Vi misstänkte fulspel då de tog sig så lätt igenom fällor och förbi armen så vi sammlade alla större personligheter från försvarsverket då upptäcktes det att Nikea, våran anställda lönnmördare var drogad, nu var det uppenbart att vi hade en förrädare i slottet. Påväg ut från mötet säger Henry att det var tur att de inte skadade mig, som om jag vore något förvarslöst våp, det är inte så jag kommit till min postion, jag kanske inte biter först men jag biter hårdast och du min kära bet just.
Under förhör och bevisletande låg de flesta bevis mot Henry, men det finns även stöd att Theodora, Calypso (vilket Turnim starkt förnekar och vill undvika att utreda), Arkow och eventuellt Nikea är inblandade, Ronon tar även ett initiativ och förhör lönnmördaren från äventyrargruppen och får ut att förutom det huvudsakliga uppdraget, döda Turnim, hade han fått ett till uppdrag att ärra mig från någon tredje part, vilket mer eller mindre betyder att det var mer än en agerande, varav de agerande inte agerade i samförstånd.
Mellan förhör av de misstänkta kommer Coinblood fram till mig och säger att hon älskar mig, jag säger att jag är allt för upptagen med att utreda händelsen, men att när det är utrett får vi tala.
Henry var aldeles för lätt att förhöra, han hade diskuterat mycket med Calypso om hur hon kunde hålla kvar i Turnim så han inte skulle bli störtförälskad i mig genom att göra Turnim till vandöd (något som Turnim verkligen inte uppskattade), han hade även försökt få Coinblood att bli mer lojal till mig, vilket "uppenbarligen" lyckats, och han var oerhört svartsjuk på Turnim.
Calypso hade en undangömd blykista som hon besökte, som jag lät Turnim undersöka, men det gav inte mycket.
Arkow berättade att han fraktat en blykista fram och tillbaka så som jag beordrat via brev, så jag talade om detta för Turnim som under sin andra undersökning upptäckte att den innhöll en vampyr som passade bra in på beskrivningen av den andra uppdragsgivaren.
Med lite pusslande kom vi fram till att Henry hade anställt gruppen för att döda Turnim då han inte verkade tillräkligt intresserad av att bli vandöd, Calypso hade upptäckt detta och såg det som ett ypperligt tillfälle att göra Turnim till vandöd men var för svartsjuk på mig och kontaktade lönnmördaren i gruppen för att ärra mig så jag och Turnim beslöt att vi var tvugna att slå slag i saken men Turnim hade lite kalla fötter (visa lite initiativ människa) och erbjöd sig ta hand om Henry och så skulle jag ta hand om Calypso. Men jag har haft nog av förrädare och det var definitivt jag som skulle ta hand om Henry, Turnim verkade ta det som att jag vägrade hjälpa honom med Calypso men han var åtminstone man nog att ta saken i egna händer.
För Henrys del så övertygade jag honom om att spektaklet var överspelat men att vi skulle stärka moralen genom ett giftemål, ha som om hobgoblins bryr sig om sådant men Herny var ju inte i det skarpaste laget, väl på arenan omgivna av majoriteten av befolkningen drog jag upp bevisen emot honom och skar halsen av honom, det är något hobgoblins respekterar.

Nå vi har lite trådar som behövs dras i, Theodora kan fortfarande ha varit involverad, men jag tvivlar att så var fallet nu, vi har en präst från stålbanken som vädjar om att få släppas mot lösensumma och Arkow har ännu inte fått något straff för att vara så lättlurad, men stormen är över, huruvida nästa storm är runt hörnet eller inte får vi låta tiden avgöra.

/Luna Lovegood
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,637
Så, medan Turnim var ute på uppdrag för Asmodeus och Olayioni skötte ritualerna så var rampljusen riktade rakt mot den djävulska men förtrollande Agripina och den brutalt effektiva Ronon. Efter att ha undersökt en märklig effekt med Agripinas magiska dolk får de reda på att denns magiska fält har fångat en djävul men är inte mäktig nog att fullt fånga djävulen som nu är fångad mellan helvetet och den materiella världen. Deras anställda alkemist, vampyren Sebastian Harker, säger att han kan dra igenom vampyren helt men han behöver en fjäder från en fenix, ögat från en basilisk och et fjäll från en silverdraker.

Medan gruppen den senaste tiden har vant sig vid att vara onda härskare över sin egen dungeon så bestämmer de sig att ge sig ut och döda baselisken som finns ute i skogen deras fort är beläget i istället för att skicka ut underhuggare för att sköta äventyrandet. Så de stretchar ut musklerna, plockar fram och dammar av sina ryggsäckar och ger sig av som på den gamla goda tiden. På vägen till baseliskens grotta stöter de på en Gömmar gnom, en liten tomtenisse på två decimeter som hävdar att han bor i skogen och äter olydiga barns själar. Eftersom de inte har några olydiga barn tillgängliga tackar de gnomen för hans vägbeskrivningar och fortsätter längs vägen genom skogen.

De förintar baselisken på mindre än 15 sekunder med en superladdad eldboll och ett par välplacerade hugg från Ronons motorsågs spjut-yxa. De befriar också två tidigare äventyrare grupper som blivit förstenade här (mot betalning naturligtvis). En dvärg och människa som varit fast här i två tusen år och trollkarlen Salasar Slytherin med hantlangare som varit fast här i fem. Salasar ger dem ett par tusen guld i betalning men från den andra gruppen får de en skattkarta... En skattkarta som leder till THE TOMB OF HORRORS!!!

När våra båda moraliskt förkastliga protagonister återvänder till sin dungeon har det anlänt inbjudningar från en lokal baron, Baron Vandermir mer exakt, som använder deras riktiga namn! Och som bjuder in dem på hans 105års fest (greven är en halv alv så inte jätte gammalt) och på att se en kväll av mordopera. En mordopera är en pjäs där skådepelarna måste hantera riktiga monster och fällor som kan döda dem under pjäsen. De båda tackar ja till inbjudan och kollar sedan upp dresscode och liknande och får reda på att på en Mordorpera ska man ha flott äventyrar utrustning på sig (om monstren flyr från scenen) och maten kommer bestå av fruktansvärd och/eller giftig mat som ät till för att testa gästernas manlighet.

Här uppstår ett problem för Ronon. Agripina kommer ju gå med den lokala härskaren Baron Arkow som hon är förlovad med men Ronon har ingen dejt att ta med sig på festen. Han utesluter snabbt att ta med sig den fruktansvärt muterade varulven Grey Wolf som sin dejt trots att Grey Wolf antagligen hade sagt ja av följande grunder: 1. Homosexualitet är fördömt av den rådande Mithra religionen (Asmodeus enda bra drag är nog att han är 100% ok med alla sorteras sexualiteter, hudfärger och kön), 2. Grey Wolf är fruktansvärt muterad och ser ut som något HR Giger hade ritat och 3. Grey Wolf kan inte prata (pga tidigare nämnda mutationer) utan kommunicerar med hjälp av en telepatisk 10 årig assistent. Så Ronon ser sig omkring på potentiella dejter som han kan bjuda med och blir genast besviken. De enda två han kan bjuda med sig realistiskt är Tiodora, som är en djavul OCH en vampyr som jobbar för gruppen men som de tror konspirerar mot dem eller Coinblood som är en kvinnlig Anti-paladin men som också är lesbisk och i ett psuedo-förhållande med Agripina. Coinblood har också vissa problem med vrede och alkohol, men hon är 100% lojal till gruppen. Så smoth operator som han inte kan lita på eller våldsam och bufflig person som han kan lita på. Efter att ha våndats en stund bjuder Ronon ut Coinblood i en intensivt obekväm scen.

Efter att ha klätt upp sig ger de sig av på festen som är besökt av gräddan av Farholds adel och societet. Ronon bjuds med in till biblioteket av baronen Vandermir som avslöjar att han tillhör en kult till Mammon, ärkedjävulen av pengar och girighet, och att han vill köpa Grey Wolf så att Mammon kulten kan jaga honom MDG-style. Ronon ber baronen dra åt helvetet varpå baronen försöker förgifta Ronon vilket är patetiskt värdelöst. Under tiden lyckas Agripina skaffa sig en fenix fjäder från en lokal adelsdam som har en som et husdjur.

Efter detta följer de vidriga maträtterna, de galna mängderna av alkohol och mordoperan. Mordoperan är värre än en Saw film och hälften av gästerna flyr festen. Maten är allt från levande ormar till grisfoster i alkohol. Våra två hatfyllda monster till protagonister navigerar farliga diskussioner om deras bakgrund, lokal politik och konst innan Coinblood lyckas supa sig oresonlig och Agripina lyckas få iväg henne från festen. När "damerna" är ur rummet bjuder Vandermir på dödsmaskar. En liten larv som om man äter den riskerar att driva en permanent sinnessjuk, som driver de flesta tillfälligt psykotiska och som ger de allra tuffaste ett otroligt rus. Fyra av gästerna och Vandermir själv tar en och Ronon tar en. Medan Ronon är för tuff för att påverkas bortom ett rus (jäkla tur för alla andra i rummet, hade han förvandlats till en varulvsbjörn på festen hade han dödat ALLA) och Vandermir har vant sig så flippar Arkow ut, hoppar upp på scen och mördar både monstren och skådespelarna. De andra blir sinnesjuka och en blir det permanent.

Vi slutade för kvällen med våra äventyrare tillbaks i sin dungeon sovande ruset av sig.
 
Top