Torbern Klason
Gammal rollspelsräv
Så var det dags för del 20 av äventyret Ärans Väg och vi är i Mörkrets Hjärta vilket är del VII
Spelarna är
Sagt och gjort, de fortsätter sin marsch till fots. Men de hör märkliga ljud. Det låter som människor som torteras till döds? Vad är det som händer inne i skogen? Under natten så tar ett träd tag i nattvakten (Obdurian) och håller honom i fast grepp. Spelarna hittar honom hängande upp och ned på morgonen men vid liv.... Alla är enig om att skogen mot tornet tycks vara vid liv.
Mot kvällen så kommer de fram till en kulle och tittar ned på en by som står i brand. De möts av flyktingar och Obdurian frågar vad som skett. De får som svar att Dakoth med en här av odöda dragit fram. De är cirka ½ dag före spelarna. Byborna varnar för Fangforren. Det är en ond skog som tar död på de som tar sig in. Men spelarna skrattar faran i ansiktet. SL sitter och myser och tänker för sig själv "vi får väl se....." samtidigt som han rullar på slumptabellen för fangforren. När spelarna slår läger och satt upp tältet som så slår 12 rötter upp från marken. De formas som armar med händer och de har knölpåkar som går lös på spelarna. Obdurian, Orik och Tyra visar varför de är de offensiva pjäserna och gör tandpetare av flertalet av dem. Men rötterna ger spelarna en match innan detta sker.
Efter denna incident så tycks natten fortgå i lugn och ro. Nästa dag vaknar de ett regn som övergår till att bli blod. Spelarna känner viss uppgivenhet och rädsla. Men snart ändras deras uppmärksamhet till vrål och skrik. Någon människa eller halvfolk plågas förfärligt. Obdurian smyger fram som förtrupp och ser en hemsk ting. Ett levande träd plågar tre riddare i ett träd. En av riddarna tycks vara död men de två andra utstår hemska plågor där trädgrenar tycks suga ut livet ur dem. Obdurian ger upp ett stridsrop och går till anfall. Hans kamrater hör vad som vänder och skyndar framåt. Trädet tar tag i Orik och låter honom flyga genom luften. Tyra tar ett par krossande slag. Spelarna går lös med pilar, yxor, svärd, hammare och eld-magi. Pilarna tycks inte göra någon verkan och hammaren gör ingen glad. Oriks yxa däremot sjunger och hugger av den ena grenen efter det andra. Trädet blir arg på magikern Bianca som kastar flamma på den. Den kastar iväg något som ser ut som ett spjut och Bianca blir allvarligt skadad. Men så kommer drakslagen..... Eldklot E3 drakslag får en nästintill uträknad magiker att framstå som en old fashion wizard från Adnd 2e där eldklotet på 8T8 (52 kp i skada) spränger ett stort hål i trädet och det börjar gå ned för räkning. Orik och Tyra passar på att göra processen kort för trädet.
Sedan hugger de ned de stackars riddarna, vilka visar sig vara de tre riddare som Godvindel har sänt ut. Den ena är död men två är i livet och vill visa vägen till tornet.
Spelarna ger sig iväg med stort självförtroende i ryggen. Väl framme vid tornet så är det en massa korpar som flyger och gör livet surt. En stor korp sveper ned och varnar dem för att ta sig in i tornet. Men spelarna viftar bort varning och vandrar över bron och kommer till en platå. Orik informerar alla att här brukade Sathmog slänga ut sina människooffer över kanten. Orik verkar lyrisk över att han kommit ihåg dessa ting men de övriga spelarna blir snarare oroliga. Orik lägger märke till att Dakoth ankommit nere vid tornets fot i dalen nedanför.... och han verkar på väg uppför någon stentrappa..... spelarna känner att de är hög till att skynda på. Det är inte tid till att leta skatter utan de måste hitta Kalins grav så fort det bara går.
De skyndar upp för två trappor och kommer in i något märklig rum med en stor läskig staty av Sathmog och fyrfat börjar tändas. Orik menar att det inte är tid till att söka skatter och säkert är det någon fälla. De skyndar uppför trappan till rummet ovanför. Där finner de något bord med hemska symboler på och de hör märkliga ljud från ett rum en bit bort. Spelarna tycker att allt är mysko och skyndar upp till nästa våning. Där är det fängelseceller och den med stängd dörr verkar intressant men Bianca menar att det är magiska symboler som vill hindra något att komma ut. Obdurian är riktigt sugen på att öppna dörren men Orik knuffar upp honom för trappan. Samtidigt hör de ett demoniskt vrål och hela tornet skakar. Flera ramlar när golvet skakar. Obdurian skriker att de måste skynda sig uppåt.
Gruppen springer upp till ovanvåningen där de ramlar ut på ett platt tak.
Molnen jagas bort och vinden viner. Tornet knakar, stönar, suckar och hela naturen och platsen tycks darra och skaka inför vad som ska ske. Korpen de sett förrut dimper ned och en hemsk trollpacka träder fram. Hon slår sin stav i marken och dunder och blixtar flyger ut och alla ramlar till marken av tryckvågen. Trollpackan säger något i stil med "Thou shalt not pass och detta är er sista varning". Obdurian lyckas, för första gången under hela kampanjen, med färdigheten övertala. Han föreslår att att de formar en allians mot Dakoth. Men mycket längre än så hinner han inte för Dakoth själv gör entre.
Likt superskurken från hollywood så börjar Dakoth sina monologer och spelarna funderar på vad de ska göra. Till slut får Alva nog och slänger upp pilbågen och drar en dubbelpil med drakslag....att pilbågen sedan råkar vara magisk och magiska pilar (SL tar sig en allvarlig funderare om konstaterar att i framtiden så blir det hela klart mindre med magiska vapen och pilar....). Skadan blir när allt är klart 42 KP. Dvs Dakoth har 2 KP kvar. SL tittar noggrant i äventyret och ser att skeletten har förkämpe och Dakoth har ynkrygg.....heheheh tänker SL, det här löser sig.
Sagt och gjort en glad spelare ser plötsligt en ännu gladare SL som förklarar att ett av skeletten stiger fram och tar ett skott för laget. Dock pulvriseras skelettets huvud av pilarna. Spelarna går till anfall men finner att nästa skelettvakten tar all stryk. Dakoth lägger dödshand på Alva som får ont i bröstet och Orik känner plötsligt hur någon tar över hans sinne och han slår till Obdurian med sin yxa. Bianca drar iväg en E3 eldklot men finner att hela klotet bara upplöses när det slår in i Dakoth.
Nästa runda så får Orik & Tyra in ett par riktigt bra slag på Dakoth och nu ser det mörkt ut för mörkrets furste. Alva drar till med två pilar till i honom.
Dakoth lägger dominera och Tyra hugger ned Orik. Alva får ont i bröstet av en dödshand.
Nästa runda, Dakoth går först och gör livsuttömning på Obdurian och Bianca & Alva går ned. Dakoth gör en frost och alla spelar går ned för räkning.
Trollpackan har under tiden retierat in i kryptan och spelarna slår dödsslag. De som ligger sämst till märker hur någon frigör sig ur skuggorna och lägger första hjälpen. Återigen är det Örjan Början som räddar situationen. Dakoth gör processen kort för trollpackan och börjar leta efter mörkrets hjärta. Men han finner att kistan är tom. Rosenrasande kommer han ut för att låta sin vrede gå ut över spelarna. Men där står Örjan Början med mörkrets hjärta i handen. Tydligen smög han in under striden och snodde det. Just då dyker en mörk skugga ned över tornet och de hör en röst "Död åt Sathmog och hans pack" och en eldkvast förintar Dakoth.
En drake med riddare landar och det visar sig vara Elendainsriddare från ön i öster. Han tänker förinta hjärtat med en eldkvast. Tyra protesterar och hänvisar till orden från Godvindel. Men riddaren lyssnar inte utan Örjan får lägga hjärtat på tornets tak och draken spyr ut en eldkvast som får stenen att smälta. Men hjärtat består. Efter lite om och men så övertygas riddaren om att de måste tillbaka till Döda skogen och vindarnas tempel. Där kan hjärtat förstöras.
Riddaren uttalar magiska ord över gruppen och allt runt omkring dem blir vitt.
SL kan konstatera att det där magiska svärdet som de fann i skattfällan i maktens portar är en riktig party-destroyer. Det blev ju inte bättre att jag lade till lite magiska pilbågar och pilar, spjut osv. Helt klar så blir jag mer restriktiv med detta framöver. Jag tycker att spelet är nog bäst balanserat till 4 personer. 5 st blir ofta lite för bra. Men jag tänkte ändra till nästa kampanj. Då får det bli lite barder, tjuvar, lärde män osv.
Spelarna är
- Vargkrigaren Obdurian
- Dvärghantverkaren Orik (snickare)
- Smeden Tyra (människa)
- Bianca magiker och människa
- Alven Alva (jägare)
Sagt och gjort, de fortsätter sin marsch till fots. Men de hör märkliga ljud. Det låter som människor som torteras till döds? Vad är det som händer inne i skogen? Under natten så tar ett träd tag i nattvakten (Obdurian) och håller honom i fast grepp. Spelarna hittar honom hängande upp och ned på morgonen men vid liv.... Alla är enig om att skogen mot tornet tycks vara vid liv.
Mot kvällen så kommer de fram till en kulle och tittar ned på en by som står i brand. De möts av flyktingar och Obdurian frågar vad som skett. De får som svar att Dakoth med en här av odöda dragit fram. De är cirka ½ dag före spelarna. Byborna varnar för Fangforren. Det är en ond skog som tar död på de som tar sig in. Men spelarna skrattar faran i ansiktet. SL sitter och myser och tänker för sig själv "vi får väl se....." samtidigt som han rullar på slumptabellen för fangforren. När spelarna slår läger och satt upp tältet som så slår 12 rötter upp från marken. De formas som armar med händer och de har knölpåkar som går lös på spelarna. Obdurian, Orik och Tyra visar varför de är de offensiva pjäserna och gör tandpetare av flertalet av dem. Men rötterna ger spelarna en match innan detta sker.
Efter denna incident så tycks natten fortgå i lugn och ro. Nästa dag vaknar de ett regn som övergår till att bli blod. Spelarna känner viss uppgivenhet och rädsla. Men snart ändras deras uppmärksamhet till vrål och skrik. Någon människa eller halvfolk plågas förfärligt. Obdurian smyger fram som förtrupp och ser en hemsk ting. Ett levande träd plågar tre riddare i ett träd. En av riddarna tycks vara död men de två andra utstår hemska plågor där trädgrenar tycks suga ut livet ur dem. Obdurian ger upp ett stridsrop och går till anfall. Hans kamrater hör vad som vänder och skyndar framåt. Trädet tar tag i Orik och låter honom flyga genom luften. Tyra tar ett par krossande slag. Spelarna går lös med pilar, yxor, svärd, hammare och eld-magi. Pilarna tycks inte göra någon verkan och hammaren gör ingen glad. Oriks yxa däremot sjunger och hugger av den ena grenen efter det andra. Trädet blir arg på magikern Bianca som kastar flamma på den. Den kastar iväg något som ser ut som ett spjut och Bianca blir allvarligt skadad. Men så kommer drakslagen..... Eldklot E3 drakslag får en nästintill uträknad magiker att framstå som en old fashion wizard från Adnd 2e där eldklotet på 8T8 (52 kp i skada) spränger ett stort hål i trädet och det börjar gå ned för räkning. Orik och Tyra passar på att göra processen kort för trädet.
Sedan hugger de ned de stackars riddarna, vilka visar sig vara de tre riddare som Godvindel har sänt ut. Den ena är död men två är i livet och vill visa vägen till tornet.
Spelarna ger sig iväg med stort självförtroende i ryggen. Väl framme vid tornet så är det en massa korpar som flyger och gör livet surt. En stor korp sveper ned och varnar dem för att ta sig in i tornet. Men spelarna viftar bort varning och vandrar över bron och kommer till en platå. Orik informerar alla att här brukade Sathmog slänga ut sina människooffer över kanten. Orik verkar lyrisk över att han kommit ihåg dessa ting men de övriga spelarna blir snarare oroliga. Orik lägger märke till att Dakoth ankommit nere vid tornets fot i dalen nedanför.... och han verkar på väg uppför någon stentrappa..... spelarna känner att de är hög till att skynda på. Det är inte tid till att leta skatter utan de måste hitta Kalins grav så fort det bara går.
De skyndar upp för två trappor och kommer in i något märklig rum med en stor läskig staty av Sathmog och fyrfat börjar tändas. Orik menar att det inte är tid till att söka skatter och säkert är det någon fälla. De skyndar uppför trappan till rummet ovanför. Där finner de något bord med hemska symboler på och de hör märkliga ljud från ett rum en bit bort. Spelarna tycker att allt är mysko och skyndar upp till nästa våning. Där är det fängelseceller och den med stängd dörr verkar intressant men Bianca menar att det är magiska symboler som vill hindra något att komma ut. Obdurian är riktigt sugen på att öppna dörren men Orik knuffar upp honom för trappan. Samtidigt hör de ett demoniskt vrål och hela tornet skakar. Flera ramlar när golvet skakar. Obdurian skriker att de måste skynda sig uppåt.
Gruppen springer upp till ovanvåningen där de ramlar ut på ett platt tak.
Molnen jagas bort och vinden viner. Tornet knakar, stönar, suckar och hela naturen och platsen tycks darra och skaka inför vad som ska ske. Korpen de sett förrut dimper ned och en hemsk trollpacka träder fram. Hon slår sin stav i marken och dunder och blixtar flyger ut och alla ramlar till marken av tryckvågen. Trollpackan säger något i stil med "Thou shalt not pass och detta är er sista varning". Obdurian lyckas, för första gången under hela kampanjen, med färdigheten övertala. Han föreslår att att de formar en allians mot Dakoth. Men mycket längre än så hinner han inte för Dakoth själv gör entre.
Likt superskurken från hollywood så börjar Dakoth sina monologer och spelarna funderar på vad de ska göra. Till slut får Alva nog och slänger upp pilbågen och drar en dubbelpil med drakslag....att pilbågen sedan råkar vara magisk och magiska pilar (SL tar sig en allvarlig funderare om konstaterar att i framtiden så blir det hela klart mindre med magiska vapen och pilar....). Skadan blir när allt är klart 42 KP. Dvs Dakoth har 2 KP kvar. SL tittar noggrant i äventyret och ser att skeletten har förkämpe och Dakoth har ynkrygg.....heheheh tänker SL, det här löser sig.
Sagt och gjort en glad spelare ser plötsligt en ännu gladare SL som förklarar att ett av skeletten stiger fram och tar ett skott för laget. Dock pulvriseras skelettets huvud av pilarna. Spelarna går till anfall men finner att nästa skelettvakten tar all stryk. Dakoth lägger dödshand på Alva som får ont i bröstet och Orik känner plötsligt hur någon tar över hans sinne och han slår till Obdurian med sin yxa. Bianca drar iväg en E3 eldklot men finner att hela klotet bara upplöses när det slår in i Dakoth.
Nästa runda så får Orik & Tyra in ett par riktigt bra slag på Dakoth och nu ser det mörkt ut för mörkrets furste. Alva drar till med två pilar till i honom.
Dakoth lägger dominera och Tyra hugger ned Orik. Alva får ont i bröstet av en dödshand.
Nästa runda, Dakoth går först och gör livsuttömning på Obdurian och Bianca & Alva går ned. Dakoth gör en frost och alla spelar går ned för räkning.
Trollpackan har under tiden retierat in i kryptan och spelarna slår dödsslag. De som ligger sämst till märker hur någon frigör sig ur skuggorna och lägger första hjälpen. Återigen är det Örjan Början som räddar situationen. Dakoth gör processen kort för trollpackan och börjar leta efter mörkrets hjärta. Men han finner att kistan är tom. Rosenrasande kommer han ut för att låta sin vrede gå ut över spelarna. Men där står Örjan Början med mörkrets hjärta i handen. Tydligen smög han in under striden och snodde det. Just då dyker en mörk skugga ned över tornet och de hör en röst "Död åt Sathmog och hans pack" och en eldkvast förintar Dakoth.
En drake med riddare landar och det visar sig vara Elendainsriddare från ön i öster. Han tänker förinta hjärtat med en eldkvast. Tyra protesterar och hänvisar till orden från Godvindel. Men riddaren lyssnar inte utan Örjan får lägga hjärtat på tornets tak och draken spyr ut en eldkvast som får stenen att smälta. Men hjärtat består. Efter lite om och men så övertygas riddaren om att de måste tillbaka till Döda skogen och vindarnas tempel. Där kan hjärtat förstöras.
Riddaren uttalar magiska ord över gruppen och allt runt omkring dem blir vitt.
SL kan konstatera att det där magiska svärdet som de fann i skattfällan i maktens portar är en riktig party-destroyer. Det blev ju inte bättre att jag lade till lite magiska pilbågar och pilar, spjut osv. Helt klar så blir jag mer restriktiv med detta framöver. Jag tycker att spelet är nog bäst balanserat till 4 personer. 5 st blir ofta lite för bra. Men jag tänkte ändra till nästa kampanj. Då får det bli lite barder, tjuvar, lärde män osv.