Torbern Klason
Gammal rollspelsräv
Så var det dags för del 14 av äventyret ärans väg vilket är del III av Ärans Väg
Spelarna är
De märker att hobbiten Örjan Början inte är att finna. Trots att de letar i alla matkällare och middagsbord så finner de inte sin hungriga "vän". Hur som helst, de skaffar T12 av mat och vatten (vi använder svärdets sång system med T12, T10, T8, T6 & T4 för mat, vatten och facklor). Ankan Ankh-Tah-Leh är evigt tacksam till RP och erbjuder sig att visa dem vägen till Otag men de kommer att passera byn Korpamoen (japp, vi tackar Vilhem Moberg och utvandrarna för bynamnet). Spelarna ger sig iväg och låter Ankh-Tah-Leh ta tätten.
Resan börjar i dur men övergår snart till moll när vädret övergår till ösregn och kyla. Obdurian, Tyra och Alva går runt och fryster (vi rullar för vädret för att få lite variation). Dock vänder vädret framåt kvällningen. När de slår läger så sätter de ut vakter men i vanlig ordning så somnar Alva under första vakten (vi har en husregel att man ska slå under sin PSY för att inte somna, det är ju ändå tröttsamt att sitta eldvakt). Spelarna vaknar av att det står tre elendainriddare med svärdet mot deras strupar och frågar om de tillhör Dakoth. Självklart säger Obdurian (som fumlar på övertala) och det blir ännu sämre av att det följs upp av ännu ett fummel. Riddarna radar upp spelarna mot ett träd och ber dem säga sina sista ord innan de arkebuseras mha armborstlod. Stackars SL sitter och vrider sina händer och tar sig för pannan hur i hela världen spelarna kan lyckas rulla dubbelfummel.... Orik lyckas med ett sista övertala och de fiskar fram Godvindels dolk och pratar om Tefalas. Riddarna lugnar ned sig och förklarar att 9 riddare är utsända i grupper om 3 för att leta efter mörkrets hjärta. De har inte fått någon kontakt med sina bröder och systrar. De ber dem hålla ögonen efter syskonen Burskjöld.
Nästa morgon skiljs de och tar vägen mot Korpamoen. Alva använder pannbandet med fjärrsyn och ser att en odöd här drar fram och bränner ned byn. Framåt kvällen kommer de fram och ankan Ankh-Tah-Leh vill inte följa med utan bygger ett läger en bit från byn. När de kommer in till byn så möts de av förödelse. Men en vind blåser upp aska och det formar en gestalt. Gestalten visar sig vara en död överstepräst. Han förklarar att hela byn utom delar av templet ligger i ruiner Han berättar om Dakoth som kom med sin här av skelett och dödade allt och alla. Översteprästens ande kan inte finna vila om de döda begrav, skeletten förgörs och templet renas. I utbyte ska han låt spelarna finna ”Den namnlöse Riddarens” grav.
Kort och gott är det SKELETTBYNS HEMLIGHET. Vilket var det första äventyr vi spelade och det passar PERFEKT i Mörkrets Hjärta.
Spelarna funderar på ifall de ska storma byn och nedgöra skeletten a'la US SPECIAL FORCES. Tyra och Orik tycker att de borde samla krafter och anfalla i list under gryningen. Bianca och Alva är för omväxlingsskull eniga (det händer inte ofta) och menar ANFALL ÄR BÄSTA FÖRSVAR och några benrangel ska väl inte vara problem. Obdurian är tveksam. Samtalet drar ut på tiden och emedan de står och dividerar så kommer första skelettpatrullen vilken nedgörs med viss svårighet. Alva tycker att hornet som ett skelett hade verkar roligt att tuta i och genast drar det till sig de andra skelettpatrullerna (med det vet inte RP). Utan istället lägger de märke till en person med skägg och svart hår i en kåpa. Han har ett gult öga och ett purpuröga. Ögonen lyser och det verkar som om han studerar anatomin på en död kropp. Bredvid honom står två elitskelettkrigare. Mannen reser sig upp och de känner igen honom från första äventyret till Döda skogen. Vem är denna konstiga figur och vad vill han? Han pustar över att RP tycks förfölja honom och försvinner i ett ljussken. Kvar står två elitkrigare som RP menar är två benrangel i konservburkar. Två rundor senare ligger två spelare och slår dödsslag. När de två konserverade benranglen nedgjorts så står det klart att gruppen är starkt decimerade och tätt på utslagna. De hör också steg av patruller av skelett. De bestämmer sig för att gömma sig bakom ett nedbrunnet hus och ta en snabb vila och kort vila. Sedan hålls krigsråd. Vad ska de ta sig till? Biana och Alva envisas med att de kan klå benranglen. Men de övriga är tveksamma. De bestämmer sig för att ta sig norrut och möter en patrul till där det går bra. Skeletten avfärdas lätt och enkelt. Nästa patrull förintas med lätthet. Sedan blir de övermodiga och ser tre skelett som slänger ned döda kroppar i en brunn. De bankar på dem och nedgör dem. Men medan de står där och funderar på nästa drag så kommer pilar flygande. Tre skelett med långbåge står och skjuter. Anfallet går inte bra. Tre till skelett kommer från andra sidan och flankar spelarna. Plötsligt regnar det pilar från två håll. Bianca går ned. Pilarna flyger som Saving Private Ryan på Omaha Beach emedan spelarna försöker gömma sig. De beslutar sig för att fly till ett gäng buskar och gömma sig. Skeletten tycks inte hitta dem men 3 till kommer och dessa har långspjut. Spelarna funderar på vad de ska göra när de märker att spjut sticks in lite här och var. Det slutar med taktisk reträtt och de flyr. Ankan Ankh-Tah-Leh möter dem och säger "TOLD YOU SO". Dvs stormning av en by är en riktigt dålig idé.....
Här tar dagen äventyr slut och spelarna samlar krafter för nästa dag och funderar på vad de ska ha för strategi till nästa spelmöte.
Spelarna är
- Vargkrigaren Obdurian
- Dvärghantverkaren Orik (snickare)
- Smeden Tyra (människa)
- Bianca magiker och människa
- Alven Alva (jägare)
De märker att hobbiten Örjan Början inte är att finna. Trots att de letar i alla matkällare och middagsbord så finner de inte sin hungriga "vän". Hur som helst, de skaffar T12 av mat och vatten (vi använder svärdets sång system med T12, T10, T8, T6 & T4 för mat, vatten och facklor). Ankan Ankh-Tah-Leh är evigt tacksam till RP och erbjuder sig att visa dem vägen till Otag men de kommer att passera byn Korpamoen (japp, vi tackar Vilhem Moberg och utvandrarna för bynamnet). Spelarna ger sig iväg och låter Ankh-Tah-Leh ta tätten.
Resan börjar i dur men övergår snart till moll när vädret övergår till ösregn och kyla. Obdurian, Tyra och Alva går runt och fryster (vi rullar för vädret för att få lite variation). Dock vänder vädret framåt kvällningen. När de slår läger så sätter de ut vakter men i vanlig ordning så somnar Alva under första vakten (vi har en husregel att man ska slå under sin PSY för att inte somna, det är ju ändå tröttsamt att sitta eldvakt). Spelarna vaknar av att det står tre elendainriddare med svärdet mot deras strupar och frågar om de tillhör Dakoth. Självklart säger Obdurian (som fumlar på övertala) och det blir ännu sämre av att det följs upp av ännu ett fummel. Riddarna radar upp spelarna mot ett träd och ber dem säga sina sista ord innan de arkebuseras mha armborstlod. Stackars SL sitter och vrider sina händer och tar sig för pannan hur i hela världen spelarna kan lyckas rulla dubbelfummel.... Orik lyckas med ett sista övertala och de fiskar fram Godvindels dolk och pratar om Tefalas. Riddarna lugnar ned sig och förklarar att 9 riddare är utsända i grupper om 3 för att leta efter mörkrets hjärta. De har inte fått någon kontakt med sina bröder och systrar. De ber dem hålla ögonen efter syskonen Burskjöld.
Nästa morgon skiljs de och tar vägen mot Korpamoen. Alva använder pannbandet med fjärrsyn och ser att en odöd här drar fram och bränner ned byn. Framåt kvällen kommer de fram och ankan Ankh-Tah-Leh vill inte följa med utan bygger ett läger en bit från byn. När de kommer in till byn så möts de av förödelse. Men en vind blåser upp aska och det formar en gestalt. Gestalten visar sig vara en död överstepräst. Han förklarar att hela byn utom delar av templet ligger i ruiner Han berättar om Dakoth som kom med sin här av skelett och dödade allt och alla. Översteprästens ande kan inte finna vila om de döda begrav, skeletten förgörs och templet renas. I utbyte ska han låt spelarna finna ”Den namnlöse Riddarens” grav.
Kort och gott är det SKELETTBYNS HEMLIGHET. Vilket var det första äventyr vi spelade och det passar PERFEKT i Mörkrets Hjärta.
Spelarna funderar på ifall de ska storma byn och nedgöra skeletten a'la US SPECIAL FORCES. Tyra och Orik tycker att de borde samla krafter och anfalla i list under gryningen. Bianca och Alva är för omväxlingsskull eniga (det händer inte ofta) och menar ANFALL ÄR BÄSTA FÖRSVAR och några benrangel ska väl inte vara problem. Obdurian är tveksam. Samtalet drar ut på tiden och emedan de står och dividerar så kommer första skelettpatrullen vilken nedgörs med viss svårighet. Alva tycker att hornet som ett skelett hade verkar roligt att tuta i och genast drar det till sig de andra skelettpatrullerna (med det vet inte RP). Utan istället lägger de märke till en person med skägg och svart hår i en kåpa. Han har ett gult öga och ett purpuröga. Ögonen lyser och det verkar som om han studerar anatomin på en död kropp. Bredvid honom står två elitskelettkrigare. Mannen reser sig upp och de känner igen honom från första äventyret till Döda skogen. Vem är denna konstiga figur och vad vill han? Han pustar över att RP tycks förfölja honom och försvinner i ett ljussken. Kvar står två elitkrigare som RP menar är två benrangel i konservburkar. Två rundor senare ligger två spelare och slår dödsslag. När de två konserverade benranglen nedgjorts så står det klart att gruppen är starkt decimerade och tätt på utslagna. De hör också steg av patruller av skelett. De bestämmer sig för att gömma sig bakom ett nedbrunnet hus och ta en snabb vila och kort vila. Sedan hålls krigsråd. Vad ska de ta sig till? Biana och Alva envisas med att de kan klå benranglen. Men de övriga är tveksamma. De bestämmer sig för att ta sig norrut och möter en patrul till där det går bra. Skeletten avfärdas lätt och enkelt. Nästa patrull förintas med lätthet. Sedan blir de övermodiga och ser tre skelett som slänger ned döda kroppar i en brunn. De bankar på dem och nedgör dem. Men medan de står där och funderar på nästa drag så kommer pilar flygande. Tre skelett med långbåge står och skjuter. Anfallet går inte bra. Tre till skelett kommer från andra sidan och flankar spelarna. Plötsligt regnar det pilar från två håll. Bianca går ned. Pilarna flyger som Saving Private Ryan på Omaha Beach emedan spelarna försöker gömma sig. De beslutar sig för att fly till ett gäng buskar och gömma sig. Skeletten tycks inte hitta dem men 3 till kommer och dessa har långspjut. Spelarna funderar på vad de ska göra när de märker att spjut sticks in lite här och var. Det slutar med taktisk reträtt och de flyr. Ankan Ankh-Tah-Leh möter dem och säger "TOLD YOU SO". Dvs stormning av en by är en riktigt dålig idé.....
Här tar dagen äventyr slut och spelarna samlar krafter för nästa dag och funderar på vad de ska ha för strategi till nästa spelmöte.