Är världsbygge av någon nytta?

[olaberg]

Eftersom du kommenterar, tolkar och delvis missförstår mina inlägg och dessutom rycker dem ur sitt sammanhang vill jag gärna förklara vad jag menar.

Nej, jag kommenterade och spann vidare på vad @Sinisa_ skrev.

(Och: jo, fick en bra Valborg, tack! Såg Chalmerskortegen för första gången på 30 år!)

 

[Bifur]

Jag vet inte hur man löser det här problemet, för det måste ju såklart finnas angivet hur mycket saker kostar också i ett rollspel i Midgård — kanske kan man helt enkelt inleda tabeller över utrustning och priser med lämpliga citat om sjukdomen i dvärgars och människors hjärtan som gör att de vill äga allt guld i världen, och om Smaug som samlade på sig en stor skatt, och så vidare; också en sån liten detalj kan ju åstadkomma något, tror jag; eller så ordnar man listorna i kategorier som inte ger en känsla av att man står i en "brokig äventyrarbod”, utan istället i kategorier som ”Varor på ett handelsfartyg från Laketown”, ”Alviska hantverk som kan fås som gåvor i utbyte mot en gåta”, ”Typisk utbygdsjägarutrustning”. Eller något.

The One Ring gör det bra genom att helt enkelt ta bort pengarna. (För det syftet.) Mest sagt som en illustration av en lösning, men så är det också ett spel med väldigt god känsla för sitt världsbygges djup och hur det ska reflekteras i ytan.

Här kommer jag helt osökt att tänka på Blade Runners case files, som jag kan tycka visar hur detta tankesätt också kan tillämpas på spel som kanske mer är koncept än underbyggt världsbygge. Dess utredningar (ytan) är till det yttre mysterier men saknar den där avgörande osäkerheten som skulle kunna göra att de tar över som spelmoment, efter som det inte är vad spelet (precis som filmerna) handlar om egentligen (djupet).

 

[Oscar Silferstjerna]

Nej, jag kommenterade och spann vidare på vad @Sinisa_ skrev.

(Och: jo, fick en bra Valborg, tack! Såg Chalmerskortegen för första gången på 30 år!)

Jo, men det var jag som i den här tråden började skriva om scen och rekvisita… Men okej, man ska inte behöva läsa 20 sidor diskussion för att kommentera i en tråd.

 

[Mogger]

Mitt problem med överdriven detaljism är just avsaknaden av vettiga strykningar. Jag ser dem som en grundläggande del av hantverket. Både i rollspel och mycket annan skriven text. Det är, tycker jag, bra att i ett första skede låta allt flöda. Att gå till botten med det man har i sin fantasi. Men längre fram i processen behöver man vara sträng mot både sig själv och texten.

Min uppfattning är att rädslan för överdriven detaljism är subjektiv. I vilka faktiska spel är detta ett problem?

Vi kan ju ta Vampire som exempel. @Nässe hämmas av settingens omfång medan @Ymir menar att det är en av få spelvärldar som faktiskt lyckas med både yta och djup. Och för egen del kommer jag inte ens förbi konceptet. Jag gillar inte vampyrer (om de inte bor i Blackeberg). Trots det är spelet bevisligen ett av de mest populära. Vem av oss har rätt? Alla, naturligtvis.

När det gäller spelvärldar är jag mer av en maximalist än en minimalist. Av den enkla anledningen att det är mer pang för pengarna. Så länge det är bra är jag nöjd. Men det gäller ju allt. Minimalism kan absolut vara ett uttalat designmål, och jag har inget emot det. Tvärtom. Men jag ser det inte som något med större värde. En tabell med 50 svärd är inte sämre än en tabell med 5 svärd. Eller 1 svärd. Eller inga svärd alls.

Ja, hantverkskunnande är viktigt och bra och allt det där, men att vara kreativ är viktigare. Man lär sig. Man ska inte låta sig hämmas av vad andra tycker. Minimalism är oerhört svårt. Men det är maximalism med. Lady Blackbird har inte en bättre spelvärld än Eon. Båda är fantasieggande. Den ena är på 2 sidor eller vad det nu är. En karta, en namnlista, lite konflikter m.m. Den andra har utvecklats under snart 30 år vilket har resulterat i tiotals moduler och nyutgåvor. Det är klart att tar tid att sätta sig in i Mundana. Betydligt längre tid än att sätta sig in i... Big Blue? Vad heter spelvärlden i Lady Blackbird? Ja, det spelar ingen roll. Jag förväntar mig rejäla vapentabeller, intrikata kulturella företeelser, politiska krumbukter, historiskt djup m.m. när jag öppnar en Eon-bok. Det är en feature. Och det är svårt så in i helvete att göra det bra! Men det lyckas Eon-teamet med. Gång på gång.

 

[Franz]

Jag kan uppskatta bådadera. Mina favoritspel just nu är Neotech Edge och nya Drakar och Demoner, och de är ju varandras motpoler gällande detaljrik värld.

 

[Zire]

Säg att YTAN är den del av världsbygget som rollpersonerna kan möta och uppleva — YTAN är yrken, utrustningstabeller, geografikapitel, monsterbok, historiekapitlet, etc — detaljerna — medan DJUPET är det som denna yta berättar om världens och spelets kärna, dess tematik.

Bra exempel, jag håller helt med om detta!

Jag tycker att det är vanligt att vapenlistor inte ger mig någonting. I ett spel som Drakar och demoner (ett exempel av väldigt många) så är det bara namn, stats, kanske en bild men ingen kontext. Ingenting som säger att just dessa vapen är de som ska finnas i listan, att någonting saknas om det tas bort eller att något känns extra om det läggs till. Jag får ofta känslan att det mer fyller ett utrymme regelmässigt. Det finns en yxa i listan för att det ska finnas ett "tyngre" alternativ, inte för att legenden om hur den dvärgiska hjälten Bardum lyckades hålla horderna av vättar stången med hjälp av gåvan från skogshuggarna gjorde yxan omåttligt populär som vapen bland de ytlevande dvärgarna. Och berättelsen behövs inte, bara känslan av att det finns någonting mer bakom. Står det "svärd" så finns det generellt inte mycket utrymme för den känslan i ett fantasyspel. När det gör det i Andra imperiet som är scifi så säger det mer. När det står "eldlans" i samma spel med en bild på ett vapen med futuristisk, unik känsla så blir det ett signaturvapen i den spelvärlden, någonting som inte går att ersätta med "gevär".

Noir tycker jag är ett lysande exempel på detta. Det finns så otroligt mycket djup i de vapenlistorna. Fokus ligger väldigt tydligt på avståndsvapen. Närstridsvapnen är precis som i de flesta spel, kniv, dolk, klubba, svärd etc. och texten beskriver ett generellt vapen av respektive typ. De ger ingenting.

Närstridsvapnen däremot! Där får man veta att en "Darov 6/6" är smidig, billig och bra vid självförsvar. Klen kaliber men enkel att använda och acceptabel precision. Man kan enkelt ta med den i handväskan eller kavajfickan. Det ger karaktär åt rollpersonen. Som @krank skrev, jag vill veta vilket vapen som visar att jag har något att överkompensera för, jag vill veta vad mitt val av vapen säger om min rollperson!

Kanske har jag kommit över en "R&S .38 Polis"? Standard för polisväsendet, men också populär bland många kriminella eftersom den är så pålitlig. Möjligtvis modifierad för att kompensera för sämre precision och obekvämt handtag. Eller kanske en "R&S .540 Mardeaux" - en jädra monsterrevolver som man knappt vill avfyra men får vem som helst att dra efter andan när man drar fram den.

Annars är det en "Kriger Kommissariepistol-4" som man drömmer om. Det räcker fasen att se bilden för att fatta att detta är vapnet som får vem som helst att inse att de nu är i sån jädra knipa att det är springa eller ge upp som gäller - du är körd oavsett. Inte för att den helautomatiska enhandspistolen i sig är största problemet (trots yttersta kvalitet, finish och precision), utan för att personen som håller i den antingen har koppling till statskommissariatet eller, ännu värre, har kommit över det specialtillverkade, totalförbjudna (om man inte tillhör sagda kommissariat) vapnet och överlevt.

Hela kapitlet om avståndsvapen är ett oöverträffat mästerverk i rollspelsmakande. Det säger så mycket, utan att berätta. Det reflekterar tillverkarna, relationen mellan husen, mellan polis, kommissariat, kriminella. Det beskriver folks vardag. Svartsjukan när man gömmer en Darov 5/2 i strumpebandet för att hämnas på makens älskarinna, ångesten hos den ofrivilliga soldaten vid fronten när knallen från en Kriger prickskyttegevär-2 ekar över den söndersprängda slätten, adrenalinet när man gömmer en avsågad Rais H90 under rocken och kliver in på banken.

Jag kan inte påstå att jag är så förtjust i spelvärldar som är beskrivna med tabeller. Jag tycker generellt att de blir för tunna och ogenomtänkta. Att jag som köpare måste göra det verkliga jobbet att skapa kontexten och djupet medan speltillverkaren bara skvätte på lite fernissa. Men om tabellerna var som vapenlistan i Noir så behöver jag ingen annan världsbeskrivning. Den ger nog mycket djup för att äventyren ska skapas i sinnet, men är samtidigt tillräckligt fragmenterad för att lämna utrymme för spelgruppen att obehindrat skapa sina egna berättelser.

Jämför jag med t ex modekapitlet från samma spel som har mer ett traditionellt upplägg (även om beskrivande av mode i sig är ganska okonventionellt) så ger det mig inte alls samma känsla av djup. Beskrivningarna är mer generella och svepande. Jag får veta hur jag ska beskriva SLPs men jag får inte veta om världen, modehusen, maktkamperna i samhället, de sociala konflikterna. Det beskrivs lite sammanfattande om de olika kulturerna men det känns lite platt och oinspirerande. Ser alla Madrostav ut så här?

Jag hade så gärna sett ett modekapitel upplagt på samma sätt, med enstaka exempel och nedtramp. Exempel på specifika plagg som man hittar dem i butikerna. Och det är såklart inte plaggen i sig som egentligen är det intressanta, de är yta, använd dem för att berätta om spelvärlden för mig! Fordon - likaså, jag vill veta om olika bilmärken, stridsvagner, motorcyklar, tåg, fartyg, pråmar och flygplan. Berätta om världen genom dem! Vad hade man kunnat använda mer? Byggnader? Gator? Spelledarpersoner?

Noir har också en väldigt matig (traditionell) beskrivning av spelvärlden som trots att den är inspirerande inte var så enkel att använda i spel som jag hade hoppats på när jag läste igenom det. Det är en spelvärld som mår bra av att vara fragmentarisk och svår att överblicka, eftersom ingen i spelvärlden riktigt vet vad som händer. När det ska sättas ihop i ett helhetsperspektiv så förlorar jag någonting. Jag uppfattar nästan den delen av världsbeskrivningen som att det blir för platt trots att det som beskrivs är djupet. Det blir generaliseringar trots att det som beskrivs är exempel. Det är exempel som inte lämnar utrymme och myllret försvinner.

Jag förstår att detta inte är allas kopp te. Vissa gillar OSR-tabellerna även fast jag inte gör det. Vissa vill ha de långa sammanhållande textstyckena. Men för mig så är vapenkapitlet i Noir den bästa världsbeskrivningen som jag någonsin har läst.

 

[Svarte Faraonen]

Samtidigt tror jag det är lättare att göra i en spelvärld som Noirs. Dels är den mer begränsad i sin omfattning, dels har den sådant som en typisk fantasyvärld saknar – massproduktion, tydliga företagsidentiteter, etc. Om jag i en fantasyvärld skulle skriva om den kulturella kontexten för svärd, hur mycket hade jag behövt skriva? Hur många kulturers föreställningar om svärdet hade behövt täckas? Alternativet är då att man namedroppar vissa specifika svärdstyper eller svärdsmakare, ungefär som vikingatidens Ulfberth.

 

[SpringandeKulle]

Aldrig läst Noir men lät kul. Dock så ger det också lite att leva upp till om inte det finns mer bakom en "Kriger Kommissariepistol-4" än några enkla stats om räckvidd, skada, ammo etc. Utan kommer med andra egenskaper som "Överste i kommissariet" eller något. Annars är det en pistol som alla andra.
Men jag håller med om att det ger mycket mer karaktär än 9mm autopistol. Karaktär som kan gå förlorad om det översätts med +1 till Intimidation i spelmekaniken.

 

[Mogger]

Samtidigt tror jag det är lättare att göra i en spelvärld som Noirs. Dels är den mer begränsad i sin omfattning, dels har den sådant som en typisk fantasyvärld saknar – massproduktion, tydliga företagsidentiteter, etc. Om jag i en fantasyvärld skulle skriva om den kulturella kontexten för svärd, hur mycket hade jag behövt skriva? Hur många kulturers föreställningar om svärdet hade behövt täckas? Alternativet är då att man namedroppar vissa specifika svärdstyper eller svärdsmakare, ungefär som vikingatidens Ulfberth.

Jag tycker egentligen inte att man behöver krångla till det. Bara att slopa "köpa svärd hos smeden" räcker långt. Ett Salamanca, en svärdsfejare och en mer genomtänkt ekonomi så är man hemma. Sedan kan man ju slänga in någon ämbetssabel, låta dvärgar ha kukri och en öppen lavaflod i vilken man kan härda de mest fantastiska klingor. Eller nått. Allt detta taget ur Ereb Altor, utan att vi någonsin skriver ut det.

Sedan är massproduktion i fantasymiljö intressant, och kanske inte helt orimligt, även om infrastrukturen och ekonomiska systemet för det saknas.

 

[Quadrante]

Fast, det har ju funnits en hel del massproduktion i varierad form som omnämns i de flesta dokumenterade språk. Som till exempel ull, och vävning under bronsålder (ullåldern).

 

[Rangertheman]

Jag tycker allt som har med utrustning och prylar i rollspel är vansinnigt tråkigt. Men som ung tyckte jag det var kul och det känns som att barnen jag spelar med också tycker det. Det är väl lite som att titta i en leksaks- eller postorderkatalog och fantisera om vad man ska köpa när man har råd.

 

[Zire]

Aldrig läst Noir men lät kul. Dock så ger det också lite att leva upp till om inte det finns mer bakom en "Kriger Kommissariepistol-4" än några enkla stats om räckvidd, skada, ammo etc. Utan kommer med andra egenskaper som "Överste i kommissariet" eller något. Annars är det en pistol som alla andra.
Men jag håller med om att det ger mycket mer karaktär än 9mm autopistol. Karaktär som kan gå förlorad om det översätts med +1 till Intimidation i spelmekaniken.

Ja, korta textstycken borde inte vara något upphovsrättsligt problem hoppas jag. Följande beskrivningar är från Noir:

Kriger Kommisariepistol-4

Kommissariepistolen är en helautomatisk enhandspistol specialutvecklad för Statskommissariatet. Vapnet är av yttersta kvalitet, finish och precision. Att bära en KP-4 utan att ha rätt licens är belagt med hårda straff och därför är vapnet mycket sällsynt i den undre världen.

Ruuik & Salimo .540 Mardeaux

Mardeaux, detta jättemonster till revolver, är mest en statussymbol i vissa kriminella kretsar. Kraften som genereras av den mycket potenta .540-patronen gör vapnet direkt obehagligt att skjuta med om man inte besitter god styrka. Revolvern är dock av mycket god kvalitet, liksom de flesta av R&S:s vapen.

Kriger Prickskyttegevär-2

Prickskyttegevär-2 är ett mycket kvalitativt konstruktionsverk. Det är stort, långt och tungt, men dess precision och räckvidd är oöverträffad. Gevärets trädetaljer är av bästa kvalitet. Vapnet kan monteras isär i tre delar för enklare transport. Då det saknar avancerade fasta riktmedel förutsätts det att ett militärklassat och statsgodkänt kikarsikte används tillsammans med vapnet. Detta mästerverk till vapen återfinns bara i Statens armé, hos extraordinära skyttar som tagits ut för att bli prickskyttar. Ett fåtal exemplar försvinner ut på den civila marknaden där lönnmördarna betalar mycket för att komma över ett exemplar.

Sedan finns det stats för skadevärde, räckvidd, precision, rekyl, magasin, kaliber, dölja, haveri, pris och tillgänglighet.

Någonting som också slår mig är att olika beskrivningar berättar olika saker så att det inte en mall för hur vapen ska beskrivas.

Men jämför jag med t.ex. TOR2 (som ändå åtminstone har beskrivningar):

Axe

A fighting variation on the common woodcutting tool, axes hang from the belt of many adventurers raised in or near forests.

Bow

The simple bow is not very different from a hunting-bow. It never measures more than five feet in length, so as to be strung more quickly.

Det liksom beskriver bara yxa och båge och ger ärligt talat inte någonting alls om man har sett någon beskrivning av dem sedan tidigare. Men man ska kanske också nämna att de har bättre exempel:

Mattock

A heavy digging implement sporting a curved head with a point on one side and a spade-like blade on the other. It was used to fearsome effect by the Dwarves who followed Dáin Ironfoot during the Battle of Five Armies.

Men långt ifrån samma matighet som Noirs beskrivningar ger. Men Noir har också följande beskrivning:

Kniv

Kniven, det vill säga ett slipat blad med handtag, finns i många olika utföranden: dubbeleggad, enkeleggad, med parerskydd etcetera. Hit hör även stiletten, vars blad sitter dolt i handtaget, sam andra lättare bladvapen.

Svärd

Svärd finns i otaliga längder och utföranden - med enkel eller dubbel egg, rakt, kurvigt, brett eller smalt blad, enhands- eller tvåhandsgrepp - det är bara skaparens fantasi som sätter gränser. Även värjor och sablar ingår i benämningen. Ett svärd kan kamoufleras i exempelvis en käpp - och därmed bli en så kallad värjkäpp.

Svepande och generellt tycker jag, här lyser berättandet av spelvärlden med sin frånvaro, vilket är olyckligt eftersom det är lite otydligt exakt hur närstridsvapnen passar in i spelvärlden (som har c:a 1920-1940 tekniknivå eller något sånt).

Kollar man på modekapitlet (verkligen kudos för att det ändå finns ett sådant):

Hatt

Hatten är en självklarhet bland männen i Imperiet när de vistas utomhus. Alla hattar är tillverkade i tålig filt och kommer i en mängd olika färger och former. Vanligen är hatten i samma nyans, eller mörkare, än kostymen som bärs. Vid festligheter eller formella tillställningar används ibland den högs cylinderhatten. Kepsen är en utpräglad arbetarhuvudbonad och används främst av underklassen.

Jag tycker att lite samma problem finns här. Själva beskrivningen ger inte lika mycket som att veta sammanhang, kultur etc. kring hattbärande. Framför allt så skulle jag vilja att det glimtar till mer av det som ändå finns här: Går det att berätta mer om de formella tillställningarna och underklassen?

Vindskäl är ett spel som jag tycker missar en möjlighet på samma vis. Det finns en udda värld som behöver beskrivas för läsaren och det finns texter som beskriver vapen:

Droppspjut

Ett långt skaft med ett droppformat platt huvud. Ofta med skärvor av vulkanglas utmed huvudet.

Det är inte dåligt, men det finns en (fantastisk) bild och texten beskriver bara utseendet så det adderar ingenting. Här kunde det absolut ha funnit mer inblick i spelvärlden. De flesta ser ut så, men det finns undantag:

Revblad

En slipad bit av ett revben från en Gwalo (s. 106), med lindat handtag. Mycket eftertraktade - men även tabubelagda, då Gwalon anses vara helig.

Vips ett vapen med ett helt annat djup på bara den korta beskrivningen.

 

[Bifur]

Men jämför jag med t.ex. TOR2 (som ändå åtminstone har beskrivningar):
....
Det liksom beskriver bara yxa och båge och ger ärligt talat inte någonting alls om man har sett någon beskrivning av dem sedan tidigare. Men man ska kanske också nämna att de har bättre exempel:

Samtidigt är det ju ganska mycket i linje med spelvärldens yta och djup. Vanliga vapen är bara något man har av praktiska skäl, de är utbytbara och speltekniskt av relativt liten variation. Du får regelmässigt inte samla på mer än vad din levnadsstandard tillåter ändå. Den relevanta jämförelsen finns i så fall i de vapen man bygger som en "reward" - som ska ges proviens och egenskaper och namnges etc. Det är där världsbyggandet kommer in.

 

[Svarte Faraonen]

Om alla de olika kulturerna har yxor, knivar, svärd, etc. blir det väl svårare att skriva den sortens specifika beskrivningar? Det är ju mer ekvivalent med om Noir bara skulle beskriva ”gevär, ”revolver”, etc. Ska man ha den sortens beskrivningar nödgas man nästan ha väldigt många varianter på yxor, svärd och liknande så att man kan beskriva specifika typer.

 

[Zire]

Samtidigt är det ju ganska mycket i linje med spelvärldens yta och djup. Vanliga vapen är bara något man har av praktiska skäl, de är utbytbara och speltekniskt av relativt liten variation. Du får regelmässigt inte samla på mer än vad din levnadsstandard tillåter ändå. Den relevanta jämförelsen finns i så fall i de vapen man bygger som en "reward" - som ska ges proviens och egenskaper och namnges etc. Det är där världsbyggandet kommer in.

Jag håller med, de har en väldigt snygg lösning som passar bra in i den spelvärlden. Jag har för mig att de har en beskrivning av vapentyper som var mer givande någonstans. Så de kunde kanske ha skippat vapenbeskrivningarna helt.

 

[krank]

Jag tänker att det i vår värld skulle vara rätt klurigt att skriva en komplett lista över alla tänkbara skjutvapen. Man får sålla, och lista de vanligaste eller de mest intressanta; eller en blandning av de tu.

Och kanske tänka sig att ge ut specifika vapenböcker om man nu har en publik som är intresserad. Och ju fler man har, desto mindre skillnad.

Om jag skulle skriva ett fantasyrollspel där jag brydde mig om vapen, så skulle jag nog tänka att man för respektive kultur skulle kunna beskriva en liten handfull exempel på "typiska" / "ikoniska" vapen för den kulturen.

Sen kan man för all del säkert ha stats för "ett typiskt svärd" om man absolut vill. Även om jag nånstans tilltalas av tanken på världar där det inte finns några "typiska" vapen. Även "den typ av svärd de flesta har" har ju vissa egenskaper och konnotationer. Hittar man ett sånt svärd på någon som är väldigt rik t.ex. så säger ju det något. Eller, det säger ju något oavsett – "den här personen har inte haft råd att skaffa sig något mer utsirlat eller speciellt, eller har inte brytt sig så mycket".

 

[Bifur]

Så de kunde kanske ha skippat vapenbeskrivningarna helt.

Ja. Jag gissar att man känner att det är något slags "måste" för de få som eventuellt inte har koll. Rätt eller fel. (Jag tycker generellt den typen av val kan vara rätt svåra och gärna blir fel oavsett.)

 

[erikt]

Exakt detta. Och det är orsaken till att jag blir lite...stött? när detaljism slentrianmässigt förkastas som något dåligt.

Massa detaljer - långa vapenlistor och liknande - är väl sällan ett problem som sådant, även om de i många fall kan vara rätt onödiga.
Jag menar, ett spel blir sällan sämre av att det finns långa listor om saker och ting, även om det kanske inte heller blir bättre.
(Till skillnad från en roman där det ju är meningen att man skall läsa varje mening, så finns det ju absolut ingenting som säger att man måste detaljstudera varje rad i en vapentabell i ett spel.)

Ett problem som kan uppstå vid överdriven detaljism är att viktiga och relevanta saker försvinner i drivorna av mindre nödvändiga detaljer, men jag tror inte det händer så ofta.

 

[krank]

Massa detaljer - långa vapenlistor och liknande - är väl sällan ett problem som sådant, även om de i många fall kan vara rätt onödiga.
Jag menar, ett spel blir sällan sämre av att det finns långa listor om saker och ting, även om det kanske inte heller blir bättre.
(Till skillnad från en roman där det ju är meningen att man skall läsa varje mening, så finns det ju absolut ingenting som säger att man måste detaljstudera varje rad i en vapentabell i ett spel.)

Ett problem som kan uppstå vid överdriven detaljism är att viktiga och relevanta saker försvinner i drivorna av mindre nödvändiga detaljer, men jag tror inte det händer så ofta.

Ett problem som definitivt uppstår med detaljerad och långa vapenlistor är att man förväntas bry sig om dem under karaktärsskapandet – när man väljer vapen. Om man bygger system där gruppens framgång bygger på att man optimerat sin stridskapacitet så måste man ju gå igenom alla grejer i listan och välja ut det bästa, annars är man mest till skada för gruppen.

Så jag vill nog hävda att vissa typer av listor blir spel sämre av att ha…

 

[erikt]

Ett problem som definitivt uppstår med detaljerad och långa vapenlistor är att man förväntas bry sig om dem under karaktärsskapandet – när man väljer vapen. Om man bygger system där gruppens framgång bygger på att man optimerat sin stridskapacitet så måste man ju gå igenom alla grejer i listan och välja ut det bästa, annars är man mest till skada för gruppen.

Så jag vill nog hävda att vissa typer av listor blir spel sämre av att ha…

Om det finns signifikanta regeltekniska skillnader mellan vapnen, så visst. Då blir problemet att alla väljer det "bästa" vapnet, även om det i verkligheten inte fanns något bästa vapen, utan de var bra på olika saker.

Men det finns ju annat att ta hänsyn till när man väljer vapen. Ett långsvärd och en katana har kanske ungefär (eller exakt!) samma regeltekniska egenskaper, men det är ju en stor skillnad på vem som använder respektive vapen.

Eller skillnaden mellan ett spjut och ett svärd. Spjutet må vara överlägset i de flesta avseenden i strid, men officerare och adelsmän kommer ändå oftast att bära svärd som symbol för deras status, istället för ett spjut.