Nekromanti Är rollspelare poängluder?

[Lambi]

Ska kanske förklara uttrycket poängluder. Enligt mina erfarenheter så är de flesta rollspelare ganska fixerade vid siffror och poäng. Vi älskar gå upp en nivå (även om det är en level i DnD, en Occult-nivå i Vampire eller ett snäpp i Övertala i rollspel X) och hålla koll på när man kan tänkas 'gå upp' igen. TV-spel är ett minst lika bra exempel (men då går vi över på tv-spel-spelare, så vi struntar i det).

En god vän har precis börjat viktväkta. För de oinvigda så innebär det att man får ett visst antal poäng att äta för per dag (och träning kan ge mer poäng) och man äter det antalet poäng (nyttig mat ger mindre poäng än skräpmat). Man räknar poäng. Något vi rollspelare (eller de flesta av oss i alla fall) dyrkar.

Jag började fundera på om man skulle kunna ta det till vad som helst. Mitt exempel som började forma sig i huvudet under ett styrketräningspass med Anders började jag spåna på att man skulle kunna psyktesta rollspelare genom att säga att varje minuts träning ger en poäng, och man fick minus för t.ex sova mindre än 7h på en natt och liknande. Kanske skulle man kunna få folk att träna som aldrig förr bara för att nå nivån Träningsguru på mindre än två år? Kanske inte...

Andra exempel på när man skulle kunna använda det:
Pluggpoäng (gudarna vare mig nådig)
Göra-kaffe-åt-Lambi-poäng (gudarna har varit nådiga)

Är ni också poängkåta? Tror ni att man skulle göra detta i "dumma" situationer för att utnyttja denna abstinens för "nyttiga" saker? Varför är många rolllspelare så galna i levlande, nivåer och poäng?

 

[Balderk]

Nej

Jag är inte poängkåt. Jag kanske har varit det tidigare, men det är en period i mitt liv som gått över.

Jag är till och med så opoängkåt att jag inte riktigt bryr mig om mina högskolepoäng, eller snarare inte bryr mig tillräckligt mycket kanske (lite bryr jag mig). Hur som helst är det inte bra.

Hur som helst skulle jag nog inte vara särskilt mottaglig för sånna där "behandlingar"

Jag själv är den enda jag kan svara för. Vill inte dra någon över en och samma kant

Sedan bryr jag mig ju om att Sverige vinner i sporter som fotboll och hockey, och att mitt lag vinner när jag spelar innebandy varje söndag (inte ens korpen är det, bara skoj med polarna). Men det är en annan sak.

/Balderk

 

[Hobert]

Re: Nej

Att sätta poäng på saker är väl ett utmärkt sätt att kategorisera och förenkla tillvaron, alltså göra det som vi människor lägger ner enormt mycket tid på (både medvetet och omedvetet) varje dag. Det gör alla människor, inte bara rollspelare.

Att använda poäng i t ex träning gör väl också de flesta, även fast man kallar det "repetitioner", "set" eller "kilometer".

Att införa generella "livspoäng" tycker jag visserligen verkar intressant, men jobbigt. Det skulle förmodligen gå åt en hel del tid bara åt att räkna sådana poäng. Tid som skulle kunna användas till någonting vettigare. Träning t ex

 

[Johan K]

Mjaa, jo lite poängpilsk är man kanske...
Av någon anledning så ägillar jag att kolla på statestik på t. ex såsana här sidor...

Varför är många rolllspelare så galna i levlande, nivåer och poäng?

Bra fråga..
Fast är vi verkligen det, egentligen..

 

[Sodivra]

Japp! [OT]

Det du snackar om kallas för operant betigning, och är typ det ballaste som finns. Kan användas för att dressera både djur och människor!

De exempel du tar upp används i verkligheten (förutom minuspoäng då, det är det bara Rising som sysslar med) och du kan testa det själv: Gör en snygg tabell där du sätter ett kryss för varje halvtimma (eller så) tränande eller pluggande. Poängen ska kunna växlas in mot något attraktivt, som fri tid, godis, knark eller genital stimulans.

Det skulle kunna förklara varför XP är så ballt. Kanske Pokémon också. Men nä, om inte siffrorna har en innebörd så är de inte intressanta.

Jag bruka inte heller hålla ordning på viktiga nummer.

 

[Troberg]

Re: Japp! [OT]

Det du snackar om kallas för operant betigning, och är typ det ballaste som finns. Kan användas för att dressera både djur och människor!

Japp, funkar jättefint, både för djur och människor.

Jag tyckte det var en kick för ett tag sedan när min samling av TV-serier nådde upp till hundra kompletta serier, eller när jag passerar ett jämt tusental avsnitt. Varje gång sidantalet ökar i Generica eller att jag fått ett nytt kapitel klart så är det ett litet kvitto på att jag åstadkommit något och visst är det motiverande.

På djur är det nästan otäckt effektivt.

Jag passade min mors hundar en månad efter jul medan hon var i Thailand (norra Thailand, därav ingen Troberg på plats som kunde stoppa tsunamin i Phuket) och en av dem har problem med något slags eksem (nej, inte Eksem ) på tassarna som gör att man ibland måste tvätta det med något slags medel, smörja på ett annat medel och sedan sätta på honom en strumpa (som måste tejpas så att han inte krånglar av den) så att han inte slickar på det vilket gör det värre. Detta måste göras varje gång man har varit ute med honom, så det är rätt så mycket krångel. Han har dock lärt sig att han får en godis när det är klart, så han sitter som ett ljus, lyfter själv upp tassen direkt han ser att man plockar fram grejorna och sticker till och med själv ner tassen i strumpan när man håller fram den, bara för att han vet att han får en godis efteråt.

Under tiden jag passade hundarna så lyckades den andra hunden ställa sig på den förstnämnda hundens koppel samtidigt som den förstnämnda hunden sprang iväg, så han fick ett lite sår på tassen, vilket innebar att samma procedur behövdes för honom. I början krånglade han väldigt, men det tog bara ett par dagar innan han också insett kopplingen till godiset och var nästan lika duktig som Rulle (avundsjuka för pysslandet med Rulle spelade nog också in en del, avundsjuka är inte att underskatta som motivation).

Något slags mätbart/märkbart resultat är en suverän uppmuntran, även om det är rätt meningslöst egentligen.