Robert Jonsson said:
Jag kan dela Wilmers syn på saker och ting. När spelledaren sitter och fifflar med tärningen för att vi ska överleva, men SAMTIDIGT ljuger om premissen och försöker få oss att tro att vi kan dö när som helst... Ja, då blir det tråkigt.
Jag som precis tänkte komma med ett litet tillägg att det optimala ju är om även jag som
spelare kan få fortsätta tro att min rollperson/jag överlever pga tur/smarthet/försiktighet snarare än tärningsfummel/tärningstur/regler om att man inte kan dö... =)
Alltså, jag är ett stort fan av spelledar-illusionism, alltså att spelledaren lurar spelarna. Bara när det
funkar, såklart, och spelarna faktiskt blir lurade.
Om jag som spelare inte vet att min rollperson inte kan dö, så kommer jag ju att vara lika försiktig som jag skulle ha varit om den kunde det, samtidigt som hela kampanjen inte riskerar att spåra ur pga ett taffligt tärningsslag. Så för mig är lurendrejeriet det bästa ur två världar =)