Nekromanti Är det bara jag...

Mekanurg said:
Poängen är att mästerskap faktiskt kan observeras objektivt. Du kan sitta och beskåda en Baryshnikov-dans och se: "Wow, här är en mästare."
Click to expand...

Nä, det kan jag inte. Jag kan möjligen konstatera att jag personligen tycker att han är en mästare, prtecis som jag bersonligen kan säga att jag inte uppskattar Beethoven utan anser honom platt och tråkig. Du förväxlar dina och andras preferenser med objektiv mätbarhet.

Människor kan inte observera någonting objektivt. Möjligen kan vi vara mer eller mindre överens om något, men snack om "objektivt mästerskap" köper jag inte.
 
Mekanurg said:
Alltså; väl utförd musik kan fortfarande vara dålig. Att en linje är rak kan mätas, men man kan inte mäta huruvida den är vacker.
Click to expand...

Sant, om grundmusken är skräp så förblir den skräp även det skulle spelas av Yehudi Menuhin. Yehudi Menuhin + Mozart blir däremot :t6r-6: :t6r-6: :t6r-6:

Poängen är att mästerskap faktiskt kan observeras objektivt. Du kan sitta och beskåda en Baryshnikov-dans och se: "Wow, här är en mästare."
Click to expand...

Jag vet inte jag. Det är skillnad på att beundra det tekniska hantverket (Oj! Det där hoppet ser svårt ut. Den där Kalashnikov måste vara ruskigt vältränad.) och att stämpla en konstutövare som objektivt överlägsen oavsett personliga preferenser. Mozart är inte nödvändigtvis en klassisk kompositör för att han har röstats fram som favorit i olika folkomröstningar. De kulturyttringar som överlever och klassas som tidslösa är sällan de mest folkligt uppskattade. Hur många har någonsin sett på balett och är dessutom kunniga nog för att se att någon dansör är bättre än någon annan? Ofta är det det samhällselitens favoriter som överlever, inte minst för att många konstnärer har haft dem som största kunder och gynnare under sin karriär.

Det där kommer nog att ändras på sikt (se till exempel fallet med den nyligen avlidne Michael Jackson), men renässansmålare och klassiska musiker levde och verkade i en helt annan värld och social kontext än majoriteten av samtida personer.
 
Arfert said:
Vad fick du den siffran ifrån...? ja det är ju massor med family values i amerikansk kulturexport.. som Sopranos, South Park, Big Love, Simpsons, Våra värsta år, Family Guy... :gremgrin:
Click to expand...

Klart det finns undantag, och på senare år har de mycket riktigt blivit fler, något jag uppskattar.

Och ärligt talat, även flera av de serier du nämner har ändå nåtslags mytologisk bild av "det fria usa", världens bästa land. Som bäst brukar man kunna få nåtslags "vi är världens bästa land men det finns rötägg"...

Arfert said:
Och det är inte bara (en minoritet) jänkare som är kreationister...
Click to expand...

Har jag påstått det?


Arfert said:
Fast man tycker ju att jänkarna vore veta bättre. De är ju nästan som jönköpingsbor på den punkten. :gremgrin:
Click to expand...

Tycker man? Jag har ingen som helst respekt för det amerikanska utbildningssystemet, så jag ser ingen anledning till varför det skulle vara konstigt.
 
Ärligt talat, jag drar mig nog ur nu. Jag tror inte att jag kommer att höra några nya argument i den här diskussionen heller, och utan nya argument blir det bara ältande.

Jag är dessutom lite småtrött på antydningar om "jag vet minsann bättre för jag har varit där/är äldre och visare" från olika håll, och tror inte att den här diskussionen går att rädda.

Nåväl.
 
Poängen är att mästerskap faktiskt kan observeras objektivt. Du kan sitta och beskåda en Baryshnikov-dans och se: "Wow, här är en mästare.
Click to expand...

Mästerskap är inte detsamma som kvalitet. Vad du pratar om är kvantifierbara värden. Visst, det finns tävlingar i stil med "vem kan sjunga den högsta tonen?" och "vem kan spela gitarr snabbast?", men det betyder inte att det skulle vara den musiken som vi fann som mest välljudande.

Eller; hur förklarar du egentligen att det finns de som föredrar Håkan Hellström framför Pavarotti? Rent objektivt så sjunger den förstnämnda betydligt mer falskt än den senare, men vi är rätt många som anser att göteborgsskalden har mer själ i sin röst. Hur går det ihop i din teori?

Dessutom förvånar det mig att du skriver en sak som "mästerskap faktiskt kan observeras objektivt" samtidigt som du har refererat till Pirsig. Du får liksom välja ett; antingen så får du säga att du tycker att Pirsig har fel eller så får du hålla med Pirsig att vi inte kan tala om någon absolut kvalitet (det Kant kallade "das Ding an sich" (=Tinget i sig)) eftersom det i sådana fall föregår intellektet. Allt vi kan tala om är våra personliga, subjektiva relationer till ett tings kvalitet (="tinget för mig").

Observera att när Pirsig talar om "kvalitet" så menar han en metafysisk entitet; att jämföra med Tao, Brahman eller Gud. Det vi vanliga människor i vardagliga ordalag kallar för kvalitet är i Pirsigs värld våra subjektiva relationer till denna metafysiska entitet - inte något annat.
 
Det där med den så kallade tidlösheten och den uppburna konsten är rätt intressant.

Lägger man an ett klass och maktperspektiv så ser man också vilken funktion kulturen kan ha i ett samhälle - att upprätthålla skillnaden mellan elit och pöbel. Det som räknas som "fint" är oftast även komplicerat/dyrt/tar tid. En klassmarkör som skiftar över tid. Förr kunde det handla om fetma, långa naglar, orörliga kläder. När nu vilket patrask som helst kan äta sig fet på McDonalds eller trava omkring på en golfbana så skaffar sig eliten en personlig tränare och börjar spruta dyr champagne på golvet.

Under kolonialtiden förbjöd fransmännen vita att klä sig (i de betydligt luftigare och bekväma) lokala kläderna för att det bröt sönder skiljelinjen mellan herre och underordnad. Istället fick tjänstemännen sitta i europeiska kostymer och beklaga sig över det eländiga klimatet och inte direkt fick mycket gjort.

Det här förekommer överallt. Man betalar inte 1000 spänn för maten, man betalar för att slippa pöbeln.

Precis. Överklassen gick inte på Opera för att var så himla intresserade eller begrep. Det var ett uttryck för klassidentitet/-gemenskap och upprätthålla distansen.
 
Mästerskap är inte detsamma som kvalitet.
Click to expand...

Du kan ha en poäng där. Jag har kanske varit otillräckligt precis. Det är väl mästerskapet jag observerar. Jag hade en satori-upplevelse om det där 1993 när jag såg en mästare slå in ett paket. (Nej, jag skojar inte.) Det var paketinslagningens Pavarotti.
 
Jag tänker sträcka fram halsen och påstå att amerikansk populärkultur slog stort i Sverige tack vare att:

1. Den fanns lätt tillgänglig.
2. Den låg inte alltför långt från den inhemska populärkulturen för att uppfattas som helt främmande.
3. Den retade gallfeber på vuxengenerationen.
 
Xena-rättelse …

Mekanurg said:
[…] Två lesbiska äventyrare […]
Click to expand...
»Antytt bisexuella« om jag får be.

Såväl Xena som Gabrielle har sexuella relationer med män, och explicit girl-on-girl action får vi vara utan.
 
Dante said:
Jag tänker sträcka fram halsen och påstå att amerikansk populärkultur slog stort i Sverige tack vare att:

1. Den fanns lätt tillgänglig.
2. Den låg inte alltför långt från den inhemska populärkulturen för att uppfattas som helt främmande.
3. Den retade gallfeber på vuxengenerationen.
Click to expand...


Bäh, jag hade tänkt ge mig av från diskussionen, men det här tror jag definitivt på.
 
"Jag tänker sträcka fram halsen"

Hur gör du det, rent anatomiskt? Borde inte huvudet komma först?


Storuggla, eller har du blivit ormmänniska, din skälm?
 
Re: Xena-rättelse …

Du har rätt, of course. Jag kunde bara inte motstå en så drastisk formulering. :gremwink:
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top