Nekromanti Är det bara jag som har problem med......??

[Skuggvarg]

Döda dem lite då och då? Sadist! Det är sånt där som förstör nöjet med rollspel. Ska man räkna med att ens rollperson ska behöva dö "lite då och då"? Det är betydligt bättre att se till att spelarna drabbas av stora svårigheter som visserligen försätter dem i livsfara, och mer än så, men man behöver inte ha ihjäl dem för det!
Jag tycker så här: Om en spelare är medveten om riskerna med att göra något speciellt, och ändå gör det, så är det rätt att ta livet av hans rollperson. Om rollpersonerna klampar runt i en dungeon (okej, tråkigt exempel, men skit i det), och kommer till en stor port där det står att porten håller en uråldrig drake instängd, och att det är rakt av livsfarligt att bryta upp porten och klampa in, och de ändå gör just det, DÅ tycker jag de har förtjänat att dö. Om en spelare muckar gräl med ett troll, när rollpersonen just har supit skallen i bitar, då förtjänar han också att dö. Det är sånt man inte gör. Men att rollpersonen ska dö för att t.ex. ett färdighetsslag misslyckades, det är att gå för långt. Tycker jag då. Men det är väl för att jag vill att både mina och andras rollpersoner ska ha en chans att utvecklas och verkligen bli bra.

/Skuggvarg

"Där ljus möter mörker, smyger en varg i skuggorna..."

 

[Rising]

Tjaa, ha ha, jag menade kanske inte att man som själva SL ska sikta efter att döda rollpersonerna, oavsett hur bra de spelar... Nä, snarare menade jag att man bör skriva så svåra äventyr att en tredjedel (i skräckkampanjer, alltså, lite lägre i matinéäventyr) av rollpersonerna kan dö, om de inte skärper sig. Sedan spelledar man så rättvist som möjligt. Det är i alla fall målet (mitt mål iaf).

Grejen är att det är så himla SVÅRT att skriva sådana perfekt balanserade äventyr att nygörjare (och, tja, det här gäller säkert många rutinerade SL också, mig själv inräknad) bör modifiera själva världen att ligga på denna 1/3 delsregel. Så om rollpersonerna får världens övertag fuskar man emot dem, om de får för mycket problem ger man dem en liten gnutta god lycka.

När jag var nybörjare var jag alldeles för snäll och lät alltid rollpersonerna överleva. Det gjorde att de förlorade respekten och slutade att bli rädda. Varje gång de såg ett monster sprang de bara på honom och gav honom spö. Spelarna måste faktiskt förlora sin insats ibland, om de någon gång ska uppskatta att vinna.

/Rising