Nekromanti [Äjåun Wörld]Pyramidens topp

[RasmusL]

Hej!

Jag tänkte krönikera lite kring min och min spelgrupps pågående kampanj i Jargiens översta maktskikt!

Pitchen:

Om vi ser på status i världen som en pyramid där de individer som befinner sig högre upp i statuspyramiden har mer att säga till om än de i den nedre delen så har vårt rollspelande historiskt fokuserat på att börja i pyramidens botten och arbeta sig uppåt mot ett i princip ouppnåeligt mål. Se figur i länk nedan

I själva verkat kan de olika nivåerna ses som små pyramider i sig och vårt pyramidklättrande når sällan mer än en eller två av dessa sub-pyramider i spel. Den här gången är mitt förslag att vi tar ett annat och fokus och istället börjar i toppen av pyramiden. Från toppen av densamma kommer det att bli tydligt att det inte bara finns en pyramid utan flera, i form av konkurrerande världsomspännande organisationer, riken, religioner och sammanslutningar och verkligheten blir något i stil med:

Det här är vyn jag vill att ni ska ha, att spela makthavare i det översta skiktet, att se ned från det högsta trädet. Inflytelserika män och kvinnor som kan påverka och förändra världen i sin helhet. But with great power...

Svåra val, stora konsekvenser, familj, makt, krig, förhandling och kontrasten mellan det stora och det lilla perspektivet. Den föreslagna kampanjen är förlagd till Jargien, där magi är förbjudet, kyrkan är stark och inkvisitionen sätter skräck i kättarna samtidigt som grannländerna rustar för krig!

Uppdateringar kommer löpande!

 

[RasmusL]

Saxat från annan tråd. Jag kanske renskriver lite och ber modsen redigera under morgondagen!

Först: Vi spelar rätt fritt med fiktionen och mycket av det vi etablerat, namn, och säkert allt stämmer säkert inte alls överens med all Eon-lore som finns där ute.

Vår utgångspunkt: Korruptionen, maktgirigheten och de snabbt ökande klyftorna håller på att slita Jargien i stycken och det enda som håller kejsardömet på rätt köl är Kejsarens närvaro. Men Kejsaren är död. Aboraten, överbefälhavaren och inrikesministern (vi har inte hittat på några finare titlar ännu för de två senast nämnda) hittar honom död i det rum till vilket de kallats till ett privat möte. De inser att riket skulle dö med sin Kejsare och konstruerar en plan där de mörkar hans död, använder mörk magi för att fylla hans lekamen med något som på lite avstånd kan misstas för liv och medvetande och styr nu riket i hans ställe. Dessa tre (Aborat, överbefälhavare och inrikesminister) är våra spelarkaraktärer.

Vi använder AW-style-moves för det storskaliga politiska spelet (alfa 0.1https://www.dropbox.com/s/gdhtgkle0a...2%A4r.pdf?dl=0 ) och sedan handlingsresolution (ugh, jag gillar det inte men mina spelare tycker att det är kanon så jag böjer mig för deras vilja) när det kommer till personliga handlingar.

Ett litet axplock av viktiga NPC:erna just nu är:

*Maximus Benedictus, Kejsarens gamle krigskompis som nu är guvernör i Genver. Han har börjat ana att kejsaren inte beter sig som han ska och har börjat undersöka saken närmare.

*Algol Al-Mansur, ambassadör från Mûhad. När det stod klart att arkeologer från Mûhad hittat och börjat gräva ut rester från ett av de tidiga heliga krigstågen mot kättarna har denne figur blivit en viktig mellanhand och förhandlare.

*Nekromanten vars namn jag inte minns på rak arm! Försöker skaffa sig en fristad i bergen, hens odöda tjänare plundrar landsbygden i östra Jargien nära Sor (?) och tvingar fram en snabb reaktion från spelarna med hjälp av...

*Stormästarinna Maria av Den Skimrande Vägen. Uråldrig magiker som efter mottagande av stor betalning och flera blodsoffer kan ordna expresstransport till nekromantens lya.

*En odräglig adelsman (som jag inte heller minns vad han heter) från en rik och inflytelserik som svågrats fram som borgmästare i Falano. Inkompetens i styret av staden har lett till uppror som spelarna brutalt slår ner (till kostnaden av hundratals civilas liv) varefter adelsmannen exkommuniceras (!) av Aboraten. Adelsmannens familj har protesterat och matronan och krigshjälten som med järnhand styr deras släkt kommer att bli en kapabel fiende när vi bestämt vad hon heter (hon spawnade, likt de flesta NPCs, som en reaktion på en konsekvens från två moves, 'Återställ ordningen' och *Exkommunicera någon', precis i slutet på förra spelmötet)!


Därutöver har vi en hel drös med minstrar, rådgivare, älskare och älskarinnor, osv. Vi har fokuserat inrikes de första två mötena, nästa ska jag försöka plocka in någon form av senat samt lite utrikes kontakter från grannländerna och Momolan och Thalamur.

Resurser har vi inte hunnit begrava oss i så mycket annat än malm från gruvdriften i västra Jargien (som påverkades svårt av upproret i Falano, transporten via floden där).

 

[RasmusL]

Under dagens knappa tre timmars spelande hände det grejer vill jag lova! Svåra kompromisser i senaten, mörka pakter, handel med Thalamur, demoniska krafter i katedralens källare, hot om militärkupper och mycket mer!

Nedan hittas lite bilder på vår Jargien-karta (laminerad för att kunna rita pilar för handel och annat med nonpermanent-OH-pennor!), en sammanfattning av skeendet so far kommer under morgondagen!

https://www.dropbox.com/sc/60tuli0uwq8fyks/AAD3qfEV4JJjL6NdTdrSYsLWa

 

[RasmusL]

Första mötet
I sann AW-anda handlar det första mötet om att etablera rutin, vanor och vardag för våra protagonister. De tre spelarna L, D och P tar plats som Kejsarrådet, en rådgivande instans direkt under Kejsaren och med Senatens godkännande. I vårt Jargien är Aboraten del i Kejsarrådet, även om denne på många sätt är jämbördig kejsaren.

Istället för att zooma in på varje detalj presenterar jag dem istället kortfattat nedan:

• Överbefälhavare Cered

Hårdför veteran vars makthunger drivit honom att söka styrka utanför det världsliga. Hans starka kopplingar till Xinukulten och Den Skimrande Vägen har varit avgörande för att nå platsen i det översta maktskiktet och hans position vilar på ett enormt korthus byggt av mörk magi, mutade inkvisitörer, mördade rivaler och tvivelaktiga allianser.

• Handelsminister Caius

Entreprenör och sann kapitalist som sätter pengars värde över allt annat. Noggrann och snål men tillika kalkylerande och villig att ta väl kalkylerade risker för att uppnå sina mål. Kommer från en inflytelserik familj men har skapat sitt eget imperium utanför det ärvda och värderar sin självständighet. Caius sitter på toppen av den enorma byråkratiska svulst som reglerar handel, samlar in skatt och finansierar kejsardömets utgifter och har tvingats till stora uppoffringar, framför allt till Dimmans Män, för att nå sin position.

• Aborat Arcadius

Aborat Arcadius är en excentrisk och hänsynslös man som styr kyrkan med järnhand. Har satt nya rekord i frekvens för exkommuniceringar och den enorma lustan efter auktoritet och makt skapar ofta skarpa och ljudliga konflikter med meningsmotståndare. Bakom den burdusa fasaden ruvar dock en intrigör av rang.
Arcadius kritiseras internt för att ha vridit kyrkans aktiviteter mot världsliga konflikter och göromål men prisas samtidigt av de övre maktskikten inom organisationen för att ha vidgat kyrkans inflytande, ökat dess tillgång till resurser och effektiviserat byråkratin vilket lett till ständigt ökande förmögenheter i hierarkins övre skikt.




Det första spelmötet bjöd på en potentiell konflikt med Mûhad, öppnande av handelsrutter, uppror i Falano och en del annat smått och gott, genomgång kommer i nästa post!

 

[Fridigern]

Spännande kampanjtråd! Har alltid tänkt mig att en sådan kampanj skulle bestå i att man satt i sin tron och knarrade, men detta verkar lovande

 

[RasmusL]

Spelmöte #1, fortsättning

De tre protagonisterna sitter i sin avskilda kammare. I anslutning till mötesrummet finns enda ingången till Kejsarens gemak, under vilket vilar ritualkammaren i vilken månatliga blodsoffer till mörka gudar upprätthåller kejsarens limbo mellan liv och död och skyddar Jargien från inbördeskrig.

Bud har kommit från spioner i Mûhad, rester från det första heliga krigståget mot de otrogna har hittats av lokalbor och en hemlig utgrävning har påbörjats vilken hotar att stjäla heliga reliker från en av kyrkans viktigaste händelser. Handelsminister Caius agerar snabbt och sänder bud efter Algol Al-mansur, ambassadör från Mûhad. Samtidigt beordrar överbefälhavare Cered i hast till maktuppvisning och ställer dubbla led av soldater i skinande rustning längs vägen från ambassadörens kvarter till palatset [slår ett slag för Vulgär uppvisning av makt, +2 ongoing för mötet med Algol men den ceremoniella budgeten för detta kvartal töms vilket kommer att ge senare påföljder].

Under tiden Algol färdas mot palatset tar de tre emot ett brev ämnat till Kejsaren från dennes gamle vapendragare Maxuimus Benedictus, numera guvernör i Lomar. Denne har länge korresponderat med den avlidne Kejsaren och med tiden blivit allt mer enträgen i sin begäran att kejsaren ska komma på besök till sin främsta koloni. Kejsarrådet misstänker att Maximus är deras mörka hemligheter på spåren men hittar ingen snabb lösning på problemet. Istället sänder de Kejsarens kusin Celina tillsammans med en del av flottan för att blidka Maximus något.

Algol anländer till palatset och förhandlingar inleds. Tack vare goda förutsättningar (+2 ongoing) och en hård linje från inrikesministern nås ett förslag där Jargien släpper 300 krigsfångar, däribland den fruktade general Nadira, och som tack för detta får full tillgång och rättighet till utgrävningen. Algol måste sända bud hem till sin överordnade i hemlandet men tvingas stanna kvar i ett av palatsets gästrum tills besked har anlänt (Kejsarrådet förstår att utgrävningen kommer att fortgå tills det att en överenskommelse träffats och vill göra allt i sin makt för att skynda på processen).

Efter de långdragna förhandlingarna har bud kommit från Falano där den inkompetente borgmästaren Caros de Riveratos ständiga misslyckanden nu har drivit folket till nära nog öppet uppror. [det här etablerar vi efter att ha delat upp Jargien i sex regioner och för var och en av dessa slagit 1T6 för att avgöra stabiliteten i området. Regionen kring Falano (och flera andra, "olyckligt" no ) fick resultatet "1" (dåligt!)]. Trupper beordras till området och bud sänds till de Riverato för att mana honom till en förståndigare handlingsplan.

Kvällen går mot natt och just som våra protagonister ska släcka lampan och låta rikets styre vila för natten kommer bud från fortet vid Kraalenbergen om att en spaningspatrull försvunnit spårlöst, sånär som på en vettskrämd och av galenskap förblindad krigare. Något i detta får Cered att aana oråd och han beslutar att ta kontakt med den Skimrande Vägen för att få hjälp att undersöka saken på distans. Nere i katakomberna i anslutning till stadens kloaksystem finns en hemlig kammare där Cered maskerad träffar Rådet och i utbyte mot guld och löften om eftergifter får hjälp med en fjärrsynsritual. Vandöd, kanske hundratal, ett fruset bergslandskap punkterat av öppna vattendrag ur vilka armar av självlysande alger tycks sträcka sig mot natthimlen. Cereds sinne tar emot en hård smäll och två av de magiker som hjälpt honom med ritualen faller döda ner. Innan förtrollningen bryts ser Cered silhuetten av en uråldrig fästning och namnet Vir-Nor Kald etsar sig fast i hans inre [slag mot Skimrande vägen går "sådär" och kommer att få fler följder]. Cered inser att det här är ganska dåligt för rikets säkerhet och kallar till nattligt krismöte i Kejsarrådet!

Fortsättning följer i nästa del!

 

[RasmusL]

Spelmöte #2

Morgondimman har börjat omsluta staden när våra protagonister samlas för krismöte angående den minst sagt problematiska situationen i Kraalenbergen. Aboraten är utom sig av gudsrättfärdigad ilska och föreslår ett så snabbt och effektivt tillslag mot de vandöda horderna genom att mobilisera den lokala tempelriddarorden med legion #11 och #4 som understöd. De ansamlade tre är i stora drag överens när de plötsligt hör ljud inifrån kejsarens kammare [efter reanimerandet av kejsaren har dennes peivata kammare isolerats helt från resten av palatset, med det aktuella mötesrummet som enda utgång, blinda och döva tjänare och en anslutande ritualkammare där de mörka riter och blodsoffer som håller den gudsfrånvända skapelsen vid liv, för Jargiens bästa]. Cered går och slänger upp dörren och möter Kejsaren, lealöst stirrandes på de tre.

- Cered... Jag ser dig...

Cered känner en explosiv smärta i sitt medvetande och får fragmentariska syner av Kraalenbergen och nekromantens utmärglade ansikte.

- Jag vill tala med dig... Cered...

Vid det här laget är de ansamlade blivit uppjagade nog att agera och aboraten ber om Daaks hjälp att förvisa inkräktaren och kontakten med nekromanten bryts.

De tre resonerar som så att om nekromanten nu har möjlighet att angripa dem på håll på detta sett så är situationen allvarlig nog att betinga drastiska åtgärder. Det beslutas att Cered ska bege sig till den Skimrande Vägen ännu en gång för att be om hjälp att handskas med detta.

Stormästarinnan tar emot Cered trots den sena timmen och förstår allvaret i situationen. [slag mot Skimrande Vägen, resultat 8] Hon berättar att det är möjligt att ordna transport till Kraalenbergen men att hon inte vill angripa nekromanten direkt. En sådan transportbesvärjelse är dock ingen liten sak och kommer att kräva offer.

- En älskad, en vän, en hatad...

Cered tvekar men inser att det svårligen finns något val i det här läget. han ber om hjälp från Kaius och Aborat Arcadius att använda sina agenter för att under täckmantel angripa fängelset där general Nadira sitter fängslad för att hämta denna, kidnappa Cereds gode vän och före detta seregant, värdshusvärden Ivano samt sin brorson Tatian (som Cered älskar som sin egen son och personligen hjälpt med träning och lysande karriär inom Falkgardet). Bara timmar senare finns samtliga, i sällskap med sammanlagt ett dussin allierade bestående av Cereds mest pålitliga soldater, ett par av Kaius mest diskreta lönnmördare och tre inkvisitorer av högsta rang. Ritualen tar sin början och Cered tvingas höra sin vän, sin älskade och sin fiendes dödsvrål när deras blod och lidande sakta men säkert används som bränsle för ritualen.

Verkligheten spricker upp framför de ansamlade och de tappra krigarna träder in i ett fruset landskap höljt i en snöstorm och upplyst av de märkliga självlysande alger som tycks klättra upp ur pooler fyllda av flytande vatten.

[Här går vi hastigt och lustigt över till handlingsresolution och alternativa karaktärer (förutom Cered som får haka på in i portalen. Jag rycker fram one page dungeonen "sepulchure of the abys" och placerar nekromanten som "slutboss"]

De anländer utanför ingången till nekromantens håla och grottkrälandet går i stora drag enligt planen och trots upprepade sammanstötningar med ett envist bläckfiskmonster och ett antal djävulsräkor så tar våra hjältar sig någorlunda helskinnade genom grottan, samtidigt som ett arriärgarde av soldater och inkvisitorer håller de vandöda vakterna som patrullerat utanför grottan på avstånd.

När de når fram till nekromanten vill denne prata snarare än slåss och Cered konsulterar snabbt sina kamrater i Daval med hjälp av de magiska ringar som låter dem kommunicera på avstånd (so many magicks, Aboraten kommer att ha en hel del att förklara om något av det här kommer ut i det öppna...). Aboraten är, trots nekromantens erbjudande om hjälp och bistånd, övertygad om att denne måste förgöras och Cered låter sig övertalas. Nekromanten försöker hastigt fly genom att krossa en svart kalebass och öppna en flyktportal men Cered använder sin Xinu-meditation för att med övermänsklig snabbhet angripa nekromanten och samtidigt som de båda kastas in i portalen och färdas genom tid och rum hackar Cered den halvt mänskliga, halvt vandöda trollkarlen i bitar. Cered finner sig i ett tornrum tillsammans med nekromantens upphackade lekamen men ansträngningen från Xinu-tricksen var stor nog att han tappar medvetandet.

På plats i Daval är Kaius och Arcadius mycket oroliga. Förlusten av general Nadira må ha varit nödvändig men sätter dem i en krånglig sits rörande förhandlingarna om utgrävningsplatsen med Mûhad. Yttermera har flera rapporter om mer problem i Falano strömmat in och trötta, irriterade och oroliga fattar Kaius och Arcadius beslutet att slå ner upproret med våld och exkommunicera (!) Caros de Riverato! Bud sänds till den lokala kyrkliga organisationen samt till trupperna som närmar sig Falano och de följande dagarna kommer att bli blodiga då stora materiella och civila offer är priset för återupprättad ordning.
De följande dagarna spenderas på att hantera situationen kring Falano, att återupprätta en ny handelsrutt åt sydöst mot Damarien (för att hantera missnöjet och öka välståndet i Jargiens sydöstra region) samt förbereda sig för det anstundande mötet i senaten (ett beslutsmöte varannan vecka då samtliga samlas). Under tiden kommer svar från Mûhad som har sänt prins Fahid Sader för att förhandla om krigsfångar och utgrävningar. Cered kommer även till medvetande och finner sig ett torn mitt angränsande en sprudlande marknadsplats någonstans i Mûhad. Efter en stunds eftertanke beslutar han att försöka förvandla sig till en fågel för att flyga hem mot Jargien och börjar försöka fånga in fåglar från tornets tak samt använda det alkemiska laboratorium som finns i tornet (som troligen tillhört nekromanten) för att alstra kraft.

Slut spelmöte #2