Search results

Igenkänning på detta. Jag tog mig vatten över huvudet när jag valde att skapa en egen version av År 0-motorn, OCH ville göra en cool story inspirerad av typ allt sådant jag gillar. Den kampanjen blev pausad på obestämd tid.

Ja, vi kör sånt! Det är så jag dragit in många i hobbyn. Det är också den typen av rollspel en del vågat sig på att rollspela *utanför* rollspelsföreningen. Exempel 1 är från många år sen och mest ett exempel, inte ett problem jag vill lösa just nu (har lite grann tappat kontakten med henne i...

Vad göra med spelare som inte vågar, för att "ni andra i gruppen är väl bra på sånt här?" Speciellt om man inte kommer på att någon skulle kommenterat negativt, många andra nybörjare trivs, osv? Exempel 1: en barndomsvän till mig här rollspelat lite med vår grupp, majoriteten kompisar till...

Min uppfattning är att det är mer slitsamt att vara spelledare. Ja, man får också påverka mer. Jag föredrar att spela kanske 70% av tiden och spelleda 30%. Men ibland har det blivit tvärtom, och då känns det rätt arbetsamt. Jag tycker också det känns naturligast att börja som vanlig spelledare...

Jag tänker ofta på det när jag skapar rollperson, att hen ska ha någon "svaghet" som hen antingen kan utvecklas ur - eller sjunka ner i. Absolut. Jag tänker nog rätt ofta "roman" eller "nutida tv-serie med fortlöpande story" (dvs, mer Rome eller Deep Space 9 och mindre Simpsons eller 60-talets...

Allra första gången jag spelledde var det ett fanskapat rollspel baserat på My Little Pony. Detta var alltså i tiden när MLP:FIM var väldigt populärt. Jag ville ha minst tre spelare och hade svårt att rekrytera bland mina vanliga rollspelskompisar som tyckte temat var töntigt. Så jag lade ut...

Jag pratar om inlevelse eller immersion. Att blunda och kunna se rollspelsscenen framför sig, som på film eller som i en dröm. Att reagera tillsammans med ens rollperson - pulsen höjs i en stressig situation, bli tårögd vid en sorglig scen, glädjas i framgångar. En ryggradskänsla för vad som är...

Ungefär såhär, om man drar ett genomsnitt som det sett ut senaste åren: - Spelleda: 30% - spela: 20% - planera/skriva äventyr/skriva bakgrund till RP/göra research med anknytning till rollspelsvärlden/diskutera online inom egna rollspelsgruppen: 30 % - diskutera rollspel irl: 9% - diskutera...

Jag använder nästan aldrig färdiga äventyr. Den tiden det tar för mig att läsa och förstå någon annans äventyr är ungefär samma som det tar för mig att förbereda ett eget. Undantaget har varit Nordiska Väsen, där jag tyckt att formatet varit tydligt, utan att vara för "railroadigt". Så har t ex...

- Erfarenhetspoäng eller liknande för att förbättra rollpersonen allt eftersom. - Mystiska sekter och fantasyreligion. - Språkfärdigheter. Detta är en kulle jag kommer att dö på. - Äventyrsgrupp/"party". Att RP hör ihop och på det stora hela strävar mot samma mål. - Risken för RP att dö...

Jag har fått beröm för att vara bra på att hålla bestämd tid och ett raskt tempo på sådant som tar 1-2 spelmöten. Knepet där är att vara en pessimist och inte försöka få in för mycket på samma äventyr. Extra tid går nästan alltid att fylla ut genom att låta spelarna rollspela sina karaktärer i...

Jag har inte spelat med folk från andra länder. Bara sett hur det skrivs i diverse rollspelsforum online. Jag skulle väl säga att det kanske beror mer på vilka sorts spel man spelar - och att vissa spel är mer populära i vissa länder. Så det kan påverka "rollspelskulturen" i stort, kanske?

Jag vill påpeka att besvikelse behöver inte vara en STARK känsla, inte leda till hat och nerd-rage. Men att man bryr sig så pass mycket om sammanhanget för verket att man liksom känner ett "suck, det *borde* varit bättre". Eller att man redan innan man ser/läser verket, är *orolig* för vad nästa...

Om frågeställningen handlar om "vad är skillnaden mellan att gilla något och att vara ett fan av något", så har jag tre förslag. Det här är nämligen ett ämne jag och min make diskuterat rätt ofta. Så de två första är väl inspirerade av våra diskussioner. 1. För ett fan så räcker det att något...

Jag håller inte så mycket på med färdigskrivna äventyr. Men jag är väldigt nöjd med "Drömmarnas dans" till Nordiska Väsen. Introducerar själva grundkonceptet väl och har bra sätt för SL att antingen skruva upp eller ner tempot. Nackdelen är att den antyder att en SLP och dess bakgrund kommer...

I lågstadiet så läste min syster flera av Narnia-böckerna högt för mig. Lite Mumin, samt Uspenskijs "Farbror Fedya, katten och hunden". Jag läste på egen hand mestadels sådana där faktaböcker för barn, bland annat om dinosaurier, ormar, akvariefiskar, historia och vetenskap i allmänhet. Hade tre...

Bra förslag, jag redigerar mitt inlägg.

Från animen Wolf's rain - Run, wolf warrior run Karliene - Become the beast Wardruna - Grá

Jag brukar sätta ett maxtak på fem spelare, just för att jag inte tycker det brukar fungera bra med för stora grupper. Speciellt om det är online, risken för att folk bara talar i mun på varandra eller blir disträ är för stor. Jag har ibland lyckats bolla 6-7 spelare. Då har det varit IRL...

Inte riktigt. Det närmaste är att vi ofta siktar på att avsluta pågående kampanj till jul/nyår eller sommarsemestrarna... Men det är inte alltid det blir så heller.