Search results

Jag får en känsla av att lapptäckesvärldar uppmuntrar till en ytlig och kringflackande core gameplay loop, men jag vet inte vad som är hönan och ägget där, om man väljer dem för att man gillar den spelstilen eller får den av världstypen.

Jag såg också Archive 81 och var väldigt på kroken nästan hela tiden. Ljudet är underbart, påminner om det hemsökta affärsdistriktet i Disco Elysium, och känslan låts långsamt byggas upp till ett crescendo i fjärde avsnittet. Skådespeleriet är mestadels bra, huvudtjejen är lite ensidigt hispig...

En liten sidofråga: Kejsaren tar ju tio procents skatt på allt som säljs i staden. Betalade ni någonsin skatt till kejsaren? Jag tror vi glömde :eek:

Jag hoppas du överlever ditt besök!

1994 svepte en våg av nyskapande genom rollspels-Sverige. Rollspelarna fick spontant känsla för gritty dieselpunk estetik. Detta blottade bristerna i det gamla Drakar & Demoner. Många gamla rävar ville behålla spelvärlden precis som den var, de föll av för det spontana, det omedvetna i...

Det finns väldigt få snabbverkande gift som inte är dödliga. Området runt ett svart hål där spännande relativistiska effekter uppträder ligger innanför räckvidden där man dör omedelbart.

Gillar tonåringarna. Något nytt. Påminner om Neutrinos från Turtles. Däremot att ondingarna sprejar mina initialer på sina illdåd... Åh, den här biljakten är ju underbar. Hoppas de lutar sig in i att göra allt så här fånigt. Måste skaffa en rymdvespa.

Det är helt okej hittills. Största behållningen fick jag dock av Mattis-Borka-sången i eftertexterna.

What twisty twists we weave! Bra! Enda lite synda är att det inte var fler monster-of-the-week avsnitt som i första säsongen. Kul med de några få förstås, hoppas de håller kvar dem nästa säsong, iom att de inte kommer återgå till rötterna (för det gör de aldrig).

Mace & Magic. (Inte Mazes and Monsters, det är en satanic panic-film från 80-talet.) Happ, jag testar. Dungeoncrawl. Skippar lite av narrationen, grim-dark, inte så intressant. Jättefladdermus. Slåss eller fly. Jag slår en crit för 4 skada och sen en vanlig träff för 12 skada, okej. Möter nåt...

Det blir Dónal Finn.

Det kanske är grejen i efter-MCU-epoken, att om det finns ett referensverk så kommer fler och fler adaptioner hålla inne med info för att folk kan läsa på själva och det ger dem tid att fokusera på annat än exposition.

Äsch, det här var ett ganska bra avsnitt, men jag är arg på allt ändå, bara för att. Apropå inte det så minns jag det som att SODÅ var proppfylld av chauvinistiska klichéer. Kvinnor är mystiska, intuitiva och irrationella. De suktar i grupp efter samma man, och beskrivs i stort sett på samma...

Jag håller med alla som hetsar och hatar på serien och varandra. Grrrr!!!

Sämre. Egentligen bara häx-spåret som är intressant.

Jag skulle nog testa att göra några exempelkaraktärer och låta dem ta sig an några utmaningar du har i åtanke, så du får en känsla för hur man ska lägga poäng för att inte bakbinda sig, har för mig att sånt spökade för mig när jag testade systemet för några år sedan.

Om man vill ge ut, och inte kommer åt licensen, så går det ju rätt lätt att fila bort och ersätta namn och exakta ordalydelser men i övrigt ha samma sak. Är de nuvarande namnen en stor del av känslan?

Jag tyckte böckerna var ganska tråkiga. Hittills är tv-serien ungefär lika. Känns ännu mer tråkigt att man ska behöva traska igenom ett par säsonger av standardfantasy innan det kan börja bli intressant.

Kult. Så är man en odödlig gud. Plus att man har nåt att kämpa för.

Ett system är olika nödvändigt och har olika krav beroende på syfte: Simulering av moral. Bara försök agera rimligt istället. Kontroll av speltyp. Bara prata om det i gruppen och kom överens. Utmaningsparti. Kan vara kul men behöver inte ha någon särskild logik, dnd paladin funkar bra t.ex...