Search results

Man kan också kombinera såväl vingar som horn, och därutöver lägga till huggtänder. Då får man den bayerska wolpertingern, vilken nog också var inspirationen till åtminstone den svenska skvadern.

Och några sidor tidigare finns "Ikväll får 107 jargier dröppel".

I Eon 5 beskrivs bland annat Ölstugan som inte finns, en plats som är bekant för den som lyssnat på De lyckliga kompisarna.

I samma kompendium är många av texterna adresserade till en ”Diana”. Det är såklart en referens till den ”Diane” agent Dale Cooper adresserar sina intalade anteckningar till i Twin Peaks.

Käre spelmakare! Slit dig nu från din skärm och gå till ditt lokala sunkhak. Betrakta Jack Vegas-maskinen. Du behöver inte spela om du inte vill, kolla bara spelen som finns. De har olika teman, inte sant? Vilket fångar ditt öga – är det Samurai 888, Cash Melons eller kanske klassiska...

Ja, AW är ju inte play to lose. Jag tror bara att folk drar till med det i det på grund av dess association med någon sorts allmän stårygejmighet.

Exempelrollpersonsbilden i Eon 4 är en feminiserad @avatarex, den i Eon 5 är en tirakifierad @jensofsweden.

Det här tycker jag blandar ihop två olika saker. Det finns inget inneboende i de drag AW jobbar med som säger att man i någon betydande grad behöver jobba med faktorer utanför rollpersonen – faktum är att jag mer associerar det med tidigare spel i Forge-traditionen. För mig är den viktiga...

Att behöva moves för att komma vidare känns som om det är kruxet, och inget jag upplever är nödvändigt i AW. Snarare är väl tanken där att ”fiction first” gäller – om man beskriver en väg framåt som inte triggar några moves, och som tycks rimlig att rollpersonen lyckas med, så duger det. Det är...

Det intryck jag har fått från kompisar i murarsvängen är att det fortfarande har de aspekterna. Och ibland får man levla (eller ja ja, "gradera").

Givet hur många AAA-datorspel som släpps försenade eller i ofullbordat tillstånd tycks det knappast vara endemiskt för rollspel.

Cowboys mot vampyrer är ju lika gammalt som Dracula.

Min bild är att det är rätt sällsynt att man har något som knappt är färdigskrivet – med vissa flagranta undantag, som när Into the Mother Lands inte ens hade ett påtänkt spelsystem när kickstartern lanserades, utan helt och hållet baserades på de involverades sociala medier-clout. Snarare...

Det blir ju onekligen svårt att diskutera eftersom varje invändning också kan tolkas som ett symptom på ett eventuellt kulturproblem. Om jag säger "rollspelskickstarters har de specifika problem X, Y och Z" kan det ju lika gärna betyda att det är en del av den problematiska kulturen att X, Y och...

Men det finns det väl för rollspel också? Ingen har ju påstått att det är helt egalt huruvida de blir klara alls, och förseningarna beskrivs ju mest som att föredra framför andra dåliga alternativ. Det tycks också mest vara du som påstår att rollspelsmakare ser sina produkter som så pass...

Jag skulle säga att rollspelsböcker är i samma kategori som andra böcker, filmer, brädspel, musikalbum med flera saker som innebär att man presterar någon sorts färdig produkt. Så den generella skillnaden är väl ”produkt” kontra ”evenemang”.

Där upplever jag dock att det är en så pass stor skillnad mellan de två olika typerna av medium att det är meningslöst att göra en jämförelse. Lajv är en upplevelse som utförs under en begränsad tid. Om något inte har hunnits med i förberedelserna, och det inte är fullständigt vitalt, så kan man...

Det ligger lite tidigare än de typiska CoC-äventyren, men under tidigmodern tid är det fullt rimligt att en akademiskt skolad rollperson lärt sig från Exercitieinstitutionen, den del av universiteten som lärde studenterna att dansa, fäktas, rida, teckna, musicera och tala moderna språk. Den mest...

Värja. Ingen vidare kvalitet, dock. När en kompis till mig doktorerade där såg hon till att beställa en egen – bättre med en doktorsvärja som faktiskt duger att fäktas med.

Det har gått till tryck, i vart fall!