Search results

Det är här jag tycker settingskrivandet har en roll – vill man ha säregna, unika saker är de oftare bättre att lägga där man inte improviserar fram dem. Impro frodas bäst inom kända ramar, sedan må dessa bestå i standardfantasy eller diskbänksrealism.

Jag är Eonskribent, men var inte med på den tiden. Här står lite mer om det.

Vi lät till och med Per Gradin göra en homage till den i Eon 5, med spelets signaturkaraktärer (med ursäkt för klen kvalitet, det är från en av beta-pdferna):

OK, men om man ska spela en sådan, hur gestaltar man dess personlighet? Och om man har flera i spelgruppen, hur skapar man variation i deras personlighet samtidigt som alla hålls distinkta från det som ingår i det mänskliga spektrat?

Är detta en dvärg?

Den stereotypiska dvärgiskheten är ju i hög grad en hypermaskulinitet, centrerad kring fysisk styrka, konservativa värderingar, hög alkoholkonsumtion, militärisk disciplin, riklig ansiktsbehåring och liknande. Jag tror också det är en anledning till att dvärgar kan väcka så mycket känslor, både...

Hur skulle du vilja att dvärgar som "väsen" var? Hur skulle du föreslå att någon gestaltar dem – särskilt om man ska spela dem en längre tid, interagera med andra rollpersoner, etc? Själv tror jag att jag ganska ofta är nöjd med "kostym". Jag tycker om icke-människor som en rent estetisk...

Jag tycker man kan kombinera två ståndpunkter. Å ena sidan är det dåligt att skriva spel som sträcker sig utanför en bok, och alla försök att utöka dem är att pungslå läsarna och genom en form av kreativ imperialism skriva folk på näsan kring sådant de i själva verket hade kunnat fantisera...

Jag har själv svårt att tänka mig hur jag skulle gestalta en rollperson – tänka kring motivation, beteende och liknande – om denna var direkt främmande för det mänskliga. Möjligen om den enbart var biologiskt annorlunda, som en mycket klok fågel eller så, men för mig är konceptet med ett väsen...

Om människor ska kunna spela dem, går det att ha det på något annat vis?

Folk kommer bara tro det är någon form av magasin för 5:2-dieten.

Jo, både Hârn och RuneQuest ingår i Eons DNA.

Jag har hittat några bra fynd – Troika!, Den sista najaden till Oktoberlandet och The Bronze Grimoire till Stormbringer. Det främsta fyndet var dock den stora vita boken till Nobilis för det facila priset av en tjuga. Sådan tur har jag nog aldrig igen.

Det populära kazakiska kött-monstret:

Vill man spela rollspel där rekommenderas det gamla konventsscenariot Bolmört & Belladonna.

Är inte den sortens "gotcha" lite daterad vid det här laget? Jag tänker att de flesta fantasyfans vid det här laget har stött på otaliga tolkningar av sympatiska orcher, vandöda, demoner och liknande, och "bara för att någon ser läskig ut behöver hen inte vara ond" känns som en lärdom som...

Nekrotropiboken har också besvärjelseroten Nekromantik, vilken såklart ger bonusar på att charma lamior, lischar och andra högre vandöda.

Ett annat alternativ för att markera regelfraser när de först dyker upp är en ☞manicula.

Eftersom tråden ligger i Eon-forumet får man anta att den handlar specifikt om nekromantiker i Mundana, och då finns det inget som tvingar in dem i någon särskild metafysisk ondska (sådan finns inte heller i spelvärlden). Skapandet av vissa vandöda kräver människooffer, men långt ifrån alla.

Jag skulle säga versaliserad för spelvärden och dylikt, fetstil för procedurer.