Search results

Tänker att gudasystem inte hör till grundregler utan till kampanjvärld. Tänker också att olika gudasystem kan finnas parallellt, på samma sätt som flera gudar och mythos kan finnas parallellt. Den ena guden kan ge omslag, den andra guden en specialförmåga, och den tredje guden kommer till...

Nej, att stoppa undan något först kostar. Att dra fram något lättillgängligt kostar inget, inte heller att släppa något rätt ner på marken.

Nej, de kan dra fram direkt. Men inte om de först måste lägga undan något annat.

De äldre krigsspelarna som hängde i samma spelförening sade omväxlande "domare" och "spelledare", och jag har för mig att detsamma gällde de som spelade krigssimulationer på officersskolan. Eller sade de bara "domare"? Hursom, detta var samtida med @Oldtimer och i samma spelförening som @Mekanurg.

Husregel jag alltid har kört med: om du SLÄPPER vad du har i handen för att plocka upp något annat (eller dra vapen) är det EN handling. Tar du hand om / stoppar ner ett föremål för att ta fram ett annat är det TVÅ handlingar. Så risken är att du blir av med vad du släppt.

Regelboken bör ha tell, don't show. Listor, kartor, tabeller, platsbeskrivningar. Spelledaren omvandlar till show, don't tell. Tycker jag.

Bra system har imo ett (inte flera) metasystem för rulings. Krigsspelstraditionen i Twin Cities med omnejd var först "hitta på chans på 6", sedan "procentchans", sedan "chans på 20, slå högt" och sedan "chans på 20, slå lågt". Därav O/AD&Ds röra av rulings-som-blivit-rules. Med ett enda...

Glömda staden är bra, men man behöver kartera och preppa de nedersta våningarna själv. Eller tanka ner andras hempyssel.

Vissa gör det medvetet, kanske verbalt. Många barn gör det inte. När jag var liten förstod jag inte de av mina jämnåriga som inte analyserade vad som hände, som inte teoretiserade. Som inte hade en av tanketrådarna i huvudet upptagna med metaresonemang. Men de gjorde inte det. De teoretiserade...

Turordning behöver inte vara stridsrelaterat. Räcker med att det är viktigt om någon försöker agera innan någon annan. Stoa bossar känns dock lite långsamma?

Så gör man med stora bossar i OD&D. Annars dör figurerna.

I princip vad OD&D går ut på: end game är ett eget fäste.

I en halvt laglös värld där riken inte har fasta gränser är det ett Äventyr att ens ta sig från den ena trygga punkten till den andra.

Som i Harry Potter, ett antal föremål ska förgöras.

Två spelare som tillsammans spelar ett gäng om fem figurer har vi gjort. Funkar bra. Man får en annan sorts story bara.

Ett FV höjs nästa spelmöte om man råkar fumla under detta möte? Liknar lite som jag kör ibland: du får 1t6 extra gard nästa spelmöte, om du under detta möte gjort dig av med all gard och börjat förlora hälsa. Vad som inte dödar härdar, typ.

Efter att ha kört XP för både strid, guld, utforskande och delmål, så landade jag i att varje spelmöte ger en förbättring (och tre förbättringar motsvarar ungefär en OD&D-grad, så en grad per tre möten alltså).

Du kan sätta en siffra helt själv, även bestämma hur ålderssammansättningen ser ut. Det troliga är att saker har hänt under åren som dramatiskt påverkat folks chanser att föröka sig och överleva. Sjukdomar, risken att dö i barnsäng, tillgång till föda, risken för krig.

Om precis detta handlar boken Zen och konsten att sköta en motorcykel. Om hur folk ofta gör det ena eller det andra, men hur de gamla grekerna förenade dem.

Tills dess kompis rostmonstret kommer förbi och moffar sönder kättingen.