Search results

Låter som Stargate. Låt andra rymdvarelser komma genom en portal som upptäckare och försöka hjälpa till i förbifarten.

Diagrammet frågar: Vad är spelarna bra på? Och ger de möjliga svaren: Förstå regler. Leva ut karaktärer. Ta ansvar för berättelsen. Det finns ju många andra svar. Men du har valt dessa tre för att du tycker att de tre talangerna är de viktigaste för att kunna spela spelledarlösa rollspel. Du...

Nappade spelarna? Jag älskar Quintet-spelen. Ditt äventyr låter också lite som Dark Souls, där monster droppar själar när de dör och bossar droppar ännu fler samt föremål eller dylikt som öppnar upp nya områden, fast här går själarna direkt till att bygga upp NPC:er. I Quintet-spelen är man...

Den här är väldigt trevlig so far. Enda minuset är att ni inte talar göteborska, som jag tycker svenska rollspelspoddar ska göra.

Ju äldre ett äventyr är desto fler bör ha upplevt det, det i kombination med väldigt många gamla rävar här gör väl att gamla äventyr dominerar kraftigt. Skulle man kunna få en uppdelning efter publikationsdecennium, särskild de senaste två?

80 days förtjänar ett hedersomnämnande.

Disco Elysium är fantastiskt om man är intresserad av en lite mindre episk berättelse där världens öde inte riktigt står på spel. Drakar och demoner: Själarnas brunn är otroligt bra om man älskar repetitiv, tråkig backtracking genom likartade labyrinter till ljudet av fruktansvärt...

Jag tycker att det är skitkul att det kom så många svar! Verkar vara ett ämne som folk tänkt mycket på. Finns mycket att läsa här, jag blir lite överväldigad så jag kommer nog inte svara någon specifik, men tack så mycket allihop för era inlägg! <3

I övertalnings- och utredningscener kan ju spelarna i rummet göra ungefär samma grejer som rollpersonerna, alltså snacka och klura. Medan i strid så är det inte möjligt.

Jag funderar på ifall det är rimligt att rollpersoner har färdigheter och andra mekaniska stats för att hantera situationer som det är tänkt att de ska friforma. Sänder man inte oklara signaler om man förväntas skådespela en övertalningsscen samtidigt som man mekaniskt sett bara kunde rulla...

Fotbollskriget och Imperiet av Ryszard Kapuscinski. Öst-journalist om udda skeenden och sovjets fall.

Det äventyret är i stort sett en omarbetning av Döda Skogen väl? Enda till Trudvang jag kört.

I Drömväv, ingår det i backståryn att Adam åker till sin vän Louis för att låna hans skor så att han kan gå runt i staden, som är ett delmål i dataspelet?

Tjugosjätte timmen (Konventsäventyr till Kult 4e av Robin Liljenberg) I skräckfilmens skugga (Konventsäventyr till Ur Varselklotet av Gabrielle de Bourg) Väldigt roliga, lättledda och uppskattade. Har kört bägge många gånger sen.

Bara för att retas med dess numera motvillige författare Anders Fager så nominerar jag Spindelkonungens Pyramid.

Välkommen!

Det ringer en klocka, men jag har inte riktigt koll.

Verklighetens magiker gör ju saker som alltid kan förklaras som trick med t.ex. fingerfärdighet, optik, suggestion, önsketänkande eller kroppskontroll. Man kunde sätta fantasins magiker under samma begränsning, att det går att göra fantastiska saker så länge det kan bortförklaras.

Jag blev taggad på Berättelser från Staden. Finns det att tillgå/köpa någonstans?