Search results

Jag älskar varje gång jag får chansen att spelledda Electric Bastionland just eftersom man slipper massa tärningsslag.

Jag föredrar alltid spelledarstolen. Tycker om att kunna möjliggöra mina spelares val och berättelser och att utmanas i improvisation och kreativitet. Bonussvar: det finns inget bätre än att spelleda samma äventyr för flera olika grupper och få se hur olika utfallen blir.

Karaktärerna!

Min förhoppning (fantasi?) är att eventuella barnbarn kommer hitta mina äventyr i mitt dödsbo och spela som ett slags sätt att minnas mig. I övrigt så är jag en alltför small fish för att kommas ihåg efter min bortgång, tänker jag.

De gånger jag upplevt spelet som tråkigt/dåligt har senare visat sig vara mina spelares favoritsessioner.

Förstår! Jag är så neurotisk som person att jag knappt vågar referera till andra grejor, hehe!

"Handlingen är spelets fokus".

Hur funkar det, rent lagligt? Genuin fråga, försöker inte vara snorkig!

Beror lite på genre och äventyrsstruktur, men Äventyret som ett flödesschema SL-personers motivationer Namnlistor till nya och oplanerade SL-personer Slumptabeller

Ah du har rätt! Mvh trötthuve.

Jag testade en del Ironsword under pandemin, och det var inte för mig - känns som en helt väsensskild hobby, tycker jag. En rollspelsbok som jag däremot har haft roligt med, på samma sätt som solo-rollisar verkar ha med sina, är Heinrich's Call of Cthulhu Guide to Character Creation. Otroligt...

Gissningsvis har flera redan nämnt detta, men när en rollspelsbok skyltar med att det är ett Väldigt Dödligt System och att rollpersonerna Inte Är Hjältar, så kan jag himla med ögonen. Det är nog inte själva konceptet, jag kan verkligen tycka om den spelstilen, det är mer hur många spel...

Kanske är helt fel ute nu, men jag gillar berättarspel som är världsskapande och som man kan köra som ett slags session noll. Vi spelade en runda av Dialect (Thorny Games) som en upptakt till en mer traditionell rollspelskampanj, och det funkade hur bra som helst. Kändes verkligen som att alla...

Hatar att låta som en repad skiva men: Electric Bastionland.

Vill också ha en "failed jedi", som aldrig bemästrade kraften.

Ja nej, menade inte att det är unikt, men toppenexempel på när det görs bra!

Lex:

Påminns om en droid-karaktär jag erbjöd spelare på ett SW-spel på biblioteket, med anledning av May the 4th. Tycker om honom mycket! * "På grund av hans" bör där naturligtvis stå. Men ändå, Femmet!!

Electric Bastionland och Mythic Bastionland. EDIT: Och Troika! och Eat the Reich och, och, och!

Har nu läst Daggerheart - även om detta inte helt är mitt sorts spel, så är jag imponerad. Med tanke på hur lojal följarbas Critical Role har så hade detta inte behövt vara så pass välskrivet som det är, jag har nog utgått från att de skulle "half-assa" detta. Men här finns idéer och...