Search results

Ja, vilket också hade kopplingar till studentdemografin. Juriststudenterna i Bologna var generellt sett äldre och mer stadda vid kassa än till exempel studenterna i Paris, så de kunde etablera ett universitet där lärarna var studentkorporationens anställda.

Vilket visserligen inte är vidare annorlunda från många moderna produktionskedjor, med skillnaden att i dessa kan de olika stegen ske i olika länder. Jag tycker inte vidare mycket om den historieskrivning där skråna framställs som en form av rent negativ, innovationshämmande institution som...

Gillets roll att åtminstone årligen ordna festligheter för medlemmarna kan man också se återspeglas i den samtida skånska termen ”gille” för fest.

Inte på det sätt det ofta används, nej. På engelska används "guild" oftast för att beteckna en yrkesorganisation med lärlingar, gesäller och mästare, och en sådan hette på svenska "skrå". Ett gille på svenska är mer av en förening för inbördes hjälp (till exempel sjuk- och begravningskassor)...

Skrå = organisation för yrkesutövare, primärt inom hantverk. Gille = social organisation för ömsesidig hjälp, inte nödvändigtvis knuten till ett yrke, ofta knuten till dyrkan av ett helgon. Inom rollspel och fantasy används ofta "gille" för den förra typen av organisation medan den senare inte...

Den här "enhörningen" av Tim Andraka har snurrat runt på internet ett tag. Det här är också ett exempel på en bild som faktiskt blivit ett monster i rollspel. Vi kontaktade tecknaren och kollade ifall det var lugnt med honom, varpå @Ymir skrev in den i Eon 5:s bestiarium.

Absolut att scenarion funkar!

OK, gott folk – ni kommer väl ihåg den här utmaningen? Det finns fortfarande tid hela augusti ut, så ta chansen! Satsa högt! Sätt er framför automaten!

Det är här jag tycker settingskrivandet har en roll – vill man ha säregna, unika saker är de oftare bättre att lägga där man inte improviserar fram dem. Impro frodas bäst inom kända ramar, sedan må dessa bestå i standardfantasy eller diskbänksrealism.

Jag är Eonskribent, men var inte med på den tiden. Här står lite mer om det.

Vi lät till och med Per Gradin göra en homage till den i Eon 5, med spelets signaturkaraktärer (med ursäkt för klen kvalitet, det är från en av beta-pdferna):

OK, men om man ska spela en sådan, hur gestaltar man dess personlighet? Och om man har flera i spelgruppen, hur skapar man variation i deras personlighet samtidigt som alla hålls distinkta från det som ingår i det mänskliga spektrat?

Är detta en dvärg?

Den stereotypiska dvärgiskheten är ju i hög grad en hypermaskulinitet, centrerad kring fysisk styrka, konservativa värderingar, hög alkoholkonsumtion, militärisk disciplin, riklig ansiktsbehåring och liknande. Jag tror också det är en anledning till att dvärgar kan väcka så mycket känslor, både...

Hur skulle du vilja att dvärgar som "väsen" var? Hur skulle du föreslå att någon gestaltar dem – särskilt om man ska spela dem en längre tid, interagera med andra rollpersoner, etc? Själv tror jag att jag ganska ofta är nöjd med "kostym". Jag tycker om icke-människor som en rent estetisk...

Jag tycker man kan kombinera två ståndpunkter. Å ena sidan är det dåligt att skriva spel som sträcker sig utanför en bok, och alla försök att utöka dem är att pungslå läsarna och genom en form av kreativ imperialism skriva folk på näsan kring sådant de i själva verket hade kunnat fantisera...

Jag har själv svårt att tänka mig hur jag skulle gestalta en rollperson – tänka kring motivation, beteende och liknande – om denna var direkt främmande för det mänskliga. Möjligen om den enbart var biologiskt annorlunda, som en mycket klok fågel eller så, men för mig är konceptet med ett väsen...

Om människor ska kunna spela dem, går det att ha det på något annat vis?

Folk kommer bara tro det är någon form av magasin för 5:2-dieten.

Jo, både Hârn och RuneQuest ingår i Eons DNA.