Search results

Du menar de gränser som uppstod efter att du avancerat fram genom mitt territorium? 🙂 Nåväl, mitt andra multispelarparti går bättre än det förra. Jag lär mig …

Svaret är enkelt. Eftersom du envetet, varje drag, fortsatt att anfalla mina städer och trupper, trots allt tal om fred, så behövs ingen betalning.

Helt rätt, vi är lamm omgivna av vargar. 🙂

Så sant. Med vajande fanor, rakryggat och med höjda hakor, skola vi marschera mot horisonten!

Nu finns det lite vägar Tant Ragnar …

Om vi ska prata allvar en stund så anföll du nu mig igen, och förgiftade mina gubbar, samtidigt som du pratar om fred. Tror att jag håller mig till Tant Ragnar så länge.

Jag ser med glädje den bestående fred som kan råda när väl spindlar och andra kritter vänder om och slutar forsa mot mina städer. En enkel gest från de mäktiga insekternas sida, som skulle visa deras sanna fredsvilja, vore att de kliver tillbaka. Med tindrande ögon och svällande fredliga hjärtan...

Tant Ragnar! Får man vara så djärv att föreslå fred även i Glorious Legends? Nu borde vi vara kvitt efter att ha hamrat ihjäl var sin gubbe för varandra. Tänker att vi båda har bättre för oss. Jag backar och lämnar byn till dig i så fall.

Härlig var ordet. Då får du ett litet tips, kompis. Om din jätte som är sydväst om Gate of Power går ett steg sydväst till så hittar han en oägd liten by. Ser den men det känns inte realistiskt att jag nånsin kommer åt den, upptagen som jag är med att brottas med spindlar.

Nja. Det hade underlättat för mig att tro gott om dina avsikter om inte två av dina maskar trampade runt på mina städer. Börja med att flytta ut dessa. Jag väljer att tro att @Tant Ragnar är rationell och ser fördelar för egen del med att inte falla min nation i ryggen. :)

Jag har inte några alternativ egentligen.

Tack för bra svar. Då föreslår jag, TantRagnar, att vi balanserar deras fred med en egen, oss emellan. Jag brottas med spindlarna i väster, och gör mitt bästa för att hålla Vimes i schack. Jag har inga anspråk på Ronures förstås.

Nyfiken fråga. Denna starka allians, uppstod den genom någon form av privat kommunikation? Frågar eftersom spelet inte verkar erbjuda någon form av enskilda samtal. Intresserad av hur ni brukar sköta sånt.

Fred och broderskap var det ja. Får man upp sin första jätte senast drag 7 så verkar man ha en chans med Vimes som närmsta granne. Jag lär mig så sakteliga. :)

Min fredliga approach betalade sig illa förra gången, men jag ska försöka gå varsamt fram.

Dåligt samvete ska du inte ha. Som jag skrev har jag lärt mig mycket redan. Skillnaden är jättestor i att köra mot människor istf bottar. Framförallt har jag varit tvungen att ta reda på mycket av mekaniken, där jag tidigare kunnat lunka på mer som Forest Gump. Kommer bli bättre parti för parti. 🙂

Verkligen. Om man med fungera menar att man får sitt lilla rika gradvis uppätet av sin Bardurgranne. Men jag klagar inte. Som mitt första multispelarparti någonsin är jag nöjd trots den hårda läxan jag får av Vimes. Som i Schack är det förlusterna man lär sig mest på.

Ja det måste man förstå att de måste ut och röra lite på sig, de där jättarna. Mina ryttare kommer hålla ett öga på gränsen för att säkerställa att jättarnas stora fötter inte för i fel riktning. På ett annat ämne, är det inte fasligt trångt här uppe?

Nä. Jag fipplade lite och sen var jag tvungen att göra i ordning för resa. Förresten noterade jag det ovänliga bemötandet mina vänliga ryttare fick vid Bardur-Bardur gränsen.

Äsch det kan ha varit ett ärligt misstag från deras sida. Sånt kan ju hända. Jag tror gott om alla, möjligen inte de som gode Vimes varnade mig för.