Search results

Lommarna vid Långklippan till Sagan om Ringen: Rollspelet är inte något särskilt upphetsande äventyr i sig, men det får pluspoäng för att det är väldigt pedagogiskt upplagt med designer notes och allt.

Just ja, det hade jag lyckats glömma. Om jag minns rätt rekommenderades att det inte skulle vara några samurajer bland rollpersonerna och att man inte skulle vara så noga med Ära för det skulle gå åt mycket. Vad tror de att folk vill spela när spelet heter Samuraj?

Rough Nights-minikampanjen suger som kampanj betraktat, alltså om man skulle köra alla fem äventyren i rad som en svit. Det lyfter fram dess svagheter snarare än dess styrkor, då alla äventyren har samma gimmick (en massa saker som händer samtidigt på begränsad yta under begränsad tid) och de är...

Shadows funkar också fint som ett fristående äventyr då det skrevs som ett sådant.

Nej, för all del. Det var ett onödigt nitpickande, ber om ursäkt.

Jag tror inte ett enda äventyr från 2E har blivit ompublicerat, men däremot kanske lite oväntat flera från 3E. Jag gissar att C7 ganska rimligt resonerar att alla redan har - eller lätt kan skaffa/hitta - böckerna från 2E, helst som de själva säljer pdferna på Drivethru, men de från 3E är...

En grej som var ett stort steg framåt för mig när jag - pinsamt sent - kom på det var att använda genomskinligt papper och alltså tuscha på ett annat papper än skissen. Då blir skissen inte förstörd när man tuschar fel, vilket man _kommer_ att göra.

Jag har för mig att hela tidslinjen är full av referenser till bl a svensk historia.

Jag vill minnas att det blev kvar någon enstaka referens till det kommande "D&D fortsättningsregler" någonstans. Men det var onekligen inte ett så klatschigt ord.

Annars kunde det ju ha passat in bra, tänker jag... :)

Hmm. Grejen att fon Rijn är odödlig, fanns det med hos Poul Anderson också eller hittade de på det till Mutant?

I kompletteringens namn kan nämnas också första delen av recensionen som postades här på forumet. https://www.rollspel.nu/threads/lukas-l%C3%A4ser-helvetesfortet.46668/

Den här dök upp i en Tintin-fangrupp:

The Enemy Within är en salig röra i både gamla och nya versionen. (En charmig röra som det är kul att fixa till, men likväl en röra.) Den nya är nog faktiskt snäppet värre än nya Masks och Curse, som båda gavs ut i varsin samlad volym och alltså inte började publiceras förrän de var färdiga, och...

Har han fortsatt skriva rollspelsgrejor senare (edit: eller ja, mellan då och nu), eller vilar hans renommé fortfarande på Den nidländska reningen och Chronopia-äventyren?

Jag röstar också för klubban.

Didi Örnstedt stavar f ö sitt förnamn med ett D i taget och inget annat. Och jag håller med om att det finns mycket få likheter. .

Stiligt! Anar jag en gnutta inspiration från Ghosts & Goblins? :)

Just det här var ju f ö en punkt där Ohlmarks och Tolkien var helt på samma våglängd - då den engelska texten i sin tur är en fiktiv översättning, ska den svenska översättningen inte låta engelsk. Man kan ha många synpunkter på hur väl det lyckades men Ohlmarks gick in med ambitionen att ge...

Jag har sagt det här många gånger förut: Ohlmarks hade ett musikaliskt gehör för ord- och ljudklanger, och i viss mån ljudassociationer, som lyser påfallande med sin frånvaro hos Andersson. (På det hela taget föredrar jag ändå Anderssons översättning om jag måste välja.)