Search results

Det här är också min hållning. Jag vill att det ska vara svårt att få till det när man spelar mina spel. För att när man får till det så känns det som att man lyckats, att man varit duktig. I slutändan handlar väl detta om det där med ”var vill man lägga utmaningen (om någonstans)?”. Jag vill...

Mm, det där har jag sagt, och det ligger i linje med vad jag sade om XP-systemet i AW ovan. Men du har också en poäng, och det är ett intressant område. Många talar ju om hur det är dåligt att spelare plockar upp ett nytt spel och spelar det precis som de brukar, istället för att faktiskt läsa...

Så kör jag i Plommonkrönikan. Du slår alltid 1T6, och 1-3 är alltid sämre än väntat och 4-6 bättre, men vad som är väntat och vad resultatet blir beror på den faktiska situationen. Då kan man ta hänsyn till allt möjligt. Utövarens skicklighet, erfarenhet med just den här sortens situation (jag...

Gott nytt snart! Ikväll ska jag ner på stranden (igen, spenderade dagen där och riskerar en solbränna trots rikliga mängder faktor 30) och se på fyrverkerierna över havet. Sedan skall jag enligt brasiliansk tradition hoppa över sju vågor för att ge tur i det nya året. Samt klä mig i vitt, även...

Det är ju förutsatt att man ser striderna som ett (bräd)spel. Tänker man på striden som en berättelse eller en simulering av vad som händer när personer slår på varandra så blir det ju annorlunda. Men att tänka på striden som ett minispel är ju också så djupt rotat att det är svårt att tänka sig...

Rollspel känns som att vara en medförfattare i en ständigt föränderlig berättelse, att skapa något tillsammans med andra, att ständigt behöva använda sin skicklighet för att berätta, gestalta, anpassa sig. Det är ingen som har kontroll, ingen som vet vad som pågår, alla improviserar med plattan...

Det första är väl Huldran, som till slut är på väg. Sista (?) provtryck beställt. I övrigt ett gäng mer eller mindre klara idéer: Franska översättningen av Aliatra samt Om natten. Jobba vidare med Plommonkrönikan. Jag hoppas skriva klart den sista delen, men vet inte om jag får klart allt pill...

Jag har hört från fler än en person att de finner det direkt ångestframkallande att instruktionerna i Se och göra i Aliatra säger att man ska skriva och rita direkt i boken. ”Jättecoolt att varje bok blir unik och förändras genom spel, men det gör ont i själen!” Än så länge vet jag inte om någon...

Okej, jag blir nyfiken: Hur tänker du att detta ska användas i rollspel?

Jag har historiskt druckit mycket lite kaffe, och numera får jag baksmälla av en enda kopp. Men en eller annan tefläck är absolut en kärleksförklaring!

Jag lärde mig också det där, men slutade med det när jag blev vuxen. En pocketbok ska ha en knäckt rygg, det tycker jag hör till, och jag har aldrig haft problem med att sidor ramlar ur. Men det ska synas att boken är läst. Hundöron, knäckt rygg och vattenskador, det är så man ser att en bok är...

Jag har väldigt svårt att hitta rollspel som verkar intressanta (och när jag väl köper något blir jag ofta besviken), men om jag får syn på något spel som verkar bra så blir det köpdags!

Pack horse library handlar om ridande bibliotekarier i Kentucky på 1930-talet och har en del (i mitt tycke onödiga) regler för riddjur.

Ah, ja, absolut.

Okej. Det gäller nog inte för min berättelsekonsumtion, men kanske i allmänhet, beroende på definition. Den senaste boken jag läste handlade om en författare som hatade den nederländska bokbranschen, fick tag på en handgranat, tänkte spränga en bokhandel med den, men sedan blev av med...

Bara så att jag hänger med, du menar 95% av berättelserna som handlar om folk som ska klara ett äventyr? Inte 95% av alla berättelser vi tar del av? Det förstnämnda håller jag med om (det är rätt ovanligt med berättelser om folk som klarar ett äventyr utan att vilja det), men knappast det andra...

Till viss del tänker jag att det lite är skillnad mellan aktiviteten rollspel och produkten rollspel. En hel del av rollspelandet har att göra med gruppen, och jag tror att det är lite orealistiskt och ineffektivt att försöka lösa allt med texten. Mycket handlar om gruppen, om hobbyutövandet, om...

Den enda gången jag känner mig nervös och osäker nuförtiden är när jag skrivit ett spel och ska speltesta det. Jag vet inte om det är bra. Är det ett spel jag spelat förut så är det lugnt. Jag vet att det är bra och jag vet att jag är bra, och även när det går sämre än jag hoppats blir det...

Virtual Play gjorde väl exakt detta, fast på engelska. Den var dock kortlivad, antagligen eftersom det krävs en jäkla massa jobb för att redigera avsnitten.

Det enda man behöver göra är ju att säga ”Jag öppnar hjärnan”. Men XP-systemet i AW är lite OT, och jag tycker inte att det är katastrofalt. Det finns betydligt sämre exempel på ”du får en plupp om du gör X”.