Search results

Om alla de olika kulturerna har yxor, knivar, svärd, etc. blir det väl svårare att skriva den sortens specifika beskrivningar? Det är ju mer ekvivalent med om Noir bara skulle beskriva ”gevär, ”revolver”, etc. Ska man ha den sortens beskrivningar nödgas man nästan ha väldigt många varianter på...

Samtidigt tror jag det är lättare att göra i en spelvärld som Noirs. Dels är den mer begränsad i sin omfattning, dels har den sådant som en typisk fantasyvärld saknar – massproduktion, tydliga företagsidentiteter, etc. Om jag i en fantasyvärld skulle skriva om den kulturella kontexten för svärd...

Nu vill jag göra det. Men du har såklart en poäng i att det är ett fenomen som framför allt dyker upp för spel som utgör normen för rollspel och spelas oreflekterat.

Jo, jag är medveten om det. Men så har det ju varit i tjugofem år, kanske. Sedan finns det bevisligen en drift att använda även befintliga spel för att "spela vadsomhelst" – ett bekant klagomål jag stött på är att många, framför allt yngre spelare verkar be om råd för att ha en D&D 5e-kampanj...

Vad som är "onödigt" är ju inte så lätt att säga – om spelet är öppet för många olika sätt att spela kommer ju allt vara onödigt för någon. Ibland kan "bruset" bara vara lustiga detaljer som gör det mer intressant att läsa texten. Brior Brådfots reseskildring i Trakorien har till exempel många...

Jag tänker att i den här metaforen, som vi väl kan nyttja tills den går sönder, är "manuset" och dylikt något som den enskilda spelgruppen står för. Världsbygget och spelet är själva teatern, och där kan man ju säga att vad teatern har i sina förråd inte spelar så stor roll för en enskild pjäs –...

Jag tänker att min roll som spelskribent i det här fallet snarare är, om vi ska förlänga metaforen, att förse teatern med rekvisita i första rummet – sedan är det spelgruppen som beslutar kring vad som ska användas. Det här är ju inte något som är relevant för alla, på samma vis som en avskalad...

Det beror ju lite på vilken premiss man har kring människors motiv. Jag skulle ju till exempel säga att många människor har motiv som är helt ogenomskinliga för dem själva och vilka är mer uppenbara för andra. Det jag tror är glad och ärlig vilja att dela med mig kan ju av andra upplevas som ett...

Om man ska ta en konkret grej jag gör i fråga om världsbyggande: jag gillar att beskriva instrument i fantasyvärldar. Detta beror på att jag har intrycket att folk i allmänhet har en rätt liten mental lista på vilka instrument som är lämpliga om man spelar en musiker – "luta" brukar vara det...

Det här är ju en intressant fråga: om man för någon som är obekant med jorden anno 2025 skulle presentera 20-30 fordon för att fördjupa världsbygget, vilka skulle det vara? Och hur skulle man skildra dem? Det hade ju säkerligen varit mindre intressant att skriva hur snabbt de gör 0-100 och mer...

Det fina med dem är ju att de tydligt kan klargöra vad som är passande komponenter inom ramarna för världen, samtidigt som de öppnar för att dessa element kan nyttjas på olika vis.

Kombinatoriska slumptabeller är också ett bra redskap för det.

Något jag tycker är intressant är skillnaden mellan olika sorters listor. Jag kan tycka det är roligt med extensiva listor på saker, särskilt om de är utförda på ett sådant vis att de fylls av lustiga små detaljer och ger olika överraskningar. Beskrivningarna av "vanliga" djur i Eon 5:s...

Asharien kryddas lyckligtvis upp i den nya boken – den gamla led ju lite av att vara just ”designated starting area” och vara släppt väldigt tidigt i Eons produktion.

Sådant som nya fordon, nya vapen och liknande associerar jag mer med regelsidan av spelen. Den sorts världsbyggesdetaljer jag intresserar mig mer för – mat och mode – får försvinnande sällan lika mycket utrymme, kanske för att de inte har någon regelmässig effekt i de flesta spel, kanske för att...

Anser ni att världsbyggande i detta avseende skiljer sig från att till exempel skapa regelsystem? Även där går det ju att upprätthålla en exakt likadan ortodoxi.

Jag tror, efter att ha funderat lite på det här, att det är missriktat att lägga detta på världsbyggare. Min erfarenhet är att det sällan är personerna som skapar världar som har denna attityd – snarare är det något som oftare kommer från konsumentsidan. @Christoffer tog tidigare upp Chaosiums...

Såhär skrev jag i Eon 5:

Ja, det är lite det jag tänker kring varför gensvar från folk som helt saknar koppling till mig är den enda giltiga måttstocken. Min bedömning av huruvida det jag gör är bra eller inte är meningslös – jag kan lika gärna säga ”min mamma tycker jag är cool, i alla fall”. Att halsstarrigt hävda att...

Parentetiskt är detta också varför jag sällan är intresserad av spel i världar som skapats för icke-rollspels-fiktion. Tolkiens Midgård är ett storartat världsbygge, men det är också gjort för att bära fram en specifik berättelse som är den viktigaste – den om en bitterljuv seger över ondskan...