Search results

Vilka återfinns utomlands? De med eller utan stuns? Oavsett skulle jag inte dra någon linje mellan en viss stil och akademisk utbildning. Mer att man allmänt övas i mycket av det som är viktigt för rollspelstexter (till skillnad mot det som är viktigt för att illustrera rollspel). Hur som helst...

Nåja, de flesta akademiska, eller i varje fall samhällsvetenskapliga eller humanistiska högskoleutbildningar innebär ju att man övar och får återkoppling på sitt skrivande. Liksom många byråkratiska yrken. Det gör en inte till en bra stilist men är inte heller utan betydelse (i min erfarenhet).

Just stilistisk nivå är inte en helt lätt fråga för rollspelstexter. Det spelar absolut in (i likhet med tex facklitteratur) men balansgången är svårare. En träig text drar ner läsvärdet och därmed förståelsen, men tydliga stilistiska grepp kan också komma ivägen (även när de funkar språkligt).

Kan bara instämma i vad flera skriver: illustratörer är mer efterfrågade. Dessutom: Vilket nog är sant. Men förhållandet i rollspelshobbyn har fortfarande stark tonvikt mot bra skribenter kontra bra illustratörer. Lägg till hur utbildningssystemet i samhället i stort sig premierar...

För ordningens skull ska påpekas att ingångsvärdet för diskussionen, i alla för de flesta av oss som ogillar konceptet, varit att det är ett symptom på något (för mig: en reduktion i hur jediriddare och kraften framställs). Inte att introduktionen av midichloreans är ett stort problem i sig.

Lite knepigt att avgränsa introäventyr tycker jag, men Electric dreams till Blade Runner, som i alla fall är det första utgivna, är alldeles lysande. Ser man det lite friare är Hårda bud ett väldigt bra äventyr för intro till Mutant 2089.

Aldrig träffat en spelgrupp med en plan B 😄. Många inte ens plan A...

Samt att Lucas faktiskt tog in ganska välrenomerade "bruksregissörer" till ep V och VI (Kershner och Marquand) som fick styra upp allt sådant.

Nej, där argumenterar jag inte emot. Det var mer frågan om de "delade fansskaran" som jag berörde.

Som jag minns? Bifur... ;).En dvärgmagiker från Kvizur Khan. EDD. Spelade honom länge. (Men han var nog inte faktiskt först, det florerade ytterligare några till DoD 87, men de spelades knappt.)

Håller med fullständigt. Ett av de stora problemen med uppföljartrilogin är att man knöt sig till en tidslinje som krävde ett så långt hopp framåt i tiden - till synes enkom för att kunna pressa in de gamla skådisarna. Något som skapar viss dissonans hos tittaren genom att väcka en massa frågor...

Har för mig att Luke gör något hopp i Empire strikes back också som är lätt orimligt, typ från stillastående rakt upp. Oavsett, ja, prequelsen skruvar verkligen upp kraftanvändandets förmågor. Samtidigt som man huvudsakligen presenterar dem fysiskt, det hoppas och kastas grejer, men den...

Hm. Upplever dem som mycket mindre delade. Expanse verkar huvudsakligen vara uppskattat av sina fans, både serie och böcker - vilka också håller en genomgående duglig kvalité (även om den inte har så värst höga höjder). Game of thrones är givetvis polariserande, men det gäller ju nästan...

Nä, Luke lyfter delvis en x-vinge faktiskt. Han får bara inte upp den hela vägen. Men det är detaljer. Jag skulle inte kunna se kraften som något som kan bortförklaras i SW-universat men väl köpa tanken på att de kraftanvändare vi ser är unika individer och kanske inte representativa. Vilket ju...

Håller med helt och hållet. Det är inte nödvändigtvis konceptet i sig utan hur det är ett tecken på hur episod I-III förvandlar jediriddarna från något slags munkar till en byråkratisk orden av svärdsmästare, där allt kraftanvändande handlar om telekinesi. Det hade gått alldeles utmärkt att...

Det får bli 1e, även om det finns några smärre aspekter av 2e/Revised/REUP jag tycker om. Å andra sidan ska sägas att jag inte har koll på någon utgåva efter den. (Är inte jubileumsutgåvan densamma som 1e tex?)

Är med @Franz här. Episod 4-6 har enkla manus utan alltför många komplicerade vändningar. De är lätt pajiga i sin rent språkliga gestaltning men det räddas av skådespelarna (och Carrie Fishers bearbetning av vad som sägs, samt regissörerna av ep 5 och 6). Episod 1-3 har samma problem men är...

Jo, kanske det. Fast de ungdomar jag känner som gillar SW tenderar att hålla orginaltrilogin högst även de. Sen gillar de episod I-III betydligt mer än jag gör. Men allt det är anekdotiskt, så klart.

För mig i alla fall, ja

Lite så ja