Search results

Hmm så kanske det är. Har inte tänkt på det på det sättet. Men jag tror jag landar i ungefär samma sak att faktiskt ha beskrivningar. Alldeles för ofta blir det "ni kommer fram till huset" och sedan är beskrivningen slut. Så oavsett om den är målande eller fragmentarisk så behöver jag nog bli...

Det försöker jag påminna mig om hela tiden. Jag vet att jag som spelledare ibland glömmer att prata med mina spelare. Jag har en bild i mitt huvud men förmedlar inte den klart till min spelare. Jag slarvar. Även om de ser en karta så beskriv detaljerna så att jag vet att de upplever ungefär...

Nu spelleder jag nästan bara PF2E nu för tiden och vi kör alltid med taktisk karta. Men jag tycker att strider får ta den tid de tar. Oftast finns det många taktiska element och utmaningar. Sedan gillar jag att krydda det hela med rollspel. Efter tre rundor ringer en klocka och fiender väller in...

Robert Eggers Nosferatu ser mycket lovande ut.

För majoriteten i hobbyn är det nog det. Jag skulle aldrig säga att jag skådespelar, men det finns väl inom detta forum en hel del kulturmänniskor som kanske är mer åt det teatraliska hållet än vad jag är.

Ninja: Shadow of a Tear. Scott Adkins är jättearg för att någon dödat hans fru och ger sig ut på hämndresa. Som man kan tänka sig är det dumt, fånigt och underhållande på samma gång. Betyg: 2,5/5

Exploderande tärningar. Tyckte systemet kändes som det blev onödigt mycket slag. I verkligheten är det en stämnings höjare varje gång.

Bästa som hänt i en av de kampanjer jag spelar är när de tidigt i kampanjen är inne i ett bibliotek och en demon har gömt sig högst uppe på en bokhylla. Demon tar en bok och kastar på ork barbaren och träffar kritisk. Barbaren går ner som en sten. Efter det är uttalat att denna karaktär får...

Min erfarenhet kommer från mina vuxna barn och deras utveckling in i hobbyn. Både gick estetisk linje på gymnasiet och där i slutet av 10-talet/början av 20-talet var det många som sett Critical Role och liknande på youtube/twitch och ville ha samma upplevelse. Men det var ett rätt så stort steg...

Med trams, flams och mycket dumheter. Det är definitivt barnprogram över när jag och mina vänner spelar. Alla karaktärer är sjukt överdrivna och det är inte långt till ett dåligt skämt. Som det skall vara när man spelar med sina närmsta vänner.

Ja jo men jag kommer ihåg också att jag kunde ha enormt tråkigt när jag spelade för någon hade byggt en cybermonster i Cyberpunk som tålde allt och sprang runt och dödade alla fiender medan man själv hade en fattig pistol och kände sig misslyckad. Så det hade sina för och nackdelar.

Jag har som regel att jag förväntar mig att spelarna kan reglerna för allt dumt de vill hitta på. Det tänker jag och orkar jag inte läsa. Vill du ha en feat som gör att du kan tumla runt hela slagfältet för att undvika attacker får du hålla koll på hur den fungerar. I många spel har jag minst en...

Spelade igenom Mark of the Ninja till slut. Det tog runt 9 timmar. Var ett perfekt plattform smyga pussel-spel. Varje bana hade mål som måste uppnås men det var fritt fram att välja hur man ville uppnå dem. Jag fick välja vilken utrustning jag skulle ha med mig. Ingen var dålig men de fyllde...

Då spelade man för att det var kul och ett tidsfördriv. Det är vad jag försöker göra när jag spelleder eller spelar. Det är ett kul tidsfördriv. Jag lägger inte ner så mycket känslor i det hela. Jag preppar antagligen mycket mer idag för jag tycker det är roligare att göra det. Sedan ger jag...

Jag har en Secret Labs som jag betalade runt 6500 kr för. Det är en mycket skön stol att sitta i och en som jag utan problem kan spendera timmar i utan att bli trött eller känna att kroppen klagar. Jag rekommenderar att spana in dem.

En sak jag har upptäckt är att om spelarna är del av ett större sammanhang är det lättare att styra dem och de känner inte att de är på räls på samma sätt. Stora problemet för mig är alltid när spelarna inte känner något val, utan oavsett så går det bara vidare. Jag brukar säga väg med stor...

Jag är nog med på dopamintåget. Jag och alla mina tre grupper gillar slump och tärningsslag. Men framförallt att rollspela efter slumpen, nu hände något bra då spelar jag så här, nu hände något dålig då gör jag så här. Många av våra roligaste sessioner är när tärningen ger oss resultat vi aldrig...

Enda äventyret jag spellett två gånger är Rise of the Runelords.

Finns en bok som heter Vanans makt av Charles Duhigg. I den pratar han om vanecirkel. Du får en signal, den signalen triggar ett beteende och beteende ger en belöning. På så sätt förstärker vi våra vanor och mönster. Jag är ganska säker på att när vi spelar rollspel gör vi också på detta sätt...

Nä jag hittar bra saker fortfarande och är beredd att betala för dem. Men det är svårare när marknaden svämmar över av dåliga produkter där personen lagt ner lite tid. Resten förstår jag inte riktigt vad du menar. Jag klagar inte på att folk säljer saker för mer än fem dollar (slumpvisst vald...