Search results

Jag tänker mig att det står vid en biflod, med en väldig stenbro som man måste korsa för att nå huvudporten. Det står nog inte på en ö, men väl på ett svåråkomligt klippnäs. Elian Donan är rätt nära, tror jag, fast Vargaväkte har fler torn. Det är ett olycksbådande slott från utsidan...

Det som har etablerats som kanon under den här kampanjen, som till stor del utspelat sig i det vilda norden, är att djuren där aldrig har uttalat barfotakungens löfte, och därför kan luras och döda och äta av varandra där de kommer åt, utan att drabbas av förbannelser eller bannmärken. Bland...

VARGEN OCH HANS UNGAR Det finns en varg i långt i norr, i de höga fjällen, men vargen är en sorts jättelik mytologisk best: dödens och den ändlösa nattens totem. Kanske finns det ulvar, som bara är en sorts vilda vargfolk som går på två ben och hittar på otyg och äter de andra smådjuren; man...

ETT SLOTT I SNÖN - Jag tänker att alla smådjur som bor i Vargaväkte kan åka skridskor och skidor rätt väl, och kanske har Magomed till och med någon sorts segelförsedd isjakt som glider fram på vassa medar över den frusna floden när vädret tillåter? Det känns mysigt att störta fram med vindens...

PERSONGALLERI Simmus Biörkskiöld, är ett relativt ungt, magert lodjur. Jag vill ge honom en känsla av vampyr, eller Dorian Gray, eller så, fast kanske egentligen utan att han är ond. En melankolisk, svartsynt ung aristokrat. Jag tror att han sysslar med något konstnärligt. Målar han...

Efter en dryg månads färd kommer den olycksdrabbade ångbåten S/S Liriope anlända till slottet Vargaväkte, långt i norr. Trots att det ännu är sensommar hemma i Krickdala, är Vargaväktes gårdsplan redan är täckt av fallna löv, och om morgnarna växer frostrosor över fönstren. Då båten försenats av...

Tre tabeller som folk gärna får fylla på om andan faller på. Den första rör saker som rollpersonerna kan köpa innan skutan Liriope ger sig av ifrån Kastanjehamn, som ju är en sorts sista utpost i norr — efter Kastanjehamn finns bara enstaka små fiskeläger, kolmilor och hyddor längs...

Allt det här är bra. Jag tror att Gamle Fälle kan en del svartkonst själv; han haft en del med rösefolket att göra och sådär. Och ja, efter att Liriope har passerat, och den lilla sidoäventyret är över, klättrar han upp på en höjd, och upp i en hög tall, och slår på sin trumma av laxskinn, för...

Det här är jättebra. Grönsakerna kanske till och med börjar skjuta skott och blomma. Det kanske till och med händer med skeppets plankor -- de växer och knakar och får nya kvistar här och där.

Ja. Den olycksdrabbade ångbåten S/S Liriope fortsätter sin färd norrut, under gulnande höstlöv och grånande skyar. Målet är nu slottet Vargaväkte, där en grupp Krickdalaastronomer och deras medhjälpare -- bland annat en glasblåsare med mörk, dyster blick -- ska övervintra för att studera...

Jag håller med om att reglerna sätts i spel in när rollpersonerna stöter på motstånd i form av till exempel fiender, eller bara motsträviga spelledarpersoner, eller låsta dörrar och saker som är dolda för sinnena, och språk de inte kan läsa, och så vidare, och så vidare. Och, för att göra det...

Alltså på nåt sätt känns det Krickdala-aktigt att ett par nyfikna smådjur -- en vessla och en padda och något mer -- ångar upp breven som passerar Kastanjehamn, bara för att följa Krickdalabornas och Vargaväktes kärlekshistorier och sorger och begravningar och liv. Som en följetong, som du...

Alltså tanken på att Nordstjärnan fraktade något odjur ligger ju nära Alien, som på något skumt sätt är inspirationskällan för en viss stämning i det här äventyret. Men det finns redan ett "odjur", och det är ormhjärtat, och ormsekten, och själva visirsnoken, som till slut kommer börja följa...

VRAKET Små tankar om en äventyrsplats till den pågående kampanjen om den olycksdrabbade flodbåten S/S Liriope. På nåt sätt är det nästan en sorts version av Alien; smådjur som reser genom isolation och farlig mark, och så en fara ombord. Nu handlar det om en sak som händer typ halvvägs till...

Åh, vad fint. Det är typ det som är målbilden. Vimsiga, liksom aristokratiska smådjur, högt sommargräs, färgade lyktor och ångbåtar, och så kosmiska fasor som lurar i skuggorna.

Spelarna är min fru och tre av barnen - två tonårspojkar och en sjuårig flicka. De är alla mycket förtjusta i att spela, och barnen har aldrig spelat rollspel förut.

Tänkte det kunde vara fint med en liten rapport. Nu har vi lyckats spela nån vecka. Jag hoppas kunna skriva ihop själva äventyret så att det blir spelbart någon gång senare i vinter eller i vår, kanske. Rollpersonerna är ett blandat gäng, som har olika skäl att resa norrut med ångbåten S/S...

Det där gillar jag. Kanske vägrar han gifta sig och få barn för att han inte vill döma fler till ett liv som kultist? Eftersom någon förfader svor en ed och band deras blod till en förbannelse, typ? Nog finns det något där?

Han kan egentligen ha rätt dunkla motiv. Han är ju ledare för sekten. Men just därför behöver han ha något som gör att spelarna inte omedelbart gissar att han är skurk. Han ser ju skurkaktig ut, också. Jag gillar att han försöker leva upp till faderns eller moderns krav. Eller gamla bittra...