Search results

Det hände när de spelade B/X, som annars toppar på fjortondr graden.

Ett HBO Nordicmanus.

Fryshuset. Kungsan. Övertäckningen av Södra station.

Den som är bäst OCH den som är sämst slår. Gruppen drabbas av bägge konsekvenserna. I praktiken: Letar: den som lyckas hittar. Smyga: den som misslyckas väsnas.

En Bag of Holding innanför skalet?

Nota bene att i urd&d räknade man just så: i hits. Men en hit gjorde 1d6, och hit dice var antalet d6. I snitt blir det antal hits. Variansen behövs egentligen när man närmar sig noll.

Tänker att gudasystem inte hör till grundregler utan till kampanjvärld. Tänker också att olika gudasystem kan finnas parallellt, på samma sätt som flera gudar och mythos kan finnas parallellt. Den ena guden kan ge omslag, den andra guden en specialförmåga, och den tredje guden kommer till...

Nej, att stoppa undan något först kostar. Att dra fram något lättillgängligt kostar inget, inte heller att släppa något rätt ner på marken.

Nej, de kan dra fram direkt. Men inte om de först måste lägga undan något annat.

De äldre krigsspelarna som hängde i samma spelförening sade omväxlande "domare" och "spelledare", och jag har för mig att detsamma gällde de som spelade krigssimulationer på officersskolan. Eller sade de bara "domare"? Hursom, detta var samtida med @Oldtimer och i samma spelförening som @Mekanurg.

Husregel jag alltid har kört med: om du SLÄPPER vad du har i handen för att plocka upp något annat (eller dra vapen) är det EN handling. Tar du hand om / stoppar ner ett föremål för att ta fram ett annat är det TVÅ handlingar. Så risken är att du blir av med vad du släppt.

Regelboken bör ha tell, don't show. Listor, kartor, tabeller, platsbeskrivningar. Spelledaren omvandlar till show, don't tell. Tycker jag.

Bra system har imo ett (inte flera) metasystem för rulings. Krigsspelstraditionen i Twin Cities med omnejd var först "hitta på chans på 6", sedan "procentchans", sedan "chans på 20, slå högt" och sedan "chans på 20, slå lågt". Därav O/AD&Ds röra av rulings-som-blivit-rules. Med ett enda...

Glömda staden är bra, men man behöver kartera och preppa de nedersta våningarna själv. Eller tanka ner andras hempyssel.

Vissa gör det medvetet, kanske verbalt. Många barn gör det inte. När jag var liten förstod jag inte de av mina jämnåriga som inte analyserade vad som hände, som inte teoretiserade. Som inte hade en av tanketrådarna i huvudet upptagna med metaresonemang. Men de gjorde inte det. De teoretiserade...

Turordning behöver inte vara stridsrelaterat. Räcker med att det är viktigt om någon försöker agera innan någon annan. Stoa bossar känns dock lite långsamma?

Så gör man med stora bossar i OD&D. Annars dör figurerna.

I princip vad OD&D går ut på: end game är ett eget fäste.

I en halvt laglös värld där riken inte har fasta gränser är det ett Äventyr att ens ta sig från den ena trygga punkten till den andra.