Search results

Jag misstänker att det är som i Blades in the Dark, där man retrospektivt under sin heist kan bestämma ”jag planerade för det här genom att…”, eller spel där man har en odefinierad utrustningsresurs som sedan under spelets lopp kan bestämmas som något för situationen nödvändigt.

Här skulle jag dock säga att Ohlmarks mer anpassar sig efter samtiden än Tolkien, som jobbade med en medvetet ordkarg, arkaiserande stil. Ohlmarks bredde på för att göra den mer lättsmält. Tolkien är svart kaffe, Ohlmarks häller i socker och grädde.

Jag vet inte riktigt hur det är för andra, men för mig är det den specifika charmen med rollspel.

Ja, D&D 5e ändrade på det rätt mycket, och såg också till att göra reglerna så att det skulle vara mer ”swingy” så att fiender på lägre rang fortfarande skulle kunna vara ett hot och fiender på högre nivå fortfarande teoretiskt möjliga att rå på. Inom OSR är det ännu mer uttalat. Överlag tycker...

Samtidigt verkar de ha en hel del high fantasy-lajv som riktar sig till ungdomar, och rätt mycket försäljning av kläder, vapen och rustningar till dessa. Så det är knappast en övergripande preferens.

F r a ncisc vs, det var han på Ven, va?

Jo, men nu förutsätter du ju att det här är något man medvetet sätter sig och gör. För mig är det snarare så att tankar på världsbygge dyker upp oavsett om jag vill det eller inte, så det är inte så mycket en arbetsmetod som något som är konstant närvarande. Koncept tänker jag däremot sällan på...

Det finns ju risken att det inte finns någon fördel, att vår fantasi helt enkelt är beskaffad på ett mindre ändamålsenligt vis.

Men man bestämmer väl inte helt förutsättningslöst vad man skapar? Jag går runt och får idéer till världsbyggande stup i kvarten, och aktiviteter i stil med kartritande hör till det jag gör naturligt som avkoppling. Koncept, däremot, får jag värka fram. Det är hart när omöjligt att dessa skulle...

Ny plan: (1) Skriva spelvärld och regler som är till för att simulera jordbruk. (2) Skriva en modul för desperat äventyrande och skattsökande när det visar sig att det suger att vara bonde.

Det är ju också ett tydligt avsteg från hur det faktiskt funkar för eusociala insekter, där arbetarna, som utgör majoriteten av kolonin, är infertila honor. Drönarna, vilka inte är arbetare (något många tycks ha fått för sig) är de enda hanarna.

Ja – och det gör dem mindre intressanta för mig. Jag vill ha klippdockor med modet i spelvärlden och recept på dess maträtter.

Övergripande saker som språk, klädsel, matkultur, samhällsstruktur och så vidare är dock lite svårare att få in i äventyr. Det är också ett område där folk har en tendens att anta ”minsta gemensamma nämnaren” om inget annat sägs.

Det jag funderar på är i vilken mån man behöver ha ett tydligt tema på det viset. Om man försöker ge en grundläggande beskrivning av kultur, geografi, ekonomiska förhållanden, etc, behöver man då ha ett särskilt tema som lins att betrakta det genom? Man kan ju ha flera separata sektioner – en om...

Hur ställer du dig till spel som har en öppen hållning till vilka rollpersonerna är – som erbjuder regler för handel, jordbruk, krigföring, romanser, vildmarksöverlevnad och vanligt jäkla grottkräl? Jag har ju en tendens att gilla sådant och vilja växla mellan det i kampanjen – ibland kanske man...

Vapen är ju speciella eftersom de ofta interagerar med reglerna på ett tydligt vis. Är det någon skillnad på en lång vapenlista och en lång lista på ägodelar som ofta har en mer estetisk funktion, typ kläder, instrument eller matvaror? Finns också möjligheten att ett spel med tjugo olika sorters...

Om alla de olika kulturerna har yxor, knivar, svärd, etc. blir det väl svårare att skriva den sortens specifika beskrivningar? Det är ju mer ekvivalent med om Noir bara skulle beskriva ”gevär, ”revolver”, etc. Ska man ha den sortens beskrivningar nödgas man nästan ha väldigt många varianter på...

Samtidigt tror jag det är lättare att göra i en spelvärld som Noirs. Dels är den mer begränsad i sin omfattning, dels har den sådant som en typisk fantasyvärld saknar – massproduktion, tydliga företagsidentiteter, etc. Om jag i en fantasyvärld skulle skriva om den kulturella kontexten för svärd...

Nu vill jag göra det. Men du har såklart en poäng i att det är ett fenomen som framför allt dyker upp för spel som utgör normen för rollspel och spelas oreflekterat.

Jo, jag är medveten om det. Men så har det ju varit i tjugofem år, kanske. Sedan finns det bevisligen en drift att använda även befintliga spel för att "spela vadsomhelst" – ett bekant klagomål jag stött på är att många, framför allt yngre spelare verkar be om råd för att ha en D&D 5e-kampanj...