Search results

Jag spelledde Ridders Rös som första äventyr i mellandagarna. En spelgrupp på två magiker och en tjuv. Det gick bra, och var kul. De klarade det nätt och jämt(!) på grund av att jag: 1) Lät gasten ha bara en handling per runda. 2) Spelarna inte tog den magiska stridshammaren och slapp möta...

Nej, det är för att två timmar räcker för att uppnå samma effekt som av sex timmars sömn. Vill rollpersonen fortsätta vara en "sitting duck" så får de naturligtvis göra det. Inre Frid blir på det här sättet lite bättre, men jag har svårt att se alver i vildmarken som inte kan sova för att de...

Jag har husreglat att Inre Frid även går att använda som lång vila (alltså sömn), om man mediterar i två timmar. Det känns overkligt att man bara kan hamna i djup trans i en kvart. Självklart är man lika okontaktbar då som vid en kortare meditation.

Ljuset väktare? Annars tyckte jag Ljusbärarna var bra.

Bra input, då jag ska leda detta till helgen. Kanske ändrar på spöke/gast så att de tar normal skada även av vanliga vapen då, för jag hinner inte läsa så mycket fler äventyr innan. Vilket hade du börjat med?

Om spelarna är snälla mot stackars Maske, så kan han hjälpa dem i Bothilds bryte. Om de är elaka mot honom, så kan han vara där och inte tala till deras fördel. Så att spelarna lär sig att man ska vara snäll även mot svartalfer, om de inte försöker döda en.

Tanken har slagit mig att om rollpersonerna beger sig dit så kanske de kan få en bit viktig information om hur hela storyn hänger ihop? Men i så fall får man ju vara lite restriktiv med att ge ut den informationen tidigare. Det skulle ge kampanjen lite mer djup om RPerna inte bara jagade...

Vad menar du med aktivering? Menar du en handling istället för två?

Jag tycker att det är ologiskt att orcherna dragit sig tillbaka från dalen pga av demoniskt inflytande, men människorna har samtidigt flyttat in och verkar inte ha märkt av något särskilt. Samtidigt ligger diset så tjockt att orcher och svartalfer kan röra sig i fullt dagsljus, men det på verkar...

Det har du helt rätt i :) Dumstrut på mig!

Jag hade hellre bytt ut Finna dolda mot uppmärksamhet, som ju är lite mer generell. Och haft kvar Upptäcka Fara. För mig överlappar uppmärksamhet mycket mer med FDT. Kan dock tänka mig att de ville ha kvar denna färdighet av nostalgiskäl, eller legacy som nån nämnde @Professor T Men bra å veta...

Det går ju också att anta en kompromisslösning: att räkna differens endast när båda lyckas? Fast det var kanske så ni menade?

Kanske fyller SL i själv lite när en träff går in, i det gamla? Något som nu försvinner när man läser från en tabell. Jag håller med om att monsterattack-tabellerna är för korta. T10 hade varit lagom.

För mig är Upptäcka Fara inte samma sak som perception, då jag tänker mig Upptäcka Fara mer som en intuitiv passiv förmåga medan perception, eller uppmärksamhet, är en aktiv förmåga. Båda går dock att träna eller förbättra med erfarenhet. Jag hade gärna sett att de var uppdelade i spelet. Men...

Hur e det nu? Får man nackdel på sitt smyga-slag om motståndaren lyckas med upptäcka fara? Eller slår man ett motståndsslag? Eller hur funkar det?

Jag har undrat över detta. Borde det inte stå "flytta motståndaren ELLER dig själv en ruta"? Annars kan man ju få ett fyra meters avstånd mellan sig själv och motståndaren vid en parering, och det tycker jag låter orealistiskt. Om det inte är min Sifu som parerar då d.v.s., men han är...

Absolut. Får åtminstone läsa reglerna. Appropå fantasy vibe så kollar jag på Carnival Row nu. Jävligt cool värld de har skapat i den serien! Jag blev förvånad när jag läste att den INTE bygger på en bok.

Fett, fett! Ska man kanske spela det med DoD reglerna istället då?

Jag har inte spelat det, men nu har jag kollat lite youtube och det verkar ju väldigt spännande. Ska man köpa fria ligans eller järnringens (som tydligen fortfarande säljs)? På svenska eller på engelska?

Jag funderade lite på det här idag, faktiskt. Anledningen var att jag just läst nya Drakar och Demoner, och kommit fram till att jag inte gillar "viben" i det. Den känns för barnslig för mig. Även de serie-tidnings-inspirerade illustrationerna drar åt det barnsliga hållet. Som ett cell-shadeat...