Search results

Jag föreslog just arrangörsgruppen att jag skulle kunna föreläsa på Gothcon om guldhalsringen som hittades i Trollhättan här om dagen. Den är över 2000 år gammal. Vad tycker ni?

Ju mindre Tolkien och Howard, ju mera Granström jag ser i Trakorien desto lyckligare blir jag! Och det säger jag som en varm vän av både Tolkien och Howard.

Prislapparna på alla grejor man hittar, och omnämnandena av färdigheten Värdera. Krigsspelet i sista delen.

Javisst, jag skulle inte gå till en spelträff där spelledaren inte har bestämt sig för vilket spel han/hon vill spelleda. Jag anordnar själv aldrig något spelmöte noll. Jag frågar gruppen (vid en sittning eller i gruppchatten) vad de är sugna på att spela härnäst, föreslår ett spel eller två som...

När jag tänker på hur vi regelmässigt drog av pengar från rollformuläret varje gång våra gubbar beställde öl under en spelsession, men helt bortsåg från hur mycket pengar det kunde gå åt för dem under veckor och månader när de inte var ute på äventyr, kan jag bara skaka på huvudet.

Frågan är om äventyrare i DoD lever på det där viset för att de vill eller för att de inte har något alternativ. Vem vill egentligen bli uteliggare med svärd?

Den historiska korrektheten skulle dessutom kräva att allting blev asdyrt, inte tvärtom. Kläder var t.ex. ofattbart dyra före industrialismen. Det mest realistiska med Conan Barbaren är att han är tvungen att gå omkring i höftskynke. Vapen och rustningar likaså. Bönderna som dog utanför Visbys...

Förlåt, jag hänger inte riktigt med. Menar du att "rövarbandet" och "äventyrarna" är olika personer här? På vilket sätt då? ;)

Du har så rätt! I DoD 1982 är ett kortsvärd värt ca 13 filtar. Två år senare i svarta lådan är samma svärd plötsligt bara värt ca 3 filtar. Det här kan verka konstigt tills man påminner sig om att vare sig svärdet eller filtarna faktiskt existerar.

Jag har aldrig spelat Ligans DoD, så det kan jag inte svara på, men jag har spellett 25 sittningar i två andra av deras spel, Mutant År Noll och Nordiska Väsen. Sedan jag återupptog spelledandet för 4½ år sedan har jag helt enkelt avskaffat penningräkning i mina kampanjer. Så ett möjligt svar på...

När jag läser diskussionen kommer jag att tänka på ännu ett viktigt skäl till att jag hellre spelleder än spelar. Det är tempot. I arbetet, föreningslivet , lokalpolitiken avskyr jag långa sega möten med passiv ordförande. Likaså har jag svårt för passiva avvaktande spelledare som låter spelarna...

Jag lägger upp en Doodle och jagar spelarna med blåslampa att fylla i den tills vi har några datum med minst fyra av åtta medlemmar på plats. En eller två av de andra brukar också ramla in sedan.

"Jo förstår du, Bifur, här har jag nio datum på förslag som funkar för mig som spelar alven i gruppen. Vilka av dem kan du spelleda?" "Inga."

Det tycker jag. SL är den ende som måste vara med för att det skall bli en spelsittning. SL planerar själva spelet, så det vore meckigt om hon/han inte också hade överblick över platser och datum för sittningarna. I min grupp är jag dessutom den som håller reda på det roterande matansvaret.

Fram till 25 års ålder var jag ömsom spelare, ömsom spelledare. Så lade jag av, och återkom till rollspelen efter en paus på 20 år när mitt yngsta barn kom upp i tonåren. Jag fick snabbt kontakt med flera spelgäng som välkomnade mig och var jättesnälla. Men jag insåg att det är spelleda jag vill...

Jajamen, tackar.

Vem är den här tanten? Var ligger den här platsen? Vad säger UFO-troende om platsen? Vad betyder den här symbolen? Vilken världsdel kommer den här statyetten ifrån? Är den här snubben tidigare straffad? Allt detta är information som jag vill kontrollera tillgången till i ett skräck-utredarspel.

Inte för att jag har någon överblick över hur folk faktiskt spelar. Men det finns inget i de publicerade scenarierna som säger att "det här är för början av kampanjen när de känner sig mäktiga" eller "det här är avsett att knäcka dem helt i slutet av kampanjen".

Det beror på om man spelar Delta Green mera som Bourne-filmerna där huvudpersonen är extremt kompetent eller som en Lovecraft-berättelse där huvudpersonen är rädd, isolerad, får veta obegripliga saker och till sist går under. Båda är fullt möjliga.

Det låter som om du menar att det är bra för SL att ha tillgång till internet. Javisst. Men vad jag skrev ovan är att det är bra för SL att rollpersonerna inte har det.