Search results

João Gilberto Brasiliansk journalist som fått tag på en magisk kamera som kan fotografera människors hemligheter. Kräver mörkrum för att framkalla bilderna, samt mänskligt blod. Han är hyfsat välbyggd och solbränd, med vackert lockigt mörkt hår. Har benprotes efter ett mordförsök involverande en...

Inte rollspel, men spel (automatöversättning till svenska kan slås på, men behövs knappt):

Ta med dem till konvent och sälj/ge bort dem. Ge folk en extra att ge bort till någon annan. Eller lägg upp en hemsida där du helt enkelt säger att den som vill ha ett exemplar kan mejla dig, så får du dessutom kontakt med folk, istället för anonyma nedladdningar.

Dels är jag inte säker på att det här är så mycket en grej längre. Det är gamla stereotyper, men samhället har gått en hel del framåt, och jag är rätt övertygad om att om jag började prata entusiastiskt om modelljärnvägar på jobbet så skulle flertalet kollegor bli intresserade, ställa frågor om...

Det ska heller inte underskattas att bland det coolaste man kan göra är att köra sin grej och inte bry sig om vad andra tycker.

Hantverksklubben #70: Att gestalta ett monster Igår samlades jag, Alexi, Anne och @Joel för en monstruös hantverksomgång. Temat var Alexis och handlade om hur man gestaltar ett monster. Även om vi diskuterade mänskliga monster, vilket jag utan att tänka hade utgått ifrån när jag läst titeln, så...

Du menar ”aura”? SO säger: ”belagt sedan 1930; av lat. au´ra 'andetag; bris, vind'”. Vet inte om det faktiskt är relaterat till ”aurum”.

Häromdagen lärde jag mig ordet ”mångenstädes” och blev tvungen att skriva en dikt: Jag har varit mångenstädes Jag har sett mång’ fjärran hamn Varje gräns som överträdes Föder i mig nya namn Varje tal min tunga smakar Öppnar i mig djupa rum Varje viste jag försakar Lagras i mitt atrium Jag har...

Till och med jag, som verkligen inte går igång på Eon, finner det kul. Satt för något år sedan och gjorde rollpersoner till Eon 2 med en gammal vän och gillade allt göttigt man fick. Fram tills det var dags att köpa färdigheter, då kollapsade jag av tråknad. EDIT: Förr åt forumet inlägg man...

Indierummet har ju egentligen en åldersgräns, men titta förbi så är det inte omöjligt att det kan bli en omgång Drakar och bananer. Om inte annar så kika in och säg hej.

Man får absolut plocka ett spel och sätta igång och spela; det händer att folk gör. Vi har dussintals spel som ligger framme. Ibland har vi spelledare som hjälper till att sätta igång en grupp utan att själva delta i spelet. Vissa spel lämpar sig såklart mer för sådant än andra.

Ta hand om dig! :heart: Vi uppskattar och tycker om dig.

Det är ju en översättning! Men visst, man kan se det som att jag återvände till spelet, men det var också lite att jag passade på när det ändå skulle göras en översättning. Jag har ju inte uppdaterat den svenska versionen. Det är lite samma sak med Drakar och bananer, där reglerna skiljer sig...

Det är inte dött som kan evigt vila …

Jag har haft projekt där jag gjort 80%, låtit det ligga i ett år eller två utan att orka ta tag i det, och sedan släppt det eftersom jag inser att jag aldrig kommer att göra klart. Att göra nya versioner är dock aldrig en grej för mig; jag har ju tio andra projekt som trängs i dörren!

Jag tror att @kranks spelstil av mysterielösande borde gifta sig väl med en genomarbetad och genomtänkt spelvärld.

Bara förståelsen för hur en värld fungerar och att upptäcka den som något som finns, och inte något man skapar runt bordet, är ett intellektuellt tillfredsställande nöje som jag tror många delar. Jag gillar ju det när det gäller vår egen värld, medan jag inte går igång på påhittade världar, men...

Visst, och det innebär ju för det första att det inte är allas kopp te, och för det andra att det inte kommer utan nackdelar. Men det gäller alla spelstilar. Så länge det kommer med fördelar också så kan man väga dem mot varandra. Och jag tror att det finns många fördelar som folk ofta pratar om...

Nu kritiserar du ju Tolkien istället. :gremeek: Är rätt övertygad om att gott om människor inte tycker att hans världsbygge är konstnärligt destruktivt.

Jag undrar om det finns en naturlig progression här. Ungdomar i skolan gillar tuffa grejer, splatböcker, förmågor, äventyr och bryr sig mindre om detaljerna. Sedan kommer man in i sengymnasiet och universitet och folk upptäcker mer intellektuella intressen och vill ha mer detaljer och mer...