Search results

Om vi tänker världsbygge: hur tänker ni er att befolkningspyramiden för de olika graderna ser ut i en D&D-värld? I 1ed implicerade ju grad 10 att du var baron/ärkemagiker/överstepräst etc. Militära officerare var runt grad 3-5. Hur är tanken i 5ed?

Innan man greppar sabeln kastar man ju handsken. Så ...

Om man slumpar fram miljöer/labyrinter enlig 1edDMG blir det nästan så. Fast man slåss oftare med 20-200 grävlingar än 6-36 vättar.

Jag trodde de kom från en planet någonstans i And-romedanäbbulosan.

Redan som tolvåring spelandes AD&D tycte jag det var konstigt att inte de legendariska varelserna befann sig i helt andra områden (hexar) än de civiliserade. Så jag placerade dem i vildvildmarken (hic sunt dragones). Levelberoende hexar alltså.

I ett högnivåsällskap har säkert någon tillgång till trollformeln Constipation (Transmutation) vilket löser rotorsaken till problemet.

Den här strategin var inte helt ovanlig back in our days, faktiskt!

Här har ni vad Gygax och tidningen the Dragon tänkte i ämnet (via stötarna på Dragonsfoot): https://www.dragonsfoot.org/forums/viewtopic.php?t=3261

Jag fick just lära mig att ett mänskligt skelett bara väger 10-15 kilo sådär. Varför kastade vi inte bara iväg dem när de anföll oss? Eller använde bowlingklot som vapen? Varför? https://www.threads.net/@hannahbirsswrites/post/DDLGcCKxhew Vilka andra strategier mot monster borde man använt...

Kollade priset på de nya D&D-böckerna. Payers Handbook

Det hade jag helt missat. Är namnet på landet månne Ferike? Och Oberon älvakonungen över Ferike?

Detta är mycket bra, och prata gärna om älvfolken i plural, för det är ofta det som faerie syftar på: lite olika varelser med olika karaktär. Så:"Älvfolkens konung" skulle jag sagt. Och eftersom det syftar tillbaks till minnen av en tid då man inte så mycket var kung över distinkta geografiska...

I "What we do in the shadows" skaffade vampyrerna festmat genom att bjuda in garanterade oskulder (lajvare och andra rollspelare) till sitt vampyrpartaj.

Min old-skoool-hjärna tänker: Mossor & Mycel.

Absolut: Wellington Paranormal https://en.wikipedia.org/wiki/Wellington_Paranormal

Detta är BOKSTAVLIGEN en paralympics-gren:

En av dem är en förtrollad drottning som utlovar en stor belöning om RP hjälper henne. När RP accepterar förvandlas de till tvåbenta klädda bepansrade och beväpnade möss. Ut i skogen till det öde huset och in i dungeonen: husets trossbotten.

Älskar detta. Finrummet. Vinglasen. Det vackra och samtidigt ljuvligt nördiga displayskåpet i hörnet. Och spelledarskärmen. Bilden säger: vi har vuxit upp och ändå inte. Ljuvligt.

Oldtimer drar febrilt i en massa rep och spakar för att få den stora statyn av Ärkespelledaren att röra sig på ett övertygande sätt, i Den förlorade staden, djupt under öknen, beskrivet av Tom Moldvay. B4 us, nothing.

För mig med. Jag är en fajter på lävvel fyra å du är en oissard som kaastar dispäll mäggick på aogrens magiska rådd. Total stämningsdödare. Ingen suspänsjon åff dissbelif! (Hoppsan!)