Mot en mustigare fantasysvenska

Efter att ha läst och skummat den här trådens nuvarande 4 sidor kan jag säga att den absolut inte ger några som helst klara svar på vad man bör göra för att skriva bra fantasy-svenska. Men jag skulle också säga att om alla som skrivit svensk/översatt utländsk fantasy först hade läst de här fyra sidorna, skulle svensk fantasy generellt vara mycket/ännu bättre än den nu är.

WRNU när det visar upp sitt allra brötigaste bästa! Framåt så, forumiter!
 
Jag slog lite slumpvis i Ordbok öfver svenska medeltids-språket och hittade ordet "rännevand", som är en dräkt som bars vid tornerspel och lekar. Lånat av medelhögtyskans "rennegewant". Rennen är samma ord som ränna, alltså springa (i detta fall, "förmå en häst att springa") och Gewant (Gewand på nutyska) betyder högtidsdräkt, och kommer av ordet wenden, vända/vika. En modernisering av det skulle kanske kunna vara "rännarvikare"?
 
Åh, hittade ett vackert och känslosamt ord: thaghmilder, ett adjektiv som betyder "som lider av smärta i tystnad". Thagh betyder "tiga", "milder" mild. Tigmild.
Efterledet "-mild" används väl vanligen nuförtiden bara i uttryck som gråtmild, omild och givmild. Undrar hur produktivt det skulle kunna vara med andra förled? Ordmild (en pratkvarn)
 
Glossarium öfver föråldrade eller ovanliga talesätt är måhända också en bra brunn att ösa ur!

Jag kan ju inte släppa det där med uttryck kring magi och vill även slå ett slag för kuckla eller kockla: "Kockla, Kuckla, intr. Trolla, öfva trolldom."
Trollkarlarna i tornet ägnar sig således åt kuckleri, istället för magi. Har ju även stött på begreppet i sammanhanget att syssla med hemlighetsmakeri i största allmänhet.
 
Det enda råd jag kan komma på är: byt fransk-latinska ord mot svenska/tyska utan att gräva alltför djupt i äldre fornsvenska -- begriplighet är en dygd.. Några exempel på dylik begriplighet:

irriterad => misslynt
fakta => kunskap
botaniker => växtlärd
mustasch => läppskägg (förekommer i Röde Orm IIRC)
poesi => skaldekonst
general => härförare
 
Tyg är ju annars ett ord som lever kvar ännu och har en äldre betydelse som redskap/utrustning. Drabbtyg syftar väl till exempel på rustning, om jag förstått rätt, och hustyg motsvarar ju husgeråd. Således går det säkerligen att utveckla på lite samma sätt som grip, skulle jag tro.
 
Efter att ha läst och skummat den här trådens nuvarande 4 sidor kan jag säga att den absolut inte ger några som helst klara svar på vad man bör göra för att skriva bra fantasy-svenska.
Det beror på att vi inte är överens. Jag tycker att en del av exemplen är rätt horribla, personligen.
 
Tyg är ju annars ett ord som lever kvar ännu och har en äldre betydelse som redskap/utrustning. Drabbtyg syftar väl till exempel på rustning, om jag förstått rätt, och hustyg motsvarar ju husgeråd. Således går det säkerligen att utveckla på lite samma sätt som grip, skulle jag tro.
”Flytetyg”.
 
Tyg är ju annars ett ord som lever kvar ännu och har en äldre betydelse som redskap/utrustning. Drabbtyg syftar väl till exempel på rustning, om jag förstått rätt, och hustyg motsvarar ju husgeråd. Således går det säkerligen att utveckla på lite samma sätt som grip, skulle jag tro.

SAOB har en bra artikel om detta:
 
Efterledet "-mild" används väl vanligen nuförtiden bara i uttryck som gråtmild, omild och givmild. Undrar hur produktivt det skulle kunna vara med andra förled? Ordmild (en pratkvarn)
Framgapig är för övrigt ett fantastiskt uttryck för att beskriva en pratkvarn, som jag just snubblade över i det där tidigare länkade glossariet och som jag avser att hålla vid liv nu!
 
Tyg är ju annars ett ord som lever kvar ännu och har en äldre betydelse som redskap/utrustning. Drabbtyg syftar väl till exempel på rustning, om jag förstått rätt, och hustyg motsvarar ju husgeråd. Således går det säkerligen att utveckla på lite samma sätt som grip, skulle jag tro.
Trolleriutrustning: Kuckeltyg
 
Genesis said:
Så jag har lite gått i tankarna på att till slut, efter all dessa år och spel, skriva ett fantasyspel. Jag vet inte om det kommer att bli av och i så fall när, men jag har funderat på hur jag delvis ogillar språket som mycket fantasy jag sett använder. Det är ett språk som ibland känns plastigt och modernt, som jag inte tycker passar den känsla jag vill ha i fantasy. Det här är hundra procent subjektivt, och om du inte håller med så är jag inte så jätteintresserad av att diskutera det. Vad jag är intresserad av är att hitta ett annat språk, som stämmer överens med min känsla av hur det borde låta. Jag vill ha ett språk som känns gammalt och kärvt, som ekar av berg och skog, av gästabud och skalder, och som känns genuint svenskt utan att det ska bli vikingatid avd et hela. Ord som känns inlånade i svenskan stör mig i detta, och jag vill gärna hitta alternativ till dem, samt hitta andra ord som jag kan använda, oavsett om de ersätter existerande ord eller bara berikar språket. Och återigen, det här är helt subjektivt, så jag är inte så intresserad av huruvida ett ord faktiskt har använts i svenskan sedan 1100-talet, utan huruvida det känns som det.

Några källor till ord jag tänker att man kan använda här är:
  • Gamla ord från SAOB som fallit ur bruk.
  • Fornnordiska ord, som sedan ljudanpassas så att de funkar i modern svensk grammatik.
  • Ord från andra germanska språk, som tyska, isländska, och även fornengelska.
  • Nya sammansättningar, inklusive av led som inte längre är produktiva, typ "krafthälle".
Det blir naturligtvis en fråga om att balnsera stämning med läsbarhet, men det får man ju avgöra när mn skriver texten. I den här tråden tänker jag nog mest lista olika ord och uttryck som man kan använda, eventuellt med textbitar av egen eller andras komposition som känns pampigt och mustigt.

Exempel: Jag ogillar ordet ”magi”. Jag tycker att det känns modernt och inlånat och plastigt, och ger inte alls rätt känsla för ett fantasyspel. Det finns flera allternativ här:
  • Trolldom, trollkonst: Dessa ord gillar jag mer, och tycker funkar. Däremot tycker jag att ”trollkarl” och ”trollpacka” som namn på utövaren har en klang man inte alltid vill ha. ”Trollkonstnär” ligger lite bättre.
  • Besvärjelsle, besvärjare: Dessa tycker jag mycket om, men här saknas en form för konsten i sig. Besvärjande? Besvärjelsekonst? ”Andebesvärjare” finns också här.
  • Häxkonst, svartkonst: Bra ord med specifik negativ klang.
  • Förtrollning: Bra ord med lite sagolik klang.
  • Tövre: Det här är att gå lite längre, men ordet ”tøfri” finns i fornsvenskan som ett ord för trolldom, och om vi skulle extrapolera det till modern svenska skulle det antagligen bli något som ”tövre”. Här behöver man ju se till att folk förstår vad det betyder, men man får ett nytt ord att sätta prägel på, men som är förankrat i den svenska språkhistorien.
  • Sejd: Det är ju också ett bra, gammalt ord, men ganska färgat av vikingaassociationer. Jag tror inte att man ska var alltför rädd för det, och skulle gärna se att vi lyckas bryta oss ur associationerna där gamla ord genast känns antingen viking eller Åsa-Nisse, och sättet vi gör detta är genom att använda orden.
Några andra ord jag hittat:

  • Forngrip: Det här hittade jag i en fornnordisk ordbok som en beteckning på ett gammalt föremål. (forn-gripr, jfr ”dyrgrip”). Känns som ett bra alternativ till ”artefakt”, och man kan ju bygga fler ord med efterledet. Kraftgrip, maktgrip för magiska föremål? Eller med något av orden ovan: sejdgrip, tövergrip.
  • Skratte/skrate, puke/puk: Dessa ord förekommer som dialektala ord för djävlar och demoner, där det senare är lite mer riktat mot smådjävlar. Utmärkta ord för att använda istället för ”demon”.
  • Mätnad: Heder och rikedom. En kvinna av stor mätnad (metnaðr).
  • Hornöga: En föraktfull blick (hornauga).
  • Fornfräding: En historiker (forn-fræðingr).
  • Klädlös: Naken (klæð-leysi).
Andra är välkomna att ge egna förslag och exempel på bra fantasysvenska.
För att svenska ska låta gammaldags utan att nödvändigtvis vara gammaldags, rekommenderar jag äldre översättningar av isländska sagor.

Hjalmar Alvings översättningar från 30-talet är riktigt bra. Det är ju inte bara ordval, utan hur man använder orden som spelar roll. Det sparsmakade, avskalade språket, som känns avskalat och värdeneutralt hjälper starkt till för att nå den där "forntida fantasy-känslan" om ni förstår vad jag menar. Jag är säker på att Britt G Hallqvist hade mycket av det i bakhuvudet när hon nyöversatte Bilbo.

Björn Collinders översättning av Beowulf är mästerlig, dessutom. Där jobbar han med många roliga sammansatta ord och annat för att få in det på versmåttet, men så är ju även originalet. Mycket bra att hämta där. I berättelsen förekommer det troll och jättar och sjömonster och en drake och magiska svärd och grejer, så det är fantasy redan. Dessutom utspelar det sig i fantasylandet Danmark.

För det tredje tror jag det på fullt allvar kan vara en bra idé att titta på några av våra allra äldsta böcker - Eufemiavisorna och Erikskrönikan. De översattes till svenska på 1300-talets början, och har en helt annan språkdräkt än det mer modernt influerade språket. Det är samma tid som många av islänningarna skrivs, men här är det det kontinentala idealet som gäller med rimkrönika, och där har du gott om roliga ordval och äldre varianter av vanliga ord att hitta. Just Eufemiavisorna är tre historier från Kung Arthurs hov, så där lär du hitta många bra fantasyord om svärd, monster, och allt annat lattjo dessutom. Finns på adlibris i utgåva direkt från Svenska Akademien.
 
För att svenska ska låta gammaldags utan att nödvändigtvis vara gammaldags, rekommenderar jag äldre översättningar av isländska sagor.

Språket i Röde Orm, som nämnts som en referens ett par gånger, är ju vad jag kan se modellerat (ibland lätt parodiskt) på just 1800-talsöversättningar av isländska sagor.
 
Fortsatt spånande angående kuckel: Kucklare som brukat sin kraft på ett osedligt vis, ålägges bära en så kallad kuckelhuva, en sträv läderhätta med en tveeggad tuppnäbb som skaver mot läpparna och ger ett fånigt utseende.
 
Ännu en slumpvis sida i ordboken över den medeltida svenskan, ännu några fina glosor: drövas (v.) oroas, störas. Drövelika (adj.) svårt. Lär ju vara roten till "bedrövligt". Drövelika i modernare stavning: drövligt.
 
Back
Top