Trail of Cthulhu: Eternal Lies

Jag tror du talar om den poängspenderande mekanismen där man betalar innan man slår tärning för att hoppa, hoja, jazza, ploja?

Det finns en till, den som går ut på att man kan köpa extra ledtrådar, icke-nödvändiga sådana.
Jag talar faktiskt om båda. Båda lider av samma problem.
 
Gårdagens sittning omfattade inte ett enda tärningsslag, men vi hade kul ändå! Sällskapet åkte runt i Los Angeles med förorter och pratade med folk. De besökte husen där den döde sektledaren och hans kumpan den försvunne religionsprofessorn bott, rotade i läggen på en skvallertidnings redaktion, åt lunch med Bela Lugosi som helst ville prata fotboll, pratade med systern till en av de döda sektmedlemmarna (stumfilmstjärna), mutade en anställd på en auktionsfirma. Nu pekar det mesta mot Pasadena, där det verkar som om sekten lever kvar ännu 1937 i form av en knarklangarliga.
 
Preppar nöjt inför torsdagens sittning. Vilka fasor kan dölja sig i den mystiske Mr. Trammels villa i Pasadena?

1789891179873.png
 
Fjärde sittningen. Sällskapet spanar på den mystiske Mr. Trammels flådiga villa utanför Pasadena. Frågar runt om en udda drog på diverse utskänkningsställen. Krigsveteranen Baker bryter sig in villan en lördagkväll och hamnar i Trammels privata boendeavdelning. Där får han se något väldigt läskigt, och flyr därifrån. Ett par morgnar senare förhör sällskapet en deltagare i Trammels "partyn" och får höra en helt otrolig historia om sexuell och ockult dekadens. Nu pratar dessa trista puritaner om dynamit. 😄
 
Jag börjar bli varse skillnaderna mellan Trail, som var det andra Gumshoe-spelet som gavs ut efter Fear Itself, och senare spel vi spelat i denna familj. Stridssystemet är här t.ex. fortfarande underbart enkelt, medan det 2021 hade muterat till en kaotisk röra av undantag i Swords of the Serpentine.

Men en annan lite överraskande grej är att färdigheterna här funkar mera som besvärjelser i fantasyspel. Många har egna enkla regler, och man kan göra mycket mera med en färdighet i Trail än vad dess namn signalerar. Spelarna lär sig nu att de måste läsa färdighetsbeskrivningen för att använda en färdighet effektivt. En del av färdigheterna fungerar mera som moves i PbtA-spel, så att "Springa sin väg" är en färdighet.
 
Medan när jag testspelade detta häromåret tyckte vi det var frustrerande vagt och fullt av luckor.

Potato, potatoe, I guess... :cool:
Min invändning mot stridssystemet från 2021 i SotS är inte att det är stort, väldefinierat och har 42 simulationistiska parametrar som sitter ihop på ett stringent sätt som jag har svårt att köra i rimlig hastighet vid en sittning.

Utan att det är vagt, icke-simulationistiskt, har luckor av oklar utsträckning och är genomvuxet av narrativistiska svamphyfer från färdighetssystemet vilket gjort hela apparaten till en shoggoth.

Systemet i Trail är litet och avgränsat, vilket jag uppskattar.
 
Det här beror ju helt på att fantasyn kräver coolt och varierande heroiskt våld på ett vis Cthulhu inte gör - där räcker ”jag skjuter honom” långt. På motsvarande vis har Night’s Black Agents ett mycket mer komplext stridssystem, eftersom det måste stödja thriller-action.
 
Back
Top