Doktor Helmer i gestalt av Ernst Hugo Järegård i Riket borde vara högt på alla listor över bra svenska skurkar.
View attachment 31472
Jag räknade inte med Riket eftersom den är dansk, men du har rätt i att tekniskt sett gestaltar han ju en svensk skurk!
Det är f ö dråpligt att nästan hela serien igenom är Stig Helmer den enda svensk man ser... tills i slutet av sista avsnittet när hans advokat dyker upp. Som är typ precis likadan (eller iaf lika ond) och spelas av Stellan Skarsgård.
Wait what, finns det en säsong 3?nja, säsong 3 (Riket Exodus) är packad med svenskar - Tuva Notovny, Alexander Skarsgård, Ida Engvoll och most importantly, Mikael Persbrandt som Helmer Junior. De fungerar bland annat som ett element som bär vidare det svensk-danska konflikttemat från Riket I och II, i Stig Helmers frånvaro.
Kvalar Mattis in som skurk? Han är ju trots allt rövarhövding.
I boken I huvudet på en seriemördare av professor Sven Å Kristiansson så pratas en hel del om olika psykiska diagnoser, däribland psykopati. Där listas även exempel på vad författaren menar är trovärdiga beskrivningar av psykopater i olika former av fiktion. Och en av dessa är just Seth Rydell från Johan Falk-filmerna.Seth Rydell från Falkfilmerna är rätt bra, tycker jag.
Var försiktig, det är ju nästan så att du ber om en lång diskussion där alla bråkar om om definitionen av en ”skurk” och blir osams för att de tycker olika om dettaVad jag har lärt mig av den här tråden är att min inre bild av en "skurk" är hopplöst fast i Darth Vader/Tengil/riddar Kato-träsket.![]()
Wait what, finns det en säsong 3?
Vad jag har lärt mig av tråden är att svensk minnesvärd fiktion till förvånansvärt stor del består av barnböcker och barnprogram från 1900-talet.Vad jag har lärt mig av den här tråden är att min inre bild av en "skurk" är hopplöst fast i Darth Vader/Tengil/riddar Kato-träsket.![]()
Män som hatar kvinnor:
Martin Vanger är nazist, serievåldtäktsman, seriemördare och därtill fostrad till detta av sin likaledes vedervärdige far. Jag tänker att det placerar honom bland de mer spektakulärt onda skurkarna.
Jag tänker att även äldre klassiker saknar särskilt färgstarka skurkar. Frithiofs saga, Drottningens juvelsmycke, Singoalla – det finns knappast några enormt spännande skurkporträtt i dem heller. Så folk går, antar jag, på det som de har en personlig emotionell koppling till, och då är det nära till hands med sådant man upplevt i sina formativa barnaår.Vad jag har lärt mig av tråden är att svensk minnesvärd fiktion till förvånansvärt stor del består av barnböcker och barnprogram från 1900-talet.
Men jag undrar om avsaknaden av tydlig skurk är en grej. Jag tänkte på Kallocain, men där finns väl inte heller en tydlig skurk, utom själva samhället i sig?
Jag tänker att även äldre klassiker saknar särskilt färgstarka skurkar. Frithiofs saga, Drottningens juvelsmycke, Singoalla – det finns knappast några enormt spännande skurkporträtt i dem heller. Så folk går, antar jag, på det som de har en personlig emotionell koppling till, och då är det nära till hands med sådant man upplevt i sina formativa barnaår.