Bästa svenska skurken?

Jag räknade inte med Riket eftersom den är dansk, men du har rätt i att tekniskt sett gestaltar han ju en svensk skurk!

Det är f ö dråpligt att nästan hela serien igenom är Stig Helmer den enda svensk man ser... tills i slutet av sista avsnittet när hans advokat dyker upp. Som är typ precis likadan (eller iaf lika ond) och spelas av Stellan Skarsgård.
 
Det är f ö dråpligt att nästan hela serien igenom är Stig Helmer den enda svensk man ser... tills i slutet av sista avsnittet när hans advokat dyker upp. Som är typ precis likadan (eller iaf lika ond) och spelas av Stellan Skarsgård.

nja, säsong 3 (Riket Exodus) är packad med svenskar - Tuva Notovny, Alexander Skarsgård, Ida Engvoll och most importantly, Mikael Persbrandt som Helmer Junior. De fungerar bland annat som ett element som bär vidare det svensk-danska konflikttemat från Riket I och II, i Stig Helmers frånvaro.
 
nja, säsong 3 (Riket Exodus) är packad med svenskar - Tuva Notovny, Alexander Skarsgård, Ida Engvoll och most importantly, Mikael Persbrandt som Helmer Junior. De fungerar bland annat som ett element som bär vidare det svensk-danska konflikttemat från Riket I och II, i Stig Helmers frånvaro.
Wait what, finns det en säsong 3?
 
Seth Rydell från Falkfilmerna är rätt bra, tycker jag.

Jötunn från the ritual

Vildvittrorna från Ronja Rövardotter

Kvalar Mattis in som skurk? Han är ju trots allt rövarhövding.
 
Kvalar Mattis in som skurk? Han är ju trots allt rövarhövding.

Det finns helt klart ett case att göra för det:

Bilden grumlas lite av att vi dels till stor del ser honom genom Ronjas inte helt opartiska ögon i boken, och i filmen (jag har inte sett Netflix-serien än) gör Börje Ahlstedt honom extremt charmig.
 
Seth Rydell från Falkfilmerna är rätt bra, tycker jag.
I boken I huvudet på en seriemördare av professor Sven Å Kristiansson så pratas en hel del om olika psykiska diagnoser, däribland psykopati. Där listas även exempel på vad författaren menar är trovärdiga beskrivningar av psykopater i olika former av fiktion. Och en av dessa är just Seth Rydell från Johan Falk-filmerna.

Inte för att det gör Seth Rydell vare sig bättre eller sämre som skurk räknat men kanske, som sagt, trovärdigare.
 
Vad jag har lärt mig av den här tråden är att min inre bild av en "skurk" är hopplöst fast i Darth Vader/Tengil/riddar Kato-träsket. :)
Var försiktig, det är ju nästan så att du ber om en lång diskussion där alla bråkar om om definitionen av en ”skurk” och blir osams för att de tycker olika om detta 😉

Jag tänker att vi inte får glömma bort svenska röstskådespelares gärningar. Då räknas ju skurkar som inte är svenska från början men som görs unika genom en särskild svensk talang. Och här vill jag verkligen lyfta Stefan Ljungqvists tolkning av Frollo i Ringaren i Notre Dame. Ljungqvists Frollo med sin bombastiske operastämma är enligt mig oändligt mycket bättre än originalet.

 
Wait what, finns det en säsong 3?

Yes! Den är väldigt sevärd. Inte riktigt lika stark som säsong 1-2, men den gör väldigt roliga och kreativa grejer med det extrema tidshoppet, och i princip samtliga skådisar som inte drabbats av existence failure återkommer, även bisarrt minor roller (tex Mona, den hjärnskadade flickan...)
 
Vad jag har lärt mig av den här tråden är att min inre bild av en "skurk" är hopplöst fast i Darth Vader/Tengil/riddar Kato-träsket. :)
Vad jag har lärt mig av tråden är att svensk minnesvärd fiktion till förvånansvärt stor del består av barnböcker och barnprogram från 1900-talet.

Men jag undrar om avsaknaden av tydlig skurk är en grej. Jag tänkte på Kallocain, men där finns väl inte heller en tydlig skurk, utom själva samhället i sig?
 
Män som hatar kvinnor:
Martin Vanger är nazist, serievåldtäktsman, seriemördare och därtill fostrad till detta av sin likaledes vedervärdige far. Jag tänker att det placerar honom bland de mer spektakulärt onda skurkarna.

Från samma serie men senare bok:

Camilla Salander som är den onda sociopat superskurk tvillingsystern till Lisbeth och som typ är en Batman skurk .
 
De Drabbade, den svenska Superhjälte/Lovecraftiansk skräck tv-serien (som finns på SVT:s öppet arkiv och är JÄTTEBRA) har ju ett en hel grupp superskurkar. Eva Röse som Jasmin, porrstjärna som fått tankekontroll i samma stil som Purple Man säljer superskurks grejen fullt ut när hon löper amok med den kraften. Samma serie har också Jägaren som är Lotta Karlge i rollen som en lantistjej som plötsligt blir en mordisk supersoldat utan känslor och lönnmördar folk med superkrafter styrd av övernaturliga krafter.
 
Vad jag har lärt mig av tråden är att svensk minnesvärd fiktion till förvånansvärt stor del består av barnböcker och barnprogram från 1900-talet.

Men jag undrar om avsaknaden av tydlig skurk är en grej. Jag tänkte på Kallocain, men där finns väl inte heller en tydlig skurk, utom själva samhället i sig?
Jag tänker att även äldre klassiker saknar särskilt färgstarka skurkar. Frithiofs saga, Drottningens juvelsmycke, Singoalla – det finns knappast några enormt spännande skurkporträtt i dem heller. Så folk går, antar jag, på det som de har en personlig emotionell koppling till, och då är det nära till hands med sådant man upplevt i sina formativa barnaår.
 
Jag tänker att även äldre klassiker saknar särskilt färgstarka skurkar. Frithiofs saga, Drottningens juvelsmycke, Singoalla – det finns knappast några enormt spännande skurkporträtt i dem heller. Så folk går, antar jag, på det som de har en personlig emotionell koppling till, och då är det nära till hands med sådant man upplevt i sina formativa barnaår.

Almqvists Amorina har ett par iaf halvintressanta och tragiska skurkfigurer, fr a den vampyriske seriemördaren Johannes.
 
Back
Top