Bästa svenska skurken?

Doktor Helmer i gestalt av Ernst Hugo Järegård i Riket borde vara högt på alla listor över bra svenska skurkar.

Organ said:

Doktor Helmer i gestalt av Ernst Hugo Järegård i Riket borde vara högt på alla listor över bra svenska skurkar.

View attachment 31472

Click to expand...

Jag räknade inte med Riket eftersom den är dansk, men du har rätt i att tekniskt sett gestaltar han ju en svensk skurk!

Ymir said:

Jag räknade inte med Riket eftersom den är dansk, men du har rätt i att tekniskt sett gestaltar han ju en svensk skurk!

Click to expand...

Det är f ö dråpligt att nästan hela serien igenom är Stig Helmer den enda svensk man ser... tills i slutet av sista avsnittet när hans advokat dyker upp. Som är typ precis likadan (eller iaf lika ond) och spelas av Stellan Skarsgård.

Theo said:

Det är f ö dråpligt att nästan hela serien igenom är Stig Helmer den enda svensk man ser... tills i slutet av sista avsnittet när hans advokat dyker upp. Som är typ precis likadan (eller iaf lika ond) och spelas av Stellan Skarsgård.

Click to expand...

nja, säsong 3 (Riket Exodus) är packad med svenskar - Tuva Notovny, Alexander Skarsgård, Ida Engvoll och most importantly, Mikael Persbrandt som Helmer Junior. De fungerar bland annat som ett element som bär vidare det svensk-danska konflikttemat från Riket I och II, i Stig Helmers frånvaro.

Jag försöker förtränga att det finns en säsong 3 av Riket...

Ymir said:

nja, säsong 3 (Riket Exodus) är packad med svenskar - Tuva Notovny, Alexander Skarsgård, Ida Engvoll och most importantly, Mikael Persbrandt som Helmer Junior. De fungerar bland annat som ett element som bär vidare det svensk-danska konflikttemat från Riket I och II, i Stig Helmers frånvaro.

Click to expand...

Wait what, finns det en säsong 3?

Seth Rydell från Falkfilmerna är rätt bra, tycker jag.

Jötunn från the ritual

Vildvittrorna från Ronja Rövardotter

Kvalar Mattis in som skurk? Han är ju trots allt rövarhövding.

Rymdhamster said:

Kvalar Mattis in som skurk? Han är ju trots allt rövarhövding.

Click to expand...

Det finns helt klart ett case att göra för det:

Bilden grumlas lite av att vi dels till stor del ser honom genom Ronjas inte helt opartiska ögon i boken, och i filmen (jag har inte sett Netflix-serien än) gör Börje Ahlstedt honom extremt charmig.

Rymdhamster said:

Seth Rydell från Falkfilmerna är rätt bra, tycker jag.

Click to expand...

I boken I huvudet på en seriemördare av professor Sven Å Kristiansson så pratas en hel del om olika psykiska diagnoser, däribland psykopati. Där listas även exempel på vad författaren menar är trovärdiga beskrivningar av psykopater i olika former av fiktion. Och en av dessa är just Seth Rydell från Johan Falk-filmerna.

Inte för att det gör Seth Rydell vare sig bättre eller sämre som skurk räknat men kanske, som sagt, trovärdigare.

Sen har vi ju Evil Ed från 90-talskultfilmen med samma namn.

Vad jag har lärt mig av den här tråden är att min inre bild av en "skurk" är hopplöst fast i Darth Vader/Tengil/riddar Kato-träsket.

Storpotäten är den svenska skurk som lyckats skrämma mig mest och som ärrat min själ.

Magnus Seter said:

Vad jag har lärt mig av den här tråden är att min inre bild av en "skurk" är hopplöst fast i Darth Vader/Tengil/riddar Kato-träsket.

Click to expand...

Var försiktig, det är ju nästan så att du ber om en lång diskussion där alla bråkar om om definitionen av en ”skurk” och blir osams för att de tycker olika om detta

Jag tänker att vi inte får glömma bort svenska röstskådespelares gärningar. Då räknas ju skurkar som inte är svenska från början men som görs unika genom en särskild svensk talang. Och här vill jag verkligen lyfta Stefan Ljungqvists tolkning av Frollo i Ringaren i Notre Dame. Ljungqvists Frollo med sin bombastiske operastämma är enligt mig oändligt mycket bättre än originalet.

Theo said:

Wait what, finns det en säsong 3?

Click to expand...

Yes! Den är väldigt sevärd. Inte riktigt lika stark som säsong 1-2, men den gör väldigt roliga och kreativa grejer med det extrema tidshoppet, och i princip samtliga skådisar som inte drabbats av existence failure återkommer, även bisarrt minor roller (tex Mona, den hjärnskadade flickan...)

Magnus Seter said:

Vad jag har lärt mig av den här tråden är att min inre bild av en "skurk" är hopplöst fast i Darth Vader/Tengil/riddar Kato-träsket.

Click to expand...

Vad jag har lärt mig av tråden är att svensk minnesvärd fiktion till förvånansvärt stor del består av barnböcker och barnprogram från 1900-talet.

Men jag undrar om avsaknaden av tydlig skurk är en grej. Jag tänkte på Kallocain, men där finns väl inte heller en tydlig skurk, utom själva samhället i sig?

Svarte Faraonen said:

Män som hatar kvinnor:

Spoiler

Martin Vanger är nazist, serievåldtäktsman, seriemördare och därtill fostrad till detta av sin likaledes vedervärdige far. Jag tänker att det placerar honom bland de mer spektakulärt onda skurkarna.

Click to expand...

Från samma serie men senare bok:

De Drabbade, den svenska Superhjälte/Lovecraftiansk skräck tv-serien (som finns på SVT:s öppet arkiv och är JÄTTEBRA) har ju ett en hel grupp superskurkar. Eva Röse som Jasmin, porrstjärna som fått tankekontroll i samma stil som Purple Man säljer superskurks grejen fullt ut när hon löper amok med den kraften. Samma serie har också Jägaren som är Lotta Karlge i rollen som en lantistjej som plötsligt blir en mordisk supersoldat utan känslor och lönnmördar folk med superkrafter styrd av övernaturliga krafter.

Genesis said:

Vad jag har lärt mig av tråden är att svensk minnesvärd fiktion till förvånansvärt stor del består av barnböcker och barnprogram från 1900-talet.

Men jag undrar om avsaknaden av tydlig skurk är en grej. Jag tänkte på Kallocain, men där finns väl inte heller en tydlig skurk, utom själva samhället i sig?

Click to expand...

Jag tänker att även äldre klassiker saknar särskilt färgstarka skurkar. Frithiofs saga, Drottningens juvelsmycke, Singoalla – det finns knappast några enormt spännande skurkporträtt i dem heller. Så folk går, antar jag, på det som de har en personlig emotionell koppling till, och då är det nära till hands med sådant man upplevt i sina formativa barnaår.

Svarte Faraonen said:

Jag tänker att även äldre klassiker saknar särskilt färgstarka skurkar. Frithiofs saga, Drottningens juvelsmycke, Singoalla – det finns knappast några enormt spännande skurkporträtt i dem heller. Så folk går, antar jag, på det som de har en personlig emotionell koppling till, och då är det nära till hands med sådant man upplevt i sina formativa barnaår.

Click to expand...

Almqvists Amorina har ett par iaf halvintressanta och tragiska skurkfigurer, fr a den vampyriske seriemördaren Johannes.

Genesis said:

Vad jag har lärt mig av tråden är att svensk minnesvärd fiktion till förvånansvärt stor del består av barnböcker och barnprogram från 1900-talet.

Men jag undrar om avsaknaden av tydlig skurk är en grej. Jag tänkte på Kallocain, men där finns väl inte heller en tydlig skurk, utom själva samhället i sig?

Click to expand...

Nejdå, men Sverige har ett ganska litet medielandskap, det primära medium där vi utmärkt oss var tidigare litteraturen, som i regel sällan är fokuserad på minnesvärda skurkar, och art house-film, fokuserad på realistiska karaktärsdraman. Numera utmärker vi oss framförallt inom datorspel, men alla stora spel som görs i Sverige är coop, utan den typen av linjära, karaktärsfokuserade narrativ där magnifika skurkar skapas.

Minnesvärda, starka skurkar hör i regel hemma i ett begränsat antal genrer, och i regel endast i franchises:

- Fantasy
- Scifi
- Skräck
- Agentgrejer (vad kallar man den här genren?)

Det finns exempel där länder med mindre medielandskap lyckas skapa riktigt starka skurkar, men detta tycks i princip förutsätta löpande narrativ eller uppföljare, något Sverige notoriskt varit dåliga på. Ett bra exempel är den australienska slasher-franchisen Wolf Creek, vars huvudskurk Mick Taylor är otroligt ikonisk och minnesvärd. Slasherfilmer är överrepresenterade överlag när det kommer till ikoniska skurkar. Både Finland (Lake Bodom med flera), Norge (Död snö, Fritt Vilt-serien) och Island (Reykjavik Whale Watching Massacre) har producerat helt okej slasherfilmer - och även om jag vet att ett litet antal har producerats i Sverige också så har de inte haft någon impact. Vi behöver få till stånd en värdig slasher-franchise med en återkommande skurk, det är den mest välbeprövade vägen till ikonicitet.

Sen bör det väl nämnas for the record att en svensk är en av de mest ikoniska skurkskådisarna i världen. Stellan Skarsgård har spelat fucking' baron Harkonnen liksom.