OSR Vad är grejen med OSR?

Det har väl aldrig funnits en OGL för gam-dnd? Eller rättare sagt har det väl aldrig släppts en SRD för gam-DND.

Jag minns det mer som att retroklonerna dök upp tack vare OSR.

Folk återgick till att spela sina gamla spel (andrahandsmarknaden för rollspel på den tiden var ju något mindre galen, så det var lättare att få tag på faktiska gamla spel). Så föddes OSR. Sen nappade folk på det här med att det inte gick att copyrighta regler och började släppa kloner, för det fanns trots allt begränsade gamla kopior att få tag på.

Sen växte det hela.

Vad menar man med att OSR "föddes"? Ja, självklart skapades retroklonerna för att de som låg bakom dem var intresserade av att spela de gamla spelen. Det blir väl dock naturligt att hänvisa till just släppet av tongivande spel som en startpunkt. Svårare att peka ut en startpunkt där folk började spela gamla spel i högre grad än tidigare (och i någon mån har ju folk såklart alltid spelat gamla spel).

Gällande OGL:en så är min uppfattning att den definitivt var relevant för att de tidigaste OSR-spelen/klonerna skulle kunna släppas (Castles & Crusades, OSRIC, Basic Fantasy m.fl.). Se denna gedigna genomgång t ex.

OSRIC släpptes för övrigt enligt skaparna själva till stor del för att möjliggöra för personer att skapa material till 1e, snarare än att faktiskt spelas. "I should say that I don't expect anyone actually to play OSRIC.", skrev en av personerna bakom OSRIC, Stuart Marshall.

Här är en annan rätt talande länk från Dragonsfoot om ifall man kan skapa ett nytt AD&D via OGL.
 
Inte riktigt. OSRIC skapades ur SRD för D&D3 utifrån vad OGL medgav. Den var, vad jag vet, den första retroklonen och jag tror inte att begreppet OSR hade myntats då.
Tog tillfället i akt att nörda ner mig lite i detta :D

Historien kring OSR-begreppet diskuteras lite i kommentarerna till genomgången jag länkade i mitt tidigare inlägg. Där refereras till detta gamla inlägg på Dragonsfoot från 2004 som den första kända användningen av termen "old-school revival". Wiki-sidan har plockat upp denna referens och pekar dessutom på detta inlägg från 2005 som det första som använder "old-school renaissance". Det var fortfarande ett tag innan OSRIC kom ut 2006. Men det verkar tagit fart lite senare (enligt användaren Trent som skrev "old-school revival"-inlägget 2004, i samband med Fight on! 2008, även om termerna ska ha använts på forum redan innan dess).
 
Tog tillfället i akt att nörda ner mig lite i detta :D

Historien kring OSR-begreppet diskuteras lite i kommentarerna till genomgången jag länkade i mitt tidigare inlägg. Där refereras till detta gamla inlägg på Dragonsfoot från 2004 som den första kända användningen av termen "old-school revival". Wiki-sidan har plockat upp denna referens och pekar dessutom på detta inlägg från 2005 som det första som använder "old-school renaissance". Det var fortfarande ett tag innan OSRIC kom ut 2006. Men det verkar tagit fart lite senare (enligt användaren Trent som skrev "old-school revival"-inlägget 2004, i samband med Fight on! 2008, även om termerna ska ha använts på forum redan innan dess).
Hur är det med Google+eran? Har bara hört den omnämnas i närmast mytiska termer men kan man göra nån arkeologisk utgrävning där med?
 
Hur är det med Google+eran? Har bara hört den omnämnas i närmast mytiska termer men kan man göra nån arkeologisk utgrävning där med?
Det nämns lite i nästa del av den här historiska genomgången, men (som nämns där) ett stort problem med just G+ är ju att allt innehåll försvann från internet i samband med att det lades ner, till skillnad från gamla forum och bloggar som i många fall finns kvar. Därför blir det svårare att dokumentera ordentligt vad som faktiskt skedde på G+, man får förlita sig på folks minnen. Jag själv postade ingenting, utan använde det mest som ett sätt att följa andra och läsa vad de tyckte och tänkte om det ena och det andra. Det blev som en hub som samlade OSR-communityn (och andra delar av hobbyn också för den delen) och, tror jag, mejslade på ett rätt effektivt sätt fram ett tydligare fokus som jag skulle säga till viss del håller i sig än idag. "Alla" hängde där och det var det bästa sättet att hänga med i "det senaste". Det var i och för sig också mycket länkande till bloggar, och de borde i många fall finnas kvar (tydligen har dock även bloggkommentarer försvunnit i vissa fall, eftersom dessa gjordes via G+).
 
Var det verkligen så? För så uppfattade aldrig jag det. Jag tolkade alltid OSR som att det skulle uppfylla både sättet att spela, och regelarvet.

Om jag får förtydliga:

OSR började med och handlade/handlar till avgörande del om regelarvet från tidiga DnD. Vissa skulle nog påstå att det är just det som gör OSR till OSR, och jag kommer inte argumentera på den punkten, för så är det.

Men, regelarvet bygger på en designfilosofi, det skapar ett sätt att spela, de två sakerna är intimt förknippade med varandra.
Principerna och reglerna är två sidor av samma mynt. Att OSR överhuvudtaget blev en rörelse med sådan omfattning och betydelse bygger nog sannolikt just till väldigt stor del på att man faktiskt hade någonting konkret att peka på. Det blev inte massa högtravande teoritiserande, manifestskrivande och filosoferande som var grunden för rörelsen. Utan redan från dag ett hade man något verkligt och existerande att peka på och säga "det är det här vi vill göra, det är det här vi tycker är bra". Sedan togs det därifrån.

Principerna, designfilosofierna, sätten att förstå rollspel på etc kunde sedan extrapoleras utifrån det och appliceras på annat. Tankesättet och spelsättet som någonstans är/var kärnan i OSR kunde skiljas från de konkreta reglerna och överleva utan DnD.

Är det fortfarande OSR om man skiljer det från tidiga DnDs regelverk?
I min mening nej, inte om man skall vara strikt. Men det finns massor av väldigt spännande och bra spel idag som kommer ur rörelsen/tankesättet/designfilosofierna som gjorde OSR relevant och intressant, och ännu fler spel som påverkats av och tagit inspiration ifrån de influenserna. För mig är det de sakerna som är de verkligt intressanta, vad rörelsen gjort för rollspelsmediet som sådant bortom "hur troget till och kompatibelt med är detta till 1974 års utgåva av DnD?".
 
Jag tycker det är jätteroligt och småler för mig själv när yngre spelare av 5th edition och dataspel hittar spel som Mörk Borg (eller Pirate Borg i mitt fall) och blir djupt imponerade över hur de lyckats skala bort så mycket och ändå behålla allt det roliga...
 
Jag är kluven till hela företeelsen. Alltså, jag kan förstå lockelsen med konceptet. Ett retrokodat back-to-basics och ett försök att emulera gamla tiders spel. Jag fattar det. Och jag har testat OSR och haft kul med det. Monster och dungeons och loot. Vad finns att inte gilla liksom? Men jag känner även att det är väldigt begränsat.

Jag vill jämföra OSR med äldre tiders stumfilm. Det finns mängder med bra stumfilm och de som avfärdar det som gammalt mög utan värde gör sig en stor otjänst. Det finns stumfilmsklassiker som alla med minsta intresse för film, eller som bara gillar att se saker som är tänkvärda/roliga/underhållande, borde se. Några jag däremot inte förstår är sådana som tycker att film i svart-vitt och utan ljud per automatik blir BÄTTRE än film med ljud och färg. Och det tycker jag hela OSR-rörelsen gör. Man utnyttjar inte hela paletten. Man väljer bort sådant som uppkommit efter 70-talet och tänker att det på något vis ska göra spelupplevelsen bättre.

Men visst. Jag är även den förste att erkänna att allt detta bara är en fråga om tycke, smak och preferenser. Det finns säkert sådana som verkligen tycker att att hobbyn peakade med Mentzer och att det som kom efter det var utan större värde. Och vem är jag att säga att de har fel? Men det är i alla fall mina två CP i frågan.
 
Man väljer bort sådant som uppkommit efter 70-talet och tänker att det på något vis ska göra spelupplevelsen bättre.

Fast så är det inte enbart. Visst, rena retrokloner är en central del av OSR men det finns också spel och äventyr som går andra vägar. Sedan kan man såklart diskutera i evighet vad som faktiskt är OSR samt om de där mer nyskapande grejerna kanske snarare är NSR.
 
Fast så är det inte enbart. Visst, rena retrokloner är en central del av OSR men det finns också spel och äventyr som går andra vägar.
Det där är en av sakerna jag tycker verkar mest tveksam med standard-OSR (de rena retroklonerna) - liksom, vad är oddsen att Basic D&D snubblade över den perfekta regeluppsättningen för en spelstil som definierades först långt senare, och att ingen lyckats förbättra något sedan dess? Det får mig att anta att det mest bara handlar om nostalgi. Det finns ingen anledning att tro att D&D ens är den ideala stommen för ett sådant spel.
 
En annan grej jag har lite svårt med vad gäller OSR är den rent osannolika konservatismen vad gäller regler. Konstruktörer av OSR-spel liksom springer benen av sig för att göra spel som är så exakta kopior av ett redan existerande gammalt spel som det bara går. Och i och med det tycker jag att man skjuter sig lite i foten. Varför behöver man ens nya OSR-spel då? Om man sitter på till exempel BECMI-lådorna eller Rules Cyclopedia, finns det då någon anledning att köpa någon nytillverkad OSR-klon? Skillnaderna mellan dem är ju som mest i det närmaste kosmetiska.

Jag vet att det finns OSR-spel som inte gått den vägen. Sådana som inte försöker efterlikna gammel-D&D i allt, utan som bara försöker återskapa själva känslan därifrån fast med annorlunda regelverk. Och det är den delen av rörelsen som personligen tilltalar mig mest. Men jag får känslan av de kämpar lite i medvind. Det känns som att ovan nämnda konservatism får många att direkt välja bort system som det inte går att sömlöst köra TSRs gamla D&D-moduler med. Och det tycker jag snarare gör hobbyn både fattigare och tristare.
 
Jag är kluven till hela företeelsen. Alltså, jag kan förstå lockelsen med konceptet. Ett retrokodat back-to-basics och ett försök att emulera gamla tiders spel. Jag fattar det. Och jag har testat OSR och haft kul med det. Monster och dungeons och loot. Vad finns att inte gilla liksom? Men jag känner även att det är väldigt begränsat.
Men nu är ju OSR så mycket mera än enbart "du får inte göra någonting som inte Gygax gjorde femti år sedan"...?

Det finns juh OSR spel som inte det minsta försöker emulera gamla spel och som inte ens verkar förstå att de återuppfunnit hjulet. Därav min förra kommentar.

Sedan är det givetvis okej om du vill åt annat med ditt rollspelande. Jag bara säger att även om "retrokodat back-to-basics" kan beskriva det mesta av OSR, så innebär inte det att alla som spelar och gillar OSR gör det för att uppleva nostalgi - det finns många som uppskattar den avskalade enkelheten som någonting som står helt på sina egna ben.
 
En annan grej jag har lite svårt med vad gäller OSR är den rent osannolika konservatismen vad gäller regler. Konstruktörer av OSR-spel liksom springer benen av sig för att göra spel som är så exakta kopior av ett redan existerande gammalt spel som det bara går. Och i och med det tycker jag att man skjuter sig lite i foten. Varför behöver man ens nya OSR-spel då? Om man sitter på till exempel BECMI-lådorna eller Rules Cyclopedia, finns det då någon anledning att köpa någon nytillverkad OSR-klon? Skillnaderna mellan dem är ju som mest i det närmaste kosmetiska.
Först ett direkt svar: därför att originalreglerna är svamliga oorganiserade och fyllda av inkonsekvenser. Det finns definitivt ett värde i någonting som Old School Essentials, som paketerar om B/X reglerna i en modern tappning.

Mer generellt behöver du nog kolla in utbudet av okonservativa OSR spel innan du uttalar dig vidare...

Det är absolut så att OSR växte upp ur OGL med spel som OSRIC, Labyrinth Lord och Old School Essentials. Det är lika sant att OSR idag inkluderar spel som inte det minsta känns som någonting Gygax & Co skulle känt igen sig i.

Jag betvivlar starkt Gygax skulle trott mig om jag visat upp Lamentations of Flame Princess, Mörk Borg eller Troika och sagt "allt det här är din förtjänst" :)
 
Det känns som att ovan nämnda konservatism får många att direkt välja bort system som det inte går att sömlöst köra TSRs gamla D&D-moduler med. Och det tycker jag snarare gör hobbyn både fattigare och tristare.
För mig känns det intuitivt som att man borde börja med upplevelsen man är ute efter och konstruera ett spel förutsättningslöst utifrån detta, och att oddsen känns dåliga att man då skulle få något som ser ut som D&D. Medan det i praktiken blir "du kan välja mellan en klon av D&D Basic och en moddning av D&D Basic".
 
Jag betvivlar starkt Gygax skulle trott mig om jag visat upp Lamentations of Flame Princess, Mörk Borg eller Troika och sagt "allt det här är din förtjänst" :)
Fast han skulle ha gillat att du inte nämner Dave Arneson.
:)
 
Först ett direkt svar: därför att originalreglerna är svamliga oorganiserade och fyllda av inkonsekvenser. Det finns definitivt ett värde i någonting som Old School Essentials, som paketerar om B/X reglerna i en modern tappning.

Mer generellt behöver du nog kolla in utbudet av okonservativa OSR spel innan du uttalar dig vidare...
Jag tycker att jag var väldigt tydlig med att jag är mycket medveten om att det finns OSR-spel som inte försöker efterapa äldre utgåvor av D&D. Jag skrev till och med att det är den delen av OSR-rörelsen som tilltalar mig mest.

Sedan, tycker du inte att olika tips om vad någon bör göra innan de "uttalar sig vidare" i ett visst ämne är onödigt skarpt? Det krävs inte jättemycket till fultolkning för att få det till att du ovan ber mig hålla käften

därför att originalreglerna är svamliga oorganiserade och fyllda av inkonsekvenser. Det finns definitivt ett värde i någonting som Old School Essentials, som paketerar om B/X reglerna i en modern tappning.
Det är faktiskt ett argument jag kan ställa mig bakom. Jag har spelat med OSE-reglerna och har inget ont att säga om dem. Däremot så har jag inte, skam till sägande, faktiskt aldrig använt B/X på annat vis än att jag har bläddrat i dem. Så jag kan inte, ur användningsynpunkt, jämföra dem. Men det kan klart vara så att du har en poäng där.
 
För mig känns det intuitivt som att man borde börja med upplevelsen man är ute efter och konstruera ett spel förutsättningslöst utifrån detta, och att oddsen känns dåliga att man då skulle få något som ser ut som D&D. Medan det i praktiken blir "du kan välja mellan en klon av D&D Basic och en moddning av D&D Basic".
Men ursprunget till OSR är väl raka motsatsen? Inte att man börjar med den spelstil man vill ha, utan snarare försöker spela så nära det reglerna beskriver som möjligt och se vilken spelstil detta resulterar i.
 
Men ursprunget till OSR är väl raka motsatsen? Inte att man börjar med den spelstil man vill ha, utan snarare försöker spela så nära det reglerna beskriver som möjligt och se vilken spelstil detta resulterar i.
Om man kollar på t.e.x Philotomy's musings (klassisk genomgång och tolkning av OD&D) så är det ju absolut så.
 
vad är oddsen att Basic D&D snubblade över den perfekta regeluppsättningen för en spelstil som definierades först långt senare, och att ingen lyckats förbättra något sedan dess?
Jag vet inte vad oddsen är, men jag har personligen inte hittat någon regelkärna jag tycker funkar bättre eller som jag tycker är roligare. Det räcker för att jag ska vilja spela OSR eller viss NSR.
 
Det där är en av sakerna jag tycker verkar mest tveksam med standard-OSR (de rena retroklonerna) - liksom, vad är oddsen att Basic D&D snubblade över den perfekta regeluppsättningen för en spelstil som definierades först långt senare, och att ingen lyckats förbättra något sedan dess? Det får mig att anta att det mest bara handlar om nostalgi. Det finns ingen anledning att tro att D&D ens är den ideala stommen för ett sådant spel.

Det oändliga (eller djävulen) talade genom Gygax och Arneson och gav oss D&D. Det är som hur vissa religioner hävdar att deras profeter fick deras heliga texter direkt från himlen. Det är som om bröderna Wright hade landat sitt flygplan på månen på första försöket.
 
Som jag ser det har OSR sedan länge växt förbi att bara vilja emulera den klassiska spelstilen och blivit något nytt/eget.

Sen finns det ju alltjämt de rena retroklonerna, men för mig som hittade hobbyn i vuxen ålder ger dessa mig rätt lite. Har ingen nostalgi för gamla B/X och ingen kommer någonsin kunna övertyga mig om att thac0 har några förtjänster. Jag studsade mot OSE just eftersom det saknade många quality of life grejer som moderna spel har introducerat.
 
Back
Top