Ändlös väg

@Skymning de slutsatser ni kan dra av kartorna är att de liknar den som ni sjäva ritade upp tills ni kom till radiomasten. Det är ibland svårttydligt exakt vad som menas. De tre som du fotade av har väldigt lite med varandra att göra förutom att de alla är uppbyggda på samma sätt. Vi kan kalla dem A, B, C.

A är rätt kort i sina instruktioner
B är längre men väldigt invecklad
C är väldigt lång men många upprepande steg

Alla har in omgångar genomgått någon form av, ändring/tillbakaändrings grej fram och tillbaka. Det är svårt att avgöra varför eller om någon av dem är mer rätt/trovärdig än den andra.

Du förskapar en karta om hur de tror ni kan åka för att ta er till lastbilarna.

@NordicMouse Du hittar något som du anser vara en bra påk och använder någon enkel fickkniv för att tälja till den litegrann för att få ett bra handdtag utan några utstickande kvisar.

Alex ser hur du sätter dig men påken i bilen innan ni beger er av för att hitta lastbilarna som du såg från masten.
 
Carolina sätter sig i bilen och försöker hålla ihop sina känslor av panik och oro. Hon känner sig väldigt liten just nu och att ha en påk känns lite tryggare. Ett redskap hon kan använda för att skydda sig själv, förhoppningsvis. Carolina gör inte så mycket förutom att hålla i sin påk och kolla runt omkring oss medan Alexander styr.
 
Innan vi ger oss av vill jag börja markera vår väg. Om de andra har, eller om det finns i byggnaden, vill jag använda färg eller färgspray. Annars använder jag sten/tegelsten för att skrapa i asfalten. Jag ritar pilar som pekar åt vilket håll vi kommer i från och vart vi åker, kryss där vi stannar. Jag fortsätter göra samma sak i varje korsning och rondell på vår färd. Jag skrapar hårt så att inte regn ska kunna förstöra.

Charley verkar stressad så jag sätter på någon rolig podd jag har nedladdad till mobilen för att få henne att tänka på annat. Jag kan själv behöva distraktionen. Sedan kör vi mot lastbilarna.
 
Skymning said:
Innan vi ger oss av vill jag börja markera vår väg. Om de andra har, eller om det finns i byggnaden, vill jag använda färg eller färgspray. Annars använder jag sten/tegelsten för att skrapa i asfalten. Jag ritar pilar som pekar åt vilket håll vi kommer i från och vart vi åker, kryss där vi stannar. Jag fortsätter göra samma sak i varje korsning och rondell på vår färd. Jag skrapar hårt så att inte regn ska kunna förstöra.
Click to expand...
Carolina erbjuder också att riva upp lite tyg remsor, från hennes extra kläder i sin resväska i tex träd grenar.
 
@Skymning @NordicMouse nihittar extra tygbitar, plastpåsar och något sunkig filt som det går att göra remsor av. Du hittar en bit krita och kolbit för att rita på vägen med. Du är inte säker hur väl ni kan få det att bevaras över längre tid men just med med bra väder borde det inte vara något större problem.
Att repa med sten funkar till viss del, det är lite tid men ni hjälps åt.

Du följer de svängar, avfarter som du skissat upp utifrån vad du såg från radiomasten men till din frustration så hittar du inte lastbilarna. Du är väldigt säker att ni kört rätt.
 
Jag svär och slår med händerna på ratten när ingenting verkar fungera på det här skitstället. Det är svårt att hålla humöret uppe. Vi prövar två saker; att se om det fungerar att åka tillbaka till radiomasten med hjälp av våra markeringar, och sedan Charleys ide om att åka tvärtom för att hitta lastbilarna.
 
@Skymning du vänder om, de andra följer (kollar lite fundersamt på dig men ni kanske stannar och samtalar eller ropar genom rutan) och börjar följa markeringarna ni gjort, det funkar till en början men sedan efter en sväng så slutar de. Det är som att vägen är en helt ny väg som ni inte åkte på förut. På det sättet hittar ni inte tillbaka till radiomasten. Testar ni något annat sätt?
 
Carolina blir mer och mer frustrerad över att inget funkar. "Vad fan är det här! Vad har vi gjort, varför är vi här!? Aah!" Hon kliver ur bilen vid den nya vägen och skriker (om nu Alex stannar där). "Jag vill inte dö i den här mardrömmen!"
 
Jag försöker trösta Charley även fast jag känner mig lika frustrerad själv.

Blir det någon skillnad om man backar med bilarna?
 
Medan ni står still så går de andra också ut och sträcker på sig. De ser på er med medlidande, ni förstår att de gått igenom det ni känner redan. Kanske i flera omgångar. Detta är början på deras fjärde vecka nu.

Hur går ni tillväga? Vad testar ni härnäst?
 
Carolina lugnar ner sig lättare med Alexanders hjälp, försöker samla sig, men det är svårt när rädslan kryper runt i kroppen.
 
@Skymning det känns fel att back men du och de andra testar, det är svårt att hålla samma hastighet men du försöker hitta och följa den väg och avfarter som du anser borde finnas och funka.

@NordicMouse du ser Alex inta någon form av "nu jävlar ska det backas läge" med ena handen på passagerarsätets nackstöd och andra på ratten tittandes bakåt.

Men efter ett tag, som i alla fall blivit träning på att backa, så verkar det inte ha någon betydelse.

Det ni tror er kunna komma fram till (genom att ha koll på era markeringar i vägen och när de försvinner) är att så länge ni håller er på samma väg så kan vi åka fram och tillbaka på den väldigt långt. Det är när ni tar avfarter/rondeller som vägen verkar ändras och då är det svårt att komma tillbaka till samma. Men någon gång så lyckades ni, så du är inte helt säker.
 
Carolina frågar Alexander "Jag håller på att bli galen, men ok låt oss försöka klura ut något. Vi vet att om vi är på samma väg kan vi hitta vart vi var, men att svänga verkar bara fucka upp det för oss. Så jag undrar om vi bara väljer en väg och kör på, ser om vi hittar något bättre ställe än att svänga runt och leta efter skit som aldrig kommer? Det går inte att klura ut vad som händer i den här skiten, som om någon idiot leker med oss."
 
Jag håller med Charley. Vi måste använda oss av det lilla vi vet; det är bäst att hålla sig på en enda väg och fart är viktigt.

Vi kör tills vi hittar en större väg, där vi kan hålla farten och som inte svänger för mycket, och sedan är mitt förslag att vi kör så snabbt vi kan och inte stannar förrän vi verkligen behöver. Kanske för att äta till kvällen eller om vi ser något viktigt längs vägen. Att få gasa på ordentligt gör dessutom under för frustrationen!
 
De andra håller med. Ny bränner på längst vägen, struktar i alla av- och påfarter utan följer vägen. Ni håller på i några timmar.
Undertiden när du testar olika hastigheter så märker du mer och mer något märkligt. Det där med att bränslet räcker längre.
Desto snabbare du kör desto kraftigare blir effekten.
Det är som när man kollar på vägen medan man kör, nära bilen så går det enormt snabbt, medan om man höjer blicken så går det sakta. Inget konstigt men differansen förändrar när du kör snabbt. Det börjar bli märkbart vid 100 om man är uppmärksam. Upp i 120, 140 så är det kraftigare. För att minibussen ska hänga på kan du inte köra längre sträckor snabbare men du gissar att det bara blir allt mer påtagligt och då också svårare att köra. Det är som att tiden går annorlunda utanför och i bilen.
Du känner inte att du kan lita på klockan heller på grund av detta.

Tillslut så ser du något längre fram på vägen.

Det är någon form av avspärrning. Skapad av två lastbilar som ställts tvärs över tillsammans med massa bråte.
På ena sidan är det vägräcka med en brant ner till en skog.
På andra sidan är det också ett vägräcke, djupt dike och ett fält som ni kan köra fast i.

På ena lastbilen så är en vägbeskrivning målad med stora tecken och ord.
Ovanför så står det.
"Fristad, följ nedan"
 
Celledor said:
Det är någon form av avspärrning. Skapad av två lastbilar som ställts tvärs över tillsammans med massa bråte.
På ena sidan är det vägräcka med en brant ner till en skog.
På andra sidan är det också ett vägräcke, djupt dike och ett fält som ni kan köra fast i.
Click to expand...
Så det är en väg med två lastbilar som blockerar en väg som inte går att köra vidare på bakom?
 
NordicMouse said:
Så det är en väg med två lastbilar som blockerar en väg som inte går att köra vidare på bakom?
Click to expand...
Ja exakt, de blockerar den enda vägen framåt, samma som ni åker på. Det går inte att ta sig vidare med bilar och att flytta lastbilarna är omöjligt utan stora bärgare.

Du är osäker om de är ställda såhär med flit eller om det är en olycka. De ser ut att ha stått där i flera år.
 
Carolina är lite osäker på det där ordet "fristad". "Du tror inte det är som en typ, "Mad Max" typ av fristad? Ska vi åka tillbaka åt andra hållet, eller blir det ännu en ändstation tro?" frågar hon och blir mer osäker på om hon någonsin kommer komma hem igen.

(jag är borta fre-lör pga universitets workshop)
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top